Jag har upplevt att först höra bra/omtyckt musik med ganska kasst ljud och ha mycket bra musikupplevelse, för att sedan höra samma musik med klart bättre återgivning - med resultat att jag längtade tillbaks till den gamla, mer inkorrekta upplevelsen som inte kändes så främmande
Återgivningen kan s.a.s. bli en del av musiken och musikupplevelsen, skapa ett unikt ögonblick i ens liv.
Därför avskyr jag också ordet "olyssningsbart", det vore för mig som att lämna en konsert bara för att ljudet är dåligt och missa ett i sig fantastisk, oförglömligt framförande av en artist som måste jobba under de förutsättningar som finns och ändå lyckas skapa magi.
Sätter man ljudåtergivningen
före musiken så är man helt ute och cyklar, imho.