Kablar,
förtöjningar brukar jag kalla dom, eftersom dom är till för att högtalarna inte skall blåsa iväg när man drar på med lite bas
Jag har sålt kablar, mest Monster Cable, massor av Monster Cable men även en hel del andra. Jag har en cd-spelarkabel som är handsignerad av Ken Ishiwata, som jag fått av Ken Ishiwata ur Ken Ishiwatas hand(rör vid mig)

.
Den kör jag vinyl med från MC-trafon, för min ultradyra vinyl-monstercable var för kort när jag flyttade om stereon(den kabeln ligger i en låda)
Jag gjorde mig troligen av med tron på kablar i samband med att jag gjorde mig av med mina mer kostsamma stereoprylar för ca 15 år sen, drömmen var redan krossad av ekonomiska skäl, men jag var nog egentligen aldrig mer än imponerad av att högtalarkablarna var grova som tusan
Det viktigaste som jag ser det är att kablar inte degraderar ljudet(och för det måste dom vara ganska sunkiga eller rentav trasiga), och att det som syns av dom ser snyggt ut: antingen diskret eller en häftig kulör/finish. Kablar som inte syns alls är också väldigt bra
Jag har gjort egna tvinnade kablar med guldkontakter och strumpor och gjort kablar som delvis bestått av koax, men egentligen upptäckte jag aldrig någon fördel med dom, förutom att det var kul med lite pyssel
En intressant detalj med mina nuvarande kablar är att kabeln från min dator, den är kopplad via en Phonic-mixer som tillsammans med datorn står i ett helt annat rum än stereon, är en 10m lång stereokabel av billigaste sort från OnOff: och trots det går det att höra vilket förbluffande bra ljudkort som sitter i datorn(Audiophile 2496). Det låter, enligt min åsikt, helt enkelt strålande med datorljud i stereon.
Min förstärkare har klart bättre hörlursutgång än mixern. Och även det går att höra fast det är 10m sladd till förstärkaren, och signalen i båda fallen har gått genom just samma mixer. Visst kan man argumentera att mixerns hörlursutgång är dålig som i riktigt dålig, men ändå. Givetvis låter ljudet via denna sladd absolut bra även genom mina (nyreparerade) högtalare(vilket jag nu har hunnit testa efter reparation). På köpet slipper jag höra fläktljud från datorn i vardagsrummet.
Det är inte omöjligt att en rejäl tross ut till vardagsrummet skulle, men det låter ju bra som det är ..
Den billiga kabeln förmedlar inget brum och inga störningar, Phonic-mixern har S/N på 106dB, och ljudkortet ungefär samma, och det är faktiskt.se tyst när det skall vara tyst.
Till DVD och tuner har jag något mer påkostade signalkablar, av musiker-standardsnitt, inköpa på Estrad. Dom fungerar vad jag vet bra. Jag saknar inte mina gamla Monster cable, tvärtom känns det bara skönt att köra "no nonsense, no frills". Mellan ljudkortet och mixern in/ut har jag faktiskt ett par något mer påkostade väl skärmade signalkablar, även dom inköpta på Estrad, men ljudkortet är obalanserat så bättre än så blir det nog inte.
Mitt senaste kabelinköp var i samband med att jag satte på stereon för första gången på länge - det finns en tråd om det - och upptäckte att något var fel/trasigt, vilket i förlängningen ledde till reparation av högtalarna. Då slog jag till på ett par HAMA högtalarkablar från Elgiganten, jag valde 2.5mm-kabel för jag ville inte att kabeln skulle begränsa strömflödet om jag känner för att kräma. Och så valde jag just HAMA-kabeln för att den var snyggt transparent blå/silver och billig. Ljudkvaliteten funderade jag inte ens på, den var ju åtminstone avsedd för audio och inte någon vanlig lampsladd.
Den har visat sig fungera utmärkt, efter högtalarreparationen är jag nästan löjligt nöjd med mina högtalare. Dom låter precis som jag vill att dom skall låta. Jag hade sån tur att jag blev rådd att köpa nya baselement, som senare visade sig vara ett ordentligt lyft gentemot dom originalmonterade.
Jag vågar tveklöst påstå att min nuvarande relativt billiga stereo låter mycket bättre än vad någonsin någon av mina före detta mycket dyrare stereos med massvis av monstercable gjorde. Att jag är så säker på det är för att jag med flit hunnit spela en del CD-skivor som jag alltid har tyckt låtit rätt dåligt, nu låter dom mer än bitvis njutbart. Och dom bra skivorna får mig nästan att bli religiös.
Denna förbättring har alltså gått att uppnå utan att esoteriska kablar öht har varit inblandade.
Dom stora förbättringarna är iofs relativt enkla att härleda, CD-skivor låter helt enkelt bättre i min billiga DVD-spelare än i någon av dom CD-spelare jag haft innan. Teknisk utveckling kallas det. Och mina högtalare fick en vitaminkick med nya element. Och i samma veva gjorde jag nogrannt rent min gamla förstärkare, så att den blev återställd till ursprungligt skick. Den var riktigt kraftigt oxiderad, så mina senaste minnen av den var inte välljud direkt. Det är egentligen en ganska bra förstärkare ljudligt sett, om än inte den dyraste som har gjorts.
Det hade inte varit möjligt att ens i någon mån nå en liknande förbättring genom att byta kablar.
Nya högtalare, ny förstärkare och ny DVD-spelare är sånt som kan göra susen. Eller att se över rumsakustiken.
Inte för att jag vet om jag vill ha ljudet lyft så värst mycket, för jag gillar verkligen mitt nuvarande steroljud. Det må mig ovetandes vara enormt färgat, men jag tycker om det. Jag är mer lyssnare än purist
När det gäller kablar står det ganska klart att min åsikt är att bara dom är hela och rena så låter dom bra.
Men man kan inte bortse ifrån att
riktigt häftiga och snygga kablar samt dito kontakter kan vara väldigt upplyftande rent visuellt. Och kanske ett av mannens få smycken, så man skall inte dissa extrema kablar. Om man tillåter tjejer att köpa dior-väskor och annat dyrt, så varför skall man inte tillåta män att köpa värsta kablarna?
mina fem ören, starta flamefesten nu!