Till att börja med så ser jag det hela ur ett arbetsvetenskapligt perspektiv, vilket gör att det kan vara lite svårt att förstå hur jag menar. Jag ska försöka att förtydliga.
Det handlar om att artefakter - i detta fall hifi-utrustning - representerar den aktivitet som försiggår - fokuserad musiklyssning på dedicerad plats.
Det handlar inte om att musiken i sig ska representeras av något objekt.
Vidare så handlar det inte direkt om preferenser (de kan ju innebära precis vad som helst) utan om vad som kan anses vara bra eller mindre bra för just musiklyssnandet som aktivitet.
Här menar jag att det inte finns några motsättningar mellan att se elektronik/lysdioder/högtalare etc, och att släcka ner. När man lyssnar i mörker så kan det som Harryup så klokt påpekade,
Men - det som är bra är att man med gott samvete kan ha tänt och uppnå samma effekt genom att faktiskt se de föremål som är avsedda att användas för musiklysssnande - eftersom de, på sitt sätt (likt mörkret), också kan främja musiklyssnandet och fokus på musiken. Bl.a. pga att det är föremål som vi starkt förknippar med denna aktivitet. Vi interagerar med dem, de är förhoppningsvis väl utformade för sin uppgift.
Vad man sen väljer är upp till var och en. Jag vill bara komma åt den mytbildning som hintar åt att det genrellt - för alla - egentligen är "Bättre att släcka ner" - för det stämmer inte riktigt.
Altare med quakti, lysdioder, svarta draperier, nedsläckt, snurrande skivtallrikar, högtalare i drivor, stearinljus - allt är på olika sätt faktiskt.se bra för att främja det vi gillar - lyssna på musik. Men man måste som sagt inte välja annat än det man gillar mest själv

