Svante skrev:Det här var en gammal tråd, ganska bra var den också.
Jag tycker INTE att man ska ha olika namn för de två fenomenen eftersom de inte går att skilja åt med en tydlig skiljelinje.
Jodå, det går visst att skilja mellan dem. Har du inte läst det jag
skrivit?
En ringning är ju en fördröjt avlämnad energi som kommit från en
exitation. T ex den man hör när man har dunkat med kläppen i en
kyrkklocka.
På skoj kallar man även det man hör i öronen efter en kraftig smäll,
att "det ringer i öronen". Samma princip där!
(Men lämnar man fysikens värld så kan kan nog tänka sig att även
annat kallas ringningar än ringningar, t ex alla ljud som kommer ut
från sådant man kallar för klockor som i sig inte behöver vara klock-
formade.

"Det ringer" säger man även om ens telefons ringsignal
är säg en kväkande groda eller en ko som säger mu.)
En vågning är ett mycket mera generellt begrepp. "Att något vågar
sig", t ex en volang.
Även en ringning är en vågning. Men min poäng är att det inte gör
alla vågningar till ringningar. T ex volangens.
Mitt förslag går alltså inte ut på att signigikant ändra på själva ring-
ningsbegreppet, utan bara att klargöra att allt som vågar sig inte
är ringningar.
Men ändå kan det ju finnas ett behov av att kunna berätta att något
vågar sig. Vågning är ett bra ord för det!
Inte är det nytt heller (som några tycks vilja göra gällande). Tror ingen
skulle tycka att det är det minsta konstigt om någon säger att en gardin
vågar sig snyggt om man använder 50-100% mera tyg än gardinenens
sträcknings bredd.
Vågning är en beskrivning av en
form, som inte säger något om den
mekanism som orsakat vågningen. Konstigare än så är det inte.
Jag föreslår därför att det generella begreppet "vågning" används just
för att beskriva vad det alltid har beskrivit. Den synliga formen.
Således kan ringning kan få begränsas till att (fortsätta) betyda det
fenomen uppstår när man har exiterat ett resonant system (i form av
att "det ringer").
Svante skrev:Exempel:
Om man tar ett brant kausalt lågpassfilter och kör en impuls genom det, så skulle signalen få ringingar enligt både min IÖs definition. Kör man sedan signalen ytterligare en gång fast baklänges genom filtret så skulle signalen få förringningar. Om filtret är superbrant (brickwall, men inte nödvändigtvis nollfas) så har man fått en sinc. Och den har då vågningar men inte ringningar?
Javisst.
När man kör signalen baklänges genom filtret* så drar man ju signalen
åt andra hållet. Att summan när man lägger ihop en för- och en efter-
ringning blir noll är inte något konstigt alls.
Och att man ser att det vågar sig är inte heller konstigt. Övertonerna
som "läkte igen" vågningen är ju borttagna.
Att det inte ringer om ett sådant "dubbelfilter" är lätt att visa, genom att
köra valfri signal genom det, som får plats inom filtrets bandbredd. De
kommer ju igenom helt utan påverkan.
"Ingen tillagd ringning" kan man säga i en värld där man skiljer mellan
vågning och ringning, eller rättare sagt en värld där man inte kallar
vilka vågningar som helst för ringningar.
I en värld där man inte har den skaffat sig den möjligheten att bättre
uttrycka skillnaderna är det man ser svårare att beskriva. "Det ringer,
men det syns inte i form av att vågformen har påverkats", kanske man
kan säga - men är det ett vettigt sätt att beskriva påverkan egentligen?
Svante skrev:Det som uppenbart har varit ringningar åt de båda hållen ska nu alltså kallas vågningar?
Nej, det som var ringningar försvann när filtrena seriekopplades.
Det är inte märkligare än att ett filter med en stor resonanspuckel
vid en viss frekvens som kopplas i serie med ett filter med en stor
dipp vid samma frekvens (båda ringer, men i motfas) inte heller
summerar till ett ringande system.
I brickwall-fallet så kvarstår dock den faslinjära summan av själva
filterfunktionen, vilket ju gör att man ser vågningen av den högsta i
signalen ingående frekvensen om man spelar t ex en fyrkantvåg
genom filtret.
Men på samma sätt kommer det ju ut en sinusvåg om man spelar en
sådan genom filtret. Den vågar sig också. Den ringer inte heller.
Vad man än spelar genom filtret som ligger inom dess bandbredd så
kommer alla de frekvenserna ut med bibehållen amplitud och fas, icke
fördröjt. Det gäller varje enskild spektral komponent.
I ett ringande filter eller system däremot är så alls inte fallet.
Där ringer tonerna vidare.
Svante skrev:Nä. Att sincens ringningar verkar vara något väsensskilt från ringningar är bara beroende på att IÖ väljer ett annat betraktelsesätt för just den signalen. Väljer man att se den som jag gör ovan som två filteringar (fram- och baklänges) genom ett kausalt brickwallfilter så är det uppenbart att begreppet ringningar passar även då.
Det är uppenbart att det INTE passar skulle jag vilja säga.
Och det du skriver om sinken...
En sinc är ju bara en signal. Det finns inget skäl att definiera dess ut-
seende som ringanden. Den har en form som vågar sig, visst, och den
formen är resultatet av att man delat sinus för tidpunkten (vilket ger
en sinusvåg) med tidpunkten själv således att tidpunkten 0 motsvarar
sinkens topp (säkert till någon matimatikers förtret som inte accepterar
delning med noll).
En sinc ringer inte mer än det finns skäl att säga att en sinusvåg ringer.
Ringning är en mekanism (lagrad och avgiven energi) och mekanismen
kan inte utläsas av själva vågens form. En sinusvåg kan uppstå genom
att du håller en penna och ritar en. Det är inte ett resonant förlopp. Så
vad som ringer eller inte ringer har med mekanismen som ger vågfor-
men att göra.
Ett barn som står och hoppar eller en människa som klappar händer
skulle jag inte heller kalla för en ringning.
De underhåller ju rörelsen med nytillförd energi, och även om det ju i
det ena fallet finns vissa parabel-rörelser som i sig är efterverkningar
av en tillförd energi (att rörelseenergi omvandas till lägesenergi som
sedan återställs till rörelseenergi under nedfärden) så är parabelrörel-
sen inte en del av en resonansrörelse.
Men - trots det periodiska förloppet skulle jag inte kalla det för en ring-
ande mekanism om inte barnets "hoppande" sker helt utan att barnets
fötter lämnar marken, bygger på elasticiteten i hälsenorna och är ett
avklingande förlopp, eller om den applåderande "människan" var en
docka med armar infästa med fjäderstål och applådrörelsen var lite en
stämgallels svängningar (de ringer).
Kort sagt - man kan inte säga något om huruvuda en vågning man ser
är en ringning eller inte utan att veta mekanismerna bakom den. En
sinc är bara en vågform, som vågar sig. Kanske kan den ringa, men
det beror på vad som orsakar den.
En trumpet som tutar är ett helt annat sätt att skapa ljud än att spela
t ex ett vinylfonogram med inspelad trumpetsignal på. Trumpetljudet
i det senare fallet byggs inte upp av ringningar utan genom avläsning
av spåret och en förhoppningsvis ringningsfri rekonstruktion till en akus-
tisk vågform.
Vh, iö
- - - - -
*Vilket för den som undrar inte betyder riktigt detta, utan det betyder
att man vänder tidens riktning två gånger, först gör man det innan man
låter signalen passera filtret, och sen gör man det en gång till efter att
den har passerat filtret, så att den återfår sin urpsprungliga tidsordning,
men filtrets påverkan blir förstås baklänges i tiden, spegelvänd.
PS. Men du är nu räknad som en röst MOT att skilja formen "vågning"
från mekanismen "ringning". Säg till om du ångrar dig.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).