Vee-Eight skrev:adzer skrev:Jag vill inte ta någons sida eller försöka underminera någons kunskap, men Magnus har rätt i det han skriver gällande SD-foten.
En SD-fot är INTE en dämpfot. Den är inte designad för att omvandla rörelseenergi till värmeenergi på det sätt som en madrass under högtalaren gör.
Väldigt förenklat så kan man säga att en SD-fot är en fjäder. Den får högtalaren att mekaniskt sett vara frikopplad från underlaget i den mån som är möjligt.
Det är därför det är väsentligt att foten är viktanpassad för att få en korrekt fjäderkonstant för den avsedda vikten.
Nej,
det kan inte räknas som en fjäder. En fjäder skulle trycka tillbaka den absorberade energin i systemet till rörelse igen. En dämpning skulle trycka ut energin till ngt annat, i detta fallet värme. Viktanpassningen är till för att dämpegenskaperna är optimala vid ett procentuellt mått av kompression av materialet. För hög kompression, vid tex förhållandevis stor massa hos högtalaren, skulle göra att man passerar det optimala området av kompression.
Tycker dina inlägg i den här tråden varit mycket bra, men det där sista du
skriver (min fetning) stämmer inte riktigt.
Saken är den att en SD-fot i huvudsak är en fjäder, även om dämpningen
självklart inte är noll, men den är låg.
Och poängen med att hålla dämpningen låg, en av poängerna, är att det
gör hela uppställningen mindre känslig för underlaget. Dämpning ger liknan-
de problem som spikfötter kan ge - att det sätter fart på golvet om det är
ett sådant golv som lätt sätts fart på. I princip kan man säga att det är
önskvärt med en situation där den kraft som trycker varje fot mot golvet
är BARA den som beror av högtalarens vikt och gravitationen - alltså ingen
kraft som beror av musiksignalen. Det är dock utopiskt.
För att det skall bli så nära så som möjligt behöver foten vara mycket mjuk
(Ty: F=k*l, så ett lågt k ger så lite kraft som möjligt av lådans rörelser)
och fri från dämpning. Dämpningen (som om den är linjär och viskös har
enheten Ns/m) ger en kraft som beror på rörelsens hastighet.
Vid konstantlägesexitering gäller att ju högre frekvensen är desto större
andel av problem med transmission beror på dämpningen. Det är ett argu-
ment för att hålla dämpningen så låg som det går.
- - -
Så låt oss nu säga att vi har en oändligt mjuk fot (k = 0) och som saknar
dämpning (Dm = 0), eller i varje fall en mycket mjuk fot med mycket låg
dämpning - kommer det då att vara som du säger - att "den skulle trycka
tillbaka den absorberade energin i systemet till rörelse igen"?
Svaret är nej, och skälet är att integralen över tid på den lagrade energins
resulterande kraft ju blir noll!
Om foten är så mjuk att resonansfrekvensen hamnar så lågt att det inte
finns någon energi i musiksignalen där* så kommer helt enkelt högtalaren
då musiksignalen upphör att stå stilla!
Man kan se på samma sak på ett helt annat sätt, och komma fram till sam-
ma sak: Ju mjukare foten är, desto mindre potentiell energi lagras för en
given rörelse.
- - -
Så precis som adzer skriver så är SD-foten att betrakta som en fjäderfot
och inte en dämpfot. Och precis som du skriver så har MM fel - man måste
skilja mellan fjädring och dämpning. En mjuk fot dämpar inte - men är den
mjuk nog så finns heller inget att dämpa när musiksignalen slutar.
Vh, iö
- - - - - -
*I verkligheten är ingen fot oändligt mjuk och även om krafterna som blir
skapade av baselementets motorsystem bara drabbar högtalaren med full
kraft i dess masskontrollerade område (membranets, det vill säga typ över
30 Hz), så kommer den integral man kan sätta upp med aktuella tidskon-
stanter att visa att det uppstår ett litet "restfel".
Krafterna som fötterna återverkar med, verkade helt enkelt för olika länge
sedan (om membranet skall röra sig fram och tillbaka så är det oundvikligt
att den måste röra sig framåt först och tillbaka sedan, eller tvärtom, den
kan inte göra båda rörelserna samtidigt) och därför blir heller inte summan
av deras inverka på högtalarens läge över tiden riktigt noll när musiksig-
nalen slutar. Så kan det vara så att högtalaren inte är varken riktigt i noll-
position eller helt stillastående (även om det blir ofantligt mycket bättre
än om den stått på spikfötter!).
Därför kan man argumentera att en idealisk fot inte skall vara fullständigt
fri från dämpning, utan lite, lite dämpning kan den ha för att hantera rest-
felet. Det har SD-foten.
Jag tycker dämpningen är väldigt nära optimal dämpning (fast det är rätt
så tolerant, både 1/4 och 10 gånger mera skulle bli bra) men vill samtidigt
säga att det inte finns något entydigt svar på hur stor en ideal dämpning
är. Det finns ett antal faktorer som måste balanseras, och man kan välja
att optimera på lite olika sätt.
Man kan förvisso hävda att en större dämpning vore ännu bättre, och om
högtalare bara vore aktuella för placering på betonggolv så skulle jag möj-
ligen vara tillskyndare av en något mera dämpad version.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).