Skulle du vilja köpa nygamla Carlssonhögtalare?

[paa]

...men den är ju inte ortoakustisk.

Jag väntar fortfarande på en gångbar förklaring varför så inte är fallet.

Därför om så varit fallet så hade ju Stig Carlsson kallat den för OA11!

[Vee-Eight]

...men den är ju inte ortoakustisk.

Jag väntar fortfarande på en gångbar förklaring varför så inte är fallet.

Därför om så varit fallet så hade ju Stig Carlsson kallat den för OA11!

Tyvärr, paa, jag blir inte klokare på varför de inte kan kallas OA.

[paa]

Trevägaren.


Allt annat är nostalgi.

Denna fråga handlar inte om högtalarmodeller som ej blev färdiga och därmed ej tillgängliggjordes på marknaden.

Men jag håller med dig, trevägaren är eg den enda Carlsson-konstruktion verkligen värd att omsätta till produkt.

Jag vet inte, på 80-talet var inte basmoduler var mans egendom, men idag tror jag att en modern OA51 tillsammans med basmoduler skulle bli minst lika bra som den trevägare som vi inte vet hur den egentligen skulle sett ut innan Stig varit nöjd.
Basmodulen OB51 togs ju fram av Naqref, men nu är väl dom Bremen-basarna slut.
Och Carlssonstiftelsen och Ingvar hade ju en passiv basmodul med 10" bas som skulle delas vid ca 300 Hz på gång för flera år sedan, vad var det som stoppade deras lansering? Var det att OB51 mättat marknaden?

[schmutziger]

...men den är ju inte ortoakustisk.

Jag väntar fortfarande på en gångbar förklaring varför så inte är fallet.

Därför om så varit fallet så hade ju Stig Carlsson kallat den för OA11!

Eller var det lite mer som...


för od11 påminner ju mest om 80-talarna av alla 70-talare. Att den som var fel var eg mest rätt?

[schmutziger]

Trevägaren.


Allt annat är nostalgi.

Denna fråga handlar inte om högtalarmodeller som ej blev färdiga och därmed ej tillgängliggjordes på marknaden.

Men jag håller med dig, trevägaren är eg den enda Carlsson-konstruktion verkligen värd att omsätta till produkt.

Jag vet inte, på 80-talet var inte basmoduler var mans egendom, men idag tror jag att en modern OA51 tillsammans med basmoduler skulle bli minst lika bra som den trevägare som vi inte vet hur den egentligen skulle sett ut innan Stig varit nöjd.
Basmoduelen OB51 togs ju fram av Naqref, men nu är väl dom Bremen-basarna slut.
Och Carlssonstiftelsen och Ingvar hade ju en passiv basmodul med 10" bas som skulle delas vid ca 300 Hz på gång för flera år sedan, vad var det som stoppade deras lansering? Var det att OB51 mättat marknaden?

ang trevägaren,
Det märks att du inte hört någon av varianterna. det är en härlig koppling till luften i den lilla tvåvägsprototypen som jag knappt får med 4x10" o oa51

Hela bastillsatsen ligger komplett o färdig i Martin Dellstigs datorrum o bara väntar på att bli produktifierad. Där har de legat o samlat damm sen 2010 iaf.

Martin Dellstig » Wed 20 Oct 2010, 20:52

Hej!

Skon klämmer väl antagligen på min vänstra lilltå.

Jag ser basarna där jag sitter just nu!

Det har varit lite fix med MMX etc som har fått gå före.
Nu när det har lagt sig räknar jag nog med att komma framåt med detta igen.

Angående svar så är det svårt att säga något när det inte finns några färdiga svar.
Prototyperna är ju som sagt förevisade, när konstruktionen är helt klar i alla avseenden så kommer vi nog att slå på trumman så det märks.

http://www.carlssonplanet.com/forum/vie ... 829#p25829

[Vee-Eight]

Trevägaren.


Allt annat är nostalgi.

Denna fråga handlar inte om högtalarmodeller som ej blev färdiga och därmed ej tillgängliggjordes på marknaden.

Men jag håller med dig, trevägaren är eg den enda Carlsson-konstruktion verkligen värd att omsätta till produkt.

Jag vet inte, på 80-talet var inte basmoduler var mans egendom, men idag tror jag att en modern OA51 tillsammans med basmoduler skulle bli minst lika bra som den trevägare som vi inte vet hur den egentligen skulle sett ut innan Stig varit nöjd.
Basmodulen OB51 togs ju fram av Naqref, men nu är väl dom Bremen-basarna slut.
Och Carlssonstiftelsen och Ingvar hade ju en passiv basmodul med 10" bas som skulle delas vid ca 300 Hz på gång för flera år sedan, vad var det som stoppade deras lansering? Var det att OB51 mättat marknaden?

Jag har lyssnat på sentida trevägarprototyper, byggd av ErikJ, och de är i mitt tycke bra bättre än vad OA51 nånsin kan bli. Givetvis, hade jag velat se en slags topplåda av samma sort som den prototypen med stöd av fritt placerade basmoduler.


Varför inte SSC kunde få ur sig ngn baslåda tror jag inte beror på OB51:ans tillkomst, utan snarare pga kapitalbrist och inkompetens att marknadsföra en produkt. Man har inte på bra länge haft en tillverkare efter att Larsen valde gå egen väg. Märkligt nog har "vi andra" lyckats på de punkterna utan kapital och samma utgångspunkt med avsaknad av tillverkare. Därav min slutledning att det är inkompetens som är en stark bidragande faktor.

[Vee-Eight]

...men den är ju inte ortoakustisk.

Jag väntar fortfarande på en gångbar förklaring varför så inte är fallet.

Därför om så varit fallet så hade ju Stig Carlsson kallat den för OA11!

Eller var det lite mer som...


för od11 påminner ju mest om 80-talarna av alla 70-talare. Att den som var fel var eg mest rätt?

Också en fundering jag haft. Tror jag ställde frågan att om OD11 inte är OA så är 80-talarna lika lite OA. Svaret var i stil med "det kanske de också är". Därefter dundrade jag på att få en vettig förklaring på vad OA verkligen innebär. Ptja, jag har inte fått ngn vettig förklaring mer än att SC själv var osäker.

Såatte... krångliga saker, detta.

[rylandes]

Enligt Sonab folk så var det Stig som bestämde före introduktionen av OD-11 att den inte fick kallas OA. Eftersom kvoten mellan direkt och reflekterat ljud var fel.

Uppenbarligen ändrade han sig senare när 50-serien kom. Eller räknade på ett annat sätt.

OD har jag sett flera uttydningar av bl.a. Ortho-Directional.

Annars så håller jag med om att Tre- och Fyr-vägarna är de mest intressanta.

--

[mangrove]

Nu är jag ju förvisso en amatörfunderare vad gäller material, men vad gäller baffel, skulle det inte gå att ha en tunn, sladdrig form av lackerbart material (pressad plast eller plåt) och använda denna som gjutform för betong eller annan gjutmassa? Sedan kan formen sitta kvar och lackeras eller eventuellt bilda ytfinish i sig. En tung, akustiskt död baffel är ju ett försäljningsargument i sig.

[Naqref]

Vakuumformade bafflar som förstärks på strategiska punkter har kontemplerats.

[paa]

Om det bara gick att fastställa vad som skulle vara efterfrågat, och få alla inblandade att köra åt samma håll, så är det nog ett betydligt mindre problem att tillverka det.

[Nattlorden]

Eller om man på något sätt möjliggjorde tillverkning på begäran av valfri modell?

[Jocke]

Förstår sentementaliteten men är lite rädd att det här är på väg ner i samma grop som SSC föll i... 80.talarna har utvecklats och är up-to-date men de äldre modellerna står för något helt annat. På deras tid tid placerades hemelektroniken (TV och radiogrammofoner) som ett altare hemma i vardagsrummen. Numera låter man (vanliga människor - inte sådana nördar som vi) inte sådant ta någon större plats i inredningen - helst ska det inte synas alls...

Upplever att Larsen/Eriksson med L8 tagit ett steg mot 3/4-vägaren även om den står på högkant. Stig tog hjälp med designen av 80-talarna och resultatet blev mycket bra. Tror att 3/4-vägaren är en sådan utmaning för en designer att det kan bli mycket intressant.

[Conny]

Om man leker med tanken att bygga en ny reviderad oa12 så behövs tyvärr ngt slags plastverktyg igen. Hur dyrt det är vet jag inte, det var länge sen jag pysslade med plastkonstruktion. Men, om man ser till konstruktionen så kan man med lite vilje hålla sig till endast ett verktyg. Tror det är på OA116 så sitter basen i en vändbar platta. Beroende på hur man vrider den så får man rätt vinkel in mot mitten av rummet. Ponera att resten av baffeln för diskanterna kan göras av en platt mdf så borde en sån lösning vara görbar. Sen kan samma verktyg användas till od11, oa14 och oa116.

Men som sagt, ett plastverktyg, oavsett om det är en träplugg för småserier eller stora manicker så kostar det skjorta per såld enhet.

Jag har tidigare kollat och om jag inte minns fel så är det i alla fall skillnad på vinkeln som baselementet är monterat i, på OA12 och OA14.
Det gör det nog besvärligare att tillverka endast ett verktyg.

Conny

[mangrove]

Numera låter man (vanliga människor - inte sådana nördar som vi) inte sådant ta någon större plats i inredningen - helst ska det inte synas alls...

Mja... dock är ju OA-sjuttiotalarna mycket diskreta. Jag får ofta komplimanger för hur diskreta mina OA-14 är... det blir en mycket "låg profil" i inredningen.

Dock tror jag personligen inte att produkterna kan säljas in så lätt till dessa "vanliga människor". Audio Pro försökte ju med Qube få till en liten diskret golvstående kub typ OD-11, och den har slutat säljas så den kan inte ha rosat marknaden.

En högtalare som jag öht aldrig sett diskuteras på Carlsson-delen av Faktiskt är för övrigt en annan Audio Pro-konstruktion, Lv3. http://www.audiopro.se/node/138 Den borde väl uppfylla flera krav på orthoakustik? Jobbar duktigt med rumsreflexer (fast utan bakåtstrålande diskanter), elementklustren på ungefär rätt höjd som jag har förstått rekommenderas för 80-talarna, och som grädde på moset får man något inbyggt som inte finns i någon Carlsson-konstruktion -- ett hyggligt kompetent subbasstöd genom en inbyggd Ace Bass-enhet. Och allt är aktivt och därtill trådlöst. Superfinish. För fjortontusen spänn/paret. (edit: blir osäker, är priset per styck? edit igen, nix, per par)

Går DET att tävla med för målgruppen "den moderna människan"? Jag är mycket skeptisk.

[Jocke]

Numera låter man (vanliga människor - inte sådana nördar som vi) inte sådant ta någon större plats i inredningen - helst ska det inte synas alls...

Mja... dock är ju OA-sjuttiotalarna mycket diskreta. Jag får ofta komplimanger för hur diskreta mina OA-14 är... det blir en mycket "låg profil" i inredningen.

Dock tror jag personligen inte att produkterna kan säljas in så lätt till dessa "vanliga människor". Audio Pro försökte ju med Qube få till en liten diskret golvstående kub typ OD-11, och den har slutat säljas så den kan inte ha rosat marknaden.

En högtalare som jag öht aldrig sett diskuteras på Carlsson-delen av Faktiskt är för övrigt en annan Audio Pro-konstruktion, Lv3. http://www.audiopro.se/node/138 Den borde väl uppfylla flera krav på orthoakustik? Jobbar duktigt med rumsreflexer (fast utan bakåtstrålande diskanter), elementklustren på ungefär rätt höjd som jag har förstått rekommenderas för 80-talarna, och som grädde på moset får man något inbyggt som inte finns i någon Carlsson-konstruktion -- ett hyggligt kompetent subbasstöd genom en inbyggd Ace Bass-enhet. Och allt är aktivt och därtill trådlöst. Superfinish. För fjortontusen spänn/paret. (edit: blir osäker, är priset per styck? edit igen, nix, per par)

Går DET att tävla med för målgruppen "den moderna människan"? Jag är mycket skeptisk.

Nä, det går säkert inte att tävla i den målgruppen - det är andra tider och utbudet är SÅ mycket större... Men i den där Lv3 har ju Audio Pro snappat upp lite av de nya möjligheterna. Undrar just om lutningen hindrar di tidiga reflexerna tillräckligt...? Någon som lyssnat?

[petersteindl]

Jo, varför jag vill se 70-talarna igen som nyproducerade är att liknande högtalare finns inte längre, de ser i brist på ord helt utspejsade ut. De må vara ett sidospår enligt SC, men de blir inte sämre för det. Med risk att farbrorn kommer att spöka, men där får han och hans arv allt sitta sig ned och hålla flabben.

De OA12 jag har numer är inte som ersättare till mina nuvarande OA51.3, snarare ett komplement för att de är så förbannat bra på sitt sätt.

Att 70-talarna skulle vara sidospår för SC, ser jag som nys. Den enda högtalare som Stig sa att han inte var tillfreds med och egentligen ville uppdatera var OA-14 och det sade han väldigt sent i sitt liv. I samband med Stigs flytt från bottenvåningen i huset pratade vi om detta och det var 1993 om jag minns rätt. Den senaste gången Stig nämnde problemet med OA14 var 1996 om jag minns rätt. Det var vid den tidpunkten lättare att prata angående de gamla modellerna än att försöka prata nya modeller. Stig hade fyllt 70 år året innan. Jag tror inte Stig ändrade sig därefter, även om Stig månaderna innan han dog fick ett arv från sin bror som dog och därigenom hade lite finansiella resurser. Då kan motivation för en kort period spira, men åldern tar ut sitt.

Som sagt, Stig gillade inte diskanplaceringen i OA-14 och problemet var att OA-14 hade två st diskanter för direktljudet och som var placerade med för stort avstånd mellan varandra. Stig, med emfas verkligen ogillade att ha två diskanter i direktljudet pekandes åt samma håll d v s mot lyssnaren då diskanterna var på avstånd sinsemellan som i fallet OA-14. Det är den högtalare Stig ångrade och ville förändra. Stig ångrade inte att den fanns men han ångrade att han inte optimerade den då den fanns. Jag hade samtal med Stig om just hans syn på sina högtalare, så där i efterskott.

Mvh
Peter

Ah, låter klart vettigt. Förvånar mig faktiskt att man skulle vara totalt missnöjd med hela serien "70-talare", dvs OA12, 14, 116 och 2212, man faktiskt lagt ned mycket tid och svett på. Och de låter ju de facto över lag väldigt bra. Tror Stig var tillräckligt klyftig att inte sitta alltför länge i någon slags nattmössa och göra misstag.

Minns när Tux hade med ett par OA12 (kan ha varit Ekan också) till DIY Gbg, ställde upp dem i ett relativt litet rum och poppade Daft Punk - Technologic på avsevärd volym. Ursäkta kraftuttrycket, men satan i gatan, det var ett förjävla bra tryck i de små askarna. Oavsett om de kan räknas till hifi längre eller ej; den spelglädjen borde komma fler kunder till gagn än de få OA12:or som finns begagnade.

Om man leker med tanken att bygga en ny reviderad oa12 så behövs tyvärr ngt slags plastverktyg igen. Hur dyrt det är vet jag inte, det var länge sen jag pysslade med plastkonstruktion. Men, om man ser till konstruktionen så kan man med lite vilje hålla sig till endast ett verktyg. Tror det är på OA116 så sitter basen i en vändbar platta. Beroende på hur man vrider den så får man rätt vinkel in mot mitten av rummet. Ponera att resten av baffeln för diskanterna kan göras av en platt mdf så borde en sån lösning vara görbar. Sen kan samma verktyg användas till od11, oa14 och oa116.

Men som sagt, ett plastverktyg, oavsett om det är en träplugg för småserier eller stora manicker så kostar det skjorta per såld enhet.

Mellanregisterhögtalaren i OA 116 har inte samma vinkel vertikalt sett d v s runt horisontalplanet som elementet i OA-12 eller OA-14.

Stig strävade att ha konstant kvot på direktljud/reflekterat ljud över hela tonfrekvensområdet. I OA-116 är kvoten högre i diskanten och således skulle mellanregisterhögtalaren också ha högre kvot och det ansåg sig Stig Carlsson uppnå med mellanregisterelementet mer framåtvinklad.

Det är de små detaljerna i högtalarna som sätter slutresultatet. För att hänga med, med basen så placerades baselementet vid golv nära vägg och simsalabim var det en trevägare.

Nu har jag beskrivit tänkesättet lite bakifrån för att åskådliggöra principen. I själva verket blev det naturligt för Stig att göra trevägare och placera basen vid golv och vägg. Då ville Stig haka på med mellanregistret och diskanten och därför är vinklarna annorlunda i jämförelse med OA-12 och OA-14.

Sens moral, skall de gamla högtalarna klonas, så gäller det att spana in detaljerna och helst förstå varför dessa blev till.

Vad gäller OA-116 så gick jag tillbaks till Stigs första ursprungliga patent där det var 4 diskanter för direktljudet och 2 diskanter för det reflekterade ljudet och det par OA-116 som jag och Naq uppgraderade fick en 8 tummare i basen och en 5½ tummare i mellanregistret samt denna ursprungliga cariant enligt Stigs ursprungliga svenska patent.

Jag har levt under många år med OA-116 och med OA-2212. OA-116 har jag alltid tyckt varit för diffus i ljudbilden. Detta diffusa försvann med detta par OA-116 SC-ursprunglig/Steindl/Naq.

Så här ser det svenska patentet ut och så ser vår gemensamma OA-116 ut. Han som äger dessa blev jättenöjd.



Mvh
Peter

[Flint]

Jag är inte anhängare av Carlssons ideologi alls och därför inte intresserad av vare sig original eller nytillverkade lådor. Svarade alltså så mycket Nej jag kunde hitta bland svarsalternativen.

[Vee-Eight]

Peter:

Mjo, förstod det sen också. Isf kan man ju tänka sig en besparande åtgärd att ha en lös modul för bas/mid så att samma artikel kan monteras på vänster resp höger högtalare.

Bara för det så vill jag posta en idolbild på OA2212, galet osannolik högtalare. Alltså; 12 diskanter per låda!

[Naqref]

...men den är ju inte ortoakustisk.

Jag väntar fortfarande på en gångbar förklaring varför så inte är fallet.

Det finns ju flera aspekter av vad som karakteriserar en OA-högtalare, bla kvot mellan direkt och reflekterat ljud, energitonkurva och hanteringen av nära väggar.

Det första är inget problem att hantera även i högtalare med få element. I värsta fall kan man ju rikta elementen ifrån lyssnaren. För 80-talarna och OD-11 så är energitonkurvan lite begränsad i toppen. De senare ansågs ju ändå vara OA så det är kanske bara en mindre kompromiss på OA-temat. Det som ställer till det för OD-11 är snarare hanteringen av reflexerna från framväggen när det gäller diskanten. Där blir en rätt tydligt kamfiltereffekt som är hörbar. De extra diskanterna i 50, 60 och 70-talarna används för att smeta ut kamfiltereffekterna och pss göra de mer ohörbara. På 80-talarna så användes en annan princip och det är dels riktverkan och dels dämppaneler. Det är därför avsaknaden av hantering av kamfiltereffekterna i diskanten som gör att OD-11 trillar över gränsen för att vara ortoakustisk.

[Vee-Eight]

...men den är ju inte ortoakustisk.

Jag väntar fortfarande på en gångbar förklaring varför så inte är fallet.

Det finns ju flera aspekter av vad som karakteriserar en OA-högtalare, bla kvot mellan direkt och reflekterat ljud, energitonkurva och hanteringen av nära väggar.

Det första är inget problem att hantera även i högtalare med få element. I värsta fall kan man ju rikta elementen ifrån lyssnaren. För 80-talarna och OD-11 så är energitonkurvan lite begränsad i toppen. De senare ansågs ju ändå vara OA så det är kanske bara en mindre kompromiss på OA-temat. Det som ställer till det för OD-11 är snarare hanteringen av reflexerna från framväggen när det gäller diskanten. Där blir en rätt tydligt kamfiltereffekt som är hörbar. De extra diskanterna i 50, 60 och 70-talarna används för att smeta ut kamfiltereffekterna och pss göra de mer ohörbara. På 80-talarna så användes en annan princip och det är dels riktverkan och dels dämppaneler. Det är därför avsaknaden av hantering av kamfiltereffekterna i diskanten som gör att OD-11 trillar över gränsen för att vara ortoakustisk.

Så med en annan diskant (dvs med högre energi in-axis, typ) och dämpning av nära reflexerna så skulle den kunna kvala in som OA?

[petersteindl]

[Tja, vinklingen av diskanterna var annorlunda på OA-14 än på OA-5.
Du kan kolla in bilden på OA-14 så kan du se att de två diskanterna för direktljudet (d v s de som pekar i samma riktning som basen) sitter med stort avstånd från varandra och det är just detta som Stig Carlsson ogillade. Det är två diskanter som pekar åt samma håll och som skall ge direktljudet och de har ett stort avstånd sinsemellan. Det är en synnerligen ogynnsam kombination.

Vad tror du om att flytta den inre "direktdiskanten" till den yttre och sätta dessa i en mild v-formation? Då får man mindre problem med kamfiltereffekter samtidigt som man får en något högre kvot direktljud. Den kvarvarande bakre diskanten kan sedan flyttas något mot mitten för att reflexmönstret vid lägre diskanten ska bli gynnsammare.

Stig ville egentligen ha diskanten för direktljud så långt bak nära närliggande vägg som möjligt och därmed också nära mellanregistret, samt diskanterna för reflekterat ljud så långt från bakre vägg som möjligt. Kolla in OA-5 så ser du att diskantplaceringen är så. Om Stig hade vänt de 4 diskanterna 180 grader så skulle de peka utåt från varandra utan att korsa varandra och då skulle diskanten för direktljudet komma långt från väggen och de för reflekterat ljud närmare denna vägg. Det var essentiellt att så inte skulle vara.

Det intressanta är att det är exakt samma resonemang som Jon Idestam-Almqvist förde då jag pratade med honom för tre år sedan.

Popboxen ville Jon dimensionera som som Stig Carlssons Kolbox och då skulle diskanterna placeras runt mellanregistret vilket det också är på popboxen. Men på Kolboxen pekar diskanterna utåt från mellanregistret d v s utan att korsa varandra, men på popboxen korsar diskanterna mellanregistret. Jag ville sätta Jon på prov i min frågeställning och på sedvanlig Steindelsk maner ville jag försöka leda honom i fällor, men Jon svarade perfekt rätt på samtliga frågor och det kan man endast om man behärskar området på sina fem fingrar. Jon kunde detta. Jon var flera år före Stig med denna princip med fyrkantig låda och diskanterna placerade i kors på ovansidan av denna låda. Stig ändrade dock mellanregisterelementets placering till att placeras så nära rummets begränsningsyta som möjligt, medans Jon tyckte det lät bäst då mellanregistret var en bit från denna vägg. Både Jon och Stig spelade uteslutande mono på denna tid.

Åter till din fråga, så skulle jag prova tvärtom d v s fytta den yttre diskanten till att placeras invid den inre i en vinkel mellan dessa. Den optimala vinkeln ges av diskanternas polärdiagram, skulle jag tro.

Jag har dock inte detaljstuderat vilken plats och möjlighet det finns för sådant ingrepp.

Diskanterna för reflekterat ljud ber jag att få återkomma till. Personligen tror jag att man helt enkelt får mäta sig fram till en optimal lösning.

En parentes: 1978 moddade jag mina OA 2212 genom att sätta dit Kalle Ståhls dome diskant, fabrikat Sipe, så att den placerades bakom och ovanför mellanregistrena och då hamnade den så nära vägg som möjligt. Den var för direktljudet. Det gick alldeles utmärkt och högtalaren gick i ett nafs till 20 kHz. Det var före OA-50 och 51 och 52 med domediskant placerad på sådant sätt. Så jag var tidigt ute. Men högtalarnätet fick inte längre plats. Innan jag sålde mina OA-2212 moddade jag tillbaks till ursprungsdiskanten. Till saken hör även att jag hade bytt mellanregistrena till den Philipsvariant som Kalle Ståhl rekommenderade mig och jag hade dimensionerat om delningsfiltrena. Jag hade även bra kontakt med Kalle Ståhl på den tiden. Min mellanregistermodd fick vara kvar. Slut parentes.

Mvh
Peter

[Naqref]

...men den är ju inte ortoakustisk.

Jag väntar fortfarande på en gångbar förklaring varför så inte är fallet.

Det finns ju flera aspekter av vad som karakteriserar en OA-högtalare, bla kvot mellan direkt och reflekterat ljud, energitonkurva och hanteringen av nära väggar.

Det första är inget problem att hantera även i högtalare med få element. I värsta fall kan man ju rikta elementen ifrån lyssnaren. För 80-talarna och OD-11 så är energitonkurvan lite begränsad i toppen. De senare ansågs ju ändå vara OA så det är kanske bara en mindre kompromiss på OA-temat. Det som ställer till det för OD-11 är snarare hanteringen av reflexerna från framväggen när det gäller diskanten. Där blir en rätt tydligt kamfiltereffekt som är hörbar. De extra diskanterna i 50, 60 och 70-talarna används för att smeta ut kamfiltereffekterna och pss göra de mer ohörbara. På 80-talarna så användes en annan princip och det är dels riktverkan och dels dämppaneler. Det är därför avsaknaden av hantering av kamfiltereffekterna i diskanten som gör att OD-11 trillar över gränsen för att vara ortoakustisk.

Så med en annan diskant (dvs med högre energi in-axis, typ) och dämpning av nära reflexerna så skulle den kunna kvala in som OA?

I princip ja. Eller genom att förse den med en extradiskant.

[Naqref]

Åter till din fråga, så skulle jag prova tvärtom d v s fytta den yttre diskanten till att placeras invid den inre i en vinkel mellan dessa. Den optimala vinkeln ges av diskanternas polärdiagram, skulle jag tro.

Det låter rimligt med det du skrev före ovan mening. Tackar för svar.

[Vee-Eight]

...men den är ju inte ortoakustisk.

Jag väntar fortfarande på en gångbar förklaring varför så inte är fallet.

Det finns ju flera aspekter av vad som karakteriserar en OA-högtalare, bla kvot mellan direkt och reflekterat ljud, energitonkurva och hanteringen av nära väggar.

Det första är inget problem att hantera även i högtalare med få element. I värsta fall kan man ju rikta elementen ifrån lyssnaren. För 80-talarna och OD-11 så är energitonkurvan lite begränsad i toppen. De senare ansågs ju ändå vara OA så det är kanske bara en mindre kompromiss på OA-temat. Det som ställer till det för OD-11 är snarare hanteringen av reflexerna från framväggen när det gäller diskanten. Där blir en rätt tydligt kamfiltereffekt som är hörbar. De extra diskanterna i 50, 60 och 70-talarna används för att smeta ut kamfiltereffekterna och pss göra de mer ohörbara. På 80-talarna så användes en annan princip och det är dels riktverkan och dels dämppaneler. Det är därför avsaknaden av hantering av kamfiltereffekterna i diskanten som gör att OD-11 trillar över gränsen för att vara ortoakustisk.

Så med en annan diskant (dvs med högre energi in-axis, typ) och dämpning av nära reflexerna så skulle den kunna kvala in som OA?

I princip ja. Eller genom att förse den med en extradiskant.

Nu skramlade det till i polettbössan. Tack och hattlyft!

[petersteindl]

Att 70-talarna skulle vara sidospår för SC, ser jag som nys.

Nu har jag bara information från John om detta men tydligen såg Stig 70-talarna som ett avslutat kapitel när 80-talarna hade sett dagens ljus. Det kan vara rätt eller det kan vara fel. Jag har ytterst lite att betvivla att det skulle vara så. Det hindrar ju inte att Stig i efterhand kunde fundera på vad som kunde göras bättre med dessa givet de förutsättningar som fanns. Att återuppta någon form av produktion av 70-talarna var däremot aldrig aktuellt. De var akterseglade av 80-talarna.

Stigs högtalare genomgick en konstruktionsevolution och då finns inga sidospår. Det var en seriell utveckling.
Stig Carlsson var jättenöjd med Kolboxen. Det enda han ville ha var ett bättre baselement.
Då 60-talarna lanserades var Kolboxen ett passerat stadium för Stig och 60-talarna var Stig jättenöjd med.
Då 70-talarna utvecklades och lanserades var 60-talarna ett passerat stadium för Stig och 70-talarna var Stig jättenöjd med (utom OA-14).
Då 80-talarna kom var 70-talarna ett passerat stadium för Stig och 80-talarna var Stig jättenöjd med.
Men ingen av Stigs högtalare var ett sidospår för Stig, men OA-14 var inte färdigutvecklad då den lanserades. Den hade Stig velat skulle genomgå ytterligare evolution.

70-talarna ligger som grund för 80-talarna. Anledningen till att Stig utvecklade 80-talarna var för att få högtalare som accepterades av internationell journalistkår som ju tidigare kalkonförklarat hans högtalare och då gällde det att se till så att direktljudet i diskanten var utan interferens d v s Stig ville att direktljudets tonkurva i diskanten blev rakt som ett snöre istället för att snabbt pendla upp och ner kring detta snöre. Stig visste också mycket väl att denna strävan egentligen inte är essentiell för hörseln då man lyssnar på musik. Men på pappret inför journalister var det essentiellt med snören. Det var svårt och omständigt att motivera och förklara varför det inte spelar roll med denna interferens för hörseln. Dessutom är det så att i lyssnarposition om du mäter med en rundkännande mikrofon så finns detta interferensmönster likväl oavsett om högtalaren har spikrak frekvensgång i ekofritt rum eller inte och än värre är det med stereo. Men sådant gömmer man ju i sanden likt rädda strutsar.

Däremot vad Stig ville åstadkomma var en ren transient på direktljudet för högre frekvens innanför den första 1½ millisekunden och det är inklusive väggar och närliggande begränsningsytor.

Då duger det inte med mer än en och endast en diskant för direktljudet. Därför ser 80-talarna ut som de gör. Problemet är att alla högtalare inklusive samtliga Larsenhögtalare och samtliga Inosar använder två diskanter för direktljudet, eller hur. Men sådana direktljudsmätningar kan man ju inte presentera om man vill sälja högtalarna.

Så, är det essentiellt med ett rent transientsvar i diskanten? Jag menar, de flesta har ju som sagt två eller möjligtvis fler diskanter på ett avstånd dem emellan på flera meter men på ungefär ekvidistans till lyssnaren oavsett om lyssnaren är placerad exakt på en ångström i mitten, under förutsättning att lyssnaren har två öron. Det hela med transientsvar i diskanten är ju bara ett slag i luften men domarna är journalisterna (babianerna ) och de gillar rallarsvingar oavsett om det är i luften eller inte. Naq, du lyssnar väl i stereo och gillar fantomprojicering. Hur tror du transientsvaret i diskanten ser ut den första millisekunden då båda högtalarna är inkopplade och skapar transientljudet som skall fantomprojiceras lite till höger och där både löptids och intensitetsstereo används för ändamålet? Skulle du råda John Larsen att publiceras sådana mätkurvor på Larsenhögtalarna?

Hur skall du placera mikrofonen? I mitten? Finns det något öra där? Skall det mätas med två mikrofoner? Hur skall i så fall signalerna adderas?

Allt det här visste Stig och den person som stod Stig närmast var med i resonemangen då Stig lade sina strategier och denne person fick i stort sett hela tiden info om varför Stig införde förändringar och denne person förde kontinuerlig dialog med Stig om dessa strategier. John hade inte ens kommit med i bilden vid denna tidpunkt.

Då strategierna var utstakade så läggs även marknadsföringen upp och då sägs det "rätt" saker för att sälja konceptet. Den rätta saken för Stig att säga för att motivera 80-talarna istället för traditionellt konventionellt skräp, och även gällande istället för 70-talarna men även gällande istället för Bose och speciellt istället för Allison som ju hade fördelar i jämförelse med 70-talarna, var att peka på direktljudets släta tonkurva och detta i bostadsrum samt upprensad transientsvar på direktljudet under den första millisekunden. Det var detta som skulle göra 80-talarna unika.

Det var detta journalisterna ville ha och det var detta de skulle få.

Om det sedan spelar betydelse vid stereofonisk återgivning då man lyssnar med hörseln i behåll är en annan femma.

Hitintills har jag legat mycket lågt med all min information och spridit ut informationen så att den dessutom blir svår att pussla ihop. Det är medvetet från min sida. Ju närmare jag kommer en lansering av mina egna högtalare så kommer jag att koncentrera informationen så att den blir mer lättillgänglig och lättare kan förstås.

Mvh
Peter

[petersteindl]

Trevägaren.


Allt annat är nostalgi.

Denna fråga handlar inte om högtalarmodeller som ej blev färdiga och därmed ej tillgängliggjordes på marknaden.

Men jag håller med dig, trevägaren är eg den enda Carlsson-konstruktion verkligen värd att omsätta till produkt.

Åsså går långe mannen och slänger skiten i närmsta sopcontainer Finns det någon med kalashnikov som kan åka till Göteborg

Mvh
Peter

[paa]

Ojdå, även Peter S gör en _Fredrik_ !

[petersteindl]

Ojdå, även Peter S gör en _Fredrik_ !

Japp

[Vee-Eight]

Trevägaren.


Allt annat är nostalgi.

Denna fråga handlar inte om högtalarmodeller som ej blev färdiga och därmed ej tillgängliggjordes på marknaden.

Men jag håller med dig, trevägaren är eg den enda Carlsson-konstruktion verkligen värd att omsätta till produkt.

Åsså går långe mannen och slänger skiten i närmsta sopcontainer Finns det någon med kalashnikov som kan åka till Göteborg

Mvh
Peter

Sålänge långfarbrorn och hans imateriella egendom är intakt så kan han dynga iväg så mkt han orkar i högtalarväg. Har sagt det förr, och får nu göra det igen; lyckas man med en trevägare eller ännu hellre en topp+basmodul med samma princip och prestanda så tänker jag ersätta mina OA51. Utan att blinka. SÅ bra är de.