Moderator: Redaktörer
Svante skrev:Ja, alla har väl hört att det brummar till och från om gitarrförstärkare. Och till brum finns det ju olika orsaker, det kan vara jordloopar eller att gitarrmiken plockar upp ett magnetiskt fält. Och så har man ju en hög förstärkning, ofta.
Men när man lyckas få en gitarrförstärkare tyst, vad är det man har gjort rätt då? Vad är det man behöver fixa? Vilken är den vanligaste orsaken till att det brummar?
Jocke skrev:Det vore väl möjligt att ansluta pickuperna balanserat...? Nu lägger man bara ena tampen till jord.
Flint skrev:Jocke skrev:Det vore väl möjligt att ansluta pickuperna balanserat...? Nu lägger man bara ena tampen till jord.
Ja, men då får man köra treledare (skärmad tvåledare) mellan gitarr och stärkare/pedal och det ställer hela branschen på huvudet.
Flint skrev:Klart att det går att lösa. Det finns massor med tänkbara lösningar. Testa. Jag syftade på om principen skulle få någon genomslagskraft eller inte. Det är ju den kommersiella marknaden som styr utvecklingen.
Jocke skrev:Hur har det gått men dina gitarrmickar sedan... minns vi skrev om det för några år sedan.
Flint skrev:Jocke skrev:Hur har det gått men dina gitarrmickar sedan... minns vi skrev om det för några år sedan.
Har legat lite lågt av två anledningar, mina egna hjärtproblem och en naturlig mognadsprocess. Men jag har nog lindat något tjugotal mickar i alla fall. Har fyra på gång just nu, tre stratamickar och en humbucker. Väntar på prylar från Stewart MacDonald.. Kör på min strata-hpd ett omlindat set från Tonerider med alnico 3-magneter. Det blev ett lyckat projekt klart bättre än i orginal som lät tunt, klemt och spinkigt. Mickarna växte i upplevt ljud men det berodde inte på ökad utsignal, bara i det skapade intrycket. Humbuckern ska bli en paf-inspirerad halsmick dvs inte ett skit överlindad och med alnico5-magnet för att få bättre bett (hoppas jag) än den mick som sitter där nu något överlindad och med alnico2-magnet ger. Så är läget just nu.
bensnake skrev:Flint skrev:Jocke skrev:Hur har det gått men dina gitarrmickar sedan... minns vi skrev om det för några år sedan.
Har legat lite lågt av två anledningar, mina egna hjärtproblem och en naturlig mognadsprocess. Men jag har nog lindat något tjugotal mickar i alla fall. Har fyra på gång just nu, tre stratamickar och en humbucker. Väntar på prylar från Stewart MacDonald.. Kör på min strata-hpd ett omlindat set från Tonerider med alnico 3-magneter. Det blev ett lyckat projekt klart bättre än i orginal som lät tunt, klemt och spinkigt. Mickarna växte i upplevt ljud men det berodde inte på ökad utsignal, bara i det skapade intrycket. Humbuckern ska bli en paf-inspirerad halsmick dvs inte ett skit överlindad och med alnico5-magnet för att få bättre bett (hoppas jag) än den mick som sitter där nu något överlindad och med alnico2-magnet ger. Så är läget just nu.
Min LP har Classic57:or och min ESP Eclipse Custom har aktiva EMG. Banne mig om inte EMG-micarna brummar mindre, trots högre utsignal. Vad beror det på?
petersteindl skrev:Är det inte lite mer live-känsla med lite brum?
Flint skrev:Jocke skrev:Hur har det gått men dina gitarrmickar sedan... minns vi skrev om det för några år sedan.
Har legat lite lågt av två anledningar, mina egna hjärtproblem och en naturlig mognadsprocess. Men jag har nog lindat något tjugotal mickar i alla fall. Har fyra på gång just nu, tre stratamickar och en humbucker. Väntar på prylar från Stewart MacDonald.. Kör på min strata-hpd ett omlindat set från Tonerider med alnico 3-magneter. Det blev ett lyckat projekt klart bättre än i orginal som lät tunt, klemt och spinkigt. Mickarna växte i upplevt ljud men det berodde inte på ökad utsignal, bara i det skapade intrycket. Humbuckern ska bli en paf-inspirerad halsmick dvs inte ett skit överlindad och med alnico5-magnet för att få bättre bett (hoppas jag) än den mick som sitter där nu något överlindad och med alnico2-magnet ger. Så är läget just nu.
Flint skrev:Jocke
Alla försök till "evolution" tycks ha även sina nackdelar och som det verkar när tiden har fått sållat bland dom så återstår 50-talets grunder som vinnare i alla fall. En vanlig Fender single coil och en standard Gibson humbucker utan finesser och krångligheter verkar överleva alla nymodigheter både ljud, spel och hanteringsmässigt. Och ja, när man börjar kolla alla parametrar som megnetstyrka, magnetlängd, tråddiameter, lindningsvarvantal, trådsträckning, trådisolering mm utöver också gitarrens övriga egenskaper så har man jobb ett tag. Finns ingen chans/risk att bli fullärd där. Kul bara att se att man kan ha gått 40-50 år med en missuppfattning skapad av dåtidens sanning vilket när man sen testar saken själv visar sig vara på ett helt annat sätt. Sustain är en sån faktor där jag har fått tänka om rejält gentemot 60-70-talets prägling och norm.
Jocke skrev:Vad har du kommit fram till ang sustain?
Flint skrev:Oftast är det gitarren som plockar upp brummet och då gitarrer ofta Fender med sk. single coil-pickuper, en högohmig spole (per pickup) som är helt oskärmad och klart som tusan att den tar upp det störfält som alltid finns i luften från/runt nätanslutna apparater. Sen finns det gitarrer ofta Gibson med sk. humbucker-pickuper. Där har man två spolar (per pickup) kopplade i serie som nyttosignalen ser det men i motfas som brum och störningar ser de. Därav "hum buck", att "kasta av sig" brummet. De pickuperna är betydligt okänsligare för brum men dock inte helt.
Förstärkarna i sig går dock att få mer än nödvändigt brum och brusfria med lämplig jordning och lite allmänt nyttiga knep. Men så länge vi kör med högohmiga pickuper får vi nog behålla brumproblemet och det får vi nog räkna med blir ganska många år än. Det har gjorts försök med lågohmiga eländen men de duger inte i sammanhanget för dom låter inte rätt. Den högohmiga principen är med som bidragande orsak till instrumentklangen och den kulturen ändrar man inte på hur som helst. Det är känsligt som satan. Jag märker att ljudkaraktären ändras av att jag bara spänner tråden olika hårt när jag lindar en pickup.
Flint skrev:Svante
Jodå, men de försök som har gjorts har inte landat hos (miss)brukarna. Har alltså inte sålts i den mängd branschen önskar. Därför har den gamla invanda principen levt vidare trots dessa "marginella" problem.
xeizo skrev:Flint skrev:Svante
Jodå, men de försök som har gjorts har inte landat hos (miss)brukarna. Har alltså inte sålts i den mängd branschen önskar. Därför har den gamla invanda principen levt vidare trots dessa "marginella" problem.
Var populärt i början på 80-talet, Ibanez och Yamaha hade en massa gitarrer med "aktiva" mickar och en mängd elektroniska finesser och knappar på plankan. En lucka för 9V-batteri på baksidan. Men, dom försvann ... folk vill ha the real deal och inget elektroniskt tjafs
Jocke skrev:Idag är det väl nästan bara vissa hårdrockare som mer generellt använder EMG men jag gissar att det mest är den extra boosten de är ute efter... Så det har gjorts en del seriösa försök...^^
Flint skrev:Så är det. Aktiva mickar är en ganska kort utvecklingsfas i en gitarrists ytterst händelserika och gifvande liv.
Flint skrev:Jocke skrev:Idag är det väl nästan bara vissa hårdrockare som mer generellt använder EMG men jag gissar att det mest är den extra boosten de är ute efter... Så det har gjorts en del seriösa försök...^^
EMG ger ett ljud som är ganska lätt att dista på ett jämt och tillrättalagt sätt. Dansbandarna gillade dom också ett tag. EMG var ett typiskt inslag i 80-talsljudet när smil- och solariegubbarna "Grät inga tårar för nåns skull". Jag ser aktiva mickar som dansbandsprylar.
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 26 gäster