Citat: The Single-Ended Triode Paradox

[Nattlorden]

Jo om högtalare och förstärkare är avsedda att arbeta tillsammans i symbos... som en helhet, så kan man svårligen studera delarna var för sig.

Aktiva högtalare eller apparatur av olika fabrikat som är framtagna i par är högst ovanligt (ibland den utrustning faktisktianer sitter på). Vid sådana fall får man självklart göra annorledes. Men alla förstärkare och högtalare som säljs utan att berätta att de är gjorda för något speciellt måste kunna betraktas generellt.

Likaså kan det bli problem att definiera den tenikskt bästa förstärkaren om man vet med sig att avspelningsens ljudstyrka är avsevärt lägre än vid inspelningen.

Den tekniskt bästa förstärkaren skall inte vara beroende av uppspelningsvolymen, den skall klara svagt såväl som starkt.

Ta ett välkonstruerat loudness-filter t.ex: det är ju en "distbox" men där slutresultatet vid låga ljudstyrkor är en upplevd tonkurva som bättre motsvarar den du hade hört om du varit på plats vid inspelningen. Här ger "dist" bättre "hifi" faktiskt!

Och sådan har du på vilket sätt när du lyssnar på akustisk livemusik?

Det är lite som att säga att en bra bil alltid är en bra bil utan hänsyn till vem som ska köra den och hur den ska användas...

Självklart. Bilen blir inte dålig för att man sätter en dålig förare i den, eller för att den står still på ett museum. Bilen är densamma. Att det kan vara fel sorts bil för föraren gör inte bilen dålig, det säger bara att någon gjort ett okunnigt val - det är inte bilens fel.

[lech]

Finns det något endaste exempel på där en SET arbetar tillsammans emd en högtalare och diverse tillkortakommanden korskompenseras?

Jag har hittills inte sett ett endaste exempel och jag är tämligen säker på att inte få se det framöver heller.

Jo, dom finns bla där effekten kompenseras av verkningsgraden på högtalare.

I mitt fall 105dB på högtalarna.

//Lech

[petersteindl]

"God återgivning" är väl ungefär lika objektivt som "ful människa"?

high fidelity översätts inte till god återgivning, snarare till hög trohet vilket Svante ju hävdade tidigare med rätta. hög trohet till vad då? Till fonogramet (givetvis)
Ang SET diskussionen: Det går inte att komma runt transmissionslänksresonemanget. Det går att älska SET-ljudet, det vet jag av egen erfarenhet, liksom att jag gillar skarpt min pp el34 stärkare, ändå är det så att benämning transmissionslänk måste reserveras för apparater som uppför sig som en tråd med gain. Kanske smärtsamt men sant. Är det sårande att få höra att det är distorssionen som SET entusiaster uppskattar? Sorry men så är det
Svante, inte har du fel

Detta ger mig en slags deja vu känsla.
Då får vi se om karusellen snurrar lite till Kanske fortare den här gången.

Det där är inte så som du tror. Det är nämligen inte fonogrammet som är det intressanta. Fonogrammet låter nämligen överhuvudtaget inte.

Ett sätt att lyssna på det som är inspelat är att släpa in stereon med högtalarna i ett döddämpat ekofritt rum och spela upp det inspelade där inne. Hör man det som finns i fonogrammet då? I det döddämpade ekofria rummet finns inget tillägg från lyssningsrummet och som sådant är i så fall dess överföringsfunktion nära 1,0. Detta skulle i så fall betyda att rummet blev en transmissionslänk med överföringsfunktion nära 1,0. Hör man det som finns i fonogrammet då?

Om man istället tar exakt samma stereoutrustning och sätter upp allt i ett vanligt bostadsrum, så frångår man rummet som transmissionslänk med överföringsfunktion nära 1,0. Rummet kommer ovillkorligen att ändra förutsättningarna för det upplevda ljudet. Men frågan är, hör man det som finns i fonogrammet då?

När hör man egentligen det som finns i fonogrammet? För att kunna svara på den frågan måste man ägna lite tid åt att bena upp frågeställningen. Ett svar är att titta på vad som egentligen finns inspelat och memorerat i fonogrammet.

Begreppet High Fidelity innebär hög naturtrogenhet och det innefattar inspelning och avspelning som en reproduktionskedja som skall likna det ljud som upplevs före mikrofonerna. Det är alltså inspelningsteknikern som har den största makten i denna reproduktionskedja eftersom det är inspelningsteknikern som har facit då han lyssnar på ort och ställe i inspelningslokalen. Förutsättningen är att inspelningslokalen med dess egenskaper finns med i inspelningen.

Om man verkligen vill höra det som är kodat i fonogrammet så rekommenderar jag hörlurslyssning med speciallurar som är kalibrerad mot ens personliga hörsel till mindre än +/- 0,1 dB. Men inte ens då kommer koden på fonogrammet att höras.

Om man väljer att lyssna enbart genom ena luren i ena örat så kommer man ett steg närmare till att höra den kod som finns i den kanalen och därefter får man lyssna i den andra hörluren i sitt andra öra för att höra den kod som finns i just denna andra kanal. Det är detta som existerar som kod i respektive kanal. Då lyssnar man på fonogrammet. Något annat finns inte som kod i respektive kanal. Med lyssning på en kanal i taget så hör man fonogrammet, men det är en ganska värdelös sysselsättning.

Använder man båda öronen på en gång så extraheras differentiell information mellan öronen och denna differentiella information existerar inte som kod i fonogrammet. Denna skillnad kallas ”Interchannel difference”. Den kan specificeras som en kombination av ”Interchannel level differences” och ”Interchannel time differences”. Men denna difference är också helt värdelös i sig om det inte vore så att denna difference eller om man vill uttrycka sig på annat sätt, korrelation, uppfattas av hörselsystemet som information som hörseln i nervsystemet använder sig av för att bygga upp en slags ljudbild med.

Skulle den mänskliga hörseln fungera annorlunda än den gör så måste signalen i fonogrammet ändras för att anpassas till den mänskliga hörseln. Att hänvisa till fonogrammet utan att ta hänsyn till hur hörseln fungerar och hur nervimpulser distribueras i nervsystemet är som jag ser det ett fatalt misstag i strävan efter High Fidelity.

En hörlurslyssning med kalibrering kontra en högtalarlyssning med kalibrering ger trots finkalibrering med raka tonkurvor, fullständigt olika lyssningsresultat. I det ena fallet uppnås en intern ljudbild och i det andra fallet uppnås en extern ljudbild. En intern ljudbild definieras som en ljudbild som max sträcker sig med en radie på 10 cm d v s allt ljud upplevs ha sitt ursprung inuti huvudet.

Begreppet High Fidelity är ett begrepp som tillhör det upplevda och som sådant klassificeras det till begreppet fenomen. Det uppstår alltså någon form av upplevt fenomen då det finns en mängd nervimpulser i nervsystemet. Det är alltså ett fenomen som upplevs på grund av att nervimpulser går i specifika nerver och via specifika synapsövergångar där man också får ta hänsyn till exakt på molekylen när samma transmittorsubstans.

Begreppet High Fidelity har att göra med det man hör live kontra det reproducerade som man hör. Då det man hör live = det reproducerade man hör, så har total High Fidelity uppnåtts. Då är aktionspotentialerna i nerverna och transmittorsubstanserna i synapsövergångarna identiskt lika vid lyssning på det autentiska live framförandet vid inspelningstillfället kontra vid lyssning på det återgivna i stereon vid avspelningstillfället.

Går detta att åstadkomma vid lyssning i döddämpade ekofria rum? Vet man hur aktionspotentialerna distribueras i nervsystemet och vilka parametrar som avgör hur det distribueras så vet man också att det under inga omständigheter är möjligt så länge man använder det stereofoniska systemet och begränsar uppspelningen med två högtalare.

Så jag säger, lycka till med fonogrammet. Det räcker ingenstans för att uppnå High Fidelity. Det är helt enkelt för lite kod memorerat i fonogrammet som ju är att likna vid ett minne.

Först får man se till att överhörningen mellan öronen från respektive högtalare elimineras. Då har man fått bort den dubbla mängden av det man kallar för IACC Inter Aural Cross Correlation. Ett instrument live som är en ljudkälla ger en och endast en IACC, men om denna ljudkälla skall reproduceras med två ljudkällor d v s stereohögtalare så uppstår IACC från respektive högtalare och därför fås dubbla mängden IACC. Elimineras denna felaktighet eller minimeras så har man kommit en liten bit på väg mot High Fidelity, men det måste elimineras på rätt sätt. Vid hörlurslyssning elimineras denna effekt, men det räcker föga om det är full naturtrogenhet man vill uppnå d v s om det är en upplevelse av inspelningslokalens och instrumentens storlek man vill uppnå och inte upplevelsen av sitt eget huvuds storlek.

I livesammanhang så får man in alla reflexer till öronen från otal olika vinklar och ljudvågor från varje infallsvinkel mot öronen kommer att excitera aktionspotentialer i specifika nervbanor. Direktljudet kommer att excitera aktionspotentialer i specifika nervbanor beroende på direktljudets infallsvinkel mot huvudet. Detta sker lite högre upp i nervsystemet då signalerna från respektive öra skall konvergera till att bli en och endast en upplevd signal. I min kommande text så kommer jag gå igenom detta i detalj. Jag nöjer mig med denna förenkling för stunden. Reflexernas nervimpulser finns först i receptornervcellerna och därefter uppstår aktionspotentialer i det centrala nervsystemet och det är per respektive öra och aktionspotentialerna i nerverna når högre upp i hjärnan och konvergerar så att respektive efterföljande nerv motsvarar respektive infallsvinkel. Nu är det inte så enkelt att det är infallsvinkeln som registreras, utan det är ITD d v s Interaural Time Difference. Många infallsvinklar har samma ITD, men då är det ILD d v s Interaural Level Difference som hjälper hörseln att fokusera ljudobjekt, men inte nog med det, även frekvensgångsförändring i respektive öra ger input till nervsystemet och fokuserar ljudobjekten än mer. Nu är det så här att om dessa tre inputs inte stämmer helt överens med varandra så upplevs ljudobjekten som diffusare och det kan vara så att i vissa frekvensintervall kan överensstämmelsen vara hyfsat bra medans i andra intervall kan överensstämmelsen vara dålig. Detta är en del av problemen man har att tampas med vid stereofonisk reproduktion medels två högtalare.

En reflex som kommer från samma infallsvinkel som direktljudet exciterar aktionspotentialer i samma nerver som direktljudet. Det betyder att reflexen adderas till direktljudet. Inspelade reflexer från inspelningslokalen som t.ex. kommer från 55 grader till höger och inspelat direktljud som t.ex. kommer från 15 grader till höger kommer att återges från samma högtalare och därför få samma infallsvinkel nämligen högtalarnas. Men eftersom man i inspelningen har en och endast en kod per respektive kanal så finns det en gömd differenskod mellan kanalerna som hörseln extraherar och använder sig av då hörseln bygger upp fantomprojicerade ljudobjekt som oftast ligger mellan högtalarna. Men man kan även med fasdifferenser mellan kanalerna i signalen få den upplevda ljudbilden, som nervsystemet bygger upp, att expandera.

Frågeställningen för att uppnå total High Fidelity är, hur kan man försöka likna inspelningstillfället där de akustiska ljudvågorna har olika infallsvinkel mot huvud och hörsel om man befunnit sig på plats vid inspelningstillfället som ju inspelningsteknikern har fördel av?

Hög naturtrohet eller hög naturtrogenhet är vad begreppet High Fidelity i begynnelsen en gång i tiden hade. Fast det behövs benas upp lite. Det är hörseln som är involverad och då måste även det medvetna vara involverat. Det är alltså det man hör och är medveten om som man kan relatera till begreppet High Fidelity. Då ligger hörseln med i hela kedjan och även rummet d v s inspelningslokalen samt även rummet som uppspelning sker i. I lyssningsrummets fall får rummet betraktas som ett litet rum med akustiska smårumsegenskaper i jämförelse med en konsertlokal som betraktas som ett stort rum med helt andra akustiska egenskaper och lägger man ihop alla länkar i reproduktionskedjan så duger inte transmissionslänktänkandet med överföringsfunktion 1,0 för att nå ända fram.

Det är först då man släpper detta tänkande som möjligheten uppstår till att uppnå samma nervimpulser på loftet hemma i stugan som man skulle haft om man hade varit vid inspelningstillfället, men exakt samma nervimpulser uppnår man inte, men man kan komma tillräckligt nära. Om man lyssnar live på t.ex. en konsert med orkester, piano och solosång så kommer inte aktionspotentialerna att vara lika om man koncentrerar sig på att höra pianot i stället för solosången och inte heller att vara lika om man koncentrerar sig på att höra orkestern, men i alla dessa fall är exciteringen av trumhinnorna lika. Den mänskliga hörseln är allt annat än en linjär och tidsinvariant transmissionslänk.

Då gäller det att förstå hur nervimpulser uppkommer och aktionspotentialer distribueras i nervsystemet och hur hörseln fungerar, dels från akustiska ljudvågor från naturliga ljudkällor i verkligheten och dels hur fantomprojicerade ljudobjekt vid stereolyssning kodas fram i nervsystemet om det är High Fidelity man vill uppnå.

MvH
Peter

[Svante]

Jo om högtalare och förstärkare är avsedda att arbeta tillsammans i symbos... som en helhet, så kan man svårligen studera delarna var för sig. Likaså kan det bli problem att definiera den tenikskt bästa förstärkaren om man vet med sig att avspelningsens ljudstyrka är avsevärt lägre än vid inspelningen.

Du menar som en typisk trisseförstärkare är konstruerad för att spela i symbios med en typisk hifihögtalare?

Alltså i de allra flesta fall spelar förstärkare och högtalre i symbios. Det är bara i några undantagsfall, som tex typiska SET-förstärkare med hög utimpedans, som man måste göra en del krumbukter med högtalarens impedanskurva.

Och visst, då blir det svårare att F/E-lyssna förstärkaren eftersom det inte är givet att högtalaren ska ha en rak tonkurva in.

Betyder det att SET-förstärkaren är bra då? Nej, det betyder bara att man inte vet.

Vad man däremot vet är att distorsion påverkar ljudkvaliteten. Typiska trissesteg är relativt fria från dist, och då inte bara "mätdist", utan dist som hörs. Det vet man eftersom de är så svåra att detektera i F/E-lyssningar. Man vet också att förstärkare som distar som SET-förstärkare men är lastokänsliga detekteras relativt lätt i F/E-lyssningar. Extrapolationen blir inte direkt svår att göra.

Ta ett välkonstruerat loudness-filter t.ex: det är ju en "distbox" men där slutresultatet vid låga ljudstyrkor är en upplevd tonkurva som bättre motsvarar den du hade hört om du varit på plats vid inspelningen. Här ger "dist" bättre "hifi" faktiskt!

Ja, medhåll, förutom att jag ogärna kallar tonkurveingrepp för dist. Motsvarande fenomen för olinjäriteter har jag dock inte hört talas om. Eller, jo kanske förresten, en distad svag signal låter "starkare" än en ren svag signal. Så när man spelar svagt så ska man dista signalen då? Hmm, jag tror inte att jag vill det.

[dimitri]

Peter, tack för ditt ambitiösa inlägg. Jag sitter på jobbet och kan inte ägna just nu ditt inlägg den uppmärksamhet det förtjänar.

En tanke dyker upp igen dock. Jag, en vanlig konsument, har att tillgå ett fonogram som vill spela av. De val jag har är att köpa ett par apparater, högtalare och en bunt kablar. Thats it

Det är nu jag måste (måste och måste) bestämma mig för vilka burkar det blir. Låt säga att jag vill ha så oanfrätt återgivning som det praktiskt är möjligt, för mig alltså med låt säga 20 kkr på fickan. Så går jag o. köper en transistorapparat, avspelare har jag troligen redan i form av en hyfsad DVD, kablar för några hundra och resten på högtalare.

Vad jag vill säga är att fonogramet är referensen. för mig. och för de allra flesta irl musikälskare

[Stereotypen]

Fantastiskt bra inlägg Peter!

[Ragnwald]

Peter, tack för ditt ambitiösa inlägg.

+1
Mycket intressant.

Kan man inte tänka sig att Studio Blue, Claes och Peter, kan plocka fram en äkta referens-CD. Inspelade spår dedikerade, optimerade för olika återgivningsomständigheter.
Kanske något att bifoga Claes kommande bok.

[DQ-20]

Finns det något endaste exempel på där en SET arbetar tillsammans emd en högtalare och diverse tillkortakommanden korskompenseras?

Jag har hittills inte sett ett endaste exempel och jag är tämligen säker på att inte få se det framöver heller.

Nej, och det är väl inte det som är poängen heller. Jag ser möjligtvis att man kanske intuitivt försöker matcha så att inte låter direkt illa, men jag kan omöjligen göra annat än dra slutsatsen att det är själva förändringen man vill åt, även om IÖ skissar på scenarion där t.ex. en högre drivimpedans kan ge distortionsreduktion hos dynamiska högtalare. I de fall man upplever denna förändring som godartad är min egen hypotes att det antingen handlar om det som IÖ kallar "domesticering" av ljudet. Alternativt kan det handla om tonkurveförändringar som gör att man upplever musiken på ett nytt sätt eftersom olika delar av spektrum förskjuts mot varandra. Den senare effekten borde rimligtvis var något övergående men just "domesticering" tillsammans med "suggestionseffekter" borde kunna ha långvarig positiva effekter.

/DQ-20

[Morello]

Finns det något endaste exempel på där en SET arbetar tillsammans emd en högtalare och diverse tillkortakommanden korskompenseras?

Jag har hittills inte sett ett endaste exempel och jag är tämligen säker på att inte få se det framöver heller.

Jo, dom finns bla där effekten kompenseras av verkningsgraden på högtalare.

I mitt fall 105dB på högtalarna.

//Lech

Vad är känsligheten vid 25 Hz tex.?

Men det var inte det jag syftade på, utan jag syftade på exempel där olinjäriteter i SET-steget kompenseras av i högtalaren.

[ErikAndersson]

Finns det något endaste exempel på där en SET arbetar tillsammans emd en högtalare och diverse tillkortakommanden korskompenseras?

Jag har hittills inte sett ett endaste exempel och jag är tämligen säker på att inte få se det framöver heller.

Så beklagligt, jag anser du har missat något i den "ljudkarriär" Men det går att råda bot på. Vi kommer inom en mycket snar framtid att ha vår demolokal öppen ett par eftermiddagar i veckan. Du är mer än välkommen in närhelst du önskar. Jag tror även att ett lugnt och klargörande samtal mellan oss kan vara på sin plats.Tider när vi kommer att ha öppet kommer att medelas bla på vår hemsida.

[petersteindl]

Peter, tack för ditt ambitiösa inlägg. Jag sitter på jobbet och kan inte ägna just nu ditt inlägg den uppmärksamhet det förtjänar.

En tanke dyker upp igen dock. Jag, en vanlig konsument, har att tillgå ett fonogram som vill spela av. De val jag har är att köpa ett par apparater, högtalare och en bunt kablar. Thats it

Det är nu jag måste (måste och måste) bestämma mig för vilka burkar det blir. Låt säga att jag vill ha så oanfrätt återgivning som det praktiskt är möjligt, för mig alltså med låt säga 20 kkr på fickan. Så går jag o. köper en transistorapparat, avspelare har jag troligen redan i form av en hyfsad DVD, kablar för några hundra och resten på högtalare.

Vad jag vill säga är att fonogramet är referensen. för mig. och för de allra flesta irl musikälskare

På sätt och vis kan jag förstå den frustration som kan uppkomma då man skall välja stereopryttlar. Jag skulle dock vilja bena upp i eländet så att det blir mer förståeligt.

Redan här vill jag helt och hållet sära på, å ena sidan förstärkare och kablar och å andra sidan högtalare.

Förstärkarna och kablarna kan man på hyfsat enkelt sätt få fram hur mycket som skiljer mellan output och input. Vill man att skillnaden skall vara noll så kan man sätta upp en utvärderingsprocedur för att utröna differensen.

Med högtalare i rum är det inte så och då måsta man angripa problematiken på annat sätt. Inspelningsteknikern har det därvidlag enklare som bara behöver gå in i inspelningslokalen och placera sig på lämpligt ställe, men hur skall konsumenten bära sig åt? Hur vet konsumenten vad som finns på fonogramet? Konsumenten kan försöka hitta lämpliga fonogram som i alla fall bör påminna om någon situation som konsumenten kan tänkas ha tillgång till. Jo, konsumenten får gå på konsert och lyssna hur saker låter in natura. Därefter kan man välja lämpligt fonogram vid utvärdering av högtalare där upplevelsen liknar liveupplevelsen och om konsumenten dessförinnan valt tillräckligt transparenta förstärkare och kablar så fås en större del av liveupplevelsen. Allt är under förutsättning att det är detta man vill uppnå.

Vad gäller skivspelare eller utrustning för uppspelning av fonogram så blir det en gråzon mellan å ena sidan förstärkare och kablar och å andra sidan högtalare och lyssningsrum.

Högtalare och lyssningsrummet är luriga och problematiken svårförstådd eftersom universums mest komplexa del ingår i systemet, nämligen den mänskliga hjärnan. Förståelse av högtalare - rum - hörsel är essentiellt för att nå i hamn. Det är en lång, lång, resa att göra innan förståelsen infinner sig, men då öppnas en helt ny värld inom framkomligheten till fulländad ljudåtergivning.

En stor frågeställning är, hur vet man vad som finns på fonogrammet??

Jag har den lyckan att känna Bertil Alving väldigt väl ända sedan 60-talets slut. Då har vi gemensamt kunnat utvärdera produkter med hans inspelningar och Bertils inspelningar tillhör som jag ser det, det yppersta som finns att tillgå och dessutom kan jag själv gå på konserter i samma lokaler som Bertil spelar in i. Jag har rätt så bra referens.

MvH
Peter

[Morello]

Finns det något endaste exempel på där en SET arbetar tillsammans emd en högtalare och diverse tillkortakommanden korskompenseras?

Jag har hittills inte sett ett endaste exempel och jag är tämligen säker på att inte få se det framöver heller.

Så beklagligt, jag anser du har missat något i den "ljudkarriär" .

Inget att beklaga - jag tror inte någon annan har sett en sådan kombo heller, dvs jag har inte missat något alls.

[Goldfinger]

Huruvida en SET förstärkare arbetar är för mig okänt men bortsett från detta är även jag intresserad av hur olinjär dist i en förstärkare kan motkompenseras i en högtalare?

Jag ser inte hur det skulle gå men jag kanske kan lära mig nått nytt.

[Svante]

En tanke dyker upp igen dock. Jag, en vanlig konsument, har att tillgå ett fonogram som vill spela av. De val jag har är att köpa ett par apparater, högtalare och en bunt kablar. Thats it

Det är nu jag måste (måste och måste) bestämma mig för vilka burkar det blir. Låt säga att jag vill ha så oanfrätt återgivning som det praktiskt är möjligt, för mig alltså med låt säga 20 kkr på fickan. Så går jag o. köper en transistorapparat, avspelare har jag troligen redan i form av en hyfsad DVD, kablar för några hundra och resten på högtalare.

Vad jag vill säga är att fonogramet är referensen. för mig. och för de allra flesta irl musikälskare

Jag förstår hur du menar. Men det finns ett fel i resonemanget. Det som ligger på fonogrammet låter inte. Det måste avkodas till ett ljud. Hur avkodningen ska gå till måste vara överenskommet på något sätt. Du underförstår (tror jag, och kanske utan att inse det?) att detta är som den andra halvan i en transparent kedja (mik-högt).

Om du inte underförstår det så sitter du bara där med en hög ettor och nollor. Och underförstår du något annat så landar man i "låta-bra"- träsket, ett standardlöst land där man behöver olika anläggningar för olika fonogram.

Så visst ska du köpa något som återger fonogrammet, men det du köper bör göra det som andra halvan av en transparent kedja. Första halvan behöver du inte köpa, men din del av kedjan bör avkoda ettorna och nollorna som den där andra halvan. Även om fonogrammen inte är producerade så, eftersom de är producerade med en sådan som tänkt uppspelare (i bästa fall).

Vill du kalla det för att fonogrammet är referensen så, fine.

[Svante]

Huruvida en SET förstärkare arbetar är för mig okänt men bortsett från detta är även jag intresserad av hur olinjär dist i en förstärkare kan motkompenseras i en högtalare?

Jag ser inte hur det skulle gå men jag kanske kan lära mig nått nytt.

Ren framkoppling är osannolikt att det skulle fungera, men det finns ett fall där högre dist ut från förstärkaren faktiskt ger mindre dist ur högtalaren.

Om man tänker sig ett bredbandselement, bara för att det ska bli enkelt, som har en talspoleinduktans som är olinjär. Denna induktans sitter i serie med elementet, effektivt. Den gör att strömmen som går genom elementet får distorsion, och strömmen är det som driver konen via kraftfaktorn (som ju mäts i newton per ampere).

Om man i ställer matar elementet med konstant-strömdrivning kommer det att bli distorsionsprodukter i spänningen över talspoleinduktansen, men strömmen kommer att sakna dessa. Därmed blir det inga distorsionsprodukter i kraften som verkar på konen; högtalaren levererar mindre dist.

Spänningen över elementet kommer däremot att innehålla distorsioneprodukter, och mäter man disten ur förstärkaren så är den alltså högre än det som kommer ur högtalaren. Förstärkaren har via hög utimpedans alltså lyckats automatgenerera dist som hamnar i motfas med det som genereras i högtalaren vid konstant-spänningsdrivning.

Nu är detta bara en av många effekter som ger dist i ett element, vid vissa frekvenser dominerar andra effketer och de kräver låg eller tom negativ utimpedans för att minimera disten.

Negativ utimpedans användes i bla ACE-principen från Audio Pro. Eftersom det varierar med frekvensen vilken utimpedans som är optimal, kan man inte utan vidare säga att det är bra med en positiv (eller negativ) utimpedans, men det finns iaf en påverkan.

Och det gör att det inte solklart går att säga att det är dåligt med dist ur en förstärkare när man mäter på den med en verklig högtalare inkopplad.

Ovanstående ska dock inte överdrivas, mekanismen finns, men det kräver ganska mycket fippel om man ska kunna dra nytta av den. Att bara prova lite olika förstärkar-högtalarkombinationer har inte så hemskt stora förutsättningar att ge några positiva effekter, sett över hela frekvensområdet.

[sprudel]

Bra inlägg Peter S.

Har samma uppfattning som du av begreppet High Fidelity.
Eftersom vi inte kan simulera de bioelektriska impulser som förmedlas via hörselnerverna(läs Matrix) får vi nöja oss med att försöka återge de fysiska förutsättningarna så gott vi kan. Konsthuvudtekniken är ju en god ansats men det borde väl duga lika gott med riktade mikrofoner?
Bekymret landar ju i konceptet med enbart två högtalare som är ett feltänk från början och antagligen har sitt ursprung i en felaktig analogi med hur synen fungerar. Hörseln jobbar ju på ett helt annat sätt där alla fysiska intryck når trumhinnan via hörselgången men samma objekt har ändrat frekvens och tid beroende på hur ljudvågorna rört sig från ursprunget till örat.
Det är en väldig kompromiss att återge detta via två högtalare som spelar upp varje mikrofons inspelning. Båda öronen hör ju vänster högtalares information, liksom de hör högers. Stereofelet!
Nu är dock hjärnansförmåga att kompensera och selektera information för att göra vår fysiska omvärld begriplig enastående, men ju mindre vi behöver kompensera desto bättre High Fidelity.

Tll analogin med synen och hjärnans selektion/kompensation kan man lägga 3D-bilder som var populära för några år sedan. Här är det verkligen skillnad på den fysiska verkligheten och vad vi upplever.

http://www.google.se/search?q=3d+bilder&hl=sv&client=safari&tbo=u&tbm=isch&source=univ&sa=X&ei=IOjzT7y3BumG4gTti4HtBg&sqi=2&ved=0CGAQsAQ&biw=1024&bih=672#biv=i|0;d|GI65FguSzupl4M:

[Nattlorden]

Det är en väldig kompromiss att återge detta via två högtalare som spelar upp varje mikrofons inspelning. Båda öronen hör ju vänster högtalares information, liksom de hör högers. Stereofelet!

Har gjorts några olika ansatser till att kompensera detta, bl.a. Carver och Polk. Frågan där är ju hur pass mycket dessa kompensationer förstör sena reflexer, eller dessa ändå är så utsmetade att det inte spelar någon roll.

(Carver-varianten har jag ett ex av själv)

[sprudel]

Tillägg till 3D analogin.
"Blindtestar" man denna manipulerade bild ser man ingenting. Alltihop är enbart en suggestion. Du ser det du vill se, men om man tar bort den förväntanseffekten så blir det inget kvar. För den som vill se finns det Faktiskt något att se.
Man kan träna sig till att se 3D-bilderväldigt snabbt och den förmågan skulle man ju då kunna blindtesta i sin tur.

[Svante]

Tll analogin med synen och hjärnans selektion/kompensation kan man lägga 3D-bilder som var populära för några år sedan. Här är det verkligen skillnad på den fysiska verkligheten och vad vi upplever.

http://www.google.se/search?q=3d+bilder&hl=sv&client=safari&tbo=u&tbm=isch&source=univ&sa=X&ei=IOjzT7y3BumG4gTti4HtBg&sqi=2&ved=0CGAQsAQ&biw=1024&bih=672#biv=i|0;d|GI65FguSzupl4M:

Haha, såna där skrev jag program som gjorde. Fast det räcker faktiskt med en skrivmaskin:

Kod: Markera allt

m kan se det? vem kan se det? vem kan se det? vem kan se det? vem kan se det? vem kan se det? vem kan se det? vem kan se de 
fri vem hur att fri vem hur att fri vem hur att fri vem hur att fri vem hur att fri vem hur att fri vem hur att fri vem hur
nte ni på över inte ni på över inte ni på över inte ni på över inte ni på över inte ni på över inte ni på över inte ni på ö
sa drakarna påvisa drakarna påvisa drakarna påvisa drakarna påvisa drakarna påvisa drakarna påvisa drakarna påvisa drakarna
ille ni med en kille ni med en kille ni med en kille ni med en kille ni med en kille ni med en kille ni med en kille ni med
a visst sik lotta visst sik lott visst asik lott visst asik lott visst asik lott visst asik lott visst asik lott visst asik   
åtta är apa på måtta är apa på mått är gapa på mått är gapa på mått är gapa på mått är gapa på mått är gapa på mått är gapa
in 3D-bilder på in 3D-bilder på i 3D-bilder spå i 3D-bilder spå i 3D-bilder spå i 3D-bilder spå i 3D-bilder spå i 3D-bilder
öra kul parade göra kul parade gör kul sparade gör kul sparade gör kul sparade gör kul sparade gör kul sparade gör kul spar
a fast gräs gifta fast gräs gifta fast gräs gift fast ogräs gift fast ogräs gift fast ogräs gift fast ogräs gift fast ogräs
ora man lik på kora man lik på kora man lik på kor man olik på kor man olik på kor man olik på kor man olik på kor man olik
åk ser må pryl påk ser må pryl påk ser må pryl på ser små pryl på ser små pryl på ser små pryl på ser små pryl på ser små p
mena lite ila i mena lite ila i mena lite ila i men lite kila i men lite kila i men lite kila i men lite kila i men lite ki
ena dum lassa klena dum lassa klena dum lassa klen dum klassa klen dum klassa klen dum klassa klen dum klassa klen dum klas 
örat ut lås ena örat ut lås ena örat ut lås ena öra ut slås ena öra ut slås ena öra ut slås ena öra ut slås ena öra ut slås
minuter han hur minuter han hur minuter han hur minuter han hur minuter han hur minuter han hur minuter han hur minuter han 
ni inte galen i ni inte galen i ni inte galen i ni inte galen i ni inte galen i ni inte galen i ni inte galen i ni inte gal
på kebnekaise a på kebnekaise a på kebnekaise a på kebnekaise a på kebnekaise a på kebnekaise a på kebnekaise a på kebnekai
ll nu ska vem vill nu ska vem vill nu ska vem vill nu ska vem vill nu ska vem vill nu ska vem vill nu ska vem vill nu ska v

[ErikAndersson]

Finns det något endaste exempel på där en SET arbetar tillsammans emd en högtalare och diverse tillkortakommanden korskompenseras?

Jag har hittills inte sett ett endaste exempel och jag är tämligen säker på att inte få se det framöver heller.

Så beklagligt, jag anser du har missat något i den "ljudkarriär" .

Inget att beklaga - jag tror inte någon annan har sett en sådan kombo heller, dvs jag har inte missat något alls.

Ska jag fatta det som så att du inte vill komma? Det är synd tycker jag, för mig är det alltid intressant att träffa kollegor. Det brukar oxå finnas saker att lära av varandra.

[sprudel]

Tll analogin med synen och hjärnans selektion/kompensation kan man lägga 3D-bilder som var populära för några år sedan. Här är det verkligen skillnad på den fysiska verkligheten och vad vi upplever.

http://www.google.se/search?q=3d+bilder&hl=sv&client=safari&tbo=u&tbm=isch&source=univ&sa=X&ei=IOjzT7y3BumG4gTti4HtBg&sqi=2&ved=0CGAQsAQ&biw=1024&bih=672#biv=i|0;d|GI65FguSzupl4M:

Haha, såna där skrev jag program som gjorde. Fast det räcker faktiskt med en skrivmaskin:

Kod: Markera allt

m kan se det? vem kan se det? vem kan se det? vem kan se det? vem kan se det? vem kan se det? vem kan se det? vem kan se de 
fri vem hur att fri vem hur att fri vem hur att fri vem hur att fri vem hur att fri vem hur att fri vem hur att fri vem hur
nte ni på över inte ni på över inte ni på över inte ni på över inte ni på över inte ni på över inte ni på över inte ni på ö
sa drakarna påvisa drakarna påvisa drakarna påvisa drakarna påvisa drakarna påvisa drakarna påvisa drakarna påvisa drakarna
ille ni med en kille ni med en kille ni med en kille ni med en kille ni med en kille ni med en kille ni med en kille ni med
a visst sik lotta visst sik lott visst asik lott visst asik lott visst asik lott visst asik lott visst asik lott visst asik   
åtta är apa på måtta är apa på mått är gapa på mått är gapa på mått är gapa på mått är gapa på mått är gapa på mått är gapa
in 3D-bilder på in 3D-bilder på i 3D-bilder spå i 3D-bilder spå i 3D-bilder spå i 3D-bilder spå i 3D-bilder spå i 3D-bilder
öra kul parade göra kul parade gör kul sparade gör kul sparade gör kul sparade gör kul sparade gör kul sparade gör kul spar
a fast gräs gifta fast gräs gifta fast gräs gift fast ogräs gift fast ogräs gift fast ogräs gift fast ogräs gift fast ogräs
ora man lik på kora man lik på kora man lik på kor man olik på kor man olik på kor man olik på kor man olik på kor man olik
åk ser må pryl påk ser må pryl påk ser må pryl på ser små pryl på ser små pryl på ser små pryl på ser små pryl på ser små p
mena lite ila i mena lite ila i mena lite ila i men lite kila i men lite kila i men lite kila i men lite kila i men lite ki
ena dum lassa klena dum lassa klena dum lassa klen dum klassa klen dum klassa klen dum klassa klen dum klassa klen dum klas 
örat ut lås ena örat ut lås ena örat ut lås ena öra ut slås ena öra ut slås ena öra ut slås ena öra ut slås ena öra ut slås
minuter han hur minuter han hur minuter han hur minuter han hur minuter han hur minuter han hur minuter han hur minuter han 
ni inte galen i ni inte galen i ni inte galen i ni inte galen i ni inte galen i ni inte galen i ni inte galen i ni inte gal
på kebnekaise a på kebnekaise a på kebnekaise a på kebnekaise a på kebnekaise a på kebnekaise a på kebnekaise a på kebnekai
ll nu ska vem vill nu ska vem vill nu ska vem vill nu ska vem vill nu ska vem vill nu ska vem vill nu ska vem vill nu ska v

Hehe!

Jag har bra förväntanseffekter:

Visst är 3D-bilder kul, fast man ser lite kul ut.

Nu förväntar jag mig att du plitar på en algoritm för att hantera stereofelet! Jag lovar att suggerera vilt!

[Rydberg]

Finns det något endaste exempel på där en SET arbetar tillsammans emd en högtalare och diverse tillkortakommanden korskompenseras?

Jag har hittills inte sett ett endaste exempel och jag är tämligen säker på att inte få se det framöver heller.

Så beklagligt, jag anser du har missat något i den "ljudkarriär" .

Inget att beklaga - jag tror inte någon annan har sett en sådan kombo heller, dvs jag har inte missat något alls.

Ska jag fatta det som så att du inte vill komma? Det är synd tycker jag, för mig är det alltid intressant att träffa kollegor. Det brukar oxå finnas saker att lära av varandra.

Om man nu vill lära sig och inte tro på rent struntprat som någon fabulerat in nån artikel, jag tror det är där skon klämmer "in the first place" så att säga.

[Svante]

Visst är 3D-bilder kul, fast man ser lite kul ut.

Nästan rätt .

[IngOehman]

Vilken satans gallimathias.

Det finns ingen paradox - SE-stärkarnas sound går alldeles utmärkt att beskriva tekniskt.

Problmet är att att somliga vägrar inse det faktum att de föredrar SET-apparater tacke vare färgningarna.


Varför fortsätter du jämte diverse andra SET-påskyndare år in och år ut med att infektera audiobranschen genom att sprida pseudovetenskap och dogmer?

Jag börjar ärligt talat bli riktigt trött på att audiobranschen kontinuerligt kontamineras genom att rena charlataner sprider okunskap; varför ägna så mycket tid och energi åt detta istället för att sätta sig i skolbänken för att studera, lära sig, vinna insikter och bidra med kunsskap snarare än motsatsen?

Jag återger här Morellos första inlägg itråden, det kändes inte speciellt inspirerande för mig att fortsätta skriva efter att som jag uppfattar det bli förklarad mer eller mindre idiot och chartalan!

Javisst är det konstigt att vissa tillåts skriva jävligt otrevliga personangrepp medans andra åker ut med huvudet före om deras åsikter inte stämmer med forumets inoficiella hållning till HiFi. Vad kan detta bero på?

Håll ditt privata kortståg på annat håll, Ino gör inte förstärkare så det hör inte hemma här. ( Vad det gäller rörstärkare så verkar du inte ha koll på Ingvars uppfattning i den frågan om du kopplar ihop gnället i denna tråden med Ino... )

Du kanske skall tänka efter lite innan du gör inlägg?

Det gjorde han nog, och därför skrev han även ett klart insatt inlägg!

Han har ju helt rätt.


Jag delar inte Morellos och Nattlordens (i mina ögon) lite dogmatiska in-
ställning i förstärkarfrågan. Men därmed inte sagt att jag tycker att de
skall vara förhindrade att ha sin inställning, jag bara inte delar den.

- - -

Min grundinställning är först och främst att allt som något tycker om, är
bra!

Tycker alltså inte det finns skäl att moralisera om välljudsfrågor. De int-
ressanta frågorna är, som jag ser det, vilka mål man har (olika för olika
människor) och hur man skall nå dem.

Och i viss mån även vad man kallar saker. Jag tycker man alltid bör för-
söka kalla saker vid sitt sanna namn.

Men...

Det är inte alltid är enkla frågor eftersom det utöver att olika människor
ju kan ha väldigt olika mål och drömmar, även kan finnas väldigt många
olika vägar till ett och samma mål.

- - -

Till yttermera visso tycker jag det är viktigt att skilja mellan länkar i ked-
jan på vilka man ställer krav efter grundtanken att de är transmssions-
länkar - och de som inte är det.

Jag tycker att triodförstärkare utan motkoppling är i allra högsta grad
intressanta och trevliga mojänger - men att det är lätt att beskriva dem
som vi har sett Morello och Nattlorden, och kanske några till, göra, om
man gördet med utgångspunkten att de är transmissionslänkar - med
transimissionslänksmål. Men min poäng är att det ju inte är säkert att
det ÄR det som är deras länk-mål! De kan ju faktiskt vara avsedda att
samarbeta symbiotiskt med högtalarna de driver. Och det sätter en hel
massa saker man trodde man visste om enskildheterna ur spel.

- - -

Så även om man kan hävda att Morello och Nattlorden i sak har rätt, så
tycker jag inte att Morellos känsloyttringar inför förstärkaren eller inför
dess konstruktör, hör hemma i debatten.

Ogillar alltid när någon går från sakfråga till personkommentarer. Ingen
har ju förnekat vilka rent tekniska egenskaper förstärkare av den typen
har. Så varför bli upprörd och bråka över det?

ALLA är ju överens om hur de beter sig. Det finns det väl inget att vara
arg över därvidlag?

- - -

Återstår gör då frågan om i vilka sammanhang de "passar in", och vilka
resultat man kan nå med dem. Och förstås vilka egenskaper som den
färdiga kedjan sedan får.

Och jag uppfattar att det är just de frågor som Erik reser med första-
inlägget, i kombination med den allmänna frågan om vad skälen är till
att Triodförstärkare faktiskt omhuldas av så många.

Jag inser dock att det är en svår fråga, inte minst "religiöst" eftersom
det tycks viktigt för vissa att få påstå att andra som gillar dem, gör det
på grund av SET-förstärkarnas färgningar, medan vissa av dem som
gillar SET säger att de gör det trots deras färgningar.

Min tes är att det kan vara både och, samtidigt som det, även för den
som gillar SET, faktiskt kan vara väldigt svårt att veta om de gör det på
grund av eller trots...

Men jag menar därtill att det rent av kan vara så att de faktiskt gillas
på grund av mera obskyra (för de flesta svårbestämbara och svårför-
stådda) egenskaper som inte ens kan sorteras som varken färgningar
eller ofärningar! Jag talar om egenskaper som, beroende på samman-
hang kan verka färgningshämmande ELLER färgningsskapande.

- - -

Det är denna sista fråga som jag tycker är mest intressant, och framför-
allt då de filosofiska implikationerna, och vad som behöver tas hänsyn
till för att ge förstärkare av den typen bästa möjliga förutsättningar för
att uppnå just det man vill uppnå, vilket som sagt även kan vara olika
för olika personer.

För att nå det som MITT mål (som inte är att skapa ett sound!) så bör
särskild hänsyn tas till kringkomponenterna, om man vill nå målet med
hjälp av SET-förstärkare.

Det var även upprinnelsen för det jag skrev om saken på jag tror det
var 90-talet i MoLt.

- - -

Och går man den vägen, så finner man att resultatet, helt objektivt be-
traktat, faktiskt får en rad intressanta fidelitiva egenskaper som faktiskt
inte alla lösningar med "normala högtalare" och effektstinna halvleder-
förstärkare kan erbjuda eller matcha.


Vh, iö

[sprudel]

Visst är 3D-bilder kul, fast man ser lite kul ut.

Nästan rätt .

Kul ska bytas ut mot dum! Det blir både roligt och dumt om man gör det universellt.

[IngOehman]

Bra inlägg Peter S.

Har samma uppfattning som du av begreppet High Fidelity.
Eftersom vi inte kan simulera de bioelektriska impulser som förmedlas via hörselnerverna(läs Matrix) får vi nöja oss med att försöka återge de fysiska förutsättningarna så gott vi kan. Konsthuvudtekniken är ju en god ansats men det borde väl duga lika gott med riktade mikrofoner?
Bekymret landar ju i konceptet med enbart två högtalare som är ett feltänk från början och antagligen har sitt ursprung i en felaktig analogi med hur synen fungerar. Hörseln jobbar ju på ett helt annat sätt där alla fysiska intryck når trumhinnan via hörselgången men samma objekt har ändrat frekvens och tid beroende på hur ljudvågorna rört sig från ursprunget till örat.
Det är en väldig kompromiss att återge detta via två högtalare som spelar upp varje mikrofons inspelning. Båda öronen hör ju vänster högtalares information, liksom de hör högers. Stereofelet!
Nu är dock hjärnansförmåga att kompensera och selektera information för att göra vår fysiska omvärld begriplig enastående, men ju mindre vi behöver kompensera desto bättre High Fidelity.

Tll analogin med synen och hjärnans selektion/kompensation kan man lägga 3D-bilder som var populära för några år sedan. Här är det verkligen skillnad på den fysiska verkligheten och vad vi upplever.

http://www.google.se/search?q=3d+bilder&hl=sv&client=safari&tbo=u&tbm=isch&source=univ&sa=X&ei=IOjzT7y3BumG4gTti4HtBg&sqi=2&ved=0CGAQsAQ&biw=1024&bih=672#biv=i|0;d|GI65FguSzupl4M:

Håller knappt med om någonting av det du skriver härovan.

I sak alltså, ta det inte personligt.

- - -

Att vi hör båda högtalarna med båda öronen är inte upphovet till stereo-
systemfelen, i varje fall inte de viktiga av dem. snarare tvärtom.

ALLA ljud vi hör i verkligheten hör vi med båda öronen. DET är inte ett fel
eller ett problem.

- - -

Att det gäller även de enskilda högtalarna är en del av ekvationen bara
som man behöver känna till och förstå när man spelar in, och förvisso även
i viss grad när man ställer upp en anläggning med hög ambitionsnivå.


Att vi bara hör en kanal med varje öra vid hörlurslyssning är däremot ett
stort problem i många sammanhang, och något man även med fördel kan
kompensera för. Men det hjälper inte mot problemet att hela ljudförnimmelsen
vid hörlurslyssning sitter fast i huvudet och följer våra rörelser.

På så vis är hörlurslyssning i allra högsta grad begränsat.

- - -

Att vi valt två kanaler för stereo är heller inte alls (som ni verkar påstå) en
konsekvens av att man utgått ifrån synen.

Att det inte räcker för att återge en akustisk verklighet runt en lyssnare
stämmer dock, för det behövs ofantligt många kanaler. Men jag menar
att det stora problemet med hörseln är dessa två saker:

1. Hör-fältet är väldigt mycket större än synfältet (som bara är framåt).
Det gör ljudkodning svårare, om vi vill öppna upp 4 pi steradianer.

2. Vi använder tre disparata hör-mekanismer för att deschiffrera de tre
dimensionerna i ljudsammanhang. Men det hindrar inte att valet av två
kanaler för akustiksk förmedling är ett vettigt val. Bara man förstår för-
utsättningarna och utnyttjar dem väl.


Vh, iö

[Morello]

På vilket sätt skulle min inställning till förstärkare vara dogmatisk?
Om du tror har du missuppfattat mig.

[Nattlorden]

På vilket sätt skulle min inställning till förstärkare vara dogmatisk?
Om du tror har du missuppfattat mig.

Snarare 'pragmatisk'. Dogmat är väl snarare det "magiska" i rören...

[IngOehman]

Jo om högtalare och förstärkare är avsedda att arbeta tillsammans i symbos... som en helhet, så kan man svårligen studera delarna var för sig.

Aktiva högtalare eller apparatur av olika fabrikat som är framtagna i par är högst ovanligt (ibland den utrustning faktisktianer sitter på). Vid sådana fall får man självklart göra annorledes. Men alla förstärkare och högtalare som säljs utan att berätta att de är gjorda för något speciellt måste kunna betraktas generellt.

Håller med.

Men menar att synpunkten i högre grad gäller för en högtalare opti-
merad för rör-drivning (vilket ju inte framgår om det inte berättas att
så är fallet) än för en förstärkare med rör. Den senare är ju vad den
är liksom.

Likaså kan det bli problem att definiera den tenikskt bästa förstärkaren om man vet med sig att avspelningsens ljudstyrka är avsevärt lägre än vid inspelningen.

Den tekniskt bästa förstärkaren skall inte vara beroende av uppspelningsvolymen, den skall klara svagt såväl som starkt.

Ja, om vi talar om musik som naturligt är olika stark så är det svårt att
invända mot det du skriver.

Men det kan ju finnas fall där man vill spela musik "onaturligt svagt"
också, och då är det kanske inte lika givet vilka egenskaper hos för-
stärkaren som är bäst?

En populär åtgärd är ju t ex att i sådana fall spela med ett loudness-
filter med i kedjan. Det är för mig en helt felaktig och icke-fungerande
kompensation, så bygger på ett missförstånd om hur hörseln fungerar.

Men det är i varje fall ett exempel på att själva grundiden att en vari-
abels varierande kan vara ett argument för att variera även en annan
för att optimera summan.

Ta ett välkonstruerat loudness-filter t.ex: det är ju en "distbox" men där slutresultatet vid låga ljudstyrkor är en upplevd tonkurva som bättre motsvarar den du hade hört om du varit på plats vid inspelningen. Här ger "dist" bättre "hifi" faktiskt!

Och sådan har du på vilket sätt när du lyssnar på akustisk livemusik?

Frågan är om det finns något naturligt i att uppleva en klang vid en
låg ljudtrycksnivå, som vid ett högre ljudtryck?

Och om det ens är sant att man gör det?

I mina öron låter loudness alltid bara onaturligt. Det sammanfogar en
klang med ett ljudtryck till vilket klangen inte hör. Minst dåligt har Yama-
has loudness fungerat.

Det är lite som att säga att en bra bil alltid är en bra bil utan hänsyn till vem som ska köra den och hur den ska användas...

Självklart. Bilen blir inte dålig för att man sätter en dålig förare i den, eller för att den står still på ett museum. Bilen är densamma. Att det kan vara fel sorts bil för föraren gör inte bilen dålig, det säger bara att någon gjort ett okunnigt val - det är inte bilens fel.

Att jämföra återgivning* med en bil, vars syfte inte är att återge något,
blir sällan till användbara liknelser.

Musik och bilar går ofta bättre att använda i paralleller. Båda är ju "det
man använder/avnjuter". I bilfallet dock tillsammans med vägen. Men
även om man väljer att tycka att vägen är parallellen till musiken så är
det ett problem i jämförelsen att återgivning av musiken inte har någon
parallell i bilfallet.


Vh, iö

- - - - -

*Om man anser att det är anläggningens syfte.

[IngOehman]

På vilket sätt skulle min inställning till förstärkare vara dogmatisk?
Om du tror har du missuppfattat mig.

Snarare 'pragmatisk'. Dogmat är väl snarare det "magiska" i rören...

Njae, jag menade inte att din (/era?) inställningar ÄR dogmatiska, faktumt.

Bara att jag kan uppfatta det lite dogmatiskt när ni skriver saker som gör
att det ser ut som om ni anser att en förstärkare "skall vara" en pjäs som
förstärker - och inte gör något annat (vågformsidentisk utgångssignal och
0,000... ohm ut).

Jag tycker inte det behöver vara så.

Min avsikt var inte att kritisera en sådan inställning, bara säga att jag inte
delar den "singulära dogmen" (och dogm då inte menat som en negativ vär-
dering, bara som en beskrivning, en synonym till "lära") utan tycker att det
kan finnas flera parallella läror/dogmer som alla har sina poänger.

Världen är stor, det finns plats för många olika synsätt!


Vh, iö