När har du "kalibrerat" din hörsel senast?

[IngOehman]

Schostakowitsch

Om det var en positiv inlaga avsedd för att hylla den ryske kompositören så är vi överens.

Om det var en stavningsrättning så är vi rätt överens också, du har ju i varje fall statisktiskt rätt.

Men jag vill påpeka att europeisk/amerikansk stavning av ryska namn inte är några entydigheter. Vanliga oklarheter är vilket som skall användas av v/w, Y/ij, tch/tj.


Vh, iö

[Morello]

Vi är nog överens på alla punkter rörande Schostakowitsch.
Tyckte lite synd om kompositören ifråga när han tappat ett "o".

[IngOehman]

Aha, ok. Ja det upptäckte jag, och rättade, innan jag hunnit läsa ditt inlägg.

Fasiken, om jag sett ditt innan hade jag kunnat ändra inklusive v till w, och därmed fått ditt inlägg att verka helt kokobäng.


Vh, iö

[MKo]

Är inte intresserad av klassisk musik alls så sånt går jag inte på.

Nu är du väl lite onyanserad tycker jag, men låt gå!
Men bara för att påminna dig lite granna så är det ingen som har sagt att man MÅSTE vara intresserad eller BLI intresserad av klassisk musik, att kalibrera sin hörsel handlar INTE om att börja tycka om nya musikstiler, det säger väl sig självt vad ordet kalibrering betyder.

All slag kalibreringn(dvs även mätinstrument som multimetrar, oscilloskåp etc.) är tyvärr alltid beroende av en källreferens som i detta fallet innebär att man kan avlyssna musiken som det låter vid spelnings tillfället och kan höras DIREKT med öronen.
Elektronisk musik kan man ALDRIG höra dirket med öronen eftersom elektroniken i sig inte avger akustisk energi och därför kan sådan musik producerad av elektroniska instrument ALDRIG tjäna som referens källa.

Jag tror att om du följer med på vad jag säger ovan så inser du att ingen kan påstå med rätta veta hur en korrekt ljudåtergivningsanläggning skall låta om man aldrig har kalibrerat sin hörsel, tyvärr, det är en fysikalisk omöjlighet och därvid torde allehanda spekulationer och tyckande också som gör anspråk vad som är korrekt ljudåtergivning vara dödfött.
Den enda skillnaden man hör, om man aldrig har kalibrerat sin hörsel, när man gemför olika anläggningar är o förblir "subjektivt tyckande" på vad som låter bra i ens egena öron, korrekt ljudåtergivning däremot kan man endast känna till när man har tagit sig an en hörsel kalibrering.


Jag tar o passar på o besvarar samtidigt ditt inlägg från tråden "Blir du sågad?" i den här tråden eftersom jag länkade denna tråd i min tidigare post till dig.

Då tar jag och ställer några enkla motfrågor:

*Exakt VAD är orignalet?

1. Är det det artisten/gruppen hörde i studion när dom var färdiga?
Om det är så, då bör ju en mastrad skiva vara något helt annat och ICKE originalet. Även kan man ju tänka på att högtalarna i studion var av dålig kvalite så ljudet låt helt annat i studion. Så är inte ljudet det artisten/gruppen hörde då? Eller är det det som finns på bandet, oavsett hur det verkligen låter?

2. Dom flesta skivor som är några år gamla finns det flera olika versioner på. Stora grupper som Pink Floyd, Stones, etc så kan deras äldre skivor finnas i flera 100-tals olika mastringar med olika ljud på skivorna. VAD är då rätt? En felaktig skiva på kanonanläggning är fortfarande felaktig.
Hur kan man bedömma vad som är rätt förut ren subjektiv lyssning?

Om du läser Ingvars inlägg längre upp i denna post
här så tror jag att din fråga blir besvarad till stor del.

Dock håller jag med dig det du skriver under punkt 2, en dåliga skiva är alltid en dålig skiva oavsett hur pass bra anläggningen är man avlyssnar skivan på. Vidare kan du inte bedömma vad som är korrekt ljudåtergivning, eller ens med god marginal kunna avgöra om man inte har kalibrerat sin hörsel, dock observera att det finns alltid utrymme för subjektivt tyckande och på det kan man ju inte säga något annat än"smaken är som baken"!

Jag vill dock tillägga att enligt mig är en skiva, en kassett e.dyl är inget annat än en mediumbärare utav musiken (från inspelningstillfället PLUS all mastring och mixning pålagd) i tiden, det är inte mera än den tidigaste ljudkällan hemma i sin egna stereoanläggning, den egentliga ljudkällan är orkesterns uppförande vid inspelningstillfället.
Det man hör på skivan har ju sedan mastrats o mixats mera eller mindre bra så det är ibland lotteri när man går o köper sin skiva om man inte på förhand vet att en skiva har producerats väl förståss, det är väl därför man recenserar i vissa HiFi tidningar e.dyl även skivor sett ur det perspektivet, en sann och "objektiv" audiofil vill ju veta förståss även om sådant eftersom man vill ju väl helst "ta hem" orkestern till sig!

Sedan en bifråga; små "färgningar" i apparater är ju ofta mycket mindre än vad rummen gör. Så är det verkligen så att alla här har perfekta rum, eller är det lite som snacka om en nål i en höstack?

På det här skulle jag vilja ställa en motfråga, tycker du att ett rum med "rumsliga effekter" och högtalare med färgat ljud är att föredra framför ett rum med "rumsliga effekter" och högtalare som är låt säga relativt allterntiv ett 100 gr bättre att föredra att lyssna på(all else equal)? Ok, du behöver inte svara på den här frågan för det är väl ett ganska klart val att man väljer det senare allternativet.
Är nog annars inte riktigt säker på din formulering "små färgningar i apparater", för vi har väl inte glömt högtalaren som är den komponent i ljudåterginingsanläggningen som brukar lida mest av brister, för vore det så att flestas lyssningsrumm vore så pass gravt lidande av rumsliga effekter så skulle man kunna fråga sig varför man ändå hör så pass stora skillnader på olika högtalare speciellt, så appropå nålar i höstackar så vill jag nog påstå att det inte är alls frågan om nålar i en höstack.

Till alla,

jag vill återigen poängtera meningen med denna tråd som jag startat är inte att likrikta folk och få alla att börja lyssna på/tycka om klassiskt musik och detta på ljudåtergivningsanläggningar av endast en modell/märke etc utan det handlar om en upplysning, att bli varse hur ett korrket naturtroget ljud framfört i sin ljudåtergivningsanläggning bör låta(Obs! även detta är ett valfritt allternativ!) samt vilka riktlinjerna är om man vill kalibrera sin hörsel.
Så, i slutänden är det fullt fritt fram att lyssna och tycka på/om vad man vill efter att allt detta har sagts, det är ju ett fritt land "kompis"!

mvh Michael

[mapem]

Jag kan faktiskt inte tänka mig nåt tråkigare än att lyssna på oprocessad akustisk musik.

Ett intressant yttrande som antyder något viktigt om den moderna människans förhållande till verkligheten och livet.

Vi vill gärna ha ett filter mellan oss själva och verkligheten, som kan bli alltför påträngande och krävande.

Och visst är film bättre än på riktigt!

[IngOehman]

Appropå det där med kalibrering - en svårartad subjektivist torde inte identifiera eller inse värdet med kalibrering för att hitta den bästa närheten till händelsen när vi lyssnar, den svårartade objektivisten torde förstå kalibreringen, men inte ha förmågan att njuta av resultatet.

Men vi som inte är varken svårartade subjektivister eller objektiviter, vi gör nog det. Syftet är ju att kunna utveckla vår återgivningsapparatur, således att resan i tiden och rummet blir sannare (och troligen mindre tråkig, eftersom den bästa återivningen även brukar vara den mest omväxlande).


Med tanke på diskussionen i annan tråd och objektivister och subjektivister är min gamla tes denna:

Felen skall vara så små som det bara går, men, den lilla färgning som återstår
när man har gjort det bästa man kan, det skall var så snygg som möjligt!

Objektivitet och subjektivitet i härlig förening!


Vh, iö

[subjektivisten]

Är inte intresserad av klassisk musik alls så sånt går jag inte på.

Nu är du väl lite onyanserad tycker jag, men låt gå!
Men bara för att påminna dig lite granna så är det ingen som har sagt att man MÅSTE vara intresserad eller BLI intresserad av klassisk musik, att kalibrera sin hörsel handlar INTE om att börja tycka om nya musikstiler, det säger väl sig självt vad ordet kalibrering betyder.

All slag kalibreringn(dvs även mätinstrument som multimetrar, oscilloskåp etc.) är tyvärr alltid beroende av en källreferens som i detta fallet innebär att man kan avlyssna musiken som det låter vid spelnings tillfället och kan höras DIREKT med öronen.
Elektronisk musik kan man ALDRIG höra dirket med öronen eftersom elektroniken i sig inte avger akustisk energi och därför kan sådan musik producerad av elektroniska instrument ALDRIG tjäna som referens källa.

Jag tror att om du följer med på vad jag säger ovan så inser du att ingen kan påstå med rätta veta hur en korrekt ljudåtergivningsanläggning skall låta om man aldrig har kalibrerat sin hörsel, tyvärr, det är en fysikalisk omöjlighet och därvid torde allehanda spekulationer och tyckande också som gör anspråk vad som är korrekt ljudåtergivning vara dödfött.
Den enda skillnaden man hör, om man aldrig har kalibrerat sin hörsel, när man gemför olika anläggningar är o förblir "subjektivt tyckande" på vad som låter bra i ens egena öron, korrekt ljudåtergivning däremot kan man endast känna till när man har tagit sig an en hörsel kalibrering.

Håller inte med dig alls. Jag vet om hur viktigt det är att kalibrera saker, jag jobbar på ett lab och kalibrerar mina instrument dagligen. Men det du talar om är som att kalibrera photospectrometer för läsa av natrium och sedan testa på kisel. Det hjälper inget.

Därför tror jag att det finns så olika "smak" när det gäller anläggningar. Vissa lyssnar extra mycket på en viss sorts musik där dom tycker hornhögtalare ger dom det lilla extra.

Så jag håller inte med. Däremot har jag varit på över 50 spelningar i år.

[MKo]

Håller inte med dig alls. Jag vet om hur viktigt det är att kalibrera saker, jag jobbar på ett lab och kalibrerar mina instrument dagligen.

Bra, då är vi överens att det är viktigt att kalibrera!
Bara en fråga, du säger att du jobbar på ett lab och "kalibrerar dina egna instrument", om det ska ligga någon tyngd i det du säger så skulle jag vilja veta om du jobbar på ett ackrediterat företag som får utföra kalibreringar, och jag vill att du verkligen svarar på denna fråga så vi får veta vad du menar med kalibrera. För kalibrering av mät instrument gör inte vem som helst och var som helst, och i synnerhet allra minst "sina egna instrument" om det inte är ett ackrediterat företag, men gud nåde dig att du jobbar då i så fall på ett ackrediterat företag som får kalibrera instrument.

Men det du talar om är som att kalibrera photospectrometer för läsa av natrium och sedan testa på kisel. Det hjälper inget.

Förstår absolut inte din analogi, jag tycker däremot att du inte har i så fall förstått vad jag försöker få fram när du läger fram en sådan här ologisk analogi helt taget ur sitt sammanhang.

Därför tror jag att det finns så olika "smak" när det gäller anläggningar.

Olika "smaker", ja, det tog inte många ord för dig att hamna i subjektiva uttrycks-cirklar, du verkar ju totalt ha missat förhållnings sättet i diskutionen. Det handlar helt enkelt inte om "smaker", nådde apostlarna verkligen efter så mycket skriverier inte fram?

Vissa lyssnar extra mycket på en viss sorts musik där dom tycker hornhögtalare ger dom det lilla extra.

Hur passar det här in på varseblivningen, att veta vad en korrekt ljudåtergivning är, eller försöker du säga "det lilla extra" skall tänkas kunna motsvara något objetivt, i så fall låter det mera som man skjuter över målet och återigen missar meningen och förhållnings sättet till att kalibrera sin hörsel och varseblivningen om korrekt ljudåtergivning.

Så jag håller inte med. Däremot har jag varit på över 50 spelningar i år.

Däremot får jag berömma dig för att ha varit på så pass många spelningar!

Subjetivisten,

mvh Michael

PS: Ingvar, så sant, en riktigt underbar kompott!

Felen skall vara så små som det bara går, men, den lilla färgning som återstår
när man har gjort det bästa man kan, det skall var så snygg som möjligt!

Det här är nog det "spelrum" jag skulle vilja ge en subjektivist inlåst nånstans i Sibirien!

[IngOehman]

Inte alls.

Det var inte avsett att påstås vara, och inte heller är det, det mål som subjektivister har.

Det är det synsätt som jag tillämpar, och jag är varken objektivist eller subjektivit. Synsättet visar hur jag vill att min musikåtergivningsanläggning skall vara.

Jag är ju nyfiken på hur fonogram faktiskt låter, och jag älskar att uppleva musik.

Även om en biofilm skulle se bättre ut bakom mina solglasögon skulle jag i de flesta fall titta på den utan dem. För jag vill se den som den är.


Å andra sidan kan man välja att räkna in fono- eller videogrammet i kedjan, och det är inte helt ovanligt att man då rimligt kan bedöma vilka fel de har, som kan plockas bort. Då gör jag gärna det.

Lite parentetiskt kan jag lägga till att min erfarenhet är att de objektivt bästa reproduktionerna faktiskt är de som också givit mig de subjektivit största upplevelserna.

Sameness är ju musikaliskt avtändande.
Bäst återgivning ger alltid minst sameness.


Vh, iö

- - - - -

PS. Man kan spekulera om att dessa saker (fidelitet och upplevelse) skulle kunna stå i motsatsförhållande till varandra, men hellre än att spekulera kan man undersöka det.

Det har jag gjort, och min erfarenhet av frågan är att upplevelsen av ett antal slumpmässigt utvalda fonogram praktiskt taget alltid blir störst när återgivningen är som bäst.

Så i det är fallet kan man faktiskt äta kakan och ha den kvar.

[Jax]

Det är samma filosofi som jag har, ska det färgas så ska det göras snyggt. Annars skulle jag inte ägna mig åt min lilla passion att bygga rörförstärkare. För mig är det en utmaning att få rören att färga så lite som det bara går väl medveten om att den lilla färgning jag inte blir av med låter snyggt. Jag bygger inte rörförstärkare för att få fram det klassiska rörljudet från förr, det är tokigt för mycket färgning, i synnerhet i form av den där karakteristiska blöta basen.

Jag skulle nog vilja utsätta IÖ för en lyssning på mitt senaste röralster för att se reaktionen

[demo9]

storbandsjazz, jazz inte bara klassisk musik, för att bredda utbudet lite grann.

sånt svänger (tycker jag)

[subjektivisten]

Bra, då är vi överens att det är viktigt att kalibrera!
Bara en fråga, du säger att du jobbar på ett lab och "kalibrerar dina egna instrument", om det ska ligga någon tyngd i det du säger så skulle jag vilja veta om du jobbar på ett ackrediterat företag som får utföra kalibreringar, och jag vill att du verkligen svarar på denna fråga så vi får veta vad du menar med kalibrera. För kalibrering av mät instrument gör inte vem som helst och var som helst, och i synnerhet allra minst "sina egna instrument" om det inte är ett ackrediterat företag, men gud nåde dig att du jobbar då i så fall på ett ackrediterat företag som får kalibrera instrument.

Nej nej nej. Jag jobbar på ett vanlig lab där vi själva kalibrerar våra instrument innan vi arbetar med dom. Tycker det är rätt fånigt av dig att dra in om jag jobbar på "ett ackrediterat företag" för att det ska ge "tyngd" för det jag säger? Vill du ha svar från mig i fortsättningen så skärp dig med denna översittar attityd.

Förstår absolut inte din analogi, jag tycker däremot att du inte har i så fall förstått vad jag försöker få fram när du läger fram en sådan här ologisk analogi helt taget ur sitt sammanhang.

Det är ju hur simpelt som helst. Klassisk musik och t ex Metal låter helt olika. Med metal så är inte kraven på dynamik lika stora som med klassisk musik.
Så förstår du inte att det finns en stor skillnad så försök ingen att tänka efter. Därför är det helt meningslöst att "kalibrera" min hörsel med klassisk musik. För VAD EXAKT skulle det ge för mig som INTE lyssnar på det?

Olika "smaker", ja, det tog inte många ord för dig att hamna i subjektiva uttrycks-cirklar, du verkar ju totalt ha missat förhållnings sättet i diskutionen. Det handlar helt enkelt inte om "smaker", nådde apostlarna verkligen efter så mycket skriverier inte fram?

Spelar du idiot eller kan du verkligen inte tänka längre än näsan räcker? Så du tror att din "kalibrera hörseln med klassisk musik live" är objektiv eller?

Hur passar det här in på varseblivningen, att veta vad en korrekt ljudåtergivning är, eller försöker du säga "det lilla extra" skall tänkas kunna motsvara något objetivt, i så fall låter det mera som man skjuter över målet och återigen missar meningen och förhållnings sättet till att kalibrera sin hörsel och varseblivningen om korrekt ljudåtergivning.

Snicksnack. Om du sitter på olika ställen i hallen så kommer det låta olika. Om du går på exakt samma stycke, men i en annan lokal, så kommer det låta olika. Du har inte något helt objektiv sanning i hur livemusik låter.

Högtalare är en av dom mest färgade delen av våran återgivning. Ingen högtalare är perfekt och därav har konstruktörerna olika infallsvinkel vad som är viktigast. ]

[Bill50x]

Det är ju hur simpelt som helst. Klassisk musik och t ex Metal låter helt olika. Med metal så är inte kraven på dynamik lika stora som med klassisk musik.
Så förstår du inte att det finns en stor skillnad så försök ingen att tänka efter. Därför är det helt meningslöst att "kalibrera" min hörsel med klassisk musik. För VAD EXAKT skulle det ge för mig som INTE lyssnar på det?

Om du sitter på olika ställen i hallen så kommer det låta olika. Om du går på exakt samma stycke, men i en annan lokal, så kommer det låta olika. Du har inte något helt objektiv sanning i hur livemusik låter.

Högtalare är en av dom mest färgade delen av våran återgivning. Ingen högtalare är perfekt och därav har konstruktörerna olika infallsvinkel vad som är viktigast. ]

Du har rätt i att olika typ av musik ställer helt olika krav på ljudanläggningen. Lyssnar man på fullskaleorgel från en kyrka behöver man en helt annan djupbas än om man spelar rave-musik. Men själva principen att en anläggning ska vara så ofärgad som möjligt kan ju förstås hävdas ändå, även om jag själv inte skriver på till 100%.

Jag har länge och med amfas hävdat att till exempel spikrak frekvensgång inte alls är så viktig som många här hävdar, just av det skälet att den osminkade akustiska verkligheten ändå låter så olika. Men även en anläggning optimerad för heavy metal vinner på att klangkaraktärer återges, att dynamiken är hög, disten låg, rytmen bibehålls osv.

Att högtalare färgar mest kan jag bara hålla med om när det gäller kanske frekvensgång och dynamik. Men för det musikaliska förmedlandet (ja, lite av Linns stampa-takten filosofi, eller att bli "involverad" i musiken) så betyder andra delar i kedjan minst lika mycket, inte minst inspelningens kvalité! Vissa, lite bättre högtalare (men inte nödvändigtvis dyrare...) är ju som kameleonter och ändrar karaktär beroende på vad för utrustning som sitter innan.

Och du har rätt i att man inte behöver vara ackrediterad för att kalibrera sina egna instrument, det kan vara bra gjort ändå
Men om du hänvisar till ISO9000 och vill ha ett papper att sätta i händerna på en presumtiv kund, då är det en annan sak.

/ B

[demo9]

dagens påstående: man kan ha korrekt kalibrerade instrument utan att vara ackrediterad.

japp säger jag.

[MKo]

Inte alls. Det är inte avsett att vara, eller är det mål som subjektivister har.

Det är det synsätt som jag tillämpar, och jag är varken objektivist eller subjektivit. Synsättet visar hur jag vill att min musikåtergivningsanläggning skall vara.

Jag är nyfiken på hur fonogram faktiskt låter, och jag älskar att uppleva musik.

Även om en biofilm skulle se bättre ut bakom mina solglasögon skulle jag i de flesta fall titta på den utan dem. För jag vill se den som den är.


Å andra sidan kan man välja att räkna in fono- eller videogrammet i kedjan, och det är inte helt ovanligt att man då rimligt kan bedöma vilka fel de har, som kan plockas bort. Då gör jag gärna det.

Lite parentetiskt kan jag lägga till att min erfarenhet är att de objektivt bästa reproduktionerna faktiskt är de som också givit mig de subjektivit största upplevelserna.

Sameness är ju musikaliskt avtändande.
Och bäst återgivning ger minst sameness.


Vh, iö

Hej Ingvar,

hängde inte riktigt med på vad/vem du försökte addresera i din post?

EDIT: Tänkte kanske mest på dom första meningarna.

mvh Michael

[MKo]

Hej Subjektivisten!

Nej nej nej. Jag jobbar på ett vanlig lab där vi själva kalibrerar våra instrument innan vi arbetar med dom. Tycker det är rätt fånigt av dig att dra in om jag jobbar på "ett ackrediterat företag" för att det ska ge "tyngd" för det jag säger? Vill du ha svar från mig i fortsättningen så skärp dig med denna översittar attityd.

Jag föreslår att du inte ska vara så blödig av dig och i fortsättning i sådana fall vara saklig, för du minns väl att det var du som drog in det här med ditt jobb.

Det är ju hur simpelt som helst. Klassisk musik och t ex Metal låter helt olika. Med metal så är inte kraven på dynamik lika stora som med klassisk musik.
Så förstår du inte att det finns en stor skillnad så försök ingen att tänka efter. Därför är det helt meningslöst att "kalibrera" min hörsel med klassisk musik. För VAD EXAKT skulle det ge för mig som INTE lyssnar på det?

Visst är det simpelt och klart, men om du nu ändå inte förstår filosofin och tankegången så förstår jag att det inte ger dig nånting, jag tvingar ingen inte ens någon att förstå om man inte vill.
Kom dock ihåg att när jag talar om kalibrering så talar jag enbart om akustiska instrument, vilket är nästan intill omöjligt med rock, därför kan inte den musikstilen räknas in, en elgitarr är inte akustisk t.ex., så jag undrar vem som inte förstår skillnader.
Dock OM du är intreserad av att kalibrera din hörsel, då blir du illa tvungen till att lyssna på klassisk musik eller något annat men dock alltid helt akustiskt, Jazz t.ex.

Spelar du idiot eller kan du verkligen inte tänka längre än näsan räcker?

Tack ska du ha Subjektivisten, det där var inte speciellt sakligt eller roligt att läsa!

Så du tror att din "kalibrera hörseln med klassisk musik live" är objektiv eller?

Hyffsat objektivt, ja! (Se även längre ned i mitt svar gällande den mänskliga faktorn)

Snicksnack. Om du sitter på olika ställen i hallen så kommer det låta olika. Om du går på exakt samma stycke, men i en annan lokal, så kommer det låta olika. Du har inte något helt objektiv sanning i hur livemusik låter.

"Skitsnack"... lika nyanserad som vanligt? Nåväl.
Likaså kommer skivorna att låta olika som är inspelade i olika salar, därmed är det praktiskt möjligt att "ta hem orkestern", dvs har man varit i sal A och har en inspelning från sal A så bör man förvänta sig ganska stor likhet även hemma(förutsatt att man har en anläggning som kan återge ljud så nära det korrekta och naturtrogna!), vice versa sal B etc etc.
Dock är det ju ganska stora skillnader på var man sitter i en sal, men strävan är ju att få den "bästa" platsen för att kalibreringen skall ge maximalt utbyte.

Högtalare är en av dom mest färgade delen av våran återgivning. Ingen högtalare är perfekt och därav har konstruktörerna olika infallsvinkel vad som är viktigast. ]

Helt korrekt iaktagelse, dock finns det stora skillnader på hur nära det korrekta och naturtrogna ljudet en högtalare kan nå om ändock inte fulländig som även du nämner.
Så har man varit i sal A och råkar ha en inspelning från samma sal så har man s.a.s kalibrerat sin röst, det är först nu man har möjligheten att kunna värdera högtalarna och hela ljudåtergivnings anläggningen hemma huruvida återgivningen är så naturtrogen som möjligt.
Men återigen, så vill jag påpeka att detta inte är ett tvunget sätt att tillvägagå men bra att känna till(dvs det jag nämnt många gånger vid det här tillfället om att vara varsebliven och upplyst) att detta förfarande är det närmaste en kalibrering man kan komma.
Har man inte det så blir ju smaken alltid subjektiv på huruvida en ljudåtergivnings anläggning låter korrekt och naturtroget(objektivt) samt bra(subjektivt).

Om jag nu skall försöka mig på en analogi, fast jag inte tycker om sådana, så skulle det kunna vara vad är äkta röd färg t.ex?
Jag vill dock gensat ta in en klausul i detta exempel, dvs. exmplet gäller när "all else equal", så vi slipper diskutioner om i vilket ljus vi ser rödfärgen i för att nämna ett exempel eftersom ljus med olika färgspektra ger rödfärgen olika nyanser.

Säg att din kompis har målat sitt rum i någon nyans i rödskalan, han säger till dig att han har "äkta röd färg" på väggarna, men aldrig sett en "referens röd färg", vilket du har som har varit nere i Paris och sett "referensen" på äkta röd färg*.
Du säger då till honom att han har inte en äkta röd färg, men en nyans mycket nära, kanske aningen åt det vinröda hållet, även om så ytterst lite.
Vill du påstå att du inte har kalibrerat din syn fast du har sett äkta röd färgt, dvs. du vet inte vad äkta rödfärg och skulle inte ens med grova färgnyans skillnader kunna avgöra vid senare tillfällen en det tillfället du såg referens röd färgen i Paris?

Jag tror nämligen som så att man kommer faktiskt ganska så väl ihåg, och detta gäller även hörseln.

Nu ska vi komma ihåg och vara realistiska att när människan "kalibrerar" sig själv så hänger det också mycket på minnet mm när man t.ex inte kan jämföra 2 olika objekt med varandra vid samma tidpunkt.

mvh Michael

* Obs! Bara fingerat exempel.

PS: Ber förresten om ursäkt om jag verkade lite väl oartig i min förra post till dig!

[Bill50x]

Kalibrering av sinnen och minne är två saker som inte spelar så bra ihop

Vi använder hos oss lite olika papper i våra trycksaker. Dels helt vita, dels i "naturvitt". Håller jag upp det naturvita papperet för sig kallar mina kolleger det för vitt. Detsamma säger man om det helt vita när jag visar det ensamt. Tillsammans blir dock bedömningen gul-vitt/beige om det naturvita papperet och vit nästan lättmjölksfärg om det vita papperet.

Hittar jag en hög papper någonstans måste jag ta ett ark och jämföra direkt med ett annat för att veta vilket av de två "vita" papperen som jag har hittat. Då är jag ändå van att arbeta med färger och har inte sämre minne än någon annan (ja lite då...)

Med detta vill jag bara säga att en kalibrering av hörseln inte blir så bra och exakt som man kanske kan tro. Det är lätt att lura sig själv här.

Men ett nerslag i den akustiska verkligheten rekommenderas ändå så ofta det bara är möjligt. Att bara sitta och jämföra olika musikanläggningar är i längden inte hållbart, till slut sitter man bara och bedömmer om ljudet är "snyggt" eller "bra". Iofs är det OK om man är medveten om det och inte tror att ljudet har med verkligheten att skaffa.

/ B

[subjektivisten]

Du har rätt i att olika typ av musik ställer helt olika krav på ljudanläggningen. Lyssnar man på fullskaleorgel från en kyrka behöver man en helt annan djupbas än om man spelar rave-musik. Men själva principen att en anläggning ska vara så ofärgad som möjligt kan ju förstås hävdas ändå, även om jag själv inte skriver på till 100%.

Jag har länge och med amfas hävdat att till exempel spikrak frekvensgång inte alls är så viktig som många här hävdar, just av det skälet att den osminkade akustiska verkligheten ändå låter så olika. Men även en anläggning optimerad för heavy metal vinner på att klangkaraktärer återges, att dynamiken är hög, disten låg, rytmen bibehålls osv.

Att högtalare färgar mest kan jag bara hålla med om när det gäller kanske frekvensgång och dynamik. Men för det musikaliska förmedlandet (ja, lite av Linns stampa-takten filosofi, eller att bli "involverad" i musiken) så betyder andra delar i kedjan minst lika mycket, inte minst inspelningens kvalité! Vissa, lite bättre högtalare (men inte nödvändigtvis dyrare...) är ju som kameleonter och ändrar karaktär beroende på vad för utrustning som sitter innan.

Och du har rätt i att man inte behöver vara ackrediterad för att kalibrera sina egna instrument, det kan vara bra gjort ändå
Men om du hänvisar till ISO9000 och vill ha ett papper att sätta i händerna på en presumtiv kund, då är det en annan sak.

/ B

Ja, jag håller med. Det lustiga är att många tror säkert att jag (och många andra som "kallar oss subjektivister") inte bryr oss alls om mätningar eller sånt. det stämmer ju inte alls (iaf inte på mig)! Om jag till exempel kollar på min anläggning så har jag ett par högtalare som mäter mycket bra, Sony SS-M9.

Men det som skiljer mig mot många andra här är att jag inte BARA utvärderar efter hur saker mäter. Därmed har jag valt en rörförstärkare, eftersom jag anser det låter bättre med den än dom transistorförstärkare jag använt. Men jag vill ju att min rörförstärkare ska mäta så bra den kan utan att det ska påverka ljudet negativt för mig.

[subjektivisten]

Hej Subjektivisten!


Jag föreslår att du inte ska vara så blödig av dig och i fortsättning i sådana fall vara saklig, för du minns väl att det var du som drog in det här med ditt jobb.

Ja, och jag förklara att vi kalibrerar våran utrustning varje, eftersom vi måste det för våra kunder och ISO kräver det.

Visst är det simpelt och klart, men om du nu ändå inte förstår filosofin och tankegången så förstår jag att det inte ger dig nånting, jag tvingar ingen inte ens någon att förstå om man inte vill.
Kom dock ihåg att när jag talar om kalibrering så talar jag enbart om akustiska instrument, vilket är nästan intill omöjligt med rock, därför kan inte den musikstilen räknas in, en elgitarr är inte akustisk t.ex., så jag undrar vem som inte förstår skillnader.
Dock OM du är intreserad av att kalibrera din hörsel, då blir du illa tvungen till att lyssna på klassisk musik eller något annat men dock alltid helt akustiskt, Jazz t.ex.

Men VAD är det jag ska kalibrera för? Kan du förklara det för mig?
För det är ju precis som jag sa, att det är helt meningslöst att kalibrera för mäta natrium och så testar man kisel.
I den mesta musiken jag lyssnar på så har det gått igenom förstärkning. Det mesta är även distade gitarrer mm.
Exakt VAD skulle det ge mig att gå på en klassisk konsert?

"Skitsnack"... lika nyanserad som vanligt? Nåväl.
Likaså kommer skivorna att låta olika som är inspelade i olika salar, därmed är det praktiskt möjligt att "ta hem orkestern", dvs har man varit i sal A och har en inspelning från sal A så bör man förvänta sig ganska stor likhet även hemma(förutsatt att man har en anläggning som kan återge ljud så nära det korrekta och naturtrogna!), vice versa sal B etc etc.
Dock är det ju ganska stora skillnader på var man sitter i en sal, men strävan är ju att få den "bästa" platsen för att kalibreringen skall ge maximalt utbyte.

Ja, det är tillräckligt nyanserat eftersom du har fel. Om vi tar mig t ex, så har jag INGA skivor som är inspelade i någon konserthall som jag kan med lätthet åka till. Dom flesta av mina skivor är inspelade i studio. Samma studio som ger helt olika ljud på olika skivor, och därmed inte ger mig något att gå efter alls.

Om vi tar det för din del så förstår jag lite mer. Men enligt mig så faller det också då. För det första, det låter olika beroende på vad du sitter i lokalen. Det hoppas jag du förstår?
Sedan tror jag (Öhman kan få rätta mig om jag har fel) att ytterst få skivor är inspelade helt "live" utan att man försöker mixatra och ändra ljudet så det blir mer homogent.

Så vi är tillbaka till ruta ett, exakt VAD skulle jag vinna av att "kalibrera" min hörsel med klassisk musik?

Högtalare är en av dom mest färgade delen av våran återgivning. Ingen högtalare är perfekt och därav har konstruktörerna olika infallsvinkel vad som är viktigast. ]

Säg att din kompis har målat sitt rum i någon nyans i rödskalan, han säger till dig att han har "äkta röd färg" på väggarna, men aldrig sett en "referens röd färg", vilket du har som har varit nere i Paris och sett "referensen" på äkta röd färg*.
Du säger då till honom att han har inte en äkta röd färg, men en nyans mycket nära, kanske aningen åt det vinröda hållet, även om så ytterst lite.
Vill du påstå att du inte har kalibrerat din syn fast du har sett äkta röd färgt, dvs. du vet inte vad äkta rödfärg och skulle inte ens med grova färgnyans skillnader kunna avgöra vid senare tillfällen en det tillfället du såg referens röd färgen i Paris?

Detta kan jag säga direkt inte går alls. Du kan inte "kalibrera" din syn för veta exakt rätt kulör, det går inte helt enkelt. Jag mäter bl a ljusheten på ark och där kan verkligen synen spela en ett spratt. Även om jag jobbat med samma sak i 5 år så kan jag inte veta exakt vad det är för värde jag har med synen. Det går inte.

Finns ju ett mycket bra bild som visar detta som jag tyvärr inte hittar nu. Det är ett schackbord (svart och grått) och där man har ett en sak som skuggar av delar av bordet. Där ögat blir lurad helt och hållet. Så det är bara ett exempel på att det inte går att kalibrera din syn/hörsel.

[IngOehman]

Sedan tror jag (Öhman kan få rätta mig om jag har fel) att ytterst få skivor är inspelade helt "live" utan att man försöker mixatra och ändra ljudet så det blir mer homogent.

Så vi är tillbaka till ruta ett, exakt VAD skulle jag vinna av att "kalibrera" min hörsel med klassisk musik?

Du har helt rätt i att ganska få skivor procentuellt är helt omanipulerade, men de är trots allt inte direkt ovanliga. Jag har säkert 100 skivor hemma som är inspelade som "akustiska dokumentationer".

Då är den enda manipulationen att musiken tvingats in i stereosystemets två(i förekommande fall)-kanalighet, genom den sinnrika kodning som inspelningen faktiskt utgör.

Men visst, du har en poäng Subjektivisten.


Å andra sidan är det väl ingen som påstått att en "kalibrerad hörsel" gör att man får förmågan att välja en avspelningsapparatur som gör att alla ens skivor blir lika verkliga som verkligheten själv? Det enda som antytts är att "hörselkalibrering" (läs erfarenhet av levande musik) i kombination med omvärdering av ens hifi-apparaturs förmåga, kan vara till både nytta och glädje. Och faktiskt kan bidra till mycket större glädje även när man lyssnar på annan fonogram-musik än akustisk. Inspelningsstudiorna har ju oavsett genre "skapat akutiska ljud som de hört i sina monitorer", men dessa är inte tillgänglig för oss, såsom den levande musiken som kan avlyssas i konserthus och andra akustiska lokaler runt landet.

Sen skall man inte undervärdera hörseln heller - alltså vår förmåga att (efter mångårig kalibrering) uppvisa häpnadsväckande förmåga att skilja "ofärgat" från "färgat", även när det specifika urprunget är dolt i dunkel (vi var ju för det mesta inte med på inspelningen av just det fonogram vi har därhemma i hyllan).


Detta är en liten historia från verkligheten:
Som kan säga något om hur "absolut" en hörsel som kalibrerats under lång lång tid trots allt kan vara.)

Morello spelade för en tid sedan upp ett antal inspelningar, om jag minns rätt var det ett tjugotal eller så (säg 10 - 40 st). Det enda som skilde dem från varandra var val av mikrofon, ingenting annat.

Jag hade inte i förväg hört varken de specifika instrumenten eller den lokal där inspelningen hade gjorts, men jag har hört mycket levande musik i mina dar.

Jag plockade utan större besvär ut tre mikrofoner som varandra excepionellt mycket bättre och naturligare klingande (upptagande skall det kanske heta ) än alla de andra.

Jag gjorde i första steget inga gissningar om vilka mikrofoner som det kan ha varit (det finns ju många tusen olika mikrofontyder i världen).

Jag kunde dock konstatera att en av de tre lät rumsligt annorlunda än de två andra. Jag gissade att de två var exceptionellt goda rundtagande mikrofoner och den tredje var en exceptionellt välklingande njure.

Nu minns jag inte vilka mikrofonerna var, men om jag minns rätt gav Morello mig sedan en lista där alla mikrofoner fanns med, och jag plockade ut alla tre korrekt, även om jag tror jag tvekade om de två rundtagande (eller blandade jag ihop dem? Hmm, minns inte).

Minns jag rätt var i varje fall en av de rundtagande en Earthworks, och den andra var nog en 1/4" mikrofon av mätmikrofontyp. Den tredje var en Neumann 103.

Alla tre superba mikrofoner, och som sagt, förvånandsvärt lätt identifierbara som de tre överlägset mest transparenta mikrofonerna - och detta utan att jag någonsin hört instrumentet på inspelningen, eller visste något om det rum där inspelningen gjort. Det enda "hjälpmedlet" var en, efter många års lyssning på (annan) levande musik, välkalibrerad hörsel.

Det kan tilläggas att jag inte med säkerhet hade kunnat säga vilka som var kulor respektiva njure utan att ha haft möjlighet att be Morello att växla mellan dem. Olika upptagningskarakteristik ger ju primärt lite olika avståndsperspektiv (det hände en del annat också, men...), och det är svårt att veta vilken som är vilken när man inte ens känner till mikrofonavståndet.


Och nu kommer det viktiga:
Att jag valde ut de tre mikrofonerna ur massan var egentligen inte för att jag kände igen karaktärerna av dem, utan för att jag kände igen karaktärerna av det levande musikinstrumentet!
(Pinsamt nog minns jag inte säkert vad som spelades, men kanske var det en gitarr?)


Mäkta stolt över mina bravader sa jag till Morello: "-Ja, vad säger du om det där då? Prickade in alla tre!!", med förhoppningen att han skulle bli oerhört imponerad, känslosam och säga hur helt fantatiskt det var att jag hade lyckats med det - och utan att tveka dessutom.

Men i vanlig ordning svarade han, nästan lite ointresserat och mycket torrt: "-Ja, det var skickligt."


Han är verkligen en rätt torr typ Morello.


Utvikning:
Den som verkligen är övertygad om den egna hörselns instabilitet, kanske inte är i så stort behov av en god musikåtergivingsapparatur överhuvudtaget? Om man inte tror att det är värdefullt att skaffa sig en "kalibraring" genom att lyssna på levande musik, för men kommer ändå inte att kunna jämföra upplevelserna - varför behöver man då välja hifi-anläggning noga? Vad skall man med en subjektivit utvald rörförstärkare till om man inte kommer ihåg tillräckligt bra för att kunna jämföra?


Det som verkligen är en "äkta subjektivist" (som jag definierar det), det vill säga som bryr sig om upplevelsen, men inte densammans objektiva likhet med originalet. En sådan person har helt rätt i att en akustisk kalibrering är meningslös (för honom själv). Det kommer ju inte att i sig bidra med någon upplevelseförbättring om likheten mellan det man hör och det som finns på fonogrammet inte är något man bryr sig om alls.

Men bortsett ifrån det tycker jag nog att alla musikgenrer, liksom icke-musik-ljud som man kanske vill återge, sorterar under begreppet "ljud". Och återgivning av ljud eller specifikt musik beskrivs av samma parametrar - oavsett genre.

Sen kan det förstås vara som så att vissa genres är av sin natur mindra känsliga för vissa återgivningsfel (säg dynamikfel), men är det verkligen ett applicerbart argument för att vilja försämra dynamiken/avstå en god förmedling av den? Bara för att programmaterialet inte är högdyamiskt är det väl inte självklart att man bör stympa dynamiken ännu mer i anläggningen?


För mig är en musikåtergivningsanläggning en ljudåtergivningsapparatur - och den i sin tur är en apparatur som jag vill skall göra sitt jobb så bra det går, nämligen att föra mig nära musiken, oavsett vilken musik jag behagar spela, idag eller imorgon (sistnämnda kan ju vara något jag aldrig lyssnat på förut).

Detta snarare än att jag letar efter något som skall "vara så dålig som möjligt utan att det skadar just den musikgenre som jag mest lyssnar på".

Men det är ju jag det.


Vh, iö

[PerStromgren]

I "producerad musik"-fallet (hoppas den förenklade definitionen inte frestar in någon på OT-spår) återger man den händelse som försiggick framför studions monitorsystem (eller i (alltför vanligt) förekommande fall, framför mastingsstudions) när produktionen gjordes.

Eftersom monitorernas huvudsyfte är att ge en adekvat bild av musiken (att så i praktiken inte alltid sker är tragiskt, men även det en fråga för sig) så spelar det ingen större roll för begreppet fidelitet (trogenhet) om man i en perfekt värld (förvisso bor vi inte där) lyssnat på det akustiska originalet eller på monitorernas bild av händelsen, när vi uttalar oss om vår egen reproduktions fidelitet.

I den producerade musikens värld har vi dock bara den senare av de två att välja på. Det akustiska originalet finns inte, och monitorlyssningen är ju inte tillgänglig för gemene man. (Dessutom kan en enstaka sådan i sig brista i fidelitet, vi lever ju som nämnts inte i en pefekt värld...)

Kanske inte "gemene man", men väl oss? Vi som är intresserade av just återgvning?

Är det något som hindrar att vi helt enkelt kopierar ett typiskt återgivningsrum (finns sådana?), köper oss ett par likadana återgivare som producenten hade och spelar upp en digital, oförfalskad, kopia av det producenten hörde och har perfekt fidelitet? Jag tycker att det låter framkomligt, om än opraktiskt: det går en rejält garage med olika högtalare...

Men i princip?

Per.

PS. Mina egna ESL-63 borde duga i åtminstone något fall av akustisk musik; jag tror mig ha läst någonstans att J-E Persson har använt sådana för kontrollbruk. För producerad musik lär det nog vara svårt att hitta exempel, dock. DS

[MKo]

Hej Subjektivisten!

Men VAD är det jag ska kalibrera för? Kan du förklara det för mig?
För det är ju precis som jag sa, att det är helt meningslöst att kalibrera för mäta natrium och så testar man kisel.
I den mesta musiken jag lyssnar på så har det gått igenom förstärkning. Det mesta är även distade gitarrer mm.
Exakt VAD skulle det ge mig att gå på en klassisk konsert?

Innan vi gled in allt för mycket på skivor och inspelnigar så förklarade jag redan långt tidigare innan våran konversation i den här tråden, liksom Ingvar har instämt på och nämnt i efterhand, att det handlar om att skaffa sig ljud referens erfarenheter i från verkligheten.
Med akustiska instrument så är det möjligt att skaffa sig just dessa sk. "ljud referens erfarenheter", elgitarrer o annat eldrivet går det inte med därför att dessa hörs endast genom en högtalare och också pga som du själv konstaterade i din tidigare post, citat: "Högtalare är en av dom mest färgade delen av våran återgivning.", dvs det varierar för mycket från högtalare till högtalre, därför fungerar inte el-musik instrument som ljud referens källa att skapa sin erfarenhet runt när det gäller korrekt och naturtroget ljud.

Ja, det är tillräckligt nyanserat eftersom du har fel. Om vi tar mig t ex, så har jag INGA skivor som är inspelade i någon konserthall som jag kan med lätthet åka till. Dom flesta av mina skivor är inspelade i studio. Samma studio som ger helt olika ljud på olika skivor, och därmed inte ger mig något att gå efter alls.

Om vi tar det för din del så förstår jag lite mer. Men enligt mig så faller det också då. För det första, det låter olika beroende på vad du sitter i lokalen. Det hoppas jag du förstår?
Sedan tror jag (Öhman kan få rätta mig om jag har fel) att ytterst få skivor är inspelade helt "live" utan att man försöker mixatra och ändra ljudet så det blir mer homogent.

Så vi är tillbaka till ruta ett, exakt VAD skulle jag vinna av att "kalibrera" min hörsel med klassisk musik?

Vi ska nog inte snärja oss in för mycket på olika skivinspelningar, det leder tanken med "hörsel kalibreringen" in i fel spår och är inte vad jag ämnar att utreda, tanken är ju att få en helhetsbild snarare sagt än att det skulle handla om att få en just exakt kopia på skiva och få den att låta hemma i sin stereo "precis" som det var i konsertsalen, för det är det inte möjligt.
Örat har förmågan, förutsatt att man är öppen för det, att lära känna igen hur ett akustiskt instrument samt kompositioner av akustiska instrument i form av en orkester skall låta, precis som Ingvar skriver.
Och har man sådana lyssningserfarenheter så finns det betydligt större möjligheter att kunna avgöra om en ljudåtergivnings anläggning gör sitt jobb så naturtroget som möjligt, dock märk väl att det INTE handlar om att jag vill försöka få människor att plötsligt byta ut sin ljud anläggning, utan allt ligger på det filosofiska planet, DET är tanken med "hörsel kalibreringen", dvs. det att som sann audiofil vilja eftersträva ny kunskap angående korrekt och naturtrogen ljudåtergivning samt hur man själv kan uppnå den om man nu s.a.s vill det.

Detta kan jag säga direkt inte går alls. Du kan inte "kalibrera" din syn för veta exakt rätt kulör, det går inte helt enkelt. Jag mäter bl a ljusheten på ark och där kan verkligen synen spela en ett spratt. Även om jag jobbat med samma sak i 5 år så kan jag inte veta exakt vad det är för värde jag har med synen. Det går inte.

Finns ju ett mycket bra bild som visar detta som jag tyvärr inte hittar nu. Det är ett schackbord (svart och grått) och där man har ett en sak som skuggar av delar av bordet. Där ögat blir lurad helt och hållet. Så det är bara ett exempel på att det inte går att kalibrera din syn/hörsel.

Jag kan tänka mig vad du menar med den där schackbräde bilden, men den effekt du talar om finns EXAKT i psykoakustiska världen också och kallas för maskerings effekten.
Dvs. en ljudton kan få en annan ljudton att "försvinna" eller bli svår att förnimma, MEN du kommer alltid att kunna känna igen samma ljud sammansättning igen och skillnaderna därav på olika högtalare.
Om det däremot skulle vara så att en viss högtalare kanske färgar på ett speciellt sätt så kan det maskerade ljudet komma fram igen, men har man tränat sina öron genom åren och lyssnat mycket på klassisk/akustisk musik så blir man rätt duktigt på att kunna sålla ut agnarna från vetet, precis så som Ingvar också berättar i sin senaste post.

Till sist återigen, vill jag säga att vi ska inte hänga upp oss alldeles för exakt på ordets innebörd gällande "kalibrering" och att det skulle handla om nånting på atom-nivå exakta ting, utan det handlar helt enkelt att träna upp sin hörsel på att kunna skilja ut vad som är nära det naturtrogna ljudet gällande, skivor, förstärkare, högtalare osv..
Men återigen, det är kanske inte av så stor betydelse i ditt fall, du kanske inte är den typen av audiofil som strävar efter att åtminstonne känna till vad korrekt och naturtroget ljud är eller vad vet jag, vad du än väljer i slutände så det är helt OK Subjetivisten!

mvh Michael

PS: Tack också Ingvar för att du tog dig energi att försöka utreda detta med kalibrering etc etc, även jag lär mig på samma gång!

[subjektivisten]

Som sagt, eftersom 99,9% av den musiken jag lyssnar på har gått förstärlning mm och icke är akutisk så spelar inte "kalibrering med klassisk musik" någon roll för min del. Äpplen och päron

[IngOehman]

När man talar om återgivning av musik är det lätt att blanda ihop de båda halvorna. Alltså återgivning, respektive musik.


Kalibrering av hörseln har ingenting med någon specifik musikgenre att göra. Det är inte relaterat till musik.

Det är relaterat till återgivning (och till hörseln). Man använder dock akustisk musik, men inte för att den är bättre eller finare på någon generellt sätt. Att just akustisk musik är nödvändigt för kalibreringen har att göra med att den:

1. Finns tillgänglig,

2. Finns tillgänglig i ett mera högupplöst utförande än själva fonogrammen, nämligen akustisk fullskala, och är därför ett högvärdigt jämförelseobjekt.


Trots det ovanstående, kan jag förstå att det kan te sig meningslöst att lyssna på klassisk eller annan akustisk musik, för den som aldrig gör det normalt.

Men (och detta är min erfarenhet, och inget som någon annan måste tro på, som inte har samma erfarenheter) om man tillämpar kalibreringstänkandet, och optimerar sin anläggning för just återgivning av akustisk musik - då blir man oftast häpen när man spelar producerad musik på anläggningen.
(Syftet med kalibreringen är ju att semisubjektivt optimera återgivningen genom att jämföra med originalet (vilket faktiskt är en sorts F/E-lyssning), snarare än letar efter det subjektivt mest positiva intrycket av musiken)
Med hjälp av kalibreringslyssning kan man göra de förändringar i anläggningen som får intrycket av de fonogram med (helst puristiskt inspelad) akustisk musik att låta så lika levande akustisk musik som möjligt -

För det mesta spelar sedan anläggningen musiken (akustisk såväl som producerad!) mera intressant och mångfacetterat än man trodde var möjligt.


Vad man åstadkommit är att man helt enkelt tagit nya vägar (tidigare inte ens synliga) genom att tillämpa kalibreringsmöjligheten.

Kanske är det så (min erfarenhet säger till och med; troligtvis är det så) att man genom "kalibreringslyssning" lyckas hitta de förändringar som med lyssning på bara ett urval av "producerade fonogram", initialt hade upplevt som försämringar - men dessa försämringar var vad som behövdes för att med efterföljande åtgärder kunna hitta de stora förbättringarna.

Vad man gjort är helt enkelt att man börjat med att "backa ut ur de återvändsgränder man hamnat i". De därefter följande förändringarna förbättrar allt! Men de var omöjliga att göra innan man backat ut ur återvändsgränden (som kan vara t ex en apparat i kedjan som kanske låter "subjektivit bra" så länge man inte har ett programmaterial som visar att det är falskt, och inte bara "ännu en smak").

Den akustiska kalibreringen var alltså nödvändig för att identifiera de fel som med producerad musik bara lät som "en annan version", men som med akustisk musik framstod som tydliga fel.

När de väl är åtgärdade hör man att en trist sameness försvunnit, vilket gynnar även de extremaste avarterna* av producerad musik. Och plötsligt har man en ny och intressantare fonogramsamling än man hade en aning om.


Vh, iö

*Inte menat negativt, bara som ett tydliggörande av att det inte är musik som innehåller akustiska element.

[IngOehman]

Sen är det förstås väldigt kul att gå ut och lyssna på levande akustisk musik!

Den som missat det, på grund av att man fått genrerna "försunkade" i sitt medvetande av fonogramlyssning genom undermålig hifi-utrustning bör ge akustisk musik i olika skala (från kammarmusikaliska minikonstellationer till mega symfonier av Mahler) en chans. Kom ihåg att akustisk musik ofta ställer mycket högre krav på apparaturen, eftersom det är så vanligt att den i högre grad än populärmusik är baserad på andra komponeter än melodi och harmoni - läs klang och dynamik!

Och välj kvalitet!

Att försöka introducera sig själv för den akustiska musiken genom att som start besöka en medelmåttig lokal amatörsymfoniorkester som spelar i en för den symfoniska musiken illa lämpad lokal, är inte att göra varken sig själv eller musiken rättvisa. Däremot är det lättare att uppskatta de lokala orkestrarna när man är invigd.

Det de oftast inte kan erbjuda har man redan inom sig, och då kan uppskatta dem för vad de är - entusiasm och bärare av historia.

Hurra för de lokala amatörorkestrarna! (Men starta med högsta kvalitet!)


Vh, iö