AlNiCo skrev:Tänk på att du bör använda en förstärkare med pre-out och main-in (kan enkelt moddas in om det inte finns) för att kunna använda en equalizer på rätt sätt. Den förstör redan signalen som det är, det blir ännu värre om du måste köra den genom tape-grejerna.
Håller inte alls med om det där. (Om jag förstod dig rätt, jag utgick ifrån att
du med "tape-grejerna" menar tape-loopen.)
- - -
Snarare är det precis tvärtom. Om man ansluter en EQ med tveksam kvalitet
(tänker då framförallt på störljud av olika slag) så är det MYCKET bättre att
koppla den i en tape-loop än mellan för- och slutsteg. Kopplar man in en eq
mellan för- och slutsteg, det vill säga efter förstegets volympotentiometer,
så kommer ju signalnivån genom EQn att vara väldigt svag när man lyssnar
svagt.
Kopplar man en EQ i en tape-loop däremot, så ligger ju alltid signalen på en
skapligt hög nivå och problemen lyser med sin frånvaro. Det är lite som när
det gäller utstryning. Spelar man in på ett dåligt medium så är det viktigt att
man får en god utstryrningsnivå.
Man kan sammanfatta det med att man ALLTID bör öka gain så tidigt i ked-
jan som möjligt*, för att få upp signalerna över störningarna så bra som det
är möjligt. När man har en volymkontroll (även kallad dämpsats) som dämpar
signalen så är det bättre att ha elektronik för den än efter den.
Vh, iö
- - - - -
*Det finns specialfall där det inte är möjligt. Alltså att placera processande
elektronik före volymkontrollen, t ex elektroniska delningsfilter, där ju båda
utsignalerna från filtret behöver vara sprungande från samma volymkontrol-
lerade källa. Därför är det väldigt mycket svårare att göra ett högklassigt
elektroniskt delningsfilter än en EQ.
Men om EQn skall placeras efter poten på försteget så behöver man ställa
samma krav på den. Få EQ uppfyller sådana krav, så sätt ALLTID in EQn i
tape-loopen, om den möjligheten finns!
PS. Även jag tycker att högtalarna var mycket snyggare i sitt originalfaner
(valnöt?), men jag håller också med om att det ju är ägarens rätt att göra
vad han vill med högtalarna - inklusive att totalförstöra dem på detta fruk-
tansvärda sätt!!!
Däremot är jag tveksam till uttrycket "svartfanera". Att fanera är att förse
en högtalare med en tunn träyta. Att svärta är att sätta färg på en yta.
Förvisso finns det faner som är mycket mörka, av egen kraft eller genom att
de har betsats ned till en mörk nyans. De två vanligaste faneren att betsa
svarta är ask och ek. Ask är kanske det bästa faneret att svartbetsa, då
det har en extremt kraftig ådring som gör att ytan slipper se ut som svart
färg bara. Ek är inte riktigt lika bra, men ändå mycket bättre än de flesta
andra fanér.
Men även om man nu förser en låda med ask- eller ek-faner som man sedan
(eller innan, men det är ovanligt) betsar svart, så har man ju inte "svart-
fanerat" den. Man har fanerat den, och sen svartbetsat den.
PPS. Svartbetsat ask-faner brukar man kalla för svartask. Och det kan te
sig som ett rimligt namn, men det finns en aspekt av det som kan ställa till
det. Svartask behöver nämligen inte vara ett tråslag/faner som är svart,
det kan vara ett träd också, och det råkar finnas ett träd som heter just
svartask, och det har inte svart ved inuti...
Så man är spekulant på något och får veta att det är av svartask så bör
man kanske kolla att träet är svart innan man slår till. Det kan ju vara trä
från en svartask (Fraxinus nigra).
(Om det är något annat än en korg så skall man dock vara skeptisk, för det
är inget normalt betett trä man hittar i en Svartask. För korgvävning är det
dock en väldigt värdefull egenskap att årsringslagren är så lätta att dra loss
från varandra, och göra slanor av som kan vävas till t ex en korg.)
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).