För några år sedan grejjade jag och Rickard med förstegsbyggen.
Kretsschemat var Naqrefs N5MD
Vi slabbade med syror och gjorde egna kretskort i sann diy-anda
Några bilder finns ännu kvar från våra byggen
Båda fick dock problem med den föreslagna potentiometern.
Som framgår i vår tråd fick båda mycket stor kanalobalans vid låga volymer.
Detta trots att det är en linjär potentiometer, och dessa brukar hålla bättre matchning mellan banorna på låga utslag jämört med motsvarande log-pott.
Vi hade iallafall båda fått riktigt dåliga exemplar av potentiometern.
Kanske var det otur med måndagsex. Jag vet inte hur hög klass tillverkaren Bourns brukar hålla?
Vi fick fulmodda våra kort med andra potentiometrar som tyvärr inte hade samma (och lite ovanliga) delning mellan benen
Men åtminstone mitt försteg har gått varje dag sedan dess utan anmärkning
Men snart kommer jag behöva fler försteg.
Här om kvällen ritade jag ihop ett som jag tyckte blev smutt:
Måtten är endast 5x9cm.
Schema:
I minnet hade jag denna mycket intressanta tråd om distorsionsfenomen hos potentiometrar.
Det framkommer bland annat att en potentiometer kan ge tillskott på distorsionen om man drar en slädström, alltså att man lastar ner släden.
Läste även denna sida på Tangentsoft.net
Enligt författarens underlag skall alltså Alps RK27 prestera fint med god tracking, alltså att de båda kanalerna är hyggligt matchade.
Beskrivning av kretsen:
R1 och C1 bildar ett första ordningens ingångsfilter i syfte att hindra störningar att ta sig in i förstärkaren.
Sedan följer potentiometern som är kopplad som spänningsdelare.
Därefter C3 och R3 som monteras om man önskar.
Tanken med seriekondensatorn C3 är att den skall blockera ev. förekommande DC på insignalen.
Tycker man sig ha problem med DC på signalen kan man montera den.
C3 skulle kunna suttit innan potentiometern. Problemet då, om man väljer en potentiometer på kanske 10-25kohm vilket man kanske bör för att hålla nere bruset är att C3 skulle behöva vara väldigt stor för att nå en anständigt låg undre gränsfrekvens.
Sätter man C3 innan en OP-förstärkare med J-fet-ingång räcker det med en liten plastfilmskonding på 1µF för att nå en undre gränsfrekvens om några enstaka Hz.
Då i kombination med R3 för att tillse att OP-förstärkarens positiva ingång alltid känner last, även när seriekondensatorn inte leder.
I återkopplingskedjan sitter C5 och R11 parallellt över återkopplingsresistorn.
Detta för att tillse att OP-förstärkaren hålls stabil under även svårare förhållanden.
En liten suboptimering kanske.
R13 är ett utgångsmotstånd som gör att förstärkaren blir mindre känslig för kapacitiv last, alltså att den kan driva längre coaxialkablar exempelvis.
Strömbegränsar även vid en eventuell kortslutning av utgången.
Utgångsmotståndet är inkluderat i feedbackkedjan. Ger lägre utgångsimpedans efter vad jag förstått.
Bra/dåligt?
Som regulatorer har jag valt LM317 och LM337.
Dessa ska väl vara mer lågbrusiga än exvis l7812 eller liknande...
Kanske skulle man kunna bygga diskreta regulatorer också, om det nu finns någon vits med det...
Som transformator kan man antingen använda dubbla som enkel lindning beroende på vad man får tag på.
Beträffande layouten har jag gjort två indrag i topplagret.
Detta i syfte att skilja lite mellan signaljord och nätdelens jord där kondensatorernas laddströmmar går...
Synpunkter? Förbättringar? Suboptimeringar?
