steveo1234 skrev:IngOehman skrev:Det enda praktiskt användbara sättet att effektivt bekämpa klassiskt små
slutna lådors problem (tänker på alla små aktiva subwoofers), är att förse
dem med rörelseåterkoppling (det spelar ingen roll om man återkopplar
läge, hastighet eller acceleration, enda skillnaden är vilken eq eller börvärde
som behövs, men accererationsåterkoppling som regel det som gör det lät-
tast för kontrollelektroniken som sådan att vidmakthålla en hög upplösning,
men med svagheten (gäller även hastighetsåterkoppling) att man förlorar
lägesinfo och därför inte kan motverka DC-vandring) som ökar den mekan-
iska impedansen som konen verkar mot den inneslutna luften närmare oänd-
ligheten. Ju närmare oändligheten impedansen kan pressas ju mera går dist-
orsionen (av just detta) mot noll.
Vh, iö
Bra inlägg!
Fundering: Varför använder du dig inte av en sådan servolösning på dina basar? De finns ju tillgängliga via ex Rythmic audio mfl.
Med risk för att någon uppfattar att jag nu bli något motsägelsefull:
För att det blir för dåligt.
Rörelseåterkoppling har förvisso precis de fördelar som jag beskriv i
det ovan citerade inlägget, men tittar man på behovet och problemen
så kan man finna att man ändå väljer bort den lösningen.
Behovet finns i princip bara om lådan är för liten, eller om högtalarele-
mentet är för dåligt. Jag gillar inte för små lådor och verkligen inte för
dåliga högtalarelement.
Och problemen då? Ja det främsta problemet är väl att ett återkopplat
system klipper så förfärligt illa. Det kan i och för sig kan lösas med ett
mjukklippningssteg, men det kräver nästan att man dimensionerar med
en väldigt liten låda om effektbehovet skall bli så frekvensberoende att
en klippning vid en given effekt passar för alla frekvenser.
Man fastnar lätt i en olycklig spiral om man går ett steg i en riktning som
utan att i sig vara dålig ändå drar med sig en massa val, som begränsar
potentialen.
- - -
Men självklart har jag gjort återkopplade system, och allt som allt fann
jag att de endast var bättre än oemotkopplade versioner av sig själv,
men sämre än oemotkopplade bättre konstruktioner jag gjort, som från
början varit avsedda att arbeta utan sådan rörelseåterkoppling.
En annan infallsvinkel är att rörelseåterkopplade system ju främst är en
vettig lösning för slutna lådor men inte för basreflexlådor (som ju inte
skall uppvisa ens nästan frekvensoberoende, eller enkelt frekvensbero-
ende, membranrörelser).
Och mina infra-system har alltid varit varianter av profundussystemen.
Det jag fann när jag lekte med rörelseåterkoppling på 70-talet, var att
det fungerade bäst i mycket små lådor. Genom sin litenhet lämpade de
sig bäst - eftersom det gav dem en mekanisk effekttålighet med stort
frekvensoberoende. Det i sin tur gjorde att man kunde tygla överstyr-
ningsproblematiken anständigt. Men detta skapade i andra sidan just
distorsionsproblem - som var ungefär så stora att rörelseåterkopplingens
distorsionsmildrande verkan bara med nöd och näppe kompenserade det.
Resultatet blev alltså inte nämnvärt bättre.
Jag har senare även gjort speciallösningar med större lådor och kompen-
serande av den frekvensberoende effekttåligheten som följer, för att på
så vis kunna applicera rörelseåterkoppling.
Det blev i varje fall teoretiskt bättre men för att inte nödvändig re-eq
skulle få klippningen (som alltså skapades i ett linjesteg, kontrollerat) att
låta för illa så behövde den vara mycket mjuk, och till saken hör också
att på den tiden jag trixade det detta så fanns i stort sett bara linjära
förstärkare, och de passade på grund av sina verkningsgradsegenskaper
rätt dåligt i lösningar där man klippte frekvensberoende. Idag är läget ett
helt annat och det går att åstadkomma spännande lösningar som bättre
"går ihop" och bildar en förnuftig helhet.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
