av n-puh » 2005-09-25 12:34
Toshibas TOSLINK har tydligen en rad applikationsområden med stor spridning i data.
Fibern kan bestå av en plastkärna med plastcladding (APF), kvartskärna med plastcladding (PCF) eller kvartskärna med kvartscladding samt ett, i samtliga fall, hölje av PVC eller nåt annat vanligt material för kabelhöljen.
Beroende på dopningen kan kvartsfiber ha extremt låga förluster. Telekomvärldens smf-28 används på sträckor upp till 150km i dagsläget. Där är dispersion i fibern ist ett problem.
(Claddingen är ett hölje kring själva fiberkärna som har ett sådant brytningsindex att ljuset hålls kvar i fiberkärnan.
Dopning: tillsats av ett ämne som förändrar vissa egenskaper.)
För audiobruk används F05-kontakter.
APF + F05 används för en bitrate på upp till 6MB/s över högst 40m enligt Toshiba. Tex Supra ZAC Toslink (APF+F05) finns i längder upp till 15m. De funkar väl bra tror jag fast de är, uhm, lite dyra med tanke på tillverkningskostnad.
Kvartsfiber med plasthölje är faktiskt vare sig speciellt dyr (i tillverkningskostnad - det tillverkas nog åtskilligt mer sådan än plastfiber) eller jätteömtålig. Ungefär jämförbar med enkardelig kopplingstråd av koppar.
(Guld nyttjas i vissa applikationer som en diffusor i det infraröda området. En reflektor för IR kan vara en fint polerad förnicklad yta som beläggs med guld för att undvika hotspots. Men jag ser då ingen tillämpning för guldpläterade ändar av optisk fiber i samband med s/pdif över optisk fiber. Kan det vara så att fibern var gjord i polymid-plast som kan se guldskimrande ut?)
