"Allting är lika viktigt", eller något liknande, skriver flera.
Jag håller inte med.
Viktigast är 100 - 4000 Hz. Om man behöver välja alltså.
Eller 500 - 2000 om valet är ännu snävare.
Men bara för att ett register är viktigare än de andra registrena betyder det
ju inte att man kan strunta i de regster som är mindre viktiga, bara att det är
bättre att strunta i dem än i nämnt register.
- - -
Så egentligen är det två frågor som poppar upp i min skalle när jag ser den
här tråden:
1. Varför startar Strmbrg tråden med en ledande fråga?
(Varför är (djup)basen intressantare än diskanten?)
Har någon månne påstått att den är det? Om så kanske
det är bättre att fråga den personen varför de tycker så.
2. Behöver man verkligen dela upp det hörbara frekvens-
registret i viktigare och mindre viktiga delar överhuvud-
taget?
Jag menar nog att man, i varje fall om man talar om kvali-
ficerade anläggningar vill återge HELA det hörbara området,
och då kanske frågan om hur detta går till och vilka svårig-
heter man stöter på i de olika registren, intressantare än
om ett register är "viktigare" än ett annat?
- - -
Men om det är så att det strömberg är inne på är att förstå varför basåter-
givning rätt ofta diskuteras, så tror jag svaret är att det beror på tre saker:
1. Problemen i mellanregisterområde och diskant kräver mycket mera kunskap
av den som skall hantera dem, det är väldigt mycket mera att sätta sig in i
om man verkligen vill behärska dessa register, och de kan inte hanteras med
enkla simuleringsbara modeller där var och en med en dator kan mata in data
och känna sig som expert.
Missförstå mig inte - basregistret är väl så komplicerat, på riktigt, men få tror
på att det är det. De flesta tror att det går att hantera med lite simuleringar
bara. Och dessa kan man ju göra, och därför gör man dem*.
2. Det är trots allt (trots att registren är en större utmaning för en konstruk-
tör) enligt många lättare att få mellanregister- och diskant att prestera rimligt
bra. I varje fall om de anpassat sina krav nedåt.
Den som väntar sig och har vant sig vid ett normalt högtalarljud (sådant som
nästan alla högtalare levererar) bli mindre besviken, helt enkelt.
Jag tror möjligen att Strmbrg delvis tycker att det finns ett överfokus på bas-
registret just för att han inte lyckats sänka sina krav till normalnivå i de andra
registren, som många andra har?
3. Basregistret är praktiskt taget undantagslöst det som sätter gränsen för
hur höga nivåer man kan spela. Så för den som gillar att spela starkt är det
nästan alltid problemen i basregistret som det är uppenbarast att de behöver
lösas.
- - -
Men alla människor är ju inte högspelare.
Och om jag får frågan i vilka register som jag anser att "de flesta högtalare"
(som går att köpa i hifi-butikerna) har sina största brister, så blir mitt svar
inte att det är basregistret - och detta alltså trots att så många högtalare
brister nästan fullständigt där!
Mitt svar blir att det definitivt (statistiskt) är i mellan- och diskantregistren
som man hittar de största bristerna. Inte för att felen är större där, utan för
att det är så mycket viktigare register - och för att felen där så ofta är så
öronovänliga och musikfientliga.
En högtalare praktiskt taget utan basregister kan jag leva med (även om jag
helst slipper) men högtalare med typiska fel i mellan- och diskantregistren,
får mig i förekommande att helt avstå från att lyssna på musik.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
