Blir högtalarkonstruktörer bättre eller sämre med åren?

[Morgan]

Det brukar sägas att verkligt skickliga matematiker har gjort sitt när de fyllt 25. Med stigande ålder tappar de koncentrationsförmågan och vigheten i tanken. Men med hantverkare, exempelvis finsnickare, är det ju precis tvärtom; så länge handen är stabil och ögonen fungerar fortsätter de att växa sig skickligare.

Hur är det med högtalaringenjörande? Det handlar ju väldigt mycket både om att bygga upp en erfarenhetsbank, analysera grunderna i ljudåtergivning och psykoakustik (på en djupare nivå än att gå en kurs i T/S-parametrar och lära sig simulera lådor i Basta, tålmodigt mäta och testa och optimera, etc - men man är väl rimligen också ganska beroende av sina fysiska förutsättningar? Beethoven kunde komponera fantastisk musik trots att hörseln gav upp, men hur utvärderar man diskantåtergivning med öron som inte hör ett skvatt över 8kHz.

Har högtalarkonstruktörer bäst före-datum?

[Svante]

Det är nog som med bilkörning. Eller allt annat i livet, faktiskt. Sinnena försämras, men förmågan i hjärnan ökar.

Att matematiker skulle vara slut vid 25 verkar konstigt. Det skulle vara de där som inte är något annat i livet då, såna där genier som har någon diagnos.

Annars har jag funderat på samma sak med forskare och ljud, det har forskats en väldig massa på röst under 4 kHz, men vad som händer i området över 4 kHz är faktiskt inte speciellt kartlagt. Det kan bero på att det är mycket krångligare, men eventuellt spelar ointresse från de äldre forskarna som sitter på pengarna in.

Eller inte, det är mest en fundering.

[celef]

Det brukar sägas att verkligt skickliga matematiker har gjort sitt när de fyllt 25. Med stigande ålder tappar de koncentrationsförmågan och vigheten i tanken. Men med hantverkare, exempelvis finsnickare, är det ju precis tvärtom; så länge handen är stabil och ögonen fungerar fortsätter de att växa sig skickligare.

Hur är det med högtalaringenjörande? Det handlar ju väldigt mycket både om att bygga upp en erfarenhetsbank, analysera grunderna i ljudåtergivning och psykoakustik (på en djupare nivå än att gå en kurs i T/S-parametrar och lära sig simulera lådor i Basta, tålmodigt mäta och testa och optimera, etc - men man är väl rimligen också ganska beroende av sina fysiska förutsättningar? Beethoven kunde komponera fantastisk musik trots att hörseln gav upp, men hur utvärderar man diskantåtergivning med öron som inte hör ett skvatt över 8kHz.

Har högtalarkonstruktörer bäst före-datum?

jag tror iö blir bättre och bättre med åren

[Flint]

Dom mognar och åldras och bryts ner precis som vin och allt annat som lever och har förmodligen sin topp vid ca. 45-50 år allt sammantaget.

[Jocke]

Tror att ålder kan spela in på ett lite annat sätt. Numera är det tämligen kartlagt hur högtalarelement fungerar och verkar under olika förutsättningar och högtalarkonstruktion görs ofta utifrån en norm med tydligt mål. För att kunna "tänka utanför lådan" fordras antingen att man inte vet så mycket att kunskapen blir begränsande eller att man vet så mycket att man kan tillämpa sin kompetens på andra sätt än de vanliga...

Under 60-70 var variationen i design betydligt större än idag. Det var också då många av "spelreglerna" fastslogs. Numera är det ganska ovanligt att man höjer på ögonbrynen över en högtalares design även om det finns klart lysande undantag. Nog bör det finns roligare sätt att stänga inne luft än i en fyrkantig låda?

Så det här med åldern då? Jo, om kompetensen är antingen ett hinder eller en möjlighet så görs det intressanta antagligen som ung eller äldre - utifrån resonemanget ovan.

[sprudel]

Att matematiker skulle bli sämre känner jag mig tveksam till, iaf så tidigt som 25.
Mönster-rekognoscering, associationsbanor mm är ju beroende av erfarenhet. Att man har något att relatera till.
Snabbheten kan jag köpa att den avtar efter 25.

[Piotr]

Nog bör det finns roligare sätt att stänga inne luft än i en fyrkantig låda?

Roligast är kanske att inte stänga in luften alls. En låda är ju ingen nödvändighet för ljud/välljud.


/Peter

[Jocke]

Nog bör det finns roligare sätt att stänga inne luft än i en fyrkantig låda?

Roligast är kanske att inte stänga in luften alls. En låda är ju ingen nödvändighet för ljud/välljud.


/Peter

Haha... se där!

[RogerGustavsson]

Jag tror att ju äldre man blir desto mer har man med sig i bagaget, blir svårare att tänka utanför "the box". Det finns säkert de som är bättre eller sämre på det. Tyvärr har man sett flera exempel på att konstruktörerna stänger i sig i "sitt" spår, kan vara svårt att erkänna att man tidigare hade fel. Det kan vara svårt att frångå sina principer. Stig Carlsson skulle väl knappast att ha gjort en direktstrålare? Eller någon engelsman en rundstrålare? Peter Walker tror jag heller inte funderade på annat än elektrostater efter 57:orna.

[Flint]

Det är lite som med musiker. De mest banbrytande och intressanta prylarna kommer i början så fort hantverket har börjat fungera. Sen förfinas uttrycket för att tillslut mattas av och bli rutin innan kraften är slut. Möjligen kommer det ett uppryck i slutfasen. Ett "bäst att passa på". I princip har en musiker bara ett uttryck från början till slut som dom filar på från olika håll. Det är samspelet med andra och olika musiker som bidrar med variation och förnyelse. Min hypotes.

[Ragnwald]

Ligger något i det.

[petersteindl]

Personligen tror jag inte det hänger på åldern som parameter.

Ofta är de första högtalarna en seriös konstruktör bygger baserade på idéer som man vill prova och då ger inspirationen en typ av motivation.

Bygger man upp ett företag så övergår kanske tankearbetet snarast till att gälla företagsbyggande och då är det administrativ och personal -sysselsättning som tar vid istället för nytänkande vad gäller högtalare.

Ibland kommer familj och barn emellan som blir det centrala. Då spelar högtalare inte längre så stor roll, men ibland kan det tom öka motivationen.

Det finns i denna frågeställning inga tumregler

Det man kan göra är att titta på historien. Har de kända högtalarkonstruktörerna byggt sina bästa alster i sin början eller i slutet av sin karriär? Vid vilken ålder karriären börjar kan ju variera, därför anser jag att det inte är åldern som är parametern. Jag sätter motivation och inspiration som de väsentligaste parametrarna i högtalarkonstruktörers engagemang och lyckande i konstruktionsarbete. T.ex. kan ny mätmöjlighet ge ny inspiration och öka motivationen.

I Stig Carlssons fall var det hans mätmöjligheter som i mångt och mycket låg till grund för hans inspiration. Varje ny serie av Carlssonhögtalare föregicks av en förändring i hans mätmöjligheter. Det var i stort sett mätmöjligheterna och uppbyggnad av hans mätmöjligheter som styrde hans inspiration och motivation. Då kolboxen togs fram hade Stig en typ av mätmöjlighet. Med 60-talarna fanns en bättre mätmöjlighet. Med 70-talarna var mätsituationen en helt annan. Inför 80-talarna hade Stig skaffat en helt ny typ av mätsituation.
Under 90-talet hade Stig inga nya mätmöjligheter och Stig beklagade att han inte längre kunde haka på med nya mätmöjligheter. Jag minns en gång hemma hos Stig då vi skulle göra lite mätningar på högtalarelement. Stig var då i 70-årsåldern och hans mätutrustning fungerade dåligt. All mätutrustning är ju själva verktyget och grunden för konstruktionsarbetet. Kan man inte verifiera sina konstruktioner så faller motivationen.

Jag försökte få Stig för att fixa mätutrustningen och dra igång arbetet med den högtalare som Stig helst av allt ville färdigställa. Hur som helst, Stig såg mycket ledsen och uppgiven ut och vid ett tillfälle sa Stig bara: ”Peter, jag är trött.” Det gav mig en tankeställare där jag insåg att det kanske inte blir något mer från Stig och så blev det heller inte. Epoken Stig Carlsson var i realiteten över. Fram till 80-talarna d v s fram till 1984 ungefär så gjorde Stig rätt stora förändringar mellan varje serie och även så mellan OA-51 och OA50/OA52. Men efter 80-talarna d v s efter 1984 hände egentligen inget mer. En ny diskant från Vifa ersatte den gamla Peerless. Några 90-talare fanns inte i sinnevärlden. 3-vägaren var också en 80-talare, men som aldrig fullbordades.

Kunskapsinhämtning är också essentiell i sammanhanget. Den som inte hänger med nya forskningsrön blir snabbt en soffliggare.

Det kan komma helt ny teknik som bryter barriärer och sätter nya gränser och skapar oförutsedda möjligheter. I nutid finns det en uppsjö ny teknik som kan användas inom högtalarkonstruktion.

MvH
Peter

[Flint]

Men var det inte så med Stig Carlsson att han ifrågasatte sina ortoakustiska principer mer och mer ju äldre han blev. Jag har fått det intrycket. Han kanske hade slutat med en liten helt direktriktad LS3/5A eller piP-typ låda om han hade fått fortsätta ett tag till.

[Naqref]

Det brukar sägas att verkligt skickliga matematiker har gjort sitt när de fyllt 25. Med stigande ålder tappar de koncentrationsförmågan och vigheten i tanken. Men med hantverkare, exempelvis finsnickare, är det ju precis tvärtom; så länge handen är stabil och ögonen fungerar fortsätter de att växa sig skickligare.

Hur är det med högtalaringenjörande? Det handlar ju väldigt mycket både om att bygga upp en erfarenhetsbank, analysera grunderna i ljudåtergivning och psykoakustik (på en djupare nivå än att gå en kurs i T/S-parametrar och lära sig simulera lådor i Basta, tålmodigt mäta och testa och optimera, etc - men man är väl rimligen också ganska beroende av sina fysiska förutsättningar? Beethoven kunde komponera fantastisk musik trots att hörseln gav upp, men hur utvärderar man diskantåtergivning med öron som inte hör ett skvatt över 8kHz.

Har högtalarkonstruktörer bäst före-datum?

Konstruktören är den som konstruerar högtalaren men bör sällan vara den som utvärderar den. Eller ska nog helst aldrig vara det. Det ska ju snarare göras av beställaren. Det kan ju företagsmässigt vara en intern eller extern beställare. Det är dessutom direkt olämpligt om det är en ensam individ som gör utvärderingen. I resten av den industriella verkligheten görs därför utvärderingarna av paneler. Paneler som är statistiskt konsekventa i sina bedömningar. Men i den här branschen så bryr man sig rätt lite om vad som är effektivast. Dessutom så är det en fråga om resurser.

I övrigt är nog högtalarkonstruktörer lite som folk i allmänhet - man blir trygg i sin befintliga kunskap och försoffas med åren men i en bransch där egentliga innovationer inte förekommer är det säkert inte så entydigt negativt.

[petersteindl]

Men var det inte så med Stig Carlsson att han ifrågasatte sina ortoakustiska principer mer och mer ju äldre han blev. Jag har fått det intrycket. Han kanske hade slutat med en liten helt direktriktad LS3/5A eller piP-typ låda om han hade fått fortsätta ett tag till.

Ja det var roligt skrivet. Det kanske hade blivit en 15-tumare och två motorolor. Ungefär som Cerwin H-15 alias kassaskåpet

Skämt åsido. Jag undrar, hur har du fått det intrycket? Vad grundar du detta intryck på? Är det på den sista högtalaren Stig konstruerade, nämligen OA-52.2 som kom 1996 d v s året innan Stig gick ur tiden? Menar du att OA.52.2 skulle vara mindre ortoakustisk än OA-52? Eller är det på saker som i efterhand skrivits?

Mitt intryck är nämligen tvärtom. Den högtalare han mest av allt ville färdigställa på sin ålders höst var 3-vägaren och den skulle ha 1 diskant för direktljudet samt diskant för dess reflekterade ljud. Stig ville ha kontroll över kvoten mellan direktljudet och det reflekterade ljudet.

Mvh
Peter

[Flint]

petersteindl
Självklart kan jag ha missuppfattat men jag grundar det på att han nog riktade loben mer mot lyssnaren efterhand. Sen har jag läst vissa andrahandsuppgifter från vissa i hans omgivning som jag tycker tyder på en viss direktrikting med åren. Men som sagt var, bara en tolkning utan fakta. Det var därför jag tog upp det så att det kan bli utrett och avfärdat vilket verkar vara gjort nu. Du kände honom ju. Jag hade bara turen att få besöka hans lyssningsrum en gång när Leab var som mest på allerten och hade ett jippo i samband med att OA-50 till 52 skulle köras igång. Jag blev rejält besviken. Det lät inte bra. Då lät OA-51 betydligt bättre hemma hos mig själv men det säger man inte gärna i det läget.

[Nattlorden]

Självklart kan jag ha missuppfattat men jag grundar det på att han nog riktade loben mer mot lyssnaren efterhand. Sen har jag läst vissa andrahandsuppgifter från vissa i hans omgivning som jag tycker tyder på en viss direktrikting med åren. Men som sagt var, bara en tolkning utan fakta.

Kan det inte snarare vara en lite så att det tog Stig lite tid att optimera ortoakustiken vid övergång från mono till stereo? OA-5/OA-6 var (som jag bedömmer det) dubblerade mono-högtalare, OA-14 var ett "billigt försök" att justera dem till stereo, emedan OA-12, OA-116 (och troligen OA-2212) samt OD-11 visade sig fungera mycket bättre. Analysen Stig gjorde av detta när han fått tid att smälta det (och mätinstrument nog) mynnade så ut i 80-talarna. Inte för att ortoakustiken skulle fått mindre betydelse, utan som konsekvens av två distribuerade strålningscentrum.

[Flint]

Jo troligen, och att starten skedde i ren mono som jag har fattat det.

[Tony]

Jag _tror_ det ar valdigt individuellt. Det beror pa ens kroppsliga medicinska forutsattningar forst och framst, men till lika stor del om man har energin kvar med stigande alder.
Se pa t.ex. Albert Einstein och Stephen Hawking. De hade inte sin topp vid 25. Jag tror det ar valdigt fa riktigt stora "tänkare" som toppar redan da. Om vi talar om andra artistiska och prestandainriktade aktiviteter sa kan du ha ratt. Eller att lara sig att repetera vad andra har sagt och kommit fram till. Men inte nar det galler mer seriosa och langsiktiga tankebaserade aktiviteter i helt nya banor.
Dar galler personlig drivkraft och kapacitet anda tills kroppen ger upp vid 40.
Eller tills nar hjarnan borjar bli aldersdement och man far svart att tanka snabbt nog for att halla ihop den stora viktiga helhetsbilden. Nar detta sker ar oerhort olika mellan olika manniskor. Vissa klarar sig inte till 60, andra ar hur smarta som helst nar de ar ar over 80.
Sjalv har jag aldrig tankt en klar tanke i hela mitt liv och alltid glomt mer an jag kommer ihag, sa jag ar inte orolig alls. Det kommer inte att innebara nan storre skillnad for mig att bli senildement.

[RogerGustavsson]

Självklart kan jag ha missuppfattat men jag grundar det på att han nog riktade loben mer mot lyssnaren efterhand. Sen har jag läst vissa andrahandsuppgifter från vissa i hans omgivning som jag tycker tyder på en viss direktrikting med åren. Men som sagt var, bara en tolkning utan fakta.

Kan det inte snarare vara en lite så att det tog Stig lite tid att optimera ortoakustiken vid övergång från mono till stereo? OA-5/OA-6 var (som jag bedömmer det) dubblerade mono-högtalare, OA-14 var ett "billigt försök" att justera dem till stereo, emedan OA-12, OA-116 (och troligen OA-2212) samt OD-11 visade sig fungera mycket bättre. Analysen Stig gjorde av detta när han fått tid att smälta det (och mätinstrument nog) mynnade så ut i 80-talarna. Inte för att ortoakustiken skulle fått mindre betydelse, utan som konsekvens av två distribuerade strålningscentrum.

Men visst katten måste det ha innebärit en revidering av begreppet ortoakustik under resans gång från momo till stereo? Från att först varit motståndare till stereo och sedan gjort en anpassning. På vilket sätt ändrades innehållet i ortoakustiken? För mig är det lite oklart för vad ortoakustisk betyder. Finns det överhuvudtaget enighet om begreppet?

[Morgan]

Vilket intressant sidospår om orthoakustik och Stig Carlsson ni kommit in på Skulle inte det vara ett UTMÄRKT ämne för en egen tråd i Carlsson-forat? *hint, hint*

[petersteindl]

Vilket intressant sidospår om orthoakustik och Stig Carlsson ni kommit in på Skulle inte det vara ett UTMÄRKT ämne för en egen tråd i Carlsson-forat? *hint, hint*

Stig Carlsson var ett exempel som jag tog fram. Paul Klipsch är ett annat och James B Lansing ett tredje. Allison kan också studeras eller Olle Mirch. Att på något filosofiskt sätt staka ut tumregler tror jag inte på.

Mvh
Peter

[Tony]

Att på något filosofiskt sätt staka ut tumregler tror jag inte på.

+1

[Systemdek]

Det borde ju bli sämre eftersom förmågan att höra höga frekvenser avtar med åren. så bäst före datumet är nog efter 35 bast.

[Jocke]

Det borde ju bli sämre eftersom förmågan att höra höga frekvenser avtar med åren. så bäst före datumet är nog efter 35 bast.

Om man lyssnar mycket på toppoktaven kan det så klart vara avgörande... vet inte vad det kan vara för fel på mig som är väl över 50, har hängt i bullriga replokaler och aldrig har kåpor vid gräsklippning eller när jag kör elverktyg... gjorde audiogram ua härom året och hör svepen över 15kHz...

Tror inte att man kan generalisera kring hörselnedsättningar och ålder även om det finns ett samband...^^

[KarlXII]

Va?

[schmutziger]

Nu är det extra viktigt att vi talar starkare till Kalledussin o inte högre....

[petersteindl]

Nu är det extra viktigt att vi talar starkare till Kalledussin o inte högre....

Njaee, det är en sanning med modifikation. Kalledussin kan ju faktiskt ha huvudet under vattnet

Mvh
Peter

[Maarten]

Jag _tror_ det ar valdigt individuellt. Det beror pa ens kroppsliga medicinska forutsattningar forst och framst, men till lika stor del om man har energin kvar med stigande alder.
Se pa t.ex. Albert Einstein och Stephen Hawking. De hade inte sin topp vid 25. Jag tror det ar valdigt fa riktigt stora "tänkare" som toppar redan da. ...:

Off-topic:
Einstein är väl nästan ett exempel som faktiskt bekräftar Morgans påstående?
Vid 26 års ålder (1905) publicerade han (dvs arbetet gjordes åren innan);
Speciella_relativitetsteorin: http://sv.wikipedia.org/wiki/Speciella_ ... tetsteorin
Vid 37 år:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Allm%C3%A4 ... tetsteorin

Idag är det så otroligt mycket avancerad matte inom dessa områdena att det antagligen tar längre tid att nå 'toppen' än det gjorde för hundra år sedan.

I allmänhet blir man nog mindre kreativ och receptiv med åren. Kan kompenseras med att kunskapen ökar med tiden.

Ofta handlar det om motivation, vilket i sin tur beror på tidigare framgångar och motgångar. Bästa åldern kan antagligen variera stort.

[celef]

jag pratade nyss med en gammal tant, hon hade lite problem med hörseln, hon hörde inte riktigt vad jag sa, hon bad mig att tala högre, då sa jag att det heter starkare, då undrade hon om jag va dum i huvet