Richard skrev:Alexi skrev:Om vi säger att lådan är 100 liter och konen på ett element trycker innåt så det blir bara 99 liters lådvolym. Så finns där fortfarande 100 liter luft som nu komprimerats med 1%.
Nu isobarik kopplar vi elementen och minskar lådvolymen tll 50 liter. De två elementen trycker innåt 1 liter. Nu har luften i lådan komprimerats med 2%, alltså dubbelt så mycket.
Jag ifrågasätter inte detta. *
Det jag undrar över, och som Ivor skriver/påstår i patentet, är om det yttre elementet vid isobarikkoppling blir befriat från lådkompressionen.
Enligt Ivor och patentet är det denna anledning som gör att isobarikprincipen kan prestera bättre bas än ett enda element.
*Det inre elementet har ju alltid lådvolymen att arbeta mot, så här blir det alltid viss kompression.
Egentligen tycker jag att Svantes inlägg täcker in det viktigaste och du
borde börja med att läsa det (om du tycker något av det är oklart och du
har några frågor om det, så ställ dem).
Men man kan förstås utveckla sig nästan hur mycket som helst om saken,
och resonemangen kan blir både långa och intressanta. Jag skulle kunna
kunna hålla en föreläsning på flera timmar om alla aspekter på compond-
kopplingar.
Men några saker vill jag reda ut redan här.
1. Om du Rickard inser att det inre baselementets rörelser påverkas av
kompressionen från lådan (både linjärt och olinjärt) så borde du också
inse att dess membranrörelser blir både reducerade och olinjära på grund
av det.
Och det är just dessa (det inre elementets rörelser) som det yttre elemen-
tet ser. Så att tro att allt som har med lådan att göra är borttrollat för det
yttre elementet, är ett flagrant feltänk. Påverkan halveras, och då även
volymen på lådan har halverats (jämfört med en dubbelt så stor som hade
givit samma förutsättningar tonkurvemässigt) så återstår ingen vinst alls
med avseende på resonansfrekvens eller distorsion.
2. Sätter man saker i proportion ser man dessutom att defacto-element
(gäller alla de som användts av Linn i isobarik-lådor) oftast har avsevärt
mycket större olinjäriteter än de som genereras av lådans olinjära fjädring
(inte menat som kritik specifikt mot Linn, nota bene - de flesta högtalar-
element är större bidragare med distorsion än lådorna som de sitter i). Att
vända det ena elementet bakåfram (vilket Linn inte gör) ger därför givet
en vinst större än att det ena elementet då också minskar effekten av
lådan för det andra (om man vill se det så). Linn avstår av något skäl från
att nyttja den möjligheten.
Så det isobarik lyckas med är att minska storleken på lådan med 50%, det
vill säga samma som man minskar den med genom att dubbla lådvolymen
och skippa det inre elementet. Men då arrangemang för isobarik-koppling
tar en del plats blir den faktiska volymvinsten mycket mindre än så.
Så det faktiska vinsten är att lådan blir mindre men större än hälften så
stor. Inte någon sänkning av distorsion eller resonansfrekvens.
Den faktiska förlusten blir att verkningsgraden sjunker till hälften, det vill
säga att förstärkaren behöver leverera dubbelt så mycket effekt för ett
givet ljudtryck i det linjära området. En annan förlust är att elementkost-
naden också dubblas. En tredje är att det bli mycket dyrare att bygga
själva lådan.
- - -
Men som många redan varit inne på - OM man vill skapa en högtalare som
presterar som en ett par compound-kopplade element gör, så går det ju
att bygga element som klarar det, själva. I varje fall om man jämför med
den sortens seriekoppling av element som Linn använder.
Jämför man med symmetrisk compoundkoppling (elementen vänder alltså
membranen eller magneterna mot varandra) så är det svårare att nå ända
fram med bara ett element.
Men vad det handlar om då är ju inte att minska lådvolymen utan om att
jämföra två elementalternativ med varandra, och det är faktiskt inte alls
givet att ett element som klarar det som två element tillsammans klarar
blir billigare än de två. Så prisförlusten är relevant endast när man sätter
jämförelsen mot ett element i en dubbelt så stor låda.
Vh, iö
- - - - -
PS. Den som tänker sig att det som Rikard(/Ivor?) påstår skulle kunna vara
riktigt, kan göra sig ett litet tankeexperiment:
Säg att trycket mellan de två basarna verkligen är konstant (varierar inte
med musiksignalen) som Rickard säger, att det alltså är sant det som har
påståtts av Rikard och kanske av Linn.
Vad kan man dra för slutsats av det?
Jo, att det inre baselementets konrörelser måste vara helt identiska med
det yttres.
Ok, och det borde isåfall betyda att det yttre slipper all påverkan ifrån
lådan (insidan av dess membran har hela tiden ett tryck om 1 atmosfär).
Då är min fråga - OM nu Linn verkligen lyckats med miraklet att få det inre
elementet att röra sig identiskt med det yttre - trots att det inre ju jobbar
mot den där lågvolymen innanför, som både ställer till med det som Rikard
kallar för kompression (han menar tryckmodulation, både uppåt och nedåt
i tryck) och olinjär fjädring/distorsion - vad 17 skall man då ha det yttre
elementet till???
Det verkar ju vara helt meningslöst.
Varför inte låta det inre elementet spela direkt ut mot luften istället?
(Luftlasten utåt är försumbar i djupa basområdet, jämfört med den fjädring
som lådan ger.)
- - -
Min förhoppning är att den som hängde med i tankeexperimentet nu inser
att det där påståendet att trycket mellan elementen är konstant (isobar-
iskt) är felaktigt. För det är det inte.
Modulationen av trycket mellan elementen är i stora delar av frekvensom-
rådet hälften som stort, inte noll, jämfört med det som är i den inre lådan.
Alltså samma som om den inre lådan hade varit dubbelt så stor och bara ett
element hade användts.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).