Låter alla högtalare bra i ett "perfekt/bra" rum?

[aisopos]

Någonstans går det en gräns för dina tokiga påståenden om vad Stig skulle ha sagt till dig.
Du har med råge för länge sedan överträtt denna gräns.

Mvh
Peter

Det är nog dags att släppa det där med att bevisa vad någon har sagt, vi pratar ju om en DÖD person,
det faller på sin egen orimlighet, är det inte bättre att enas om att Ni har olika erfarenheter av samtal med Stig.

Det är väl inte helt fel att vilja reda ut sådant här, även i efterhand. SC står för en rätt stor och viktig gärning.
Och att inte låta felaktigheter florera och få fäste är väl inte fel.

Men i denna tråd är det nog däremot fel, så fortsätt gärna i en egen tråd om detta.

Jag tackar ändå Peter för framförandet av SC's åsikter. Och skulle det inte nu råka vara SC's åsikter så
är det ändå bra input i tråden.

[Flint]

Det här är ingen provokation men vilka ljudpåverkande egenskaper skulle ett antaget perfekt rum ha? Hur skulle det skilja sig från ett mer också antaget normalt vardagsrum? Så där ungefär i alla fall.

[RogerGustavsson]

Marknadsföringen var tillräckligt bra för att jag skulle köpa ett par, men jag häpnar ändå när jag läser att det bara såldes 1100 par 52:or. Vad hände?
Visst sålde väl hifi-klubben Carlsson under en tid? Vill minnas att priset gick ner rejält och att det var orsaken till att andra handlare slutade med Carlsson under en period. Har jag drömt det? Åtminstone en handlare hävdar det...

Har aldrig sett några Carlsson-högtalare på Hifiklubben. När skulle det varit?

1100 par är inte mycket. Visst finns det väl fler Ino piP ute? OA-51 gjordes också i liten serie. OA-50 var väl den som gjordes flest av?

[hifikg]

hifikg
Köpte du dom för ljudet eller för namnet/märket?

Jag kan ärligt säga att jag köpte dem till 100% för ljudet skull. Jag tyckte inte ens de var särskilt snygga från början
Att mina OD-11 var Carlsson-skapelser hade jag nog ingen större hum om och att de första högtalarna jag lyssnade på klassisk musik via var ett par OA14 eller 12 begrep jag inte förrän långt senare. Märken var inte så viktigt på högtalare på den tiden. I varje fall inte för mig.

[petersteindl]

... Marknadsföringen var tillräckligt bra för att jag skulle köpa ett par, men jag häpnar ändå när jag läser att det bara såldes 1100 par 52:or. Vad hände?
Visst sålde väl hifi-klubben Carlsson under en tid? Vill minnas att priset gick ner rejält och att det var orsaken till att andra handlare slutade med Carlsson under en period. Har jag drömt det? Åtminstone en handlare hävdar det...

Hifi-klubben har aldrig sålt Carlssonhögtalare. Däremot startade Leab butikskedjan som hette Direkt som sålde direkt till konsument. Han hade flertalet butiker i Sverige varav en låg på Fleminggatan. År 1989 sålde Wilhelm Lilliehöök butikskedjan till Peter Lyngdorf som äger Hifi-klubben. Det var i samband med att Carlsson Ortho-Acoustic AB gick i konkurs. Om Hifiklubben sålde något restlager vet jag inte. Direktbutikerna namnändrades då till Hifi-klubben.

Mvh
Peter

[hifikg]

Marknadsföringen var tillräckligt bra för att jag skulle köpa ett par, men jag häpnar ändå när jag läser att det bara såldes 1100 par 52:or. Vad hände?
Visst sålde väl hifi-klubben Carlsson under en tid? Vill minnas att priset gick ner rejält och att det var orsaken till att andra handlare slutade med Carlsson under en period. Har jag drömt det? Åtminstone en handlare hävdar det...

Har aldrig sett några Carlsson-högtalare på Hifiklubben. När skulle det varit?

1100 par är inte mycket. Visst finns det väl fler Ino piP ute? OA-51 gjordes också i liten serie. OA-50 var väl den som gjordes flest av?

Runt 1987-88 vill jag tro, men som sagt, jag kan ha drömt det.

Kanske läge att splitta tråden nu... mycket av det som avhandlas hör nog till Carlssonsektionen.

För att knyta an till tråden så vill jag påstå att ett par bra högtalare låter bra i vilka "normala" rum som helst. Mina OA52 har aldrig låtit dåligt och de har stått i ganska skiftande miljöer vad avser material i väggar, antal öppningar, takhöjd och golvbeklädnad.

[Flint]

hifikg
Köpte du dom för ljudet eller för namnet/märket?

Jag kan ärligt säga att jag köpte dem till 100% för ljudet skull. Jag tyckte inte ens de var särskilt snygga från början
Att mina OD-11 var Carlsson-skapelser hade jag nog ingen större hum om och att de första högtalarna jag lyssnade på klassisk musik via var ett par OA14 eller 12 begrep jag inte förrän långt senare. Märken var inte så viktigt på högtalare på den tiden. I varje fall inte för mig.

Jag frågade eftersom jag tyckte att vi i butiken där jag jobbade och bl.a. sålde Sonab nog mer sålde märket på namnet än på ljudet. Fick det intrycket av kunderna och att lådorna inte lät bra i butiksmiljön. Carlssonhögtalare var liksom ett kvalitetsmått som räckte som argument för vissa. Men det är förstås en tolkning från min sida.

[hifikg]

... Marknadsföringen var tillräckligt bra för att jag skulle köpa ett par, men jag häpnar ändå när jag läser att det bara såldes 1100 par 52:or. Vad hände?
Visst sålde väl hifi-klubben Carlsson under en tid? Vill minnas att priset gick ner rejält och att det var orsaken till att andra handlare slutade med Carlsson under en period. Har jag drömt det? Åtminstone en handlare hävdar det...

Hifi-klubben har aldrig sålt Carlssonhögtalare. Däremot startade Leab butikskedjan som hette Direkt som sålde direkt till konsument. Han hade flertalet butiker i Sverige varav en låg på Fleminggatan. År 1989 sålde Wilhelm Lilliehöök butikskedjan till Peter Lyngdorf som äger Hifi-klubben. Det var i samband med att Carlsson Ortho-Acoustic AB gick i konkurs. Om Hifiklubben sålde något restlager vet jag inte. Direktbutikerna namnändrades då till Hifi-klubben.

Mvh
Peter

Ah, det var så det var, för det är just i fönstret till HiFi-klubbens butik på Fleminggatan som jag ibland drömmer om att jag sett Carlssonaffischen och även ett par 52:or i butiken. Det var i samband med det som Kent på HiFi-art gjorde sig av med sina demoex (gissa vem som köpte dem).
Tack Peter, då har ett frågetecken rätats ut.

Edit: Tog bort ett m

[petersteindl]

Marknadsföringen var tillräckligt bra för att jag skulle köpa ett par, men jag häpnar ändå när jag läser att det bara såldes 1100 par 52:or. Vad hände?
Visst sålde väl hifi-klubben Carlsson under en tid? Vill minnas att priset gick ner rejält och att det var orsaken till att andra handlare slutade med Carlsson under en period. Har jag drömt det? Åtminstone en handlare hävdar det...

Har aldrig sett några Carlsson-högtalare på Hifiklubben. När skulle det varit?

1100 par är inte mycket. Visst finns det väl fler Ino piP ute? OA-51 gjordes också i liten serie. OA-50 var väl den som gjordes flest av?

Runt 1987-88 vill jag tro, men som sagt, jag kan ha drömt det.

Kanske läge att splitta tråden nu... mycket av det som avhandlas hör nog till Carlssonsektionen.

För att knyta an till tråden så vill jag påstå att ett par bra högtalare låter bra i vilka "normala" rum som helst. Mina OA52 har aldrig låtit dåligt och de har stått i ganska skiftande miljöer vad avser material i väggar, antal öppningar, takhöjd och golvbeklädnad.

Var det 1987 eller 88 så var det på butiken Direkt på Fleminggatan. 1989 fick de skyltarna Hifi-klubben.

Mvh
Peter

[IngOehman]

Låt både petersteindl och IngOehman berätta sina versioner. Var och en kan/får själv bedöma det trovärdiga i det som sägs.

Låter vettigt tycker jag, som för övrigt inte ser några underligheter i att
det finns många sidor av de flesta händelser.

Och igen - Stig förepråkade INTE att lyssning på högtalare i rum fyllda med
rockwool skulle vara välljudande. Tvärtom!

Det var hans bestämda uppfattning (vilket han upprepade med intensitet
genom åren) att det fanns ett stort subjektivt värdet av de tidiga reflex-
erna och att det är helt förkastligt att lyssna på bara två strålar av ljud
från två högtalare placerade i ekofritt rum. Peter Steindl må ha en annan
uppfattning om detta, och det respekterar jag. Men det stämmer inte alls
med vad jag vet om Stigs faktiska uppfattning i frågan.

- - -

Jag hade MÅNGA animerade diskussioner med honom om huruvida det verk-
ligen var samma sak och lika självklart att det fanns värden i att addera
tidiga reflexer vid inspelningen/musicerandet och vid uppspelningen.

Han levererade tillfredsställande svar på allt jag undrade över, och jag blev
varse att skillnaderna mellan våra synsätt var mera en fråga om digniteter
än om diametralt olika syner på sakerna.

Och hans verkliga uppfattning var, enligt min uppfattning, oerhört mycket
mera både nyanserad och komplex än vad man får intrycket av genom att
läsa broschyrmaterialen.

Men att han inte skulle ha något med marknadsföringen att göra har jag
aldrig påstått. Han var mig veterligt i allra högsta grad inblandad och han
accepterade verkligen inte vad som helst, och mig veterligt så byggde i
stort sett ALL marknadsföring på sådant som på något sätt kommit från
honom själv men saker kan sen filtreras och selekteras på många olika
sätt...

Det jag säger är bara att det enligt honom själv fanns det många som var
inblandade i marknadsföringen, och att det var hans uppfattning att det
som de ville se var enkla sanningar, och när han bidrog med text så var
det vanligt att han försökte anpassa sig till det.

- - -

Någon nämnde att Stig, som alla människor, dessutom kan ha ändrat upp-
fattning genom åren, och så var definitivt fallet, och det kan man även se
i marknadsföringen. Exempel var det ursprungliga modeordet rundstrålande
och det användes under Sonabtidens monofoniska era, och det var ju en
smärre revolution när man inte bara gick ifrån det utan rent av gjorde en
stor sak av att Sonabs högtalare var stereofoniska och därför var spegel-
vända (till skillnad från de flesta konventionella högtalare) i 70-tals reklam-
kampanjen "se på dina händer...". Om jag minns rätt så berättade Stig att
han inte inblandad i den reklamkampanjen alls(!) och att han inte gillade
den så värst. Skälet var att han ogillade att stereo blev en viktig kompo-
nent i marknadsföringen då han tills så nyligen hade varit väldigt pro-mono.

Vid tiden för kampanjen så hade han inte tagit definitivt ställning i mono-
/stereofrågan, men han hade börjat se värdet med stereo och var positiv
till förändringen av högtalarna, men han tyckte att det kändes fel att göra
det till en viktig del av marknadsföringen så han gillade inte den kampanjen.

Igen - det är vad han berättat för mig.

Vad han sagt till Peter vet jag inget om.


Vh, iö

- - - - -

PS. Stig har även berättat att hans attityd gentemot Olle Mirsch (som han
tyvärr inte respekterade så värst) var en helt annan än den hade varit mot
Sonab före Olle, så Olles känsla av att Stig ville bestämma allt berodde nog
på att Stig ville det, då.

Sonab var något helt annat. Och jag vet att Stig även lyssnade på Wille och
brydde sig mycket om vad han bedömde var rätt marknadsföring på 80-talet.

[LasseA]

Och igen - Stig förepråkade INTE att lyssning på högtalare i rum fyllda med
rockwool skulle vara välljudande. Tvärtom!

Citatet anger heller inte att Stig skulle förespråka det..

[IngOehman]

Att det skulle vara välljudande?

Nog tycker jag att det ser ut som om texten förespråkar att det skulle
vara välljudande (vilket var vad jag skrev) men absolut inte att Stig skulle
förespråka att man borde lyssna så (vilket jag heller INTE skrev).

Men det är en bedömningsfråga.

Om det låter "lika bra som mätkurvan i det ekofria rummet visar", och den
senare är en rät linje, så tror jag nog att de flesta uppfattar det som att
det skulle betyda att ljudet är perfekt.

Eller vad menar du att "lika bra" annars skulle betyda?


Strunt samma.

Min poäng är att texten leder läsaren att tro att vanliga högtalare med rak
tonkurva mätt i ekofritt rum, avlyssnade i ekofria rum låter som Stigs hög-
talare i normala bostadsrum/perfekt.

Det är väldigt vilseledande. Och inte bara det - det stämmer heller inte alls
med Stigs uppfattning om saken.

Men - det var en enkel sanning, och enligt Stig så var det just sådana enkla
sanningar som de marknadsföringskunniga ville ha, och inte de mera kompli-
cerade och riktiga förklaringar som Stig själv hellre hade velat presentera.


Vh, iö

[avr7000]

.............
Och igen - Stig förepråkade INTE att lyssning på högtalare i rum fyllda med
rockwool skulle vara välljudande. Tvärtom!

Det var hans bestämda uppfattning (vilket han upprepade med intensitet
genom åren) att det fanns ett stort subjektivt värdet av de tidiga reflex-
erna och att det är helt förkastligt att lyssna på bara två strålar av ljud
från två högtalare placerade i ekofritt rum. Peter Steindl må ha en annan
uppfattning om detta, och det respekterar jag. Men det stämmer inte alls
med vad jag vet om Stigs faktiska uppfattning i frågan.
.............

Vad är det där för snömos Ingvar...?

Reklamsloganen handlar om att Stig påstår att de flesta andra högtalare är konstruerade och mätta i döddämpade rum med en för konstruktören trevlig frekvensgångskurva i detta rum (som naturligtvis i praktiken kan vara tiltad för att sedan passa i ett riktigt rum)
Det man inte får med då är ju naturligtvis hantering av rummets reflexer...

Stig säger då i sin slogan att skall högtalaren få dessa förutsättningar hemma hos konsumenten måste konsumenten klä sitt vardagsrum med Rockwool...

Svårare än så är det inte med just denna slogan...

Den andra säger ju sig själv... Stig säger att hans högtalare (i motsats till de flesta andra typ ovan) är konstruerade för att låta bra i ett vanligt bostadsrum.

Stefan

[hifikg]

Marknadsföringen var tillräckligt bra för att jag skulle köpa ett par, men jag häpnar ändå när jag läser att det bara såldes 1100 par 52:or. Vad hände?
Visst sålde väl hifi-klubben Carlsson under en tid? Vill minnas att priset gick ner rejält och att det var orsaken till att andra handlare slutade med Carlsson under en period. Har jag drömt det? Åtminstone en handlare hävdar det...

Har aldrig sett några Carlsson-högtalare på Hifiklubben. När skulle det varit?

1100 par är inte mycket. Visst finns det väl fler Ino piP ute? OA-51 gjordes också i liten serie. OA-50 var väl den som gjordes flest av?

Runt 1987-88 vill jag tro, men som sagt, jag kan ha drömt det.

Kanske läge att splitta tråden nu... mycket av det som avhandlas hör nog till Carlssonsektionen.

För att knyta an till tråden så vill jag påstå att ett par bra högtalare låter bra i vilka "normala" rum som helst. Mina OA52 har aldrig låtit dåligt och de har stått i ganska skiftande miljöer vad avser material i väggar, antal öppningar, takhöjd och golvbeklädnad.

Var det 1987 eller 88 så var det på butiken Direkt på Fleminggatan. 1989 fick de skyltarna Hifi-klubben.

Mvh
Peter

Exactemente, som tysken säger. Var det så att Direkt-kedjan blev exklusiva återförsäljare av Carlssons högtalare? Och har jag rätt när jag minns att priset sjönk ganska rejält när den kedjan började sälja Carlsson? Har för mig att OA-52 plötsligt kostade runt 8.000 för ett par, efter att ha kostat runt 13.000 innan.

[hifikg]

Marknadsföringen var tillräckligt bra för att jag skulle köpa ett par, men jag häpnar ändå när jag läser att det bara såldes 1100 par 52:or. Vad hände?
Visst sålde väl hifi-klubben Carlsson under en tid? Vill minnas att priset gick ner rejält och att det var orsaken till att andra handlare slutade med Carlsson under en period. Har jag drömt det? Åtminstone en handlare hävdar det...

Har aldrig sett några Carlsson-högtalare på Hifiklubben. När skulle det varit?

1100 par är inte mycket. Visst finns det väl fler Ino piP ute? OA-51 gjordes också i liten serie. OA-50 var väl den som gjordes flest av?

1100 är så skandalöst lite att marknadsföringen knappast kan anses vara lyckad, oavsett vems ord den återger. Tyvärr. Kanske var det produktionsproblem som gjorde att det inte såldes fler? Vilka högtalare var "storsäljarna" på den tiden? Cerwin Vega? Mirsch? Zachry? Själv gjorde jag ett specialarbete på högskolan om högtalartillverkaren Jbn i Örnsköldsvik. Tror baske mig att de sålde fler högtalare än Stig. Å andra sidan sålde de en hel del till diskotek o restauranger mm.

[petersteindl]

Avslutningsvis vill jag svara Tengil detta i ärende.

Någonstans går det en gräns för dina tokiga påståenden om vad Stig skulle ha sagt till dig. Du har med råge för länge sedan överträtt denna gräns.

Mvh
Peter

Det är nog dags att släppa det där med att bevisa vad någon har sagt, vi pratar ju om en DÖD person, det faller på sin egen orimlighet, är det inte bättre att enas om att Ni har olika erfarenheter av samtal med Stig.

Det hela är inte så svårt. Jag umgicks med Stig under 70-talet d v s under den tid som Sonab tillverkade, marknadsförde, distribuerade och sålde Carlssonhögtalarna och även under den tid på 80-talet som Carlsson Ortho-Acoustic AB tillverkade, marknadsförde, distribuerade och sålde Carlssonhögtalarna.
Jag umgicks med Stig på 80-talet under den tid som Carlsson Ortho-Acoustic AB tillverkade och LEAB marknadsförde, distribuerade och sålde Carlssonhögtalarna. Det var under den tiden jag hade Ljudbutiken AB och sålde carlssonhögtalare.
Jag umgicks med Stig på 90-talet under den tid då det inte tillverkades några Carlssonhögtalare samt under den tid (från 1996) då Larsen Ljudprofilen tillverkade, marknadsförde och sålde Carlssonhögtalarna . Den 8e mars 1997 dog Stig Carlsson.
Jag kände de flesta personer som umgicks med Stig. Jag kände flera på Sonab. Wilhelm Lilliehöök på Leab och jag var goda vänner. Jag kände John Larsen. Jag umgicks med de som utformade Stig Carlssons annonser. Under den tiden som själva annonserna kom fram på 80-talet kände jag alla inblanda parter och jag var med och inblandad i många turer.

Den här annonsen stod jag själv personligen för då jag ägde Ljudbutiken. Stig var informerad hela tiden över hur högtalarna marknadsfördes och hade ingen invändning mot annonsen.



Även denna annons var Stig nöjd med och denna annons gjordes med Stigs material.



Tror du inte att jag vet vem som skrev texten till mina egna annonser?

Var och en får väl göra sin bedömning om ni tror jag hade koll på hur det gick till på den tiden det begav sig. Det finns faktiskt överlevande personer som vet att Stig Carlsson skrev sin text själv till marknadsföringen på Carlssonhögtalarna och att Stig även gjorde slutkontroll innan saker gick i tryck eller publicerades.

Det finns dock ett undantag där Stig inte skrev texten själv och detta har jag redan skrivit om i PeterSteindl-tråden. Det är i alla fall texten i denna första broschyr på 70-talarna.



Och texter som marknadsförare kan tota ihop kan inte bli mer teknisk än så här. Marknadsförare har nämligen ingen teknisk kunskap eller kompetens på området och kan därför heller inte skriva något tekniskt utan att få hjälp från konstruktören. Så här blir då en text som marknadsförare skrivit ihop.



Anledningen till att denna broschyr gavs ut i detta skick är att den hade föregåtts av intensiv kommunikation mellan Sonab och Stig Carlsson där Stig inte kunde förklara på vilket sätt högtalarna skulle marknadsföras, nämligen vad som var bättre med denna nya generation i jämförelse med OA-5 och OA-6 d v s 60-talarna. Från Sonabs håll ville man ha en enkel text som konsumenterna kunde förstå och ta till sig. I denna veva fördes långa och många diskussioner mellan vd Hans Wagner och Stig Carlsson. Då hör till saken att Hans Wagner var både civilingenjör och hade doktorerat samt även civilekonom. Dr. Wagner holds a Masters degree in Chemical Engineering, an MBA degree from the Stockholm School of Economics and a Ph.D. from the Massachusetts Institute of Technology. Dr. Wagner qualifies as an independent director under applicable Nasdaq rules.
Men även Hans Wagner kunde inte få fram det som var essensen med Stig Carlssons nya högtalare. Tiden var knapp och det var time to market. Perioden som Stig Carlsson och Hans Wagner samtalade nätterna igenom varade i flera månader. Hans berättade att han försakade både familjeliv och sömn under denna period för att få fram vettig text från Stig Carlsson. I brist på annat så blev det som det blev: Se på dina händer. Alla som varit med under resans gång undrade vad Stig Carlsson och Sonab sysslade med då vi såg denna broschyr. Därefter kom Stig med text som var användbar och ordningen var återställd.

Den person som utformade och hade ansvaret för de annonser och för den marknadsföring på Carlssonhögtalarna som Leab beställde och som var på tunnelbanan och på alla broschyrer känner jag mycket väl. Han utformade mina annonser då jag ägde Ljudbutiken. Jag ger material och han utformar, precis som Stig Carlsson gjorde. Det är om detta material som jag har nämnt och skrivit angående och som denna diskussion handlar om.

Det är till Carlssonhögtalarnas marknadsföring som du nu har sett Stigs egna tidiga utkast på. För övrigt kan jag säga att just denne person som gjorde mina annonser på Ljudbutiken och Leabs marknadsföring på Carlsson idag jobbar för Bremen.

Jag vet hur turerna var på den tiden då Stig tog fram materialet till annonserna på sina högtalare eftersom jag var med då det begav sig. Att det var Stig Carlsson personligen som skrev texten till marknadsföringen på sina högtalare och hade total koll på slutresultatet vet även de andra personerna som utformade och layoutade annonserna och marknadsföringsmaterialet. Så för mig behövs det ingen diskussion med IngOehman om hur annonsmaterialet kom fram. På den tiden var Ingvar Öhman inte ens påtänkt runt Stig.

Det enda alternativet som då återstår är att Stig Carlsson skulle ha ljugit för Ingvar Öhman. Tillåt mig småle.

Men, då återstår ju problematiken med SSC och deras stadgar. Enligt IngOehman så var ju den text som Stig Carlsson själv skrev utomordentligt dumt och endast marknadsföringsdravel och att det var strunt. Ja, IngOehman sitter ju i styrelsen för SSC och jag förmodar att IngOehmans uttalanden är förknippat med att vara styrelseledamot i SSC samt styrelseledamot i GURU.

Det är ju om detta situationen handlar. Var Stig en dumskalle som skrev utomordentligt dumt samt en massa strunt och marknadsföringsdravel?

Som avslutning, Stig Carlsson har aldrig förespråkat att man skulle lyssna i rum fyllda med Rockwool. Vad är det för trams. Men däremot rekommenderar han att lyssna på återgivning musik i normala bostadsrum.

Det är normala bostadsrum som har den bästa akustiska miljön för ljudåtergivning enligt Stig Carlsson. Det står i var och varannan skrift från Stig och han skrev dessa också alldeles på egen hand.

Mvh
Peter

[avr7000]

Marknadsföringen var tillräckligt bra för att jag skulle köpa ett par, men jag häpnar ändå när jag läser att det bara såldes 1100 par 52:or. Vad hände?
Visst sålde väl hifi-klubben Carlsson under en tid? Vill minnas att priset gick ner rejält och att det var orsaken till att andra handlare slutade med Carlsson under en period. Har jag drömt det? Åtminstone en handlare hävdar det...

Har aldrig sett några Carlsson-högtalare på Hifiklubben. När skulle det varit?

1100 par är inte mycket. Visst finns det väl fler Ino piP ute? OA-51 gjordes också i liten serie. OA-50 var väl den som gjordes flest av?

1100 är så skandalöst lite att marknadsföringen knappast kan anses vara lyckad, oavsett vems ord den återger. Tyvärr. Kanske var det produktionsproblem som gjorde att det inte såldes fler? Vilka högtalare var "storsäljarna" på den tiden? Cerwin Vega? Mirsch? Zachry? Själv gjorde jag ett specialarbete på högskolan om högtalartillverkaren Jbn i Örnsköldsvik. Tror baske mig att de sålde fler högtalare än Stig. Å andra sidan sålde de en hel del till diskotek o restauranger mm.

Det är ju fusk ju Det blir många "högtalare" typ 10" i ett sånt däringa Jbn discotak

[IngOehman]

.............
Och igen - Stig förepråkade INTE att lyssning på högtalare i rum fyllda med
rockwool skulle vara välljudande. Tvärtom!

Det var hans bestämda uppfattning (vilket han upprepade med intensitet
genom åren) att det fanns ett stort subjektivt värdet av de tidiga reflex-
erna och att det är helt förkastligt att lyssna på bara två strålar av ljud
från två högtalare placerade i ekofritt rum. Peter Steindl må ha en annan
uppfattning om detta, och det respekterar jag. Men det stämmer inte alls
med vad jag vet om Stigs faktiska uppfattning i frågan.
.............

Vad är det där för snömos Ingvar...?

Reklamsloganen handlar om att Stig påstår att de flesta andra högtalare är konstruerade och mätta i döddämpade rum med en för konstruktören trevlig frekvensgångskurva i detta rum (som naturligtvis i praktiken kan vara tiltad för att sedan passa i ett riktigt rum)
Det man inte får med då är ju naturligtvis hantering av rummets reflexer...

Stig säger då i sin slogan att skall högtalaren få dessa förutsättningar hemma hos konsumenten måste konsumenten klä sitt vardagsrum med Rockwool...

Nej, reklamtexten säger:

Det finns bara ett sätt för andra högtalare att låta lika bra som deras frekvens-
kurvor visar. Du måste klä ditt vardagsrum med Rockwool.

Inte "låta som i det ljuddämpade rummet", utan lika bra som kurvorna upptagna
i rummet visar.


Vh, iö

[Naqref]

Lika bra innebär inte nödvändigtvis bra.

[IngOehman]

...som frekvenskurvan visar, betyder inte bara potentiellt bra utan kan till
och med betyda perfekt, i förekommande fall.



Stigs verkliga uppfattning var dock att det inte går att åstadkomma ens en
bra ljudåtergivning i ekofritt rum. Jag har diskuterat detta men honom, och
tro mig - sådan var hans uppfattning.


För övrigt förstår jag inte Peters många och långa och aggressiva inlägg.
De innehåller ingenting som på något sätt motsäger någonting av det jag
skrivit.


Vh, iö

[Naqref]

...som frekvenskurvan visar, betyder inte bara bra utan kan till och med
betyda perfekt i förekommande fall.



Stigs verkliga uppfattning var att det inte går att åstadkomma ens en bra
ljudåtergivning i ekofritt rum. Jag har diskuterat detta men honom, och tro
mig - sådan var hans uppfattning.


För övrigt förstår jag inte Peters många och långa och aggressiva inlägg.
De innehåller ingenting som på något sätt motsäger någonting av det jag
skrivit.


Vh, iö

"Kan betyda perfekt" betyder inte entydigt perfekt.

Att det inte går att åstadkomma en bra återgivning i ljuddöda rum tror jag de flesta är överens om.

Om du inte hittar några motsättningar i de inlägg som Peter gör resp det du har skrivit kan bero på att du antingen läser hans inlägg slarvigt. Eller dina egna.

[IngOehman]

Eller att det inte finns några.

Och du får kanske fungera lite mera på det där med lika bra som kurvorna
visar. Vad säger det konsumenten om kurvan är en rät horisontell linje?

- - -

Kolla vad jag hittade:

...att man kunde sitta överallt med stereofoni och höra full stereo var en smula marknadsföringsmässigt.
Det var den saken som marknadsföringsavdelningen koncentrerade sig på eftersom det budskap Stig ville
föra fram bedömdes vara ett för svårt budskap för konsumenterna. Någonstans är det ju en unicitet hos
produkten som skall marknadsföras.

Men börjar vi inte komma väldigt långt ifrån trådfrågan nu?


Vh, iö

[petersteindl]

...PS. Stig har även berättat att hans attityd gentemot Olle Mirsch (som han
tyvärr inte respekterade så värst) var en helt annan än den hade varit mot
Sonab före Olle, så Olles känsla av att Stig ville bestämma allt berodde nog
på att Stig ville det, då.

Sonab var något helt annat. Och jag vet att Stig även lyssnade på Wille och
brydde sig mycket om vad han bedömde var rätt marknadsföring på 80-talet.

IngOehman, även här undrar jag om du förstått händelseförloppet. Olle Mirsch skulle överta det avtal som Stig Carlsson hade med Sonab och Stadsföretag. Det var alltså samma avtal. Olle visste exakt vad som stog i det. Det var ett synnerligen strikt avtal som Olle omöjligtvis kunde överta. Därefter lyckades dock Olle lätta upp avtalet och samtidigt få Stig att avstå det extremt tunga åtagandet från Stigs motparts sida. Hela affären skulle göras på så sätt att Stadsföretag efter övertagandet från Olle Mirsch skulle vara helt ute ur leken och att Olle inte behövde teckna ett lika strikt avtal. Ingen trodde att Olle skulle lyckas få igenom det. Jag fick ta del av avtalet i och med att Stig berättade om det, men jag brydde mig inte så mycket om avtalsfrågor på den tiden. Det var Stigs högtalare och ljudet jag var intresserad av och att utbyta tankar och erfarenheter samt att göra alla mätningar som man kunde göra med Stigs mätutrustning. Sedan var det ju så att det var extremt inspirerande att umgås med Stig. Det var att ge och ta.

Stig och Olle var i princip antagonister sedan många år tillbaks och hela situationen var synnerligen infekterad. Jag var hos Stig på kvällarna under den perioden och det var bekymmersamt. Jag hade kontinuerlig feedback från Stig och det hade även Wilhelm Lilliehöök. Vi var ofta ute med Stig tillsammans. Kvällen innan Stig sade upp avtalet diskuterade vi de problem som Stig såg. Han redogjorde för hela problematiken. Jag tyckte Stig borde ha klarat upp situationen men jag fick känslan av att Stig inte ville få samförstånd med Olle Mirsch. Kvällen efter då jag var hos Stig så sa Stig bara: Nu har jag sagt upp avtalet med Olle Mirsch. Det var det hele. Då var situationen sådan att Wilhelm Lilliehöök skulle kontakta Sonabs distributörer och se vad som kunde göras. Jag har tidigare berättat om detta också. Nu var det krismöte på krismöte med Stig. Det var under denna period som verktygen skrotades av Stadsföretag. Då var hela epoken slut. Finito.

Mvh
Peter

[RogerGustavsson]

Ett ”vanligt bostadsrum” kan se ut hur som helst…. Det kan vara en helt kal sal eller en madrasserad cell. Fanns en artikel i Ljudtekniska Sällskapets tidskrift Musik- & Ljudteknik om hur Stig Carlsson tänkte sig ett passande rum till sina högtalare. Den kanske inte räknas eftersom den var skriven av IÖ?

[petersteindl]

Eller att det inte finns några.

Och du får kanske fungera lite mera på det där med lika bra som kurvorna
visar. Vad säger det konsumenten om kurvan är en rät horisontell linje?

- - -

Kolla vad jag hittade:

...att man kunde sitta överallt med stereofoni och höra full stereo var en smula marknadsföringsmässigt.
Det var den saken som marknadsföringsavdelningen koncentrerade sig på eftersom det budskap Stig ville
föra fram bedömdes vara ett för svårt budskap för konsumenterna. Någonstans är det ju en unicitet hos
produkten som skall marknadsföras.

Men börjar vi inte komma väldigt långt ifrån trådfrågan nu?


Vh, iö

Ja, kolla vad du hittade på forumet sweetspot. Vad duktig du är. Du kanske skulle ta och läsa hela inlägget och begrunda.

Ska vi ta hela det inlägget istället då vi ändå håller på Jag stryker det som Bo Hansson skrev som jag svarade på. Det var en väldigt trevlig diskussion med Bo. Det är vid sådana här tillfällen som jag saknar att prata med Bosse.

...

Här är det mycket information på en gång.

Jo, OA-14 var den högtalare som Stig Carlsson var minst nöjd med, eller rättare sagt, han var missnöjd med ljudet från den och speciellt diskanten som han vid tillfälle ville göra om. Det var själva diskantplaceringen som han inte gillade och det var för att de två diskanter som levererar direktljudet interfererar med varandra och ger ett hörbart interferensmönster som han inte gillade. Det är alltså 2 diskanter som sitter riktade mot lyssnaren och de sitter med för stort avstånd från varandra.

Vad gäller ortoakustiken så har detta egentligen inget direkt med stereofoni att göra, fast indirekt blir det dock så i och med att skapandet av diffusljudfält i princip eliminerar vissa av de fel som fantomprojicering ger vid stereofonisk återgivning med 2 högtalare. Hans tidigare högtalare var ortoakustiska även då man spelar en enda högtalare i mono.

Detta med att man kunde sitta överallt med stereofoni och höra full stereo var en smula marknadsföringsmässigt. Det var den saken som marknadsföringsavdelningen koncentrerade sig på eftersom det budskap Stig ville föra fram bedömdes vara ett för svårt budskap för konsumenterna. Någonstans är det ju en unicitet hos produkten som skall marknadsföras. Det var den kampanjen som hette ”Titta på dina händer så förstår du det nya med Sonabs nya högtalare” som marknadsföringsavdelningen fixade i brist på användbar information från Stig Carlsson. Ingen förstod detta budskap och inte jag heller då jag såg det första gången.

Ja jag var synnerligen ofta hos Stig och det blev alltid morgontåget eller morgonbussen hem.

Jag har funderat på när han skulle haft en ARC SP3. Han har aldrig haft en sådan som ordinarie försteg vad jag minns. Efter Electronlund spelade han på Luxman c-1000 eftersom den hade tonkontroller som Stig gillade. Det var något med Lundförsteget som inte passade, men jag minns inte vad det var. Jag undrar om inte Stig har spelat med 2 st Elektronlundare. Stig hade Ampzilla under en tid på 70-talet och därefter Audio Research D100 trissehäck som lät förfärligt illa. Sedan blev det Nelson Pass klass A bryggkopplade med fläktar så dessa förpassades till rummet bredvid och kablarna gick igenom väggen. Försteget efter C-1000 blev ett rörförsteg som heter Precision Fidelity. Det var på den tiden jag spelade på Spatial Coherence. Jag hade tänkt att dema den för Stig men semester kom emellan och Göran Rudling hann dit med sin Precision Fidelity för att dräpa C-1000 vilket ju inte var så svårt. Stig skaffade en Audio Research SP-11, tror jag det var. Någon SP-3a har jag inget minne av.

ML 26 och ML slutsteg och Proceed och Didrik DeGeers CD och slutsteg samt en uppsjö olika ML fick han låna av Wille Lilliehöök.
Ett problem på 70-talet var att dåtidens transistorförstärkare och RIAA steg var förfärliga och onaturligt skarpa i ljudet med en tunnhet som inte heller gynnade avspelning. Skarphet och tunnhet var ingen höjdarkombination samtidigt med intrånget av direktdrivna skivspelare. Inte nog med det, LP-skivor var ofta monokopplade i basen och för tunna i klangen. Detta var en förfärlig kombination som bidrog till att högtalare med rak frekvensgång på den totala utstrålade energin klarade sig sämst och Stigs högtalare fick mycket stryk. Ytterligare en bidragande orsak var en svacka i 70-talarnas 3-vägare vid 300-400 Hz tillsammans med en topp vid 2 kHz. Suck…

Jag minns med välbehag mina gamla OA-6 med direktkopplade rörslutsteg till 800 ohms-element med en moddad Pas 3x och med Thorens TD125 i den stora SME-lådan med SME3012 och Ortofon SL15 MkII. Det var musik på högsta nivå där man kunde spela Wagner och Birgit Nilsson och allehanda symfonier så det knakade i stugorna och naturligtvis också masterband från Bertil Alving.

MvH
Peter

Så, nu har vi hela inlägget där jag skriver angående Carlsson. Låt oss då titta på vad jag skriver i den här tråden som vi skriver i nu angående just samma text och broschyr, ”Titta på dina händer så förstår du det nya med Sonabs nya högtalare”. Jag tar ju upp samma sak här.

Var och en får väl göra sin bedömning om ni tror jag hade koll på hur det gick till på den tiden det begav sig. Det finns faktiskt överlevande personer som vet att Stig Carlsson skrev sin text själv till marknadsföringen på Carlssonhögtalarna och att Stig även gjorde slutkontroll innan saker gick i tryck eller publicerades.

Det finns dock ett undantag där Stig inte skrev texten själv och detta har jag redan skrivit om i PeterSteindl-tråden. Det är i alla fall texten i denna första broschyr på 70-talarna.



Och texter som marknadsförare kan tota ihop kan inte bli mer teknisk än så här. Marknadsförare har nämligen ingen teknisk kunskap eller kompetens på området och kan därför heller inte skriva något tekniskt utan att få hjälp från konstruktören. Så här blir då en text som marknadsförare skrivit ihop.



Anledningen till att denna broschyr gavs ut i detta skick är att den hade föregåtts av intensiv kommunikation mellan Sonab och Stig Carlsson där Stig inte kunde förklara på vilket sätt högtalarna skulle marknadsföras, nämligen vad som var bättre med denna nya generation i jämförelse med OA-5 och OA-6 d v s 60-talarna. Från Sonabs håll ville man ha en enkel text som konsumenterna kunde förstå och ta till sig. I denna veva fördes långa och många diskussioner mellan vd Hans Wagner och Stig Carlsson. ...

I brist på annat så blev det som det blev: Se på dina händer. Alla som varit med under resans gång undrade vad Stig Carlsson och Sonab sysslade med då vi såg denna broschyr. Därefter kom Stig med text som var användbar och ordningen var återställd.

...

Det är normala bostadsrum som har den bästa akustiska miljön för ljudåtergivning enligt Stig Carlsson. Det står i var och varannan skrift från Stig och han skrev dessa också alldeles på egen hand.

Mvh
Peter

Det var en broschyr som Sonab var tvungna att göra då de skulle lansera de nya högtalarna. Då kan jag berätta att Stig fick se denna broschyr också och Stig godkände denna för han hade inget annat att komma med istället. Jag vill minnas att framsidan på denna broschyr även användes som annons. Den varade inte länge. Det tog bara någon månad så hade Stig gett material till Sonab och då lades den befintliga i påsen.

Det vi diskuterar i denna tråd är den text som personen Stig Carlsson personligen skrev själv, i egen person, helt enskilt, utan hjälp från andra, alldeles ensam, i solitud, på 80-talet

På din fråga om vi inte börjar komma väldigt långt ifrån trådfrågan nu?

... så kan jag svara nej. Det stadiet är passerat för länge sedan.

Mvh
Peter

[MagnusÖstberg]

Tror du kan droppa det nu Peter, eller lyfta det till en annan tråd.

Det kanske en moderator kan göra.

[aisopos]

Ja det var spännande läsning, och spännande debatt.
Hade verkligen passat in i carlsson-forumet.
Orkar någon moderator flytta vissa inlägg..., så är det bara att hugga i.

Själv äger jag ett par OA-116 och är definitivt inte ointresserad av ämnet.

[aisopos]

En kompis var och kastade av ett par Martin Person MP2'or här...
...
Och tänkte som så:
Undrar om alla högtalare (i princip, jag räknar då endast in någorlunda seriösa konstruktioner från någorlunda seriösa tillverkare) låter bra om dom sätts in i ett perfekt rum....

Näerå, men man får bestämma sig för vad som är ett perfekt lyssningsrum. Vilka kriterier skall rummet uppfylla?

....

Hårt klippt? jadå ...

Jag läste det långa inlägget några ggr, så jag inte har missat nåt.

Därefter kan man också bestämma sig för om det är själva musiken d v s tonerna i sig som är det väsentliga t.ex. att lyssna på radio exempelvis genom Tivoli i köket eller om det är tonerna i kombination med ett akustiskt sammanhang som är det väsentliga t.ex. en symfoniorkester i Konserthuset. Vad är funktionen man vill åt. Musik kan lyssnas på i hörlurar och då försvinner lyssningsrummet ut ur återgivningen. Jag tycker man bör stanna till lite just här och fundera. Det är nämligen så att tar man bort lyssningsrummet så blir resultatet, antingen det ljud som hörlurslyssning ger eller det ljud som lyssning i ekofria döddämpade rum ger. Om man varken vill ha det ljud som hörlurar förmedlar eller det ljud som ekofria döddämpade rum förmedlar, så får man stanna upp och tänka till igen. För då är det nämligen så att man vill ha det ljud som lyssningsrum förmedlar.

Det där var intressant, även om det inte riktigt kom dit jag tänkt med trådens start.
(Men vad jag egentligen tänkte, är nog lite dunkelt ... ).

Jag ska suga på den lite till.

Men omedelbart inser jag ju en sak ...

Vill man verkligen tillfoga det egna rummets karaktär till det som finns i fonogrammet?
Då förvanskar man ju på sätt och vis informationen?

[aisopos]

Stig Carlsson myntade själv dessa ord...


...samt även dessa ord.

Det finns bara ett sätt för andra högtalare att låta lika bra som deras frekvenskurvor visar. Du måste klä ditt vardagsrum med Rockwool.

... och Stig Carlssons egna ord på engelska:

There is only one way for other speakers to sound as good as their frequency-curve shows. You have to insulate your living-room with Rockwool.

Efter dessa statements från Stig Carlsson fortsätter Stig med att skriva:

You will probably think that this sounds ridiculous. And it is. Still 99% of all hi-fi speakers are constructed to give a straight frequency-curve in a totally echo-free sound lab. But who lives in such a room? None to our knowledge.

Stämmer det där fortfarande då, tro?
Att de flesta högtalare som utvecklas, utvecklas i och för ett ekofritt rum?
I så fall måste det ju bli många konstruktioner som verkligen har svårt att prestera bra i vanliga hem ...

[petersteindl]

Stig Carlsson myntade själv dessa ord...


...samt även dessa ord.

Det finns bara ett sätt för andra högtalare att låta lika bra som deras frekvenskurvor visar. Du måste klä ditt vardagsrum med Rockwool.

... och Stig Carlssons egna ord på engelska:

There is only one way for other speakers to sound as good as their frequency-curve shows. You have to insulate your living-room with Rockwool.

Efter dessa statements från Stig Carlsson fortsätter Stig med att skriva:

You will probably think that this sounds ridiculous. And it is. Still 99% of all hi-fi speakers are constructed to give a straight frequency-curve in a totally echo-free sound lab. But who lives in such a room? None to our knowledge.

Stämmer det där fortfarande då, tro?
Att de flesta högtalare som utvecklas, utvecklas i och för ett ekofritt rum?
I så fall måste det ju bli många konstruktioner som verkligen har svårt att prestera bra i vanliga hem ...

You bet. Eller på annat språk: Det kan du fethajja. Varje konventionellt byggd högtalare som dimensioneras med att frekvensgången on-axis i frifält skall mäta rakt kommer att ha en frekvensgång i bostadsrum som ser hiskelig ut. Beaktar man också andra psykoakustiska fenomen som har med stereofoni att göra så blir resultatet därefter.

Sedan vill jag säga att de bullits som Stig använder sig av är kontroversiella och provocerande. Men Stig har också förklaring i löptext. Läser man det som står, så klarnar det.

Det är som du skriver, många konstruktioner har verkligen svårt att prestera bra i vanliga hem.

Mvh
Peter