Du ger dig inte, va?
Tron på esoterisk hifi-utrustnings fullkomlighet är djupt inrotad i vissa läger ...
Låt mig nöja mig med att säga att
jag hör skillnad, och att det inte behövs någon überutrustning för att höra den skillnaden, skillnaden ökar ju fler instrument mixen innehåller dvs när komplexiteten ökar. Ett enskilt instrument återges lättare med lägre kvalitet.
Eller menar du att du inte hör någon skillnad mellan äkta live och hifi-utrustning? Då antingen ljuger du för sig själv eller är halvdöv, men om så inte är fallet och du inser att
där finns en skillnad inser du säkert också att det finns en massa grader av denna skillnad på vägen mellan ytterligheterna CD-format via högtalare och äkta livemusik. 24-bitars återgivning finns någonstans däremellan.
Dither är inget återskapande av förlorad information, det är bara ett sätt att på konstgjord väg minska risken för vad man uppfattar som riktigt störande digital distorsion.
Om du visste hur mycket dynamik det
egentligen finns i vardagliga ljud skulle du inte vara så tvärsäker. Jag var på en demo en gång där Stig Carlsson visade hur det(enligt honom) behövdes en förstärkare på minst 2x1000W för att med ett par "normala" högtalare någotsånär naturligt återge ljudet av en vanlig dörr som slängs igen. Pratar vi då om musik skapad av kreativa artister innehållande tom
mindre normala ljud så inser vi lätt att det behövs en del dynamik för att täcka upp för allt.
Sen stämmer det som du säger att mycket maskas av bakgrundsbruset, det är ju självklart, det är därför man kan tycka att en rätt usel mp3-spelare låter riktigt bra på tunnelbanan. Men under bättre lyssningsförhållanden upptäcker örat betydligt mer än vad du tycks tro.
Alla CD-skivor mastras, och däri inbegrips i stort sett samtliga fall någon form av komprimering för att göra skivan mer "lyssningsvänlig". Vilket den i allmänhet subjektivt sätt också blir.
Ang. länkar, nu är klockan mycket så jag orkar inte Googla, men Googla är ett bra tips. Vad gäller dynamik och distorsion kan du gärna försöka uppsöka digitala musikerforum där användarna har absolut samma synpunkter som mig när det gäller vinsterna i ljudkvalitet mellan olika format och värdet av maximal dynamik i första inspelningsskedet.
Enda anledningen att spela in i 16 bitar idag är om man har en för långsam dator, för lite hårddiskutrymme, eller planerar att spela in vansinnigt många spår simultant. Annars är 24 bitar standard, nermixning och mastring sker till 16 bitar eftersom det är konsumentstandard.
Sen är ju 24-bitar tveeggat vad gäller ljudliga vinster, förutom att risken att få digital distorsion vid låga nivåer minskar så minskar också risken att signalen blir överstyrd i inspelningsskedet. Man kan också vid en senare ommixning förstärka ett svagt inspelat ljud utan att förstärka en massa brister på samma gång. Ett ännu bättre val är 32-bitar med flytande decimal, eftersom det i princip
inte går att överstyra. Det är iaf ingen som vill ha medlyssning på sådana starka ljud
Nackdelen med det det är att det kräver mycket processorkraft och rent ljudligt så lär inte ens proffsen höra skillnad på 24-bitar och 32-bitar. Jag gör det inte iaf.
För övrigt finns det samplingsskivor för musiker att köpa, du kan ju roa dig med att försöka få tag i samma samplingar i 16 och 24-bitars format så får du höra skillnaden, om du inte orkar sampla själv(ett vanligt sätt att stympa demoversioner av softsynthar är att enbart tillåta 16-bits samplingar, då
måste man ju köpa fullversionen om man gillar programmet).
