Moderator: Redaktörer
matssvensson skrev:Ställde denna off topic fråga i annan tråd och startar om den här för att förhoppningsvis få mer direkta tankar och insikter i frågan.
En dipol är en hastighetskälla och inte tryckkälla som normala lådhögtalare. På grund av detta kan den bland annat inte trycksätta ett rum på samma sätt som lådhögtalaren, så jordbävningsmuller får man tydligen klara sig utan med dipolhögtalare. Å andra sidan har jag aldrig förut upplevt en sån naturlig och välavvägd musikåtergivning i basområdet som jag har genom mina dipoler nu.
Så min fundering lyder - hur funkar naturliga ljudkällor på den punkten egentligen, verkar de som tryck eller hastighetskällor? Hur sätter en baskagge, ett piano, en gitarr, en röst, en jordbävning luften i rörelse?
Går det att komma fram till om en tryckkälla eller en hastighetskälla blir mest naturlig för ljudåtergivning i rum?
/Mats
IngOehman skrev:Den som inte tror på detta uppmanas att ställa en högtalare i ett hörn
av ett odämpat betongrum och sedan mäta ljudtrycket inuti lådan som
funktion av frekvensen.
matssvensson skrev:Tack för inlägget Ingvar. Även om det är lite OT måste jag fråga:IngOehman skrev:Den som inte tror på detta uppmanas att ställa en högtalare i ett hörn
av ett odämpat betongrum och sedan mäta ljudtrycket inuti lådan som
funktion av frekvensen.
inuti vilken låda ska man mäta ljudtrycket, rummet eller högtalarlådan?
mvh, Mats
sedan mäta ljudtrycket inuti lådan
Naqref skrev:Det är rätt lätt att undersöka om något är närmast en (konstant)tryckkälla framför att vara en (konstant)volymhastighetskälla.
Man mäter först ljudtrycket i fjärrfältet med ljudalstraren fritt. Sedan placerar man den mycket nära en tillräckligt stor begränsningsyta och mäter på samma avstånd. Ökar ljudnivån med i storleksordningen 6dB så har man i det närmaste en (konstant)volymhastighetskälla. Ökar ljudtrycket med ca 0dB så har man en (konstant)tryckkälla. Ligger man där någonstans i mellan så är det en kombination.
Högtalare är nästan uteslutande volymhastighetskällor.
matssvensson skrev:A. Om vi begränsar oss till just bastoner där våglängden är väsentligt längre än instrumentets/ljudkällans storlek - vilka källor approximeras då bäst av en dipol och vilka av en monopol? Det jag spontant tänker (rätt eller fel) är baskagge=dipol och jordbävning=monopol. Men hur är det med andra källor som piano och basfiol?
jansch skrev:Diskussionen göre mej lite förvirrad.....
Om frekvensgången vid lyssningsposition är lika från en dipol, sluten låda eller ett horn kommer väl KÄNSLAN av bastyngd vara lika/likvärdig från de olika varianterna av högtalare...eller?
Fast ibland blir man ju förvirrad av att ett horn verkar ha mer "punch" än en sluten/basreflexlåda...
Kan den KÄNSLAN komma av att ett horn normal har bättre transientsvar?
Martin skrev:Akustiska impedansen för instrument är ju ganska olika. En Cymbal tex har ju extremt låg akustisk impedans medan en ståbas beror av hur löst golvet fjädrar. En trumpet eller ett långt horn har mycket högre akustisk impedans. Många instrument som inte ger ifrån sig låga frekvenser är ju dipoler på ett eller annat sätt medan andra som har låda eller horn med tryck i blir monopoler med en strålande yta.
Vilka mikrofoner man använder kan bero av hur man vill få med rummets bidrag med indirekt ljud eller avskärma mikrofoner från att ta upp samma instrument.
Högtalarna jobbar med rummet åt andra hållet. De avgör hur och hur mycket de ska använda inblandningen av lyssningsrummet i musikens återgivning. Ett par hörlurar: nästan ingenting. De avskärmar och korstluter effekter av lyssningsrummet på musiken. Närfältshögtalare använder så lite av rummet som möjligt mha avståndsskillnaden.
Dipoler använder en avskärmande effekt på en av rummets dimensioner och försöker istället mha utstrålande yta sätta fart på luften. Nackdelen är då att man vid högre frekvenser får ett extra lyssningsrum på köpet. Precis som instrument som en cymbal använder randomfas för att få ut så mycket ljud som möjligt. Problemet är att det kan bli dubbelt av den varan om man dessutom har det i lyssningsrummet. Därför begränsas många högtalare till att verka som dipoler i basen och kanske mellanregistret.
Monopoler försöker istället använda rummet för att trolla bort halva rummet genom begränsad utstålningsvinkel (t.ex. njure) för högre frekvenser och att integrera högtalaren med väggen bakom mot låga frekvenser. Ibland används även absorbenter i mellanregistret för att få med den delen också. Istället tänker man sig att rummet i musiken ska fyllas i istället för den delen av rummet man trollat bort.
p1plarson skrev:I början på 1980-talet så skrevs det en hel del om Georg Bolins
(svensk gitarrbyggare) så kallade tonbord; högtalare i trä uppbyggda
som en gitarr eller som ett piano där locket/resonansbotten drevs
med en talspole. Att dessa kunde användas för att elförstärka
stränginstrument utan att dessa ändrade karraktär var huvud-
poängen. Men man arbetade även med att använda dessa för
att återge musik i största allmänhet, eftersom tonborden
var uppbyggda på samma sätt som riktiga musikinstrument
så skulle musiken låta mer musikaliskt (?). Att tekniken är
dyr och knappast lämpar sej för distribution via on-off eller
elgiganten fattar jag...
p1plarson skrev:Fråga 2: finns det någon här som hört hur det låter? fanns det något fog för påståendena om överlägsen ljudkvalitet?

Martin skrev:Akustiska impedansen för instrument är ju ganska olika. En Cymbal tex har ju extremt låg akustisk impedans...
Martin skrev:...medan en ståbas beror av hur löst golvet fjädrar. En trumpet eller ett långt horn har mycket högre akustisk impedans.
Martin skrev:Många instrument som inte ger ifrån sig låga frekvenser är ju dipoler på ett eller annat sätt medan andra som har låda eller horn med tryck i blir monopoler med en strålande yta.
Vilka mikrofoner man använder kan bero av hur man vill få med rummets bidrag med indirekt ljud eller avskärma mikrofoner från att ta upp samma instrument.
Högtalarna jobbar med rummet åt andra hållet. De avgör hur och hur mycket de ska använda inblandningen av lyssningsrummet i musikens återgivning. Ett par hörlurar: nästan ingenting. De avskärmar och korstluter effekter av lyssningsrummet på musiken. Närfältshögtalare använder så lite av rummet som möjligt mha avståndsskillnaden.
Dipoler använder en avskärmande effekt på en av rummets dimensioner och försöker istället mha utstrålande yta sätta fart på luften. Nackdelen är då att man vid högre frekvenser får ett extra lyssningsrum på köpet. Precis som instrument som en cymbal använder randomfas för att få ut så mycket ljud som möjligt.
Martin skrev:Problemet är att det kan bli dubbelt av den varan om man dessutom har det i lyssningsrummet. Därför begränsas många högtalare till att verka som dipoler i basen och kanske mellanregistret.
Martin skrev:Monopoler försöker istället använda rummet för att trolla bort halva rummet genom begränsad utstålningsvinkel (t.ex. njure) för högre frekvenser och att integrera högtalaren med väggen bakom mot låga frekvenser. Ibland används även absorbenter i mellanregistret för att få med den delen också. Istället tänker man sig att rummet i musiken ska fyllas i istället för den delen av rummet man trollat bort.
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 20 gäster