Rydberg skrev:Ytterligare ett argument för att sträva efter att ha en anläggning av "typ 1" är att denna är helt okänslig för trender i inspelning. Det skiljer ju en hel del mellan inspelningar från olika årtionden och för att maximera illusionen eller upplevelsen behövs i regel då även apparater med olika sound. Jag vill inte byta anläggning varje gång inspelningstrenden ändrar sig så jag satsar på god återgivning istället - så lite sameness från anläggningen som möjligt.
Jag förstår fortfarande inte hur du kan påstå att en "typ1"-anläggning är okänslig för trender i inspelning. Du utsätts ju för dem fullt ut och kan inte göra något åt dem.
För att ta ett exempel, "Harry Belafonte i Carnegie Hall" är en förvånansvärt välljudande liveinspelning i stereo från 1959, som bl.a. varit ett av de exempel Sprudel använt i sökandet efter det optimala slutsteget för sina förhållanden.
Han använder bara digitala källor och jag var fövånad över fräscht och fylligt den lät. Det stämde inte med mitt minne av min LP från början av 1960-talet.
Jag fick låna hans CD och konstaterade att min LP behövde ca 10 dB bashöjning under 100 Hz för att den skulle låta likt den nya CD'n.
Min vinylrigg är absolut inte basfatting, vilket blir väldigt uppenbart om man spelar nyutgivna LP t.ex. från Stockfisch.
Jag gissar att tonbalansen för publiken i Carnegie hall 1959 var något basfattigare än en neutral uppspelning av CD-utgåvan men inte lika tunn som LP'n. CD låter dock väldigt likt vad jag föväntar mig från välgjorda liveinspelningar i nutid.
Rydberg, med vilken tonbalans anser du att Belafontekonserten ska återges, oavsett medium (för det handlar om en och samma konsert)?
PS. Min anläggning är optimerad för minimal färgning utom i ett avseende.
Jag har valt rörslutsteg med lagom uteffekt i förhållande till högtalarnas verkningsgrad för att slippa utsätta mig (och grannarna) för onödigt höga ljudtryck och ändå få en intensivare upplevelse av dynamiska inspelninger än att tvingas spela med lägre medelnivå med en okomprimerande anläggning. Domesticering kallas sådan optimering av nivå och rörkompression.
Goda naturliga inspelningar återger jag naturligtvis neutralt, men det finns åtskilliga musikaliskt lysande inspelningar med så onaturlig tonbalans och andra brister att jag har svårt att ta till mig det musikaliska budskapet om jag inte tar tar till mina verktyg för motfärgning. De kallas tonkontroller.
Edit: när jag skrev ovanstående hade jag inte sett inlägget jag citerar nedan, så jag förstår lite bättre hur du tänker nu, men jag hoppas du vill svara på min fråga om Belafonteinspelningen ändå.
Rydberg skrev:Du kan väl hålla med om att exempelvis åttiotalsinspelningarna var verkligen torra och är helt olika de som gjordes på exempelvis sextiotalet. Tänk på hur högtalarna såg ut på åttiotalet. Vem vet vad nästa trend är och hur avspelningsutrsutningen då ändras.
För mig är samness allt man kan höra karktär på. Och även om man kanske vänjer sig vid en viss sameness kommer de ändå likrikta upplevelsen av musiken man spelar vilket är trist i längden. Antar att detta är en av anledningarna till att många s.k. audiofiler byter apparater så ofta.
Har man god återgivning så har man, det är inget som ändrar sig med tiden.
Sen vet jag inte varför du blandar in rör i diskussionen, det finns väl några få goda sådan också.
Jag kallar mig audiofil, men har haft samma skivspelare och högtalare snart 29 år och slutstegen 33, fast de har förstås utsatts för lite uppgraderingar och tweaks under årens lopp.
[size=50]Lyra Delos-Jelco SA-750D-Systemdek IIS, Oppo BDP-95, Mytek Stereo 192 DSD DAC, McIntosh C2300, ino cr80s+infra,Ezon PowerAmp,2x McIntosh MC75,Yamaha A-320, 4xOB52, 2xOA52.2,(2xB&W DM4),OD11[/size]
