Passiv resonator i brons?

[Objektivisten]

Kan det vara nåt att ha kanske?



En tysk idé och konstruktion om jag förstår rätt? http://www.highendnovum.de/index.php?option=com_content&view=frontpage&Itemid=54&lang=en Verkar uppmärksammats en del, kanske t o m någon som hört den på forat? http://www.highend-electronics.com/highend_novum.html

Sam Tellig på Stereophile testade den i majnumret: http://www.highendnovum.de/images/stereophile_may_2012-2.pdf


Man kanske skulle testa att placera ut nån cymbal här hemma?

[phon]

Jag har lite paraboler liggande ...

[MagnusÖstberg]

Tycker absolut du skall köpa in några stycken, kanske tio?

Återkom sedan med dina upplevelser, gärna kompletterat med blindtester och mätningar.


Detsamma gäller såklart phon som då testar materialskillnaden (paraboler är väl inte vanligtvis i brons)

[MrQaffe]

Redan de gamla tibetanerna hade en bättre modell, den arbetar med bredbandigt.

[phon]

Den till höger? Det ser bara ut att vara två resonatorer, på nästan samma frekvens.

[Objektivisten]

Tycker absolut du skall köpa in några stycken, kanske tio?

Jag tycker det blir för dyrt då de kostar 16900:- /st men det var okej att låna hem en och prova.

[celef]

det ska enligt uppgift fungera perfekt med endast en uppställd på valfri plats i rummet för ett kanonljud, med tio så blir man nog nockad

[Objektivisten]

Eftersom jag ändå håller på att experimentera lite hemma testade jag att placera en vintage Ride samt en sk Splash från trumsetet i lyssningsrummet. De fick stå cirka 45 grader vinklade på sina originalstativ. Skillnad blir det ju onekligen på återgivningen. Riden gav en härlig botten till övre mellanregistret (precenseregionen) och det låter onekligen mer live och närvarande om musiken, medan Splashen öppnade upp rumsdimensionen i inspelningarna och gav ett ett mer luftigt ljud i diskantområdet. Hade jag haft ork skulle jag testat att ta in baskaggen också ,men får bli en annan dag. Här finns mycket att hämta känner jag.

[celef]

jag har roland digitaltrummor hemma, vad tror du om dom, är det något att ens testa?

[Objektivisten]

jag har roland digitaltrummor hemma, vad tror du om dom, är det något att ens testa?

Den omedelbara känslan är att det inte borde funka, men om du kopplar in dem så kanske de kan ge ett positivt tillskott till i alla fall på elektronica och Dire Straits. Annars lär de bara funka som negativa dämpare. Jag tycker du ska testa i a f.

[Ragnwald]

Tror Morello använder denna.

[RogerGustavsson]

Är det någon som har några akustiska instrument i lyssningsrummet? Då har ni väl märkt hur de sjunger med när det spelas på ljudanläggningen? Är det på det sättet denna resonator ska påverka?

[Bill50x]

Är det någon som har några akustiska instrument i lyssningsrummet? Då har ni väl märkt hur de sjunger med när det spelas på ljudanläggningen? Är det på det sättet denna resonator ska påverka?

Vårt piano sjunger med när min dam tar höga toner

/ B

[phon]

Är det någon som har några akustiska instrument i lyssningsrummet? Då har ni väl märkt hur de sjunger med när det spelas på ljudanläggningen? Är det på det sättet denna resonator ska påverka?

Har en sån här i lyssningsrummet, och ja, den sjunger med rätt rejält.
Har dämpat alla strängar med en trave böcker inkastade under locket.
Det blev stor skillnad när jag mätte efterklangen i rummet.

[Flint]

Det fanns en tillverkare av akustiska gitarrer, minns inte namnet, som rekommenderade att man förvarade/ställde/hängde gitarren i anslutning till en ljudanläggning för att dra nytta av vibrationerna musiken/ljudet orsakade. Det ansågs påskynda gitarrens mognad och inspelning rent mekaniskt vilket ju annars mest händer när gitarren spelas på. Jag tror på den idén.

[Rydberg]

Det fanns en tillverkare av akustiska gitarrer, minns inte namnet, som rekommenderade att man förvarade/ställde/hängde gitarren i anslutning till en ljudanläggning för att dra nytta av vibrationerna musiken/ljudet orsakade. Det ansågs påskynda gitarrens mognad och inspelning rent mekaniskt vilket ju annars mest händer när gitarren spelas på. Jag tror på den idén.

Jo det är vad jag förstår materialutmattningar i instrumenten som får dem att bli bättre o bättre. Har en god vän som är professionell violinist och om jag inte minns helt fel så fick man enligt henne mer betalat för ett instrument som spelats än ett nytt (om den som spelat på instrumentet var duktig). "Träfibrerna lär sig att vibrera på rätt sätt" som hon uttryckte det. Stradivari-violinerna har vad jag förstått passerat sin optimala peek och materialutmattningen gör dem nu mer bara sämre o sämre.

Med reservation för att jag minns helt fel

[paa]

Vad jag förstår så har gamla brassinstrument inget värde, det är nytt som gäller för saxofoner och trumpeter.

[RogerGustavsson]

Akustiska gitarrer verkar heller inte ha något värde likt goda äldre fioler.

De stora violinisterna lämnar sina fioler på service. Såg ett TV-program där Ann-Sophie Mutter lämnade en av sina Stradivarius-fioler* för helgenomgång i Paris. Inget verkade heligt, total demontering skulle göras för att få den i bra skick igen.

*She owns two Stradivarius violins (The Emiliani of 1703, and the Lord Dunn-Raven Stradivarius of 1710) and a Regazzi, dated 2005.

[Flint]

Metall mattas nog lättare än trä (generellt). Som att bryta en plåtbit fram och tillbaka några gånger tills den blir spröd och spricker och blir två plåtbitar. Träets uppbyggnad av fibrer gör nog att det blir tåligare, åttminstone i vissa riktningar. Det är väl den principen man utnyttjar när man t.ex. tillverkar flygplansvingar i kolfiber.

[phon]

De stora violinisterna lämnar sina fioler på service. Såg ett TV-program där Ann-Sophie Mutter lämnade en av sina Stradivarius-fioler* för helgenomgång i Paris. Inget verkade heligt, total demontering skulle göras för att få den i bra skick igen.

Ja, hur är det med dom där egentligen, finns det så många originalare kvar?


Myten om Stradivarius' magiska violiner

2009-07-25

Vi har alla sedan barnsben blivit itutade att Stradivarius (eller Stradivari, som han egentligen hette) var en instrumentbyggare, vars violiner än i dag har en oöverträffad förmåga att avge himmelskt vackra toner. Ett av många försök – som jag fick höra talas om redan för ett halvsekel sedan – att förklara Stradivarius’ storhet var teorin att han lyckades komponera en speciell lack, som gav fiolens ljudlåda denna magiskt vackra klang. Vad det nu än var, så tog han det hemliga receptet med sig i graven. Därefter har ingen instrumentbyggare någonsin lyckats konstruera en fiol som ens kommer i närheten av Stradivarius’ mästerverk. Det är i alla fall vad myten påstår. Tyvärr faller den förklaringen, för med nutidens avancerade analysmetoder har man kunnat fastställa att det inte var något speciellt med Stradivarus' lack.

En annan förklaring skulle vara att Stradivarius använt trä från träd som växt upp i Alpernas magra jord under "den lilla istiden", som pågick som värst under Stradivarius levnad. Träden växte därför mycket långsamt, och träet blev tätt, vilket skulle ha givit violinerna en speciell klang. Men många violiner som byggdes av detta speciella trä blev mediokra, samtidigt som några av världens förnämsta stråkinstrument är byggda av vanligt trä. Så där föll även den teorin.


Hur som helst, myten har ett sådant grepp om alla musikers sinnen, att det är praktiskt taget omöjligt för en violinist att ta sig upp i världsklass utan att ha tillgång till en stradivarius­fiol. Att ha en sådan anses innebära att man är en så skicklig musiker, att endast det absolut bästa instrumentet förmår uttrycka ens musikaliska genialitet. Om man å andra sidan inte har någon stradivarius betyder detta således, med samma logik, att man inte är skicklig nog för att behöva en.
På grund av denna myt kostar i dag de bästa av den gamle mästarens fioler upp till 40 miljoner i svenska kronor räknat. Stradivarius antas ha byggt sammanlagt 1 100 stråkinstrument, varav 600 finns kvar än i dag.

Bernt Lysell är en framstående violinist med en lång och tung meritlista. Bland annat har han under åren 1977-93 varit förste konsertmästare i Radiosymfonikerna, och sedan 1993 har han samma position i Kungliga Filharmoniska Orkestern. Tillsammans med violinisten och gode vännen Per Sandklef bestämde han sig för att utmana stradivarius­myten.

Sveriges Violin- och Stråkmakares Förbund och Svenska Stråklärarförbundet engagerades. Man lade upp ett blindtest, där en sakkunnig panel fick lyssna på sex högklassiga violiner, varav en var en stradivarius. Panelen fick bara lyssna till instrumenten, inte se dem, och inte veta någonting om dem.

Testpanelen bestod av 55 professionella stråkmusiker och stråklärare. På en läktare, där de var skymda för panelen, stod Lysell och Sandklef och spelade musikstycken som var noga utvalda så att panelen skulle kunna bedöma vissa specifika egenskaper hos violinerna, såsom ton, volym, jämnhet i höga och låga register, och i vad mån klangfärgen bar även i en stor konsertsal.

En sådan objektiv och kritisk jämförelse har ingen stradivariusviolin någonsin tidigare utsatts för. Ingen har helt enkelt vågat ge sig på myten, av ängslan för att orsaka uppror bland mytens anhängare och ägare av de dyrbara instrumenten. En jämförelse med Muhammed­karikatyrerna ligger inte långt borta. Om inte annat stod stora ekonomiska värden på spel.

I testet deltog sex violiner. Tre av dem är byggda på 1700-talet av framstående italienska mästare – varav en är Stradivarius – och övriga tre av svenska fiolbyggare i internationell elitklass, alla fortfarande verksamma. De deltagande instrumenten var:

•En stradivarius, byggd 1709, värderad till 15 miljoner. Den är en av de fyra stradivarier som finns i Sverige.

•En violin byggd år 1722 av Giovanni Battista Guadalgnini, värderad till 5 miljoner.

•En violin byggd år 1766 av Januarius (Gennaro) Gagliano, värderad till 2 miljoner. (Det fanns inte mindre än 18 fiolbyggare i släkten Gagliano. Januarius var en av de allra främsta. Han var son till Alessandro, som i sin ungdom hade arbetat hos Stradivarius.)

•Tre svenska violiner byggda av T Zethelius, J Larsson och P Westerlund. Alla tre är värderade till 100 000 kr, alltså sju promille av vad den deltagande stradivariusfiolen är värd.

Eftersom jag redan har gjort klart att detta är en mytslakt, så har alla redan räknat ut att Stradivarius violin inte vann. Men dess exakta placering i tävlingen är en sensation. Stradivariusfiolen kom sist!

Och här kommer nästa sensation: Den violin, som de 55 musikerna i testpanelen ansåg ge de allra vackraste tonerna, visade sig vara byggd av svensken Peter Westerlund!

Det har alltså hittills påståtts att ingen nutida fiolbyggare kan mäta sig med de gamla mästarna. I själva verket är det så att dagens mästare inte bara till fullo har tillägnat sig de gamlas skicklighet, utan till och med överträffat den. Det är nästan symboliskt att den segrande westerlundska violinen är en kopia av den Gaglianofiol som kom tvåa.

Om det nu faktiskt vore så, att Stradivarius’ violiner var så absolut fulländade som myten gör gällande, då skulle alla stradivarier vara i originalutförande. Det som är fulländat kan ju av definition inte förbättras. Men sanningen är att i dag ser knappast någon stradivarius ut som den gjorde från början.
För att hänga med i konkurrensen från nytillverkade instrument har nästan alla stradivarier undergått genomgripande skönhetsoperationer. Halsen har förlängts, stall och strängar är annorlunda. På många stradivarier har man till och med öppnat ljudlådan, bytt ut basbjälken och karvat bort trä på insidan, för att förbättra klangen. På ett stort antal stradivarier ser alltså inte en enda del ut som den gjorde den dag Antonio Stradivari levererade violinen.

Myten om de fulländade stradivarierna är alltså i själva verket sedan länge vittrad till stoft. Mellan skål och vägg är det ingen expert som tror på den. Den gode Antonio hade inget hemligt recept. Han tog ingenting med sig i graven. Världens bästa violiner är inte från 1700-talet, de byggs i dag.

Det borde rimligtvis finnas två tänkbara anledningar till att en fiol kan vara värd en förmögenhet. Den ena är att den är oöverträffad som musikinstrument. Den andra är att den är ett museiföremål, eftertraktat bland stenrika samlare.
Men stradivarierna är alltså inte oöverträffade. En svensk instrumentbyggare, som utanför den inre kretsen av konsertmusiker är helt okänd, kan ju bygga en likvärdig violin. För priset av en enda av världens dyraste stradivarier, kan man köpa 400 (fyra hundra!) violiner som håller minst samma klass.
Som museiföremål eller samlarobjekt duger de knappast heller. Vilken samlare vill ha ett objekt där varenda del är utbytt eller modifierad? Vilken tågentusiast skulle vara intresserad av ett renoverat ånglok där man har glasat in förarhytten, monterat på spoilers runt om och bytt ut ångmaskinen mot en automatväxlad dieselmotor?

Men varför orsakade Bernt Lysells sensationella test inga reaktioner alls i musiker­världen? Hur kan stradivariusmyten överleva detta förkrossande, ovedersägliga nederlag? Hur kan någon, med full vetskap om den oglamourösa sanningen, fortfarande tänka sig att betala hisnande 40 miljoner för en Stradivarius­fiol?
Det beror helt enkelt på att människan inte alls är så rationell som hon tror. Hennes beslut vilar nästan alltid på diffusa, känslomässiga skäl, och mycket sällan på förnuft och sakskäl. Därför kan en myt förbli så ohyggligt stark, trots att den är i grunden avslöjad.

[RogerGustavsson]

Kanske därför Mutter har skaffat sig en Regazzi från 2005? De där fiolerna från 1700-talet, hur mycket är egentligen kvar av originalen? Dessutom användes helt andra strängar på den tiden. Det brukar väl skilja en hel del på sen- och stålsträngar i klang? Sedan ska väl instrumenten samverka med musikern och det blir väl fiol+musiker man lyssnar på, inte bara fiolen?

Vi har några instrument i samma rum som ljudanläggningen och de spelar med rätt duktigt. Som mest har där huserats fyra fioler, tre saxophoner, en mandolin, en akustisk gitarr, en näsflöjt och delar av en fagott (hittades inne i en mellanvägg). Ska det finlyssnas lönar det sig att flytta instrumenten. Egentligen sjunger ju även angränsande utrymmen med om man inte har dörrar stängda.

[Goldfinger]

Vad jag förstår så har gamla brassinstrument inget värde, det är nytt som gäller för saxofoner och trumpeter.

Fast det där undrar jag, som tex saxar, där använder ju en del artister instrument från typ 50,60 tal just för ljudets skull.
En förändring i materialet kan väl vara både på gott och ont beroende på hur artisten själv vill att det skall låta.

[Flint]

Jag gjorde ett test med en elgura en gång. Mätte upp halsens resonanser med hjälp av en kontaktmick fäst nånstans vid stämskruvarna. Sen la jag gitarren över en brummande kraftig 15-tummare matad med ett slutsteg och en tongenerator över natten och lät den skaka ordentligt. Dan efter hade resonanserna sjunkit ganska mycket i frekvens. Utgick ifrån den som var kraftigaste som låg runt 90Hz från början och strax under 80 dagen efter. Så visst påverkas träet av motion men jag borde förstås ha kollat efter någon vecka om den hade gått tillbaka till startläget igen men så långt tänkte jag inte den gången

[RogerGustavsson]

Vad jag förstår så har gamla brassinstrument inget värde, det är nytt som gäller för saxofoner och trumpeter.

Fast det där undrar jag, som tex saxar, där använder ju en del artister instrument från typ 50,60 tal just för ljudets skull.
En förändring i materialet kan väl vara både på gott och ont beroende på hur artisten själv vill att det skall låta.

Fast det är mycket jobb med klaffar och liknande. Ibland får det till och med byggas om. Visserligen går det precis som med t.ex. fioler plocka isär allt och återmontera. Sonens ena sax gick i golvet vid ett tillfälle. Blev en ganska kostsam reparation... För de som spelar för brödfödan ingår väl en viss service med jämna mellanrum oavsett instrument?

[Goldfinger]

Vad jag förstår så har gamla brassinstrument inget värde, det är nytt som gäller för saxofoner och trumpeter.

Fast det där undrar jag, som tex saxar, där använder ju en del artister instrument från typ 50,60 tal just för ljudets skull.
En förändring i materialet kan väl vara både på gott och ont beroende på hur artisten själv vill att det skall låta.

Fast det är mycket jobb med klaffar och liknande. Ibland får det till och med byggas om. Visserligen går det precis som med t.ex. fioler plocka isär allt och återmontera. Sonens ena sax gick i golvet vid ett tillfälle. Blev en ganska kostsam reparation... För de som spelar för brödfödan ingår väl en viss service med jämna mellanrum oavsett instrument?

Ja, proffsmusiker har ju i regel inget billigt de spelar på och säkerligen valt det med omsorg, därför repas det nog hellre än köps nytt, det kanske inte ens finns att köpa nytt för den delen.

Vad har sonen för sax föressten?

Jag har haft en Yanagisawa altsax själv, den byttes för några år sedan mot en John Packer Tenor, inte lika känt märke men den känns fin i mekaniken den med, sen spelar jag inte mycket nu längre, men det skall finnas en stående när andan faller på, så har jag bestämt.

[Objektivisten]

Och ämnet var?

[MagnusÖstberg]

Larv?

[RogerGustavsson]

Ja, proffsmusiker har ju i regel inget billigt de spelar på och säkerligen valt det med omsorg, därför repas det nog hellre än köps nytt, det kanske inte ens finns att köpa nytt för den delen.

Vad har sonen för sax föressten?

Jag har haft en Yanagisawa altsax själv, den byttes för några år sedan mot en John Packer Tenor, inte lika känt märke men den känns fin i mekaniken den med, sen spelar jag inte mycket nu längre, men det skall finnas en stående när andan faller på, så har jag bestämt.

Han har en altsax av standardmodell från Yamaha som är lite modifierad med annat överstycke. Till låns har han en sporansax från Yamaha, tror den är lite dyrare. Den spelar han inte lika mycket på, är klart mera svårblåst. Fast den fick komma till användning när bandet spelade med Nils Landgren.

[hifikg]

Kan det vara nåt att ha kanske?



En tysk idé och konstruktion om jag förstår rätt? http://www.highendnovum.de/index.php?option=com_content&view=frontpage&Itemid=54&lang=en Verkar uppmärksammats en del, kanske t o m någon som hört den på forat? http://www.highend-electronics.com/highend_novum.html

Sam Tellig på Stereophile testade den i majnumret: http://www.highendnovum.de/images/stereophile_may_2012-2.pdf


Man kanske skulle testa att placera ut nån cymbal här hemma?

Jag "hörde" den på Hifimässan på Sheraton i år. Det var lite kul, för jag uppfattade det som att det kom ljud från den passiva prylen. Medan jag var där så flyttade de den aldrig så jag vet inte om den gjorde någon skillnad, men den var i ett av de få rum som lät bra på övervåningen om jag minns rätt. Å andra sidan var det högtalare och elektronik för en miljon där. Och en massa nätfilter och störningsätare och Gud vet vad, så vad som gjorde vad är kanske inte helt lätt att säga. Jag har inte beställt någon sån där pryl i varje fall *s*

[Objektivisten]

Larv?

Skitstövel?