Ursprungshändelse, trohet mot fonogrammet?

[RogerGustavsson]

Det är lite detta jag är ute efter. Visst spelas det in skivor på en eller två dagar, och i vissa fall i liveliknande förhållanden. Jag hävdar dock att det är i undantagsfall, iallfall i kommersiella produktioner. Jag reserverar mig för att jag aldrig varit med om inspelning utav klassisk musik utan pop/rock och elektronika.

Det jag menar är att om man tar t ex. pop/rock så låter det ju inte speciellt bra live. Rent ljudmässigt. Ofta i mindre bra lokaler/pubar eller utomhus. Varför vill man sträva efter det ljudet hemma? Och är det studioinspelningen man är ute efter så är det väl mastertaperna man får jaga tag i?

Ja, inte läggs det ner mycket tid för själva inspelandet vid t.ex. klassisk musik. Det är alldeles för dyrt, inte minst om det är artister med kända namn. För i dagarna snart 30 år sedan var ett gäng från LTS på studie- och studiobesök hos Polygram i Hannover (Deutsche Grammophon etc.). Där höll man på att redigera en nyligen inspelad opera, Rosenkavaljeren, med von Karajan som dirigent. Det berättades hur inspelningen gått till och visades hur redigeringen gick till. Själva mixerbordet var uppbyggt i moduler och man tog med sig så många man trodde sig behöva till inspelningsplatsen (tror det var i Wien). Sången togs upp separat och de klippte ihop två olika insatser av en artist när vi var där och det gavs också ett skäl till varför det gjorde det. Redigeringsarbetet var alltså en större del än själva inspelandet.

När det gäller pop/rock så kan det mycket väl framföras live i studion. Det låter betydligt bättre än det man hör på en livespelning på scen/lokal. Om man har möjlighet att tjuvlyssna när några repar i en passande lokal, är det en annan upplevelse än när det är uppmickat via PA för konsert.

[Strmbrg]

...
Har du något förslag på hur en sådan standard skulle se ut? DIN 45 500?

PS. Vad är det för fel på mig? Varför i hela friden kommer jag ihåg numret på DIN-normen utantill?

Ja, det numret kommer ju till och med jag ihåg.

Nå, vi har nu hamnat i "metodikträsket" igen.
Eller åtminstone i metodiksnacket.

Ursprungsfrågan handlade emellertid om vad som menas med trohet mot ursprungshändelse och trohet mot fonogram.

Ursprungshändelsen kan vi ju inte hantera med våra prylar i hemmet, men däremot fonogrammaterialet.

Min fundering handlar snarast om "hur troget det måste vara" för att det skall vara tillräckligt troget.
Innan man har svaret på det, så blir det ganska svårt att veta hur mycket arbete som skall läggas ner på att utveckla metodiken. Eller, hur "bra" uppspelningslänkarna måste vara.

Återigen:
Vad är syftet?
Vad skall uppnås?
Eller, är funderingarna på tekniken intressantare och mer lockande än funderingar på syfte och mål?

[IngOehman]

Tekniken och tekniken.

Jag tycker att det är bättre att tala om metoden (att den råkar måsta vara
teknisk är en bisak). Alltså att komplettera ditt "syfte och mål" så att det kan
bli syfte/mål - metod - resultat.

Jag gillar ju ditt filosoferande men ibland verkar det som om du är nästan
lita onödigt rädd för att det skall gå att komma fram till någonting. )

(Hoppas du förstår vad jag menar.)

- - -

Ändå så tror jag nog att du är glad över att folk inte stannande när saker
började bli för konkreta, och fastnade genom att backa och fråga vad som är
syftet en gång till, och sen en gång till... Trots att det ju är utrett femtioelva
gånger redan.

Utan istället gick de vidare och har skridit till verket och skapat inte bara en
massa standarder utan också faktiska apparater som gör att du kan lyssna
på återgiven musik.

Eller är du inte?


Vh, iö

[steveo1234]

Bra/Skyll dig själv.

Texten var inte skriven för den med sådan attityd, så det är helt okej.

Speciellt det i mitten och i andra halvan av huvudinlägget är jag glad
att du inte läste.


Vh, iö

Ooops


Det där blev lite syrligare än jag hade tänkt mig. Beklagar!

[Strmbrg]

Jag tycker att det är jättebra att det går att spisa vax här hemma.
Till det krävs det ju metoder och det är jättebra att dessa finns.

Nä, jag är inte rädd för att det skall gå att komma fram till något.
Inte vad jag vet.

Exempelvis är jag väldigt orädd för att komma fram till just syftet med det man engagerar sig i.
Vet man syftet - det slutliga, alltså - så är det sannolikt lättare att balansera insatsen sålunda att den blir lagom i förhållande till det mål man har.

Då undrar jag:
När är det bra? Det vill säga, när räcker det?
Hur stor ackuratess behöver man?

Innan man kan svara på det, måste man rimligen ha definierat sitt eget personliga syfte.

Jag efterlyser snarare eftertanke än ett stumt svar på frågan.

För att förtydliga limmar jag in några rader som jag skrivit tidigare i denna tråd:
Är syftet att säkerställa informationen? Dvs informationen om hur det lät vid framförandet.

Är syftet att säkerställa upplevelsen? Dvs den känslomässiga upplevelsen.

Är syftet att säkerställa anläggningens prestanda? Dvs att anläggningen inte påverkar signalen.

Annat?
En kombination?

[Kronkan]

Om man för in begreppet HIFi in i dialogen så blir det inte enklare tror jag mig tidigare ha skrivit. Hifi var i början inget som man mätte sig fram till. Det var en ambition om att inspelningen skulle kunna leda till en naturtrogen återgivning hemma.

Sedan satte tyskarna upp en DIN-norm som för länge sedan är överspelad eftersom nästan vad som helst väl klarar att spela bättre än denna norm.

Alltså för mig så är HiFi en ambition i hela kedjan och inte en mätnorm eller ens trohet mot det som finns i spåret. Om det som finns inte i spåret är avsett för att vara ett stöd för en naturtrogen och musikalisk återgivning så är det ju inte HiFi i strikt mening.

Jag hårddrar det för att göra det extra tydligt men det finns nog ingen entydig sanning utan detta är mera en filosofi av andra tänkbara. Men alltså för mig så är begreppet HIFI en kvalitetsstämpel och mål för hela kedjan att det hemma, med en bra anläggning så skall musiker och instrument göras rättvisa. Alltså återges naturligt.

Den amerikanska och legendariske inspelningsteknikern Rudy van Gelder är för mig en sinnesbild för dessa ambitoner. Jag har en hel del skivor som han spelat in. Bla två tidiga Miles Davis Prestige 7076 och 7014. Walkin 7076 spelades in i föräldrarnas vardagsrum. Det tycks såsom han provar sig fram till en lagom närhet och behaglig klang. Inspelningen verkar räknas som en nationalklenod.

http://blog.americanhistory.si.edu/osay ... f-two.html

Så här blev inspelningen. Detta var samma år som jag föddes 1954!
https://www.youtube.com/watch?v=dx83bH9z2tA

Vad är HiFi. Det står på skivan väl som en ambition ett mål att du skall möta några jazzmusiker hemma hos dig såsom de vill uppfattas.
Viktigare kanske ambitonen var än att den var ursprungstrogen. Han mixtrade till det med anpassad gjord elektronik och mikning för att få till rätt balans och närhet.

All musik behöver inte ha dessa ambitioner. Men idag är ju ändå problemet att det finns alldeles för lite egentlig HIFI. Alltså i ambitionen - i målsättningen.

[Flint]

Om man för in begreppet HIFi in i dialogen så blir det inte enklare tror jag mig tidigare ha skrivit. Hifi var i början inget som man mätte sig fram till. Det var en ambition om att inspelningen skulle kunna leda till en naturtrogen återgivning hemma.

Sedan satte tyskarna upp en DIN-norm som för länge sedan är överspelad eftersom nästan vad som helst väl klarar att spela bättre än denna norm.

Alltså för mig så är HiFi en ambition i hela kedjan och inte en mätnorm eller ens trohet mot det som finns i spåret. Om det som finns inte i spåret är avsett för att vara ett stöd för en naturtrogen och musikalisk återgivning så är det ju inte HiFi i strikt mening.

Jag hårddrar det för att göra det extra tydligt men det finns nog ingen entydig sanning utan detta är mera en filosofi av andra tänkbara. Men alltså för mig så är begreppet HIFI en kvalitetsstämpel och mål för hela kedjan att det hemma, med en bra anläggning så skall musiker och instrument göras rättvisa. Alltså återges naturligt.

Den amerikanska och legendariske inspelningsteknikern Rudy van Gelder är för mig en sinnesbild för dessa ambitoner. Jag har en hel del skivor som han spelat in. Bla två tidiga Miles Davis Prestige 7076 och 7014. Walkin 7076 spelades in i föräldrarnas vardagsrum. Det tycks såsom han provar sig fram till en lagom närhet och behaglig klang. Inspelningen verkar räknas som en nationalklenod.

http://blog.americanhistory.si.edu/osay ... f-two.html

Så här blev inspelningen. Detta var samma år som jag föddes 1954!
https://www.youtube.com/watch?v=dx83bH9z2tA

Vad är HiFi. Det står på skivan väl som en ambition ett mål att du skall möta några jazzmusiker hemma hos dig såsom de vill uppfattas.
Viktigare kanske ambitonen var än att den var ursprungstrogen. Han mixtrade till det med anpassad gjord elektronik och mikning för att få till rätt balans och närhet.

All musik behöver inte ha dessa ambitioner. Men idag är ju ändå problemet att det finns alldeles för lite egentlig HIFI. Alltså i ambitionen - i målsättningen.

Instämmer fullständigt. Begreppet HiFi har inget med mätvärden att göra. Din-normen kan möjligen ses som en rekommendation för den som absolut måste ha en spiskrok att hålla sig i. HiFi betyder naturtroget ljud och inget annat och att den återgivna musiken låter som i verkligheten. På senare tid har musiken distats sönder med en massa lågbas men det är inte hifi utan förvrängning. Den basen finns inte i verkligheten utan är bara konstgjort tillverkad av elektronikleksaker. Sådäså.

[denim44demon]

Kan en dator vara ett instrument?

[Kronkan]

Kan en dator vara ett instrument?

Definitivt. På olika sätt om jag förstår saken rätt. Dels som ljudlagrare och som redigerare och med mängder av sätt att påverka.

En del av den "techno" som jag har är ju rejält bra och fullskalig. Tycker att välljudet kan vara påtagligt.

Vad gäller musik enbart skapad med datakraft så är det ju enkelt med vad som är ursprunget. Ingen tvekan där. Och även detta kan vara HIFi även ur en subjektiv mening. Det beror ju på intentionen och målsättningen.
Om man ser det ur det perspektiv som jag just nu väljer att se det ur. Vilket ju borde vara retro. Hemskt retro till och med. Innan Deutshe industrinormen.

[shifts]

Självklart är dator ett instrument, på nästan hur många olika sätt som helst och inom i princip hur många olika genres som helst. Hur många decennier har det varit det nu undrar jag? Blir faktiskt paff när jag läser att ni inte är säkra.

Här är en fin skiva, Jóhann Jóhannsson, IBM 1401 A User's Manual:
http://open.spotify.com/album/3ZqqvWwHzoVCxwdsaUaF9z

[bensnake]

Självklart är dator ett instrument, på nästan hur många olika sätt som helst och inom i princip hur många olika genres som helst. Hur många decennier har det varit det nu undrar jag? Blir faktiskt paff när jag läser att ni inte är säkra.

Här är en fin skiva, Jóhann Jóhannsson, IBM 1401 A User's Manual:
http://open.spotify.com/album/3ZqqvWwHzoVCxwdsaUaF9z

Det är nog inne på det femte, va?

Sedan beror det väl, som i de flesta fall, på hur man definierar ett (musik)instrument. Ska man kunna "spela på det" för att det ska få kallas musikinstrument eller räcker det med att det ska kunna gå att skapa ljud (i musiksyfte) med hjälp av det?

[denim44demon]

Då borde det väl inte finnas något ljud som vi kan höra som inte finns, oavsett hur vi framställt det, eller?

Hoppas ni förstår hur jag menar!

[Strmbrg]

Egentligen spelar det kanske inte så stor roll vad musik "är"?

Om jag gillar att lyssna på motorvägsbrus, eller en kokt korv, så ÄR det ju så.
Oavsett om motorvägsbrus och en kokt korv "är" musik eller något annat.

[denim44demon]

Om en låt har spelats in och sedan justerats i en dator, oavsett om det är till det bättre eller sämre så kan man då räkna producenten den sista artisten som spelat sitt instrument.

Tillägg: Det känns som om det är svårt att veta om ljudet på en skiva är det ljud som artisten hade tänkt sig eller om det försämrats, alternativt förbättrats senare. Men trohet mot fonogrammet kan man dock försöka eftersträva. Det jag tänker mig som mycket intressant är att ljudet ska låta tillräcklig nära det artisten ursprungligen tänkt sig (bästa möjliga blir då skivan). Exempel: Jag skulle inte vilja gå igenom en utställning av en konstnär med solglasögon, dock kan vi alla se konstverken med olika ögon.

[Kronkan]

Om en låt har spelats in och sedan justerats i en dator, oavsett om det är till det bättre eller sämre så kan man då räkna producenten den sista artisten som spelat sitt instrument.

Mycket hårklyveri, men en ljudtekniker även om han är en närmast historisk person som Rudy van Gelder så är han inte en musiker. Men använder han inspelade andra artiester för att skapa musik så är han eller hon en musiker.

All inspelade ljud är inte musik. Även om de inte innehåller någon röst. Det finns ånglok som är inspelade. Vilket jag inte ännu har. Det finns också ljudkonst.

[Kronkan]

Om en låt har spelats in och sedan justerats i en dator, oavsett om det är till det bättre eller sämre så kan man då räkna producenten den sista artisten som spelat sitt instrument.

Tillägg: Det känns som om det är svårt att veta om ljudet på en skiva är det ljud som artisten hade tänkt sig eller om det försämrats, alternativt förbättrats senare. Men trohet mot fonogrammet kan man dock försöka eftersträva. Det jag tänker mig som mycket intressant är att ljudet ska låta tillräcklig nära det artisten ursprungligen tänkt sig (bästa möjliga blir då skivan). Exempel: Jag skulle inte vilja gå igenom en utställning av en konstnär med solglasögon, dock kan vi alla se konstverken med olika ögon.

Då kanske vi borde kalla det Hifi. Om vi väljer att se det så.

[hifikg]

Om en låt har spelats in och sedan justerats i en dator, oavsett om det är till det bättre eller sämre så kan man då räkna producenten den sista artisten som spelat sitt instrument.

Mycket hårklyveri, men en ljudtekniker även om han är en närmast historisk person som Rudy van Gelder så är han inte en musiker. Men använder han inspelade andra artiester för att skapa musik så är han eller hon en musiker.

All inspelade ljud är inte musik. Även om de inte innehåller någon röst. Det finns ånglok som är inspelade. Vilket jag inte ännu har. Det finns också ljudkonst.

Och motorsågar... och hur f-n ska man få crunch i en låt utan KANONER!?!?

[Kronkan]

Om en låt har spelats in och sedan justerats i en dator, oavsett om det är till det bättre eller sämre så kan man då räkna producenten den sista artisten som spelat sitt instrument.

Mycket hårklyveri, men en ljudtekniker även om han är en närmast historisk person som Rudy van Gelder så är han inte en musiker. Men använder han inspelade andra artiester för att skapa musik så är han eller hon en musiker.

All inspelade ljud är inte musik. Även om de inte innehåller någon röst. Det finns ånglok som är inspelade. Vilket jag inte ännu har. Det finns också ljudkonst.

Och motorsågar... och hur f-n ska man få crunch i en låt utan KANONER!?!?

Här Hifikg! Genre Non-Music men effektfullt. Stereo!!

http://www.discogs.com/No-Artist-Sound- ... se/3265571

[hifikg]

Om en låt har spelats in och sedan justerats i en dator, oavsett om det är till det bättre eller sämre så kan man då räkna producenten den sista artisten som spelat sitt instrument.

Mycket hårklyveri, men en ljudtekniker även om han är en närmast historisk person som Rudy van Gelder så är han inte en musiker. Men använder han inspelade andra artiester för att skapa musik så är han eller hon en musiker.

All inspelade ljud är inte musik. Även om de inte innehåller någon röst. Det finns ånglok som är inspelade. Vilket jag inte ännu har. Det finns också ljudkonst.

Och motorsågar... och hur f-n ska man få crunch i en låt utan KANONER!?!?

Här Hifikg! Genre Non-Music men effektfullt. Stereo!!

http://www.discogs.com/No-Artist-Sound- ... se/3265571

Kul! Har en bunt ljudeffekts-cd som jag brukade krydda mina små program med på den tiden jag gjorde såna. Fast med motorsåg tänker jag på La Folia och kanoner är förstås gamle Pjotr som bistår med. E.S.T spelade bl a på transistorradio på skivan 301, dvs transistorradion var ett av "intrumenten", Roger Waters kraschar väl en del saker i "Amused to Death". För att inte tala om när Michael B Tretow kör igång på mopeder, telefoner och sirener. Eller varför inte den här gamla dängan, http://www.youtube.com/watch?v=Hccf-8BYaDg

[Conan]

Begreppet HiFi har inget med mätvärden att göra. Din-normen kan möjligen ses som en rekommendation för den som absolut måste ha en spiskrok att hålla sig i. HiFi betyder naturtroget ljud och inget annat och att den återgivna musiken låter som i verkligheten.

Här skulle jag nog vilja invända en smula: Om du ser hela kedjan från inspelning till uppspelning (rummet inkluderat) så kan HiFi ses som en strävan att återge musiken som den lät i verkligheten. Men om man tar en enskild apparat i kedjan (en CD-spelare t.ex.) och funderar på hur mycket "HiFi" den är, så kan det väl visst börja handla om mätvärden som "spiskrokar". Är spelaren med 0,001% dist och 0,01 dB prcesision i frekvensåtergivningen "mer HiFi" än en apparat med 10 eller 100 gånger sämre mätdata? Jag skulle nog vilja säga det...ibland...

Och om vi fortsätter resonemanget om att en bättre HiFi-apparat (kan) kännetecknas av bättre tekniska prestanda & mätvärden, så kan man fundera på om att välja HiFi-utrustning efter mätvärden allena eller om man ska lyssna sig fram.

Och om man lyssnar sig fram (vilket man såklart ska göra) , ska man gå på:

1. Att maximera upplevelsen/känslan av musiken?
2. Att maximera känslan av att "vara där" vid inspelningstillfället?
3. Att maximera anläggningens "neutralitet" (dvs att fonogrammet återges så naturtroget som möjligt)?

Nåja, det var väl där diskussionen startade från första början..?

Jag ser egentligen problem med alla tre "angreppssätten":

1. Uppplevelsen och känslan i musiken kan variera kraftigt, och vilken upplevelse/känsla vill man "maximera" vid vilken musik. Är det favvo-artisten som ska "maximeras"? Är det mässjazz? Är det Ludgo-Pelle? Eller nån "fin" abstrakt klassisk musik? Ska det alltid vara roligt att lyssna på musik oavsett vad som spelas? Om jag maximerar mina upplevelser mot alla gengrer, "förlorar" jag nåt på min favvo-musik? Och om jag styr på min favvo-msuik för dagen, missar jag nån annan typ av musik?

En fullständigt "upplevelse-orienterad" anläggning låter för mig mer som ett musiknstrument, och det är inte riktigt vad jag vill ha... tror jag...

2. "Vara där" ja... men hur många av oss kan säga hur det lät "där & då"? Ska allt låta som din favvo-konserthall? Och om inspelningen inte alls har fångat "där och då" ska det fortfarande låta "där & då" om återgivningen? Vad styr man då på i valet av ljud? Studio-inspelningar sen som påpekats blir ju också en annan fråga; vad är "där & då" i det fallet?

3. Fonogrammet alltså... men principiellt finns ju samma problem där som i fallet med att söka en "där & då"-upplevelse; gemene man vet inte hur fonogrammet "ska låta". Vi har dessutom både inspelningslokalen och inspelningstekniken att ta hänsyn till m.a.p. hur det "ska låta" om fonogrammet.. och dessutom ev. artefakter tillhörande uppspelningsmediet i sig (mp3, vinylavspelning, tok-mastring mm mm)... puuh...

Jag tror risken ligger i att snöa in sig för mycket på någon av dessa "angreppssätt". Bättre förmodligen att blanda & ge mellan filosofierna. Upplevelsen är viktig men det kan bli galet om man ser HiFi-anläggningen som ett musikinstrument i sig. Men såklart ska det vara kul att lyssna, framförallt på sin favvo-musik. En återgiven akustisk miljö kan vara mycket givande för upplevelsen, men att primärt "styra" på detta kan göra att man hamnar i frustration och på villovägar. Fonogrammet är egentligen vad anläggningen har att "jobba med", men att bara sikta på neutralitet kan göra att du tappar fokus på upplevelsen och musiken i sig, framförallt när det är dåligt inspelad.

Som vanligt här i Svedala kanske lagom av varje blir det bästa i slutändan. Det ska vara kul att leva & lyssna på musik, men superlåg dist i en CD-spelare är också bra för själaron...

[Kronkan]

Begreppet HiFi har inget med mätvärden att göra. Din-normen kan möjligen ses som en rekommendation för den som absolut måste ha en spiskrok att hålla sig i. HiFi betyder naturtroget ljud och inget annat och att den återgivna musiken låter som i verkligheten.

Här skulle jag nog vilja invända en smula: Om du ser hela kedjan från inspelning till uppspelning (rummet inkluderat) så kan HiFi ses som en strävan att återge musiken som den lät i verkligheten.

Som det låter i verkligheten? Om jag får fortsätta med exemplet så vara han inte rädd för att styra och korrigera inspelningen så att "det lät rätt".

Han har ingen rädsla eller tvekan heller för den digitala tekniken. Han verkar helt pragmatisk.

https://www.youtube.com/results?hl=sv&q ... a=N&tab=w1

Bara lite OT
Det verkar som ha drivit på införandet av stereo var de som arbetade med inspelning av klassisk musik. För jazz räcker välinspelad mono riktigt långt.

MEn vill här betona att mina inlägg inte skall ses som en partsinlaga i någon debatt. Bara som ett sätt att se. Om man så vill.

[Kronkan]

Om en låt har spelats in och sedan justerats i en dator, oavsett om det är till det bättre eller sämre så kan man då räkna producenten den sista artisten som spelat sitt instrument.

Mycket hårklyveri, men en ljudtekniker även om han är en närmast historisk person som Rudy van Gelder så är han inte en musiker. Men använder han inspelade andra artiester för att skapa musik så är han eller hon en musiker.

All inspelade ljud är inte musik. Även om de inte innehåller någon röst. Det finns ånglok som är inspelade. Vilket jag inte ännu har. Det finns också ljudkonst.

Och motorsågar... och hur f-n ska man få crunch i en låt utan KANONER!?!?

Här Hifikg! Genre Non-Music men effektfullt. Stereo!!

http://www.discogs.com/No-Artist-Sound- ... se/3265571

Kul! Har en bunt ljudeffekts-cd

Tyvärr har jag inget sådant på vinyl. Men gick ändå och kollade om det fanns en fil "ljud". Men jag har Grammofon-Bingo! Inget på vinyl är mig främmande. Bara utrymmet begränsar.

Go-natt

[IngOehman]

Vi kan bara hoppas på att artisten godkänner det som finns på skivan såsom en tillräckligt bra approximation av vad denne i huvudsak vill presentera för lyssnaren.

Att skapa en så korrekt återspegling av några slags originalhändelser kan/får/bör aldrig gå före detta, i princip. Med lite tur sammanfaller önskemålen.

Vanurå, skriver du något som jag håller med om?!


Vh, iö

[IngOehman]

Dina resebyråer låter som jämförelsen mellan att tvingas lyssna på en illa spelad, ehuru autentisk, blockflöjt en helnatt, med chans till att få höra en ren ton emellanåt, jämfört med en skön, avkopplande, sexig och minnesvärd show i Las Vegas. Jag väljer Vegas.

Närå, nu tänker du fel.

(Även om ditt svar förstås är rätt, men det var ju inte ett svar på min
fråga.)

- - -

Både blockflöjten och LasVegas-showen är ju sanna händelser av nuet.

De finns att beskåda av höra på riktigt.

- - -

Frågan är alltså om du om säg 1987 år (vi säger att du lever ett nytt liv
då, utan minnen från detta) hellre vill åka tillbaka och titta på både Las
Vegas-showen och på blockflöjten (du får titta på vad som helst som du
hittar att titta på) - såsom de var?

Eller om du hellre vill "låtsas-åka-tillbaka" till ett påhittat 2013, och där
få se och höra något som är mycket mera spektakulärt, men som inte
hände?

Eller säg att du får åka tillbaka till år noll och följa med vad som verkligen
hände där, skulle du hellre vilja träffa Jesus som han var (om han fanns
alls, annars får du träffa andra som är där du landar) och få se vad som
verkligen hände, eller skulle du föredra en skickligt dramatiserad version
som har både bättre tempo och plot?


Vh, iö

[hifikg]

Den ena resebyrån erbjöd mig sju sekunders upplevelser på en hel vecka och den andra levererade fullt ös. Inte tänkte jag fel inte. Planet till Vegas fylldes snabbt! Hoppas blockflöjtsolisten gör bra ifrån sig om du väljer den resan. Vad som händer i Vegas... ja...

[bensnake]

Eller säg att du får åka tillbaka till år noll och följa med vad som verkligen
hände där, skulle du hellre vilja träffa Jesus som han var (om han fanns
alls, annars får du träffa andra som är där du landar) och få se vad som
verkligen hände, eller skulle du föredra en skickligt dramatiserad version
som har både bättre tempo och plot?


Vh, iö

En trohet mot fonogrammetivrare hade omedelbart refuserat tidsresan ("tidsmaskiner finns ju inte på riktigt, det vet ju alla med lite högstadiefysik i bagaget") och sålunda föredragit att i stället lyssna till en inspelning med Jesus röst, ackurat återgiven (lite bashöjning är dock ok om rösten är tunn).

Alla vi andra hade tyckt att det vore skithäftigt att få träffa honom, där och då...

[IngOehman]

Den ena resebyrån erbjöd mig sju sekunders upplevelser på en hel vecka och den andra levererade fullt ös.

Och hur kom du fram till det då???

Även om orden sju sekunder fanns med så står det inte något som ens
påminner om det du påstår. Det stod att en vecka av ett tidsspann om
165 miljoner år motsvarar 7 sekunder av en period av 2000 år.

Det berättade bara att man inte skall förvänta sig att på en vecka få se
allt det som händer under det 165 miljoner år långa tidsspann som det
fanns dinosaurier, om man åker med en riktig tidsmaskin.

Var det verkligen svårt att förstå att det var det jag skrev?

Inte tänkte jag fel inte.

Nähä, men då är det väl läskunnigheten som undflydde dig.

Eller kanske läsviljan, när du såg hur lång text jag författat? Jag vet att
inte alla orkar läsa så många ord i ett streck. Men om det blir för jobbigt
så behöver man ju inte läsa allt på samma gång. Man kan kanske ta en
paus och sen läsa lite till.

Det kan vara bra även för att hinna kontemplera det lästa.

Hursomhelst - om du inte känner dig inspirerad att läsa det jag skriver så
tycker jag att det är bättre att du inte läser det alls, eller att du bara läser
lite men mera noga. Det är mycket bättre än att gissa vad jag skrivit efter
att ha skummat texten.

Det är ju bara att slänga bort din tid. Varför läsa alls om du inte bryr dig om
vad jag skriver?

(Om det jag skriver låter offensivt så beror det bara på att jag är nyfiken på
hur det kom sig att du trodde att jag hade skrivit något som jag inte ens
var i närheten av att skriva. Mänskligt beteende intresserar mig. Det är ju
dessutom en del av mitt uppdrag att studera det.)

Planet till Vegas fylldes snabbt! Hoppas blockflöjtsolisten gör bra ifrån sig om du väljer den resan. Vad som händer i Vegas... ja...

Igen - det du tror jag skrivit stämmer inte alls med vad jag skrev, och för
att du skall inse det så tror jag nog att du behöver läsa det jag skrev.

Alternativen är alltså att - resa tillbaka till någon tid för länge sedan och
där uppleva sakerna exakt som de var (t ex jesus tid på jorden) även
om man inte kan veta det alldeles säkert, eftersom det inte finns någon
parallellresa att jämföra med - eller att låtsas-resa till någon som garan-
terat inte har hänt, och åse (och höra) detta, som är väldigt spektakulärt
(typ med garanti).

För mig (som kan finna nöje i båda) finns det inget egenvärde att det sist
nämnda kallas för en tidsresa eller att det ser trovärdigt ut, det vill säga är
likt min föreställningsvärld av något som kan ha hänt - illusionen är för mig
helt meningslös om det som visas ändå inte är sant. Då tycker jag bara att
upplevelsen räknas.

Om det är en återgivning av något som verkligen har hänt så uppskattar
jag däremot en hög ursprungstrohet.


Men det spelar nog ingen roll hur jag försöker förklara alternativen och den
skillnad mellan återgivning, illusoriskhet och upplevelse jag talar om. Det är
inte möjligt att nå fram tycks det. Nåja. Det är inte så viktigt.

Men att från framtiden åka tidsmaskin till LV sorterar alltså under att få upp-
leva något som verkligen har hänt. Men företar man sig en sådan resa från
en framtid så avlägsen att man inte ens vet att LV fanns, så är det ju ändå
inte säkert, eller ens troligt, att man kommer att träffa in just LV i tiden och
i rummet. Men kanske, med lite tur?


Vh, iö

[denim44demon]

När jag verkligen har tid att lyssna på musik och inte bara har den där i bakgrunden som något trevligt medan jag gör annat så blir det oftast via vinylsamlingen. Jag tycker att detta ger mer känsla åt musiken då jag får lite historik via omslaget och det krävs lite mer aktivitet i form av skiv- och sidbyte med mera om jag vill fortsätta lyssna. Jag tycker att vinylspisandet på detta sätt höjer upplevelsen mer än jag tycker att ljudet är bättre via detta medium än via t.ex. Spotify. Min önskan är att det låter tillräcklig nära det artisten ursprungligen tänkt sig för det är det jag vill höra. Aktiviteterna kring vinylspisandet hjälper mig att hålla fokus på musiken till skillnad mot Spotify där det går att sätta på shuffle på 100 skivor och låta det rulla en dag. Tillägg: Jag tycker jag Spotify är helt underbart smidigt och bra ändå och fyller det syfte jag har med det!

Artister som spelar in skivor antar jag oftast noggrant tänkt igenom låtföljden för att bygga upp en känsla eller dylikt och då känns det lite som om man förstör artistens grundtanke med shuffle. Vad tycker ni?

Sorry om detta hamnar lite "Off Topic"[/b]

[IngOehman]

Jag håller med massor av det där, och önskar att det fanns CD-spelare där
man la CDn uppåner och laser-läsaren satt så att man kunde manövrera
den med handen.

Jag har faktiskt för många år sedan byggt* en sådan, och det gick utmärkt
att "putta fram" (det vill säga putta ut, för CD är graverade inifrån och ut)
lasern, för att hoppa framåt på skivan.

Kändes mycket trevligare att manövrera avspelningen på det viset än med
knappar på fronten. Fast de fungerade också, om man ville hoppa till en
distinkt punkt som starten av en låt. Vad som tyvärr inte var möjligt att se
var, var växlingarna mellan låtar fanns.


Vh, iö

- - - - -

*Fast "byggt" var kanske är att ta i. Jag bara plockade sönder en av mina tre
Phlilps 207, och konfigurarade om mekaniken så det gick att sätta ett litet
manövreringshantag på laserenheten så man kunde svänga ut den efter vad
man önskade. Nu var det ju några år sedan det här men jag har ett svagt
minne av att man var tvungen att hantera ett problem med att apparaten
ibland stannade när den blev provocerad på det viset, istället för att fortsätta
att spela där lasern hamnade. Men det gick att fixa.

Den såg bedrövlig ut, och gillade inte starkt ljus när man spelade.

[hifikg]

Den ena resebyrån erbjöd mig sju sekunders upplevelser på en hel vecka och den andra levererade fullt ös.

Och hur kom du fram till det då???

Även om orden sju sekunder fanns med så står det inte något som ens
påminner om det du påstår. Det stod att en vecka av ett tidsspann om
165 miljoner år motsvarar 7 sekunder av en period av 2000 år.

Det berättade bara att man inte skall förvänta sig att på en vecka få se
allt det som händer under det 165 miljoner år långa tidsspann som det
fanns dinosaurier, om man åker med en riktig tidsmaskin.

Var det verkligen svårt att förstå att det var det jag skrev?

Det skrev du ju inte. Du skrev "Om man stannar en vecka så får man bara se något som motsvarar att se ett 7 sekunder långt nedslag av tiden från år noll till nu." Det låter som en väldigt tråkig vecka jämfört med resan till Las Vegas.