Vad dödade min hårdrock?

[Almen]

PA-subbar brukar sluta återge nånstans lägst 40-50Hz.

Iaf;
Jag kan inte på ngt vis påstå att jag är bra på hur man mixar rockmusik, men det jag har insett att det är väldigt knivigt. Tycker det haltar lite att kräva högdynamisk återgivning, det talar delvis mot idén med genren. Stränginstrumenten har per std kompressorer, dels för att hjälpa musikern att hålla en jämn nivå ut utan att tappas bort pga ofrivillig accentuering. Sen brukar rörmys, dvs kompression och rördist, göra gott åt signalen rent soundmässigt. Samma gäller ju trummor; är man inte skärpt trummis och väldigt duktig så är det mycket svårt att kontrollera ljudnivå ut. Uppmikningen på trummor kräver också kompression och i viss del duckning. Sångaren behöver också kompression på sång, speciellt om man har ett instrument runt nacken som gör att avståndet till miken varierar.

Men kompression och limitering på enskilda spår är en sak (man brukar hamna på toppfaktor 13-20 dB), komprimering och limitering av slutmixen en annan (toppfaktor 10-12 dB).

[Flint]

PA-subbar brukar sluta återge nånstans lägst 40-50Hz.

Iaf;
Jag kan inte på ngt vis påstå att jag är bra på hur man mixar rockmusik, men det jag har insett att det är väldigt knivigt. Tycker det haltar lite att kräva högdynamisk återgivning, det talar delvis mot idén med genren. Stränginstrumenten har per std kompressorer, dels för att hjälpa musikern att hålla en jämn nivå ut utan att tappas bort pga ofrivillig accentuering. Sen brukar rörmys, dvs kompression och rördist, göra gott åt signalen rent soundmässigt. Samma gäller ju trummor; är man inte skärpt trummis och väldigt duktig så är det mycket svårt att kontrollera ljudnivå ut. Uppmikningen på trummor kräver också kompression och i viss del duckning. Sångaren behöver också kompression på sång, speciellt om man har ett instrument runt nacken som gör att avståndet till miken varierar.

Men kompression och limitering på enskilda spår är en sak (man brukar hamna på toppfaktor 13-20 dB), komprimering och limitering av slutmixen en annan (toppfaktor 10-12 dB).

Vilka "man"? Pratar du egna experiment eller existerande utgivna sedeskivor?

[Almen]

Egen erfarenhet.

[phloam]

IÖ, jag har inte nånstans pratat om "skapa sound", jag pratar om frihet - eller inte - att just tokkomprimera så att det låter dåligt enbart därför. Inte hur man i övrigt kan få till dåligt ljud-sound med andra medel (utan tokkomprimering).

Är det inte så att vi vill specifikt få bort tokkomprimering (utan att blanda in andra aspekter) för att stimulera fram mer dynamiskt ljud och för det krävs reglering genom standard?

[sebatlh]

sebatlh
Min erfarenhet är att PA-prylar inte återger lågbas/infrabas och att bas/baskagge i princip hörs mest från nästa steg uppåt i frekvens i utrustningen, lågmellan. Mycket 80-150Hz. Har jag fel.

Hehe på spelningen jag nämnde så var lösningen att ta bort i princip allt vad bas heter. Sjukt problematisk lokal med betongväggar och klinkersgolv. Liten var den också.
Allt blev dessutom enormt mycket bättre när jag tog bort lite bas från den ena gitarristen.
Minns inte om det var samma tillfälle eller något annat. Baskaggemicken rundade för minsta lilla. Ett genidrag av vår trummis då var att släppa på en stämskruv på bakre skinnet. Ostämda skinn sjunger inte så bra
Förövrigt körde vi bara sång och baskagge genom PAt.
Liten lokal som sagt. Rymde väl ca 30 pers eller så.

Vi hade en PA-sub att tillgå så en del möjlighet till bas fanns. Exakt hur lågt den gick minns jag däremot inte. Särskilt djupt var det inte men definitivt under 80Hz.

Men nu är vi OT

[IngOehman]

IÖ, jag har inte nånstans pratat om "skapa sound"...

Nä, just det, jag vet.

Men JAG talade om frihet att göra det. Och du skrev då att de som förspråkar
en medelvärdesregleringsnorm (jag är en av dem) hycklar.

Du påstod att du visste bättre än de vad de hade för mål, och du påstod att
medelvärdesstandarden betyder att lägga till en ofrihet, men så är det inte. Att
reglera medelvärdet istället för toppvärder är inte ofriare. Det är bara ett annat
sätt att göra det. Och ett som ger frihet för varje musiker/producent att skapa
det sound de vill - precis hur de än vill att soundet skall vara!
Den friheten finns inte idag.

...jag pratar om frihet - eller inte - att just tokkomprimera så att det låter dåligt enbart därför. Inte hur man i övrigt kan få till dåligt ljud-sound med andra medel (utan tokkomprimering).

Det gör du säkert, men du har missförstått något om du tror att en medel-
värdesreglering kommer att hindra någon från att tokkomprimera så att det
låter dåligt enbart därför.

Eftersom jag inte vet vad det är som gör att du tror att man inte kommer att
ha kvar den friheten, så är det svårt att kommentera dina uppfattningar. Det
är liksom så att vi måste bli överens om hur det är innan vi kan börja tala
om huruvida det är bra eller inte, eller hur?

Det är en fruktlös diskussion om dina invändningar beror på att du har miss-
förstått standarden.

Är det inte så att vi vill specifikt få bort tokkomprimering (utan att blanda in andra aspekter) för att stimulera fram mer dynamiskt ljud och för det krävs reglering genom standard?

Nej.

Så är det inte. Släpp den iden. Det handlar INTE om det, och har aldrig heller
handlat om det. INGA konstnärliga begränsningar är inkluderade i standarden,

INGA.

Du kan mosa ljudet hur mycket du vill, och ingen kommer att lägga sig i hur
du gör det. Och det är ju jättebra!


Vh, iö

[sebatlh]

Bill50x:
Jorå jag har koll på loudness race och allt vad det innebär.
Vad jag inte förstår är vad det har att göra med "vad dödade min hårdrock".
Frågan är ju inte "vad dödade min musik".

Jag har lagt fram flera anledningar till varför loudness som säljargument är mer tveksamt för hårdrock än för radiomusik. Dessa argument ignoreras totalt.

Samtidigt så är jag väl medveten om att det jobbas en hel del med kompressorer även på stereospåret i en hårdrocksproduktion. Men! Jag förstår inte vad det ger att snöa in sig på det spåret i en tråd som specifikt handlar om hårdrock. Är det inte bättre att kolla på skillnader jämfört med annan samtida musik?
Kompressorsjukan har ju drabbat hela branschen...

[IngOehman]

Du har flera poänger i det du skriver, men tyvärr gör det bara att frågetecknen
hopar sig allt tätare...

Det finns verkligen inga vettiga skäl till att det är som det är med det problem
som du så förtjänstfullt tagit upp.

Det finns skäl, men inga vettiga skäl.


Vh, iö

[shifts]

sebatlh: Det är nog inte hos radion du ska kika (men det spelas väl "hårdrock" där, om vi bestämmer oss för en vid definition av genren?) efter anledningen, utan var det lyssnas på musiken kan jag tro. Själv lyssnar jag mycket på experimentell elektronisk musik, som sannerligen aldrig kommer i närheten av radion (förutom i P2:s eminenta program Ström!), men lik förbaskat är mycket sådan musik sönderrattad också. Kan bara sluta mig till att det försöker tas hänsyn till lyssningssituationen hos användaren, även om det slutar i tråkigheter.

[Bill50x]

Bill50x:
Jorå jag har koll på loudness race och allt vad det innebär.
Vad jag inte förstår är vad det har att göra med "vad dödade min hårdrock".
Frågan är ju inte "vad dödade min musik".

Du har rätt. Medelvärdesdiskussionen är ett stickspår. Frågan är ju varför (hård-)rocken dog iom byte till andra (bättre?) högtalare.

Svaret är för mig (relativt) enkelt, högtalarna är inte bättre. De är sämre, i alla fall när de exponeras för hårdrock. Och det var ju precis vad Sportis skrev för rätt länge sedan, något måste vara sämre eftersom det tidigare gick att nöjaktigt lyssna på rock. Att en bättre högtalare avslöjar hur dåliga inspelningarna är, det är enligt mitt sätt att se det rent nys. Skillnaden mellan hårdrocken och goda inspelningar kan dock bli större, men det är en annan sak.

Men det kan vara så att de nya burkarna helt enkelt behöver bättre drivning (slutsteg).

/ B

[MagnusÖstberg]

Men det kan vara så att de nya burkarna helt enkelt behöver bättre drivning (slutsteg).

/ B

Föreslog det för ungifär ett sekel sedan i tråden, men fick absolut ingen respons.

Utan att veta vilka högtalare det handlar om är det definitivt en möjlig faktor.

Det kan också vara så att trådskaparens gamla högtalare hade lite snällt middbasområde som tryckte på lite extra på ett sätt som uppskattades, medans de nyare är neutralare - och för trådskaparen "sämre".

Vad som är bättre eller sämre är ju rätt personligt, alla föredrar inte neutral återgivning.

[phloam]

Jag tror vi talar lite i kors och slår in en del öppna dörrar här, men iaf:

Jag förstår att medelvärdesbegränsning skapar frihet, inga konstnärliga begränsningar osv, men det är fortfarande en förändring som kräver viss reglering.

Och då uppstår problematiken att motivera en reglering för alla parter. Frihet? Bra, en frihet att låta hur bra eller dåligt man vill.

Det jag försökte komma åt med min öppet provokativa och förenklade fråga var snarare att den underliggande strävan hos just hifi-folk - anledningen till att man vill ha denna större frihet är att man ju vill att det ska finnas frihet att låta bra (också).

Och då vore det väl bra att man är rak och ärlig med att man som hifi-lyssnare verkligen vill att det ska låta bra - genom frihet, skapad av reglering. Utan raka rör kan det bli svårt att kommunicera våra speciella krav till branschen, menar jag kort och gott.

Nog om detta och tillbaks till hårdrocken. Där tror jag som förut att det är professionella beslut bakom, bl.a. pga som Vee-Eight skriver att högdynamisk återgivning delvis talar mot idén med genren (bra formulerat).

[Svante]

Svaret är för mig (relativt) enkelt, högtalarna är inte bättre. De är sämre, i alla fall när de exponeras för hårdrock. Och det var ju precis vad Sportis skrev för rätt länge sedan, något måste vara sämre eftersom det tidigare gick att nöjaktigt lyssna på rock. Att en bättre högtalare avslöjar hur dåliga inspelningarna är, det är enligt mitt sätt att se det rent nys. Skillnaden mellan hårdrocken och goda inspelningar kan

Mm...

Och för en relativist (som ganska många av oss är om än i olika grad) som jämför lyssningsupplevelserna mellan skivor som man spelat nyligen så blir det ju så. Alltså, om man sabbar inspelningarna med en dålig högtalare så kanske man vänjer sig vid det sabbade ljudet. Och eftersom skillnaden mellan hifijazzen och favvohårdrocken är minimal blir lyssningsupplevelsen helt ok men favvohårdrocken.

Med nya fina högtalare låter allt bättre i jämförelse med hur det lät förut, men vad hjälper det när favvohårdrocken nu har fått konkurrenns av hifijazz som låter tio gånger bättre.

Så nys är det inte, men det betyder kanske ändå att man måste gå tillbaka till kassa högtalare, alltså försämra ljudet på alla inspelningar för att det inte ska blir så stora skillnader.

För en relativist kan det vara mer värt. Risken är bara att man har blivit sensibiliserad och inte längre kan låta bli at höra hur illa det låter.

Tror jag.

[CODY]

hårdrock och dess ljudkvalitet att göra?

En ledtråd kan vara denna bild från innerpåsen på Master of Puppets



Jag hittade ingen större, men det verkar inte som om Metallica har jobbat så mycket med "rummet" innan de satte dit sina EV PA-högtalare med horndiskant ca 39 cm från örat för att lyssna på Rory Gallagher när de söp Liebfraumilch.

Jag tror helt enkelt inte att man bryr sig om det som i hifikretsar kallas ljudkvalitet (här på faktsktkallar vissa dynamik för ljudkvalitet, så att man kan få sitt steg att klippa).

[Objektivisten]

Liebfraumilch förstörde min hårdrock.

[Bill50x]

Jag tror helt enkelt inte att man bryr sig om det som i hifikretsar kallas ljudkvalitet...

Det kanske man inte gör. Eller rättare, man tycker inte att det som spelas i hifikretsar är något att ha. En ideal anläggning klarar all sorts musik, men hur många sådana anläggningar finns det? Vi måste oftast kompromissa och den som lyssnar på körmusik har säkert helt andra krav/önskemål än de som lyssnar på hårdrock.

/ B

[Kronkan]

Svaret är för mig (relativt) enkelt, högtalarna är inte bättre. De är sämre, i alla fall när de exponeras för hårdrock. Och det var ju precis vad Sportis skrev för rätt länge sedan, något måste vara sämre eftersom det tidigare gick att nöjaktigt lyssna på rock. Att en bättre högtalare avslöjar hur dåliga inspelningarna är, det är enligt mitt sätt att se det rent nys. Skillnaden mellan hårdrocken och goda inspelningar kan

Mm...

Och för en relativist (som ganska många av oss är om än i olika grad) som jämför lyssningsupplevelserna mellan skivor som man spelat nyligen så blir det ju så. Alltså, om man sabbar inspelningarna med en dålig högtalare så kanske man vänjer sig vid det sabbade ljudet. Och eftersom skillnaden mellan hifijazzen och favvohårdrocken är minimal blir lyssningsupplevelsen helt ok men favvohårdrocken.

Med nya fina högtalare låter allt bättre i jämförelse med hur det lät förut, men vad hjälper det när favvohårdrocken nu har fått konkurrenns av hifijazz som låter tio gånger bättre.

Så nys är det inte, men det betyder kanske ändå att man måste gå tillbaka till kassa högtalare, alltså försämra ljudet på alla inspelningar för att det inte ska blir så stora skillnader.

För en relativist kan det vara mer värt. Risken är bara att man har blivit sensibiliserad och inte längre kan låta bli at höra hur illa det låter.

Tror jag.

Svante visst har du en klo här. Men tycker att det är mera komplex än så.

Tror inte att det är ett gäng fullständiga amatörer som misslyckats. Skälet är inte heller en anpassning tillde kommersiella förutsättningarna som är givet av radiokanalernas sätt att spela musik.

Utan det är till stor ett skapat sound och som innehåller moment av sådan bearbetning som många av oss tycker blir trist.

Bara för att jag ibland lyssnar på JAzz så innebär det inte att jag gillar allt. För en del stycken måste jag vara i rätt läge.

JAg själv har mycket lite hårdrock och då nästan enbart lite äldre grejoer som ju inte är processade såsom en del senare saker.

Men vi glider ifrån viss musik som vi gillade en gång. Och annan samtida dyker kanske upp. Om man sagt till mig när jag var ung skulle lyssna på en hel del amerikansk musik typ Elvis, Platters m m 45 år senare skulle jag bara tittat trött.

Jag värderar inte heller musik på ett generellt sätt såsom att någon form skulle i absoluta termer skulle vara dålig. Men att man har sina preferensr är ju oundvikligt. Men jag försöker också då och då bryta med mina egna förutfattade meningar.

Så svaret på frågan om "vad som dödade min hårdrock" är inte att försöka ändra musiken utan att gå vidare. En dag hittar man tillbaka eller så gör man det inte.

[IngOehman]

Bill50x:
Jorå jag har koll på loudness race och allt vad det innebär.
Vad jag inte förstår är vad det har att göra med "vad dödade min hårdrock".
Frågan är ju inte "vad dödade min musik".

Du har rätt. Medelvärdesdiskussionen är ett stickspår. Frågan är ju varför (hård-)rocken dog iom byte till andra (bättre?) högtalare.

Svaret är för mig (relativt) enkelt, högtalarna är inte bättre. De är sämre, i alla fall när de exponeras för hårdrock. Och det var ju precis vad Sportis skrev för rätt länge sedan, något måste vara sämre eftersom det tidigare gick att nöjaktigt lyssna på rock.

Förstår inte varför du försöker göra ett axiom av den där tesen.

Det behöver inte alls vara som du påstår, och påstår man det du påstår så
är man väl nästan beviset skyldig, tycker du inte?

Fast trots det skall jag erbjuda en enkel falsifikation till din tes - det finns
musik som låter dåligt akustiskt. Det är ett faktum. Gör man en perfekt
inspelning av sådan musik så kommer det också att låta dåligt, om inspel-
ningen återges perfekt.

Skruvar man till det så kan det komma att låta mindre dåligt, och givet det
sätt som våra hjärnor fungerar så kommer inspelningar att låta mindre och
mindre dåliga (vår projektion av originalhändelsen) trots att det låter sämre
och sämre.

Konsekvensen av det är att man i riktigt, riktigt, riktigt dåliga anläggningar
(oren och smalbandig återgivning), har mindre glädje av de bästa inspel-
ningarna och även om det låter dåligt så är det mindre lätt att uppfatta att
och när det beror på inspelningarna.

- - -

Ergo - dåligt ljud betyder inte att högtalarna behöver vara dåliga. Att en
kedja låter dåligt kan i själva verket bero på vilken länk som helst i kedjan,
inklusive inspelningen!

Så OM en genre har typiska ljudkvalitetsproblem så kommer man att märka
det bättre och bättre ju bättre anläggning man har - och att säga att det är
just högtalarna som är dåliga är helt ologiskt. Det är lika rimligt att peka på
vilken som helst av de andra länkarna i kedjan.

Att en bättre högtalare avslöjar hur dåliga inspelningarna är, det är enligt mitt sätt att se det rent nys. Skillnaden mellan hårdrocken och goda inspelningar kan dock bli större, men det är en annan sak.

Men det kan vara så att de nya burkarna helt enkelt behöver bättre drivning (slutsteg).

Och hur får du ihop dessa slutsatser med det du startade med:

"Svaret är för mig (relativt) enkelt, högtalarna är inte bättre. De är sämre, i
alla fall när de exponeras för hårdrock."

Det står nu i kontrast med att du säger att det alltså kan vara förstärkaren
som är för dålig, eller att det är hårdrocken som skiljer sig från det du kallar
"goda inspelningar"... Så det betyder alltså inte nödvändigtvis att högtalaren
just var dålig?

Så vad var det som var dåligt? Högtalarna? Förstärkaren? Inspelningarna av
hårdrock?

- - -

Mitt svar är att man antingen vet eller inte vet. Om man vet behöver man inte
spekulera, och om man inte vet kan man faktiskt också slippa spekulera.

Det är väl bättre att ta reda på hur det är, än att påstå att högtalarna är
dåliga för hårdrock om det låter dåligt.
(Som om högtalare inte vore för ljudåtergivning utan för viss smal musik...
Hur många par högtalare behöver man då?)

- - -

Jag skall inte påstå att jag har ett tvärsäkert svar på frågan, men låt mig
säga detta: Jag har spelat många, många olika hårdrocksinspelningar för
många, många hårdrockare, på anläggningar av olika kvalitet, och det är hur
uppenbart som helst att en överväldigande majoritet (i själva verket alla!)
som varit med om det har reagerat likadant - de blir förvånade eller rent av
förbannade över att i de goda anläggningarna märka att den ljudkvalitetsför-
bättring som de kan tillgodogöra sig med bättre inspelningar, uteblir med
väldigt många hårdrocksinspelningar.

Och den faktiska upplevelsen blir inte hur det låter, utan hur "dåligt det låter
i förhållande till förväntningarna". Så fungerar vi nämligen som lyssnare. Det
är till stora delar därför som mycket som låter dåligt upplevs bli sämre i bra
anläggningar. Det är inte riktigt hela förklaringen, men det största delen av
den.


Vh, iö

[Vee-Eight]

Jag tror summa-kardemumma att det är en kombination av "bryr sig inte" och "vet inte bättre". Samt kanske att man är lite låst i hur det brukar låta och inte tänker vidare i "hur bra skulle det kunna bli om man ansträngde sig". Musikstilen och kanske branschen är så fylld av "så har vi alltid gjort" och en del mojo.

Jag krängde en halvtrasig Sennheiser MD421 till en studio i Dalarna för en ansenlig summa pengar. Den skall tydligen vara riktigt bra att mika upp gitarrstärkare som körs ngn dB innan rökdöden. Kan inte låta bli att fnissa med tanke på hur finsmakarmanéret behandlas av ljudkvaliteten på skivan.

[thombjon]

För att gå tillbaka lite till den ursprungliga frågan i den här tråden så har jag lyssnat på hårdrock
sen Jimpan drog igång på sextiotalet och samlar även på svensk hårdrock.
Har ca 700 skivor och ca 300 andra inspelningar av svensk hårdrock. Har även en del från andra länder också.
Jag spelar dessa uteslutande på 70 tals förstärkare och högtalare förutom ett par kappa 7 från slutet av 80 talet.
Det låter inte sämre eller bättre med hårdrock än annan typ av musik i dessa anläggningar.
Det är fantastiskt bra ljud.
Däremot finns det skillnader i inspelningstekniken, men det är mer utvecklingen av den än mellan olika
sorts musik.
Jag har märkt att under åttiotalet kom en tydlig förbättring och även för ca 10 år sen.
Det hörs väldigt tydligt mellan Euroups första skiva och den sista Prisoners in Paradise.
Vissa gamla vinyl låter som de har ställt bandet i ena änden av en kyrka och 2 mikrofoner i den andra.
Jag har pratat med flera musiker som har varit med sen tidigt och de är medvetna om detta och
säger att inspelningstekniken har gjort flera språng.
Nu lyssnar jag inte på all hårdrock, tycker inte att dödsmetall, doom eller liknade är så kul att lyssna på
så dessa har jag ingen erfarenhet av.

[sportbilsentusiasten]

Jag har svårt att förstå att så många trådar om återgivningsmissnöje till slut glider in på diskussion om dåliga inspelningar.

Lyssnar man på otalet anläggningar, INO-baserade, Carlsson-baserade, rena Linnsystem och blandning mellan INO/Linn - är det ju uppenbart att med hyfsat ok elektronik, hyfsat ok högtalare - rör eller trisseprylar - och hyfsat ok installation i rummet...de allra flesta inspelningar återges BRA.

Har på liknande sätt hört otalet sk high-end system återge inspelningar urdåligt.
Och oftast urskuldar sig handlaren med "dålig inspelning".
Märkligt då de återges bra i andra system...

Det behövs inga dyra grejjer för att kunna njuta av musik, dock behöver grejjerna passa ihop med varandra och det krävs lite jobb med att installera allt.

Stökig hårdrock är svårt att återge så det är ett bra sätt att kolla ett system. På mässor eller hos handlare kan ett system låta bra på mässjazz och annan demomusik, men då hårdrock spelas, fallerar en del system att leverera.

Hur fixar systemet dynamik? Blir det drag eller inte (här har mitt system brister)
Hur fixar systemet stökigheten? Blir det bara en ljudgröt.
Hur fixar systemet all dist. gitarrer, cymbaler, effekter. Hör man intensionerna, ofta är disten avsikligt pålagd, hör man det?

Visserligen hör man bristerna i inspelningen bättre i ett bra system men det är lättare att överse med dom, så man dras in i musiken.

Allt detta enl min erfarenhet.

[Nattlorden]

+1

[AndreasArvidsson]

Ja visst kan man återge hårdrock mer eller mindre bra, men jag vidhåller ändå att större delen av all hårdrock är väldigt dåligt inspelad och ju bättre anläggning man har ju tydligare blir dessa bristerna i relation till bättre inspelningar.

[Nattlorden]

ju bättre anläggning man har ju tydligare blir dessa bristerna i relation till bättre inspelningar.

Jo, fast tydligast blir det nog i överanalytiska high-end-högtalare...

[AndreasArvidsson]

ju bättre anläggning man har ju tydligare blir dessa bristerna i relation till bättre inspelningar.

Jo, fast tydligast blir det nog i överanalytiska high-end-högtalare...

Jag är inte helt säker på vad du menar med "överanalytiska". Jag vill att min anläggning skall återge allt som finns på inspelningen så naturligt som möjligt.
Att en sådan anläggning lyfter fram de svagheter som finns hos en inspelning är en sidoeffekt som man får ta.
Hellre det än en anläggning som inte kan återge alla smådetaljer.

[Nattlorden]

Jag är inte helt säker på vad du menar med "överanalytiska". Jag vill att min anläggning skall återge allt som finns på inspelningen så naturligt som möjligt.
Att en sådan anläggning lyfter fram de svagheter som finns hos en inspelning är en sidoeffekt som man får ta.
Hellre det än en anläggning som inte kan återge alla smådetaljer.

Överanalytisk menas att man lagt sådan vikt vid att audiofil-lyssnaren lyssnar efter smådetaljer att man valt att designa högtalarna på ett sådant sätt att dessa upplevs tydligare än de egentligen borde.

[AndreasArvidsson]

Överanalytisk menas att man lagt sådan vikt vid att audiofil-lyssnaren lyssnar efter smådetaljer att man valt att designa högtalarna på ett sådant sätt att dessa upplevs tydligare än de egentligen borde.

Ja då förstår jag. Det låter inte som några högtalare som jag skulle vilja ha.

Jag tycker dock att samma symptom är väldigt tydligt på tex Ino. Mycket av den musiken jag lyssnade på förr låter dåligt sen jag skaffade Ino och är inget negativt med Ino utan inspelningarna.

[brumel]

Överanalytisk menas att man lagt sådan vikt vid att audiofil-lyssnaren lyssnar efter smådetaljer att man valt att designa högtalarna på ett sådant sätt att dessa upplevs tydligare än de egentligen borde.

Ja då förstår jag. Det låter inte som några högtalare som jag skulle vilja ha.

Jag tycker dock att samma symptom är väldigt tydligt på tex Ino. Mycket av den musiken jag lyssnade på förr låter dåligt sen jag skaffade Ino och är inget negativt med Ino utan inspelningarna.

Konstigt at INO skulle få musiken att låta sämre än förr. Det är ju inte frågan om några överanalytiska studiomonitorer. Dessutom utan den hissade diskant som varit i ropet de senaste 10 åren.

Har lyssnat på metal i 30 år dvs sen början-mitten av 80-talet. (Jag använder mkt sällan termen hårdrock).
Metal och närliggande genrer som punk, hardcore och grunge SKA låta dåligt. Det är musikens raison d'etre.
Låter det tråkigt är det nåt fel nånstans.

[AndreasArvidsson]

Konstigt at INO skulle få musiken att låta sämre än förr. Det är ju inte frågan om några överanalytiska studiomonitorer. Dessutom utan den hissade diskant som varit i ropet de senaste 10 åren.

Har lyssnat på metal i 30 år dvs sen början-mitten av 80-talet. (Jag använder mkt sällan termen hårdrock).
Metal och närliggande genrer som punk, hardcore och grunge SKA låta dåligt. Det är musikens raison d'etre.
Låter det tråkigt är det nåt fel nånstans.

Jag tycker inte alls att det är konstigt. Ino är mycket bättre högtalare än allt annat jag haft tidigare. Dessutom hade jag ingen aning om akustikåtgärder tidigare utan hade ett helt kalt rum. Detta gör att jag nu mera hör mer detaljer i inspelningen som jag aldrig gjort tidigare. Det är inte längre en "vägg av ljud" utan man hör enskilda instrument tydligt var för sig.
Jag skulle också säga att Ino är nära besläktade med studiomonitorer utan att vara "överanalytiska". Som du nämner så är diskanten inte hissad utan mjuk och fin.

Denna ökade "upplösning" i återgivningen gör att man hör detaljerna av inspelningen. Är det bra inspelat så kan man få kalla kårar längs med ryggen för att det låter så verkligt. Sluter man ögonen så kan man nästan luras att man siter i ett konserthus och lyssnar på ett liveframträdande.
På samma sätt hör man också defekter från en dålig inspelning. Att höra hur sången klipper eller brus från gitarrförstärkarna under tysta partier är verkligen inget som jag ser som positivt eller njuter av.

Att metal ska låta dåligt håller jag INTE alls med om. Jag vill ha välproducerad musik med hög crest och en del(läs lagom) bas oavsett genre.
Att höra en "surrande matta" av elgitarrer som låter som en symaskin är inte alls roligt.

Det finns en del metalband som har helt ok ljud på de flesta skivor, men ack så många låter så förfärligt att jag inte lyssnar på dem längre.

[IngOehman]

Jag vill inte lägga mig i Ino-frågan som sådan, men mera än att jag tror
att det är bra att skilja mellan skärpa och upplösning.

Min uppfattning är att de högtalare som får rykte om sig att vara "över-
analytiska" ofta har dålig till måttlig upplösning, men har en överdriven
skärpa.

Det gör det svårt att lyssna på musiken eftersom detaljer överdrivs och
liksom hamnar i vägen för musiken, utom de allra finaste detaljerna som
iställer försvagas eller helt går förlorade.

- - -

Jag har alltid ambitionen att skapa högtalare med så hög upplösning
som möjligt, det vill säga som inte förlorar någon information, men skärp-
ningseffekter gör jag vad jag kan för att undvika eftersom det är min
uppfattning att de nästan alltid stör musikupplevelsen. Det är en falsk
tydlighet som skapas med skärpning, och den har inte något med åter-
givning att göra.

- - -

Och när det gäller ljudkvaliteten på hårdrocksinspelningar så håller jag
med dem som säger att den ofta har brister, men jag upplever inte att
det gör att den låter sämre än den är i en riktigt bra återgivning, den
bara växer inte så mycket som de allra bästa inspelningarna gör.

I överanalytiska* anläggningar däremot framstår ofta den sortens in-
spelningar som sämre än de är, och lite på motsvarande sätt kan en
riktigt dålig inspelning ibland gynnas av att avspelas på en riktigt låg-
upplöst anläggning, eller på en med påtagligt dålig skärpa.


Vh, iö

- - - - -

*Och det som gör att anläggningar framstår som överanalytiska, det
vill säga skärpa (sant högupplösta anläggningar framstår aldrig som
överanalytiska, bara som verkliga) kan vara både tonkurvefel (känsliga
register överbetonade) och distorsionsfenomen som överdriver små
detaljer genom att liksom ge dem en kontur med övertoner.