Talk Talk (Mark Hollis & länkar om inspelningsteknik)

av **CODY** » 2012-06-02 20:57

Det börjde med the Party's Over som innehöll ganska osjälvständig tidig synth pop - man tänker på tidiga Japan och Visage t ex. En sak stod dock ut: sångarens sorgsna och ledsna röst, som inte passade riktigt till musiken.

Lyssna på den kronologiskt ordnade best of samlingen A Natural History, särskilt låten Talk Talk:

http://open.spotify.com/album/1yOxV9lKsPgj1QvDsc46rQ

Bild

Därefeter kom It's My Life och Colour of Spring. Den första en mognare variant av debuten och den andra ett löfte om vad jag tycker är en av de allra bästa skivorna, nämligen Spirit of Eden:

http://open.spotify.com/album/4YXo7p7aubyVIbNLoVlBp9

I år kom den i en remaster som ska vara bättre än den som finns å spotify (som inte är så dålig den heller). Bäst är LPn från 88. Men den är dyr.

Bild

Sen kom Laughing Stock, som är en fantastisk fortsättning på Spirit of Eden med orkester. Helt unik musik med fantastiskt uttryck.

Den finns tyvärr inte på spotify, men är väl värd att köpa:

http://www.amazon.co.uk/Laughing-Stock-Talk/dp/B000001FZK/ref=sr_1_4?s=music&ie=UTF8&qid=1338661938&sr=1-4

Förmodligen känner fler till Talk Talk än som känner till Mark Hollis enda soloskiva från 1998, som finns på spotify:

[url]spotify:album:4mybl80fNaflva7XGUjL9N[/url]

Precis lika bra som Laughing Stock och Spirit of Eden, men mer intim, gladare och hoppfull.

Inspelningsteknikern Phill Brown, beskrev inspelningen av de två sista Talk Talk skivorna så hä:

There are a couple of chapters in Are We Still Rolling? that cover the recording of Spirit of Eden and Laughing Stock - and one on Mark Hollis solo album. Briefly SOE and Laughing Stock - each, a year in the studio, in the dark, no EQ, very little compression, recorded to 48 track analogue and a Mitsubishi 32 track digital. We also had another 5 X 24 track slave reels. Distant mic's, everything recorded seperately, many layered instruments. Mark's album in contrast was recorded with just 2 X Nuemann U49's set up in the front of the studio - we positioned musicians in the studio where we wanted them in the final stereo. Also recorded in daylight.

Här finns en intervju med Phill Brown o m alla tre skivorna och en CV - snubben har rattat Burnin med Marley!!

http://users.cybercity.dk/~bcc11425/IntWWpb1198.html

Bild

Allt gott/CODY

PS. Hollis skiva kostar tre pund på amazon.co.uk. DS

EDIT: Lade in text som föll bort om andra och tredje skivan

av **misanplass** » 2012-06-02 21:23

Haha, vilket sammanträffande. Jag körde lite Talk Talk igår via YouTube.
Har inte full koll på TT så jag tackar för länkarna!!!

av **PekkaJohansson** » 2012-06-02 22:11

Även jag tackar för länkarna. Jag har nyss beställt Mark Hollis soloalbum. Jag hävdar för övrigt bestämt att 1982 års "The party's over" är ett mästerverk från början till slut.

Med vänlig hälsning

Pekka

av **CODY** » 2012-06-02 22:26

Kul att ni gillar Talk Talk

Kolla gärna på länkarna där Brown berättar om vilka mickar de använde och varför!

mvh

Webbplats · av **TCM** » 2012-06-02 22:44

CODY skrev:Sen kom Laughing Stock, som är en fantastisk fortsättning på Spirit of Eden med orkester. Helt unik musik med fantastiskt uttryck. Den finns tyvärr inte på spotify, men är väl värd att köpa:

Looking for something?

http://youtu.be/R7FxqsNO4-Y?hd=1

Bra tråd

av **Jansson** » 2012-06-02 22:54

Mark Hollis soloalbum har en väldigt låg stämning.
Väldigt låg.
Så låg att jag sålde den ceden nästan direkt.
Skeptisk.

Instinktivt la jag ner.

av **CODY** » 2012-06-02 23:00

Det är extremt kraftfullt och tungt, det håller jag med om. Man får bara lyssna om man är i fin form

av **Jansson** » 2012-06-02 23:07

Hollis debut är vacker vid första anblicken
Men jag backar bort Cody, jag backar bort.

av **CODY** » 2012-06-02 23:12

Det gör mig nyfiken, detta backande. Varför - musiken är mycket vacker.

av **Jansson** » 2012-06-02 23:21

En kvävande känsla som jag inte orkar med.
Ett konstnärligt uttryck som som inte lämnar något upp till lyssnaren att ta ställning till.

Kalla mig ytlig, det bjuder jag på.

>> The Real IDM >> Spotify playlist · av **phloam** » 2012-06-03 02:06

Jag har av nån konstig anledning alltid kommit att tänka på Edward Ka-Spel när jag ser/hör Mark Hollis. Inte för att det är direkt likt men nånting i sensitiviteten, den speciella sången, det något krävande anslaget.... När jag nu provlyssnar Spirit Of Eden så stärks det intrycket.

Men nog om det, Talk Talk borde man ha satt sig in i för länge sen. Ingen dålig recension (samma som på Allmusic.com) under "review" på Spotify av SoE

Kören i "I Believe in You" är fantastiskt vacker. Tack för introduktionen

>> The Real IDM >> Spotify playlist · av **phloam** » 2012-06-03 02:15

Jansson skrev:En kvävande känsla som jag inte orkar med.
Ett konstnärligt uttryck som som inte lämnar något upp till lyssnaren att ta ställning till.

Kalla mig ytlig, det bjuder jag på.

Jag kan förstå, tror jag, då jag förut inte riktigt fastnat för Talk Talk. Vissa artister kräver på nåt sätt att man verkligen går in i deras värld vilket kan vara jobbigt. Men väldigt belönande när man väl är där och funnit sig tillrätta?

av **CODY** » 2012-06-03 12:20

phloam skrev:
Jansson skrev:En kvävande känsla som jag inte orkar med.
Ett konstnärligt uttryck som som inte lämnar något upp till lyssnaren att ta ställning till.

Kalla mig ytlig, det bjuder jag på.

Jag kan förstå, tror jag, då jag förut inte riktigt fastnat för Talk Talk. Vissa artister kräver på nåt sätt att man verkligen går in i deras värld vilket kan vara jobbigt. Men väldigt belönande när man väl är där och funnit sig tillrätta?

Detta är mycket intressant:

- Det finns positiva förväntningar
- hög kvalitet på allt: sång, musik, ljudet etc
- Ett mycket personligt och unikt uttryck

Men ändå tycker man inte att det är bra! Det händer mig lite då och då. När det gäller Hollis och talk talk tror jag att det är så persnligt och utlämnande att man måste bestämma om man gillar Hollis eller inte (som person alltså).

Eller är jag ute och cyklar?

>> The Real IDM >> Spotify playlist · av **phloam** » 2012-06-03 13:54

CODY skrev:Detta är mycket intressant:

- Det finns positiva förväntningar
- hög kvalitet på allt: sång, musik, ljudet etc
- Ett mycket personligt och unikt uttryck

Men ändå tycker man inte att det är bra! Det händer mig lite då och då. När det gäller Hollis och talk talk tror jag att det är så persnligt och utlämnande att man måste bestämma om man gillar Hollis eller inte (som person alltså).

Eller är jag ute och cyklar?

Inte alls! Om det blir mycket intimt i uttrycket så blir det lite som två pluspoler som repellerar varandra ju närmare man kommer - utan att det nödvändigtvis är fel hos endera part

Kanske i förlängningen har nåt att göra med att man ibland blir kär i helt fel personer med det får jag fundera igenom lite mer :mrgreen:

av **CODY** » 2012-06-05 18:26

Det här är väl inte tjafs?

Det kan kanske är så att jag liksom är "kär" i Mark Hollis, men att jag inte borde vara det utan skulle ha följt Jansson vars instinkter berättar för honom att Mark Hollis inte är bra för honom; att relationen inte kommer att bli givande utan endast kommer att bestå i att Mark Hollis uppfattningar och åsikter kommer att dominera och att Janssons (eller mina) uppfattningar och fantasi inte kommer att komma till sin rätt utan får underordnas Mark Hollis' vilja; inget utbyte kommer att ske - bara Mark Hollis hela tiden.

av **Jansson** » 2012-06-05 20:30

Jag hade stora förväntningar på Hollis debut.
Men vi klickade inte så att säga.
Det är sånt som händer.
Önskar alla en stor upplevelse.
Det förtjänar Hollis.

Talk Talk (Mark Hollis & länkar om inspelningsteknik)

Talk Talk (Mark Hollis & länkar om inspelningsteknik)

Re: Talk Talk (Mark Hollis & länkar om inspelningsteknik