Isaac skrev:IngOehman skrev:Jag tror Isaac har en grav vrångbild av hur utvecklingen av högtalarna
har gått till...
Av det han skriver verkar det som om man tror att de har givits egen-
skaper på helt subjektiv grund baserat på hur de låter när t ex de in-
spelningar som spelades under demon har avlyssnats.
Inget kunde vara längre från sanningen.
Jag har utformat högtalarna helt och hållet baserat på min uppfattning
om de fysikaliska krav som behöver uppfyllas för att man skall nå en
ursprungstrogen signalbehandling, det vill säga återgivning.
Lyssning på musik är inte ens en del av utvecklingen förrän de är prak-
tiskt taget färdiga!
Och då använder jag det i princip bara för att det i förekommande fall
kan avslöja artefakter, som ger skäl att backa och börja lite grann från
början (back to the drawing board...). Men att ändra på högtalarna för
att de skall passa subjektivt för spelning av några få specifika inspel-
ningar är mig oändligt främmade!
Längre ifrån det sätt som jag arbetar kan man inte komma.
Högtalarna är utformade för att ge en så frekvensrak återgivning som
det är möjligt, med både stereosystemet, rumssamverkan och lyssnar-
nas egenskaper som prykoakustiska varelser med i ekvationen.
Och det finns INGEN subjektiv aspekt på det hela inkluderad. Jag bryr
mig inte på något sätt om vad för olika tänkbara sound som någon kan
tycka om subjektivt. I "någon" så inkluderar jag mig själv.
- - -
Valet av inspelningar som jag gör för demo av högtalarna, är som regel
baserade på många olika faktorer, men den "mest gemensamma näm-
naren" för de inspelningar som brukar visa framfötterna, är att det är
de som är de minst manipulerade!
Och det är även sådana skapligt oskruvade inspelningar som jag tycker
det är mest intressant att spela. Av många skäl. Ett är att det går mode
i hur man skall skruva, och jag är inte intresserad av att göra högtalare
som är anpassade för någon just nu rådande "sound-trend".
Att det är just de oskruvade inspelningarna som visar framfötterna är
för övrigt inte så konstigt givit receptet som användts under konstruk-
tionen - det är ju precis vad man kan vänta sig om receptet fungerar -
eftersom de dominerande färgningarna då blir de som ligger på fono-
grammen! Det vill säga de fonogram med minst skräp blir också de som
framstår som bäst!
- - -
Så precis tvärtom mot vad Isaac skriver så är både Guru QM10 och jr,
högtalare som har framtagits UTAN att utvecklingen har fått vila på
några subjektiva grunder. De spelar därför i hög grad alla inspelningar
"såsom inspelningarna är". Och att de väldigt enkla och i huvudsak
omanipularde inspelningarna då framstår som bäst/minst färgade är ju
inte rocket science direkt.
Men tack Isaac för att du uppmärksammade det!
Vh, iö
Vi verkar ha precis samma syn vad målet med högtalare bör vara.
Det gläder mig.
Jag tror nog det. Men jag är ändå inte helt säker på att våra bilder av
vad målet är innehåller exakt samma problemkomplex. Jag är inte ens
säker på att jag skulle komma fram till exakt samma sak om jag levde
mitt liv två gånger och blev högtalarkonstruktör båda gångerna.
Man kanske skulle likheterna bli rätt stora ändå? Ingen kan veta.

Isaac skrev:Dock är mina egna inspelningar helt orörda, helt enkelt inspelade rakt av och sedan utbrända på skiva.
Nu är jag inte säker på att jag hänger med.
Vad är det för inspelningar du talar om?
Isaac skrev:Det jag jämfört med är främst ett dussin hörlurar, verkligheten, inkl mina qrs callisto hemma, dom står i samma rum som pianot spelats in. Jag jämför också med audiovector, som visserligen inte kan spelas lika högt, men bortsett att man blir tvungen att dämpa diskantregistret något, återger inspelningarna mycket frekvensrakt.
I den fysikaliska verkligheten så är inte frekvensernas vägning entydig
eller oberoende av andra faktorer i det pågående musicerandet. Det är
heller inte likadant för olika lyssnare och i olika lyssningspositioner.
Att tala om att återge inspelningar "frekvensrakt" betyder därför bara
något om man spelar inspelningarna för en mätmikrofon i ett ekofritt
rum. Det gör jag aldrig, av flera skäl.
1. Mikrofonen är inte det minsta intresserad av musik.
2. Musik är ingen vidare bra testsignal om man ute efter att kartlägga
någon endimensionell egenskap hur högtalarna.
3. Jag är mera intresserad av hur ursprungslikt högtalaren återger den
musik som finns på inspelningarna. Och det får man inte veta genom
att förenkla informationsvägen från fonogram till trumhinnor (och i för-
längningen till förnimmelsen och medvetenandet) till att påstås mot-
svara en endimensionell frekvengång som man i sin tur kan påstå vara
frekvensrak.
En komplicerande faktor är att det finns en diskrepans mellan det per-
spektiv som mikrofonen har vid inspelningen och det som den defacto
registrerar på fonogrammet.
Det gör att man kan "kompatibilisera" inspelningar med avspelnings-
kedja X, Y eller Z*, både genom val av mikrofoner, deras placeringar
och avstånd, och mycket annat därpå.
Alla kombinationer blir kanske inte lika bra, men en inspelning som gjort
för att ljuda så klangligt neutralt som möjligt i högtalare A, kommer tro-
ligen inte att uppfattas lika bra i högtalare B - även om den senare kan-
ske är bättre. Alltså bättre i betydelsen "har bättre potential att skapa
en transparent kedja".
Det kanske verkar som om jag kritiserar det du skrivit nu och försöker
ursäkta mina egna dimensioneringsval, men jag hoppas inte du läser
det så, för egentligen är det ju motsatsen som jag försöker göra; alltså
säga att jag tror dig och att jag på intet sätt ifrågasätter dina upplev-
elser. Och jag försöker förklara på vilka grunder jag gjort alla dimensio-
neringsval.
Lit försöker jag väl också varna för risken att skapa pseudostandarder
genom att anpassa sina inspelningar så att de låter bra i den lyssning
man förfogar över. Kanske låter det ännu tokigare i mångas öron, än
det jag skrivit tidigare, men jag menar det på fullaste allvar, och om det
verkar tossigt så är det nog bara jag som är för dålig på att förklara.
Och nu skall jag skriva ännu en sak som riskerar att bli missförstådd:
Det är min uppfattning att det man hör i sina monitorer när man lyssnar
på en inspelning man just gjort, om allt är väl - i högre grad skall ses
som en lektion, än som något som bör leda till ändringar för just den
aktuella inspelningen.
Om man hör något som man inte hade förväntat sig så är det inte ett
tecken på att man skall flytta en mikrofon och lyssna igen, utan det är
ett tecken på att man inte visste tillräckligt. Och det i sin tur ser jag
som ett tecken på att jag bör göra många experiment för att lära mig
mera - det som behövs för att bli mindre överraskad nästa gång.
Det kanske låter fånigt självkritiskt och nästan uppgivet, men för mig är
det nästan tecken på motsatsen till uppgivenhet - en tro på att man
kan komma längre! Så, så gör jag, och så har jag alltid försökt att göra.
Isaac skrev:Tack själv för din uppmärksamhet, trevligt med konstruktörer som lyssnar.

Jag försöker alltid göra det.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).