För mätning med Dayton OmniMic 20 cm on axis så lades diskantelementen på rygg på en matta och en wellpappbit med ett 76mm hål utskuret användes som baffel.
Impedanskurvorna visar bra matchning och genomgående höga Q värden både för 8 och 4 Ohms varianterna
Frekvenskurvorna är bra och verkninggraden lika så. Stämmer bra med Gravensens resultat
http://www.troelsgravesen.dk/WWDT.htm
I orginallådorna delas diskanterna med 6 dB filter en 5,6µF för 8 ohm och 12 µF för 4 ohms varianterna. Det låter inget vidare och tittar man på kurvorna kan man gissa varför
Det går väl att bättra på med ett sugfilter men bättre torde vara att använda brantare filter så att man får bort den fula puckeln vid 1 kHz.
Normaliserar man kurvorna syns det tydligt med -6 dB vid 2,5 kHz och -12 dB vid 1,2 kHz men sedan går det åt fanders med ca -3dB vid 800 Hz.
Det är rätt intressant att jämföra med nutida element och i vissa avseenden kan man konstatera att inte så mycket har hänt... Så kraftiga resonanser kan vara knepiga - särskilt med enkla filter. Dåförtiden såldes nog en hel del kommersiella högtalare som var rätt hastigt ihopkomna... men ofta räcker det att gå upp på 2:a ordningens filter eller lägga ett motstånd parallellt med diskanten för att det ska bli (om inte bra så i alla fall) mycket mindre dåligt! 
