Moderator: Redaktörer
Svante skrev:Jag kan ha sagt att jag inte tror att de enkelblinda tester som LTS brukar har gjort historiskt duger.
Almen skrev:JM skrev:IngOehman skrev:Min favvokoppling till detta experiment blir de potentiella problemen med att
INTE blindtesta.
Kort sagt - de som är superövertygade om att de har en "objektiv och absolut osuggererbar" hörsel och därför aldrig blindtestar saker - är de som mest av alla bedrar sig när de testar öppet.
De löper störst risk att bedra sig i öppna lyssningar. Även de som redan upplevt suggestion av tredje graden (;)), och fått ett hum om hur påverkbara vi är, är dock mottagliga. I synnerhet när omständigheterna är lita oklara...
Vh, iö
Människan är lättlurad!
I synnerhet av auktoriteter som du Ingvar!
Det räcker inte med att testa produkt A med produkt B blint!
Även testledaren tex du är måste helt omedveten vilken produkt som testas.
Försöksledareffekten är stor i synnerhet om försökspersonen ser testledaren som en auktoritet.
Således är bara dubbelblindstudier trovärdiga!
Alla andra sk blindstudier har trovärddighets problem!
Det är inte min erfarenhet. Dubbelblint måste det bara vara om man inte på annat sätt kan säkerställa att lyssnaren inte vet vad som är A resp. B vid lyssning, så det är sällan nödvändigt.
I Hans fall är inte dubbelblint nödvändigt - hur skulle en försöksledare undgå att veta svaret på 5+7? - utan det räcker med att hästen inte ser försöksledaren eller att hen är skicklig nog att inte ge någon ledtråd när svaret kommer, d.v.s. enkelblint.
Men jag är nyfiken på dina erfarenheter! Hur testar du dubbelblint? Och hur har du lagt upp test enkelblint men kommit på att de måste vara dubbelblinda? Det är alltid intressant med testmetodik.
Svante skrev:...och jag skulle fortfarande inte kalla det som har gjorts i den förvrängda filen för distorsion. Det man har gjort är en galen återsyntes utifrån extraherade parametrar. Det blir bara vilseledande att kalla det distorsion. Förvrängning är bättre i mina öron.
JM skrev:petersteindl skrev:
Detta tillhör den del inom hörseln som också kallas Auditory scenes. Det är alltså scenarier som sätts av olika funktioner.
Auditory scenes som Peter nämner är intressant speciellt i korrelation med "the Cocktail party effect". Auditory scenens har mycket gemensamt med Gestalt psykologins helhetstänkande.
I cocktail party situationen kan en normalhörande person vanligen fokusera perceptionen på ett samtal som korsas av andra samtal parallellt.
Är avståndet lite för långt och vissa delar av samtalet faller bort är vår hjärna mästare på att fylla i vad som fattas. Oftast blir det rätt men inte alltid. Samma sak gäller musik perceptionen.
Detta måste vara en relativt primitiv nedärvd förmåga. Även den lätt demente som tappat allt sitt abstrakta tänkande är en mästare på att kon fabulera, dupera och omedvetet kompensera sin bristande mentala förmåga.
Nu är det så att forskning har lyckats visa att det temporalloben som sitter o gissar utifrån våra tidigare erfarenheter vad för ljud/ord som skall komma och då blir Bregmans Auditory scens förklaringsmodell lite för enkel.
När vi lyssnar på musik fyller temporalloben i med riktiga eller felaktiga gissningar vad vi borde höra.
Återigen luras eller hjälps vi av våra inlärda förväntningar hur musiken borde låta.
Dvs rörnissen med sina i storhjärnan lagrade erfarenheter av transistorförstärkare hör omedvetet ett hårt vasst ljud vid lyssning på transistorförstärkaren när ljud informationen delvis fattas.
Källa
http://www.cell.com/current-biology/abs ... %2900134-0
JM
petersteindl skrev:macivar skrev:Massa B:)
Bra![]()
Om man påför gränser på fragmenten så syns det klart vad fragmenten är fragment av.
Efter att ha sett denna bild en gång så är det lätt för hjärnan att fylla i det som saknas då man tittar på bild 1 igen. Det är gränserna som ser till att fragmenten kan organiseras och ju tydligare gränser desto lättare blir det.
Mvh
Peter
Almen skrev:Svante skrev:Jag kan ha sagt att jag inte tror att de enkelblinda tester som LTS brukar har gjort historiskt duger.
Av sammanhanget gissar jag på ett negationsfel?
IngOehman skrev:Svante skrev:...och jag skulle fortfarande inte kalla det som har gjorts i den förvrängda filen för distorsion. Det man har gjort är en galen återsyntes utifrån extraherade parametrar. Det blir bara vilseledande att kalla det distorsion. Förvrängning är bättre i mina öron.
Det är synonymer.
Vh, iö
IngOehman skrev:Dubbelblindhet är framförallt något som handlar om trovärdighet och skydd mot bedrägeri.
Men den som vill bedra kan fejka dubbelblindhet och den som undersöker för att lära sig är kanske mindre intresserad av vad andra skall tro än att lära sig något, och då räcker det ju att hindra informationsläckage.
I många fall är skillnaden mellan blindtest och dubbelblindtest att den förstnämnda blir av medan den andra inte blir det. Och jag tror ingen som gör en studie av nyfikenhet för att få lära sig något med avsikt agerar bedrägligt.
Svante skrev:IngOehman skrev:Svante skrev:...och jag skulle fortfarande inte kalla det som har gjorts i den förvrängda filen för distorsion. Det man har gjort är en galen återsyntes utifrån extraherade parametrar. Det blir bara vilseledande att kalla det distorsion. Förvrängning är bättre i mina öron.
Det är synonymer.
Vh, iö
Det kan man anse, ja. Precis som man kan anse att mejl och post är det.
För mig finns det dock en skillnad i båda fallen.
IngOehman skrev:Distorsion är däremot ett gammalt svenskt ord som betyder förvrängning.
Almen skrev:JM skrev:Almen skrev:Fast det är inte dubbelblint eftersom försöksledaren som sagt inte kan undgå att veta svaret på frågan som ställs. Dock måste enkelblindheten säkerställas, vilket görs genom att Hans hindras få information från testledaren.
Detta görs relativt enkelt på ett liknande sätt vid lyssningtester.
Förklara hur försökspersonen hindras från att få information från testledaren:
JM
Till exempel att testledaren säger ett neutralt ord eller bara höjer handen vid bytet. Men det beror på vilken typ av test det är.
På vilket sätt blev det problem på de tester du refererar till, och hur löstes det med dubbelblindhet? Jag är som sagt intresserad av testmetodik.
IngOehman skrev:
Dubbelblindhet är framförallt något som handlar om trovärdighet och skydd
mot bedrägeri.
...
de är normalt om de anar ugglor...
Vh, iö
JM skrev:IngOehman skrev:
Dubbelblindhet är framförallt något som handlar om trovärdighet och skydd
mot bedrägeri.
...
de är normalt om de anar ugglor...
Vh, iö
Med lite kreativt klippa o klistrande i Ingvars text skapas ngt på gränsen till bedrägeri!
Det gick ett rykte på 70 o 80 talet att en butik demonstrerade högtalare med en överkreativ metod. Flera mer eller mindre trovärdiga oberoende källor menade på att detta var systematiskt bedrägeri.
Om jag som kund lyssnade på deras speciella högtalare men ville jämföra med en annan högtalare som inte fanns i butiken så var det aldrig ngt problem. Veckan därpå finns min högtalare o vid jämförelser lät alltid deras högtalare bättre. Lite kondingar o spolar i högtalarväxeln skapade en subtil kreativ olinjäritet eller var det försöksledareffekt?
Det var inte Peter Bremens butik.
Var detta sant eller en skröna?
JM
JM skrev:Almen skrev:JM skrev:Almen skrev:Fast det är inte dubbelblint eftersom försöksledaren som sagt inte kan undgå att veta svaret på frågan som ställs. Dock måste enkelblindheten säkerställas, vilket görs genom att Hans hindras få information från testledaren.
Detta görs relativt enkelt på ett liknande sätt vid lyssningtester.
Förklara hur försökspersonen hindras från att få information från testledaren:
JM
Till exempel att testledaren säger ett neutralt ord eller bara höjer handen vid bytet. Men det beror på vilken typ av test det är.
På vilket sätt blev det problem på de tester du refererar till, och hur löstes det med dubbelblindhet? Jag är som sagt intresserad av testmetodik.
En dubbelblind studie / klinisk prövning innebär att såväl försöksperson/patient som forskare/försöksledare är ovetande om vilka försökspersoner som får den ena eller andra behandlingen. Dubbelblinda försök används vid psykologiska, medicinska och sociologiska studier för att externa faktorer inte skall störa experimentet.
En typisk dubbelblind studie är en placebokontrollerad läkemedelsprövning, där hälften av patienterna får overksamma tabletter (placebo) och hälften får verksamt läkemedel. Detta förutsätter bl.a. att placebo- och verksamma tabletter ser likadana ut och ges på samma sätt. Dubbelblinda studier anses mer trovärdiga, eftersom man eliminerar många subjektiva förväntanseffekter. Om försöksledaren är medveten om att aktiv behandling givits kan detta omedvetet förmedlas till försökspersonen.
Jämförelser mellan olika läkemedel
För att möjliggöra en dubbelblind studie mellan två olika läkemedel kan placebobehandling behöva läggas till. Om det ena läkemedlet ges i form av en tablett och det andra i en spruta ges patienterna både tablett och spruta. Det är då bara aktiv substans i sprutan eller tabletten. För att ett läkemedel som ges en gång om dagen ska kunna jämföras med läkemedel som ges flera gånger om dagen ersätts resten av dagsdoserna med placebo.
Det är även möjligt att koda studien på ett sådant sätt att de som ska analysera data inte heller vet vilken grupp som är vilken. På så sätt undviks bias även i dataanalysen. I vissa fall avkodas data i förtid, till exempel om försöksledarna ser en signifikant ökning av dödsfall eller allvarlig biverkan i ena gruppen. Det finns vetenskapliga tidskrifter som endast tar in artiklar som bygger på dubbelblindtest och randomisering[källa behövs].
Blindtest
Ett blindtest innebär att man testar en produkt av två eller flera producenter utan att provpersonerna vet vilken produkt som hör till vilken producent. Den som testar kan till exempel få fem numrerade muggar med julmust utan att veta mer om sorterna än vilket nummer muggen har. Här finns fortfarande en risk att försöksledaren påverkar provpersonerna eller tolkningen av deras svar.
Nu menar jag inte att alla tester i av Hifi produkter måste vara dubbelt blint. Men kunskapen om att det är inte så lätt att undvika försöksledareffekten är viktig att ha med sig.
JM skrev:
Ett annat bra dramatiskt exempel på att frontalloben kan påverkas av extern exponering är att av engelskspråkiga barn i USA som börjar musikträning före 5 års ålder får ca 8 % absolut gehör mot ca 1 % som börjar senare. Östasiatiska barn i USA som pratar hemspråket mkt bra får under samma betingelser 92 % respektive 67 % i absolut gehör! Östasiatiska barn i USA som inte pratar hemspråket flytande får sämre resultat.
Källa
http://deutsch.ucsd.edu/pdf/Sci_Am-2010 ... _36-43.pdf
Således räcker det inte med tidig träning utan exponering o inlärning av ett speciellt språk ökar förmågan
JM
Svante skrev:...och jag skulle fortfarande inte kalla det som har gjorts i den förvrängda filen för distorsion. Det man har gjort är en galen återsyntes utifrån extraherade parametrar. Det blir bara vilseledande att kalla det distorsion. Förvrängning är bättre i mina öron.
petersteindl skrev:JM skrev:petersteindl skrev:
Detta tillhör den del inom hörseln som också kallas Auditory scenes. Det är alltså scenarier som sätts av olika funktioner.
--
Detta måste vara en relativt primitiv nedärvd förmåga. Även den lätt demente som tappat allt sitt abstrakta tänkande är en mästare på att kon fabulera, dupera och omedvetet kompensera sin bristande mentala förmåga.
--
JM
Jag vill gärna påpeka några saker.
2.) Primitiv nedärvd förmåga. Det finns både likheter på människa och djur och skillnader. Människans hjärna har också skillnader och likheter med andra varelser och speciellt med övriga däggdjur och ännu mer speciellt med övriga primater.
Primitiva förmågor klassas de förmågor som djur har. Primitiva förmågor hos människan tillhör likheterna i hjärnans uppbyggnad mellan människor och djur.
Man skiljer mellan ryggradslösa djur (evertebrater) och ryggradsdjur (vertebrater). Däggdjur, primater och människor är ryggradsdjur, men även fåglar och kräldjur som reptiler. Ju längre ner i hierarkin desto primitivare hjärna.
Det som människan har gemensamt med djur räknas som primitiva drag. Det som skiljer människan från övriga djur räknas inte som primitiva drag. Den musikaliska förmågan och språkförmågan är förmågor som skiljer människan från övriga djur och ingår inte i de primitiva dragen. Förmågan att tillgodogöra sig musik kan under inga omständigheter tillhöra de primitiva dragen och ej heller språkförmågan.
Det har ingen betydelse om man är dement eller inte.
...
Mvh
Peter
JM skrev:IngOehman skrev:
Dubbelblindhet är framförallt något som handlar om trovärdighet och skydd
mot bedrägeri.
...
de är normalt om de anar ugglor...
Vh, iö
Med lite kreativt klippa o klistrande i Ingvars text skapas ngt på gränsen till bedrägeri!
JM skrev:Det gick ett rykte på 70 o 80 talet att en butik demonstrerade högtalare med en överkreativ metod. Flera mer eller mindre trovärdiga oberoende källor menade på att detta var systematiskt bedrägeri.
Om jag som kund lyssnade på deras speciella högtalare men ville jämföra med en annan högtalare som inte fanns i butiken så var det aldrig ngt problem. Veckan därpå finns min högtalare o vid jämförelser lät alltid deras högtalare bättre. Lite kondingar o spolar i högtalarväxeln skapade en subtil kreativ olinjäritet eller var det försöksledareffekt?
Det var inte Peter Bremens butik.
Var detta sant eller en skröna?
JM
JM skrev:Almen skrev:JM skrev:Almen skrev:Fast det är inte dubbelblint eftersom försöksledaren som sagt inte kan undgå att veta svaret på frågan som ställs. Dock måste enkelblindheten säkerställas, vilket görs genom att Hans hindras få information från testledaren.
Detta görs relativt enkelt på ett liknande sätt vid lyssningtester.
Förklara hur försökspersonen hindras från att få information från testledaren:
JM
Till exempel att testledaren säger ett neutralt ord eller bara höjer handen vid bytet. Men det beror på vilken typ av test det är.
På vilket sätt blev det problem på de tester du refererar till, och hur löstes det med dubbelblindhet? Jag är som sagt intresserad av testmetodik.
En dubbelblind studie / klinisk prövning innebär att såväl försöksperson/patient som forskare/försöksledare är ovetande om vilka försökspersoner som får den ena eller andra behandlingen. Dubbelblinda försök används vid psykologiska, medicinska och sociologiska studier för att externa faktorer inte skall störa experimentet.
En typisk dubbelblind studie är en placebokontrollerad läkemedelsprövning, där hälften av patienterna får overksamma tabletter (placebo) och hälften får verksamt läkemedel. Detta förutsätter bl.a. att placebo- och verksamma tabletter ser likadana ut och ges på samma sätt. Dubbelblinda studier anses mer trovärdiga, eftersom man eliminerar många subjektiva förväntanseffekter. Om försöksledaren är medveten om att aktiv behandling givits kan detta omedvetet förmedlas till försökspersonen.
Jämförelser mellan olika läkemedel
För att möjliggöra en dubbelblind studie mellan två olika läkemedel kan placebobehandling behöva läggas till. Om det ena läkemedlet ges i form av en tablett och det andra i en spruta ges patienterna både tablett och spruta. Det är då bara aktiv substans i sprutan eller tabletten. För att ett läkemedel som ges en gång om dagen ska kunna jämföras med läkemedel som ges flera gånger om dagen ersätts resten av dagsdoserna med placebo.
Det är även möjligt att koda studien på ett sådant sätt att de som ska analysera data inte heller vet vilken grupp som är vilken. På så sätt undviks bias även i dataanalysen. I vissa fall avkodas data i förtid, till exempel om försöksledarna ser en signifikant ökning av dödsfall eller allvarlig biverkan i ena gruppen. Det finns vetenskapliga tidskrifter som endast tar in artiklar som bygger på dubbelblindtest och randomisering[källa behövs].
Blindtest
Ett blindtest innebär att man testar en produkt av två eller flera producenter utan att provpersonerna vet vilken produkt som hör till vilken producent. Den som testar kan till exempel få fem numrerade muggar med julmust utan att veta mer om sorterna än vilket nummer muggen har. Här finns fortfarande en risk att försöksledaren påverkar provpersonerna eller tolkningen av deras svar.
------
Nu menar jag inte att alla tester i av Hifi produkter måste vara dubbelt blint. Men kunskapen om att det är inte så lätt att undvika försöksledareffekten är viktig att ha med sig.
JM
JM skrev:petersteindl skrev:JM skrev:petersteindl skrev:
Detta tillhör den del inom hörseln som också kallas Auditory scenes. Det är alltså scenarier som sätts av olika funktioner.
--
Detta måste vara en relativt primitiv nedärvd förmåga. Även den lätt demente som tappat allt sitt abstrakta tänkande är en mästare på att kon fabulera, dupera och omedvetet kompensera sin bristande mentala förmåga.
--
JM
Jag vill gärna påpeka några saker.
2.) Primitiv nedärvd förmåga. Det finns både likheter på människa och djur och skillnader. Människans hjärna har också skillnader och likheter med andra varelser och speciellt med övriga däggdjur och ännu mer speciellt med övriga primater.
Primitiva förmågor klassas de förmågor som djur har. Primitiva förmågor hos människan tillhör likheterna i hjärnans uppbyggnad mellan människor och djur.
Man skiljer mellan ryggradslösa djur (evertebrater) och ryggradsdjur (vertebrater). Däggdjur, primater och människor är ryggradsdjur, men även fåglar och kräldjur som reptiler. Ju längre ner i hierarkin desto primitivare hjärna.
Det som människan har gemensamt med djur räknas som primitiva drag. Det som skiljer människan från övriga djur räknas inte som primitiva drag. Den musikaliska förmågan och språkförmågan är förmågor som skiljer människan från övriga djur och ingår inte i de primitiva dragen. Förmågan att tillgodogöra sig musik kan under inga omständigheter tillhöra de primitiva dragen och ej heller språkförmågan.
Det har ingen betydelse om man är dement eller inte.
...
Mvh
Peter
Peter missförstå mig rätt angående demens och primitivt mänskligt tänkande.
Jo det har stor betydelse om man skall påstå att kon fabulering är en primitivare mänsklig funktion eller ej.
När barnet utvecklas passeras olika utvecklingsstadier enligt tex Piaget där ett av de sista högre utvecklingsstadierna är stadiet när abstrakt tänkande börjar användas.
Vid demens försvinner gradvis förmågan i de högre stadierna tex abstrakt tänkande.
Frågar du en som håller på att bli dement vad betyder ordspråket " varför skall man inte gå över ån efter vatten" så får du till svar " man blir ju blöt om fötterna".
Patienten har börjat att tappa sitt abstrakta tänkande. Vid demens passeras utvecklingsstadierna baklänges.
Men förmågan att kon fabulera finns kvar länge o fungerar länge som att skydd att dölja det sviktande minnet och de bristande kognitiva funktionerna.
Dvs även hos den demente fyller storhjärna i luckorna trots att hjärnan har växlat ner på en primitivare nivå utvecklingsmässigt.
Sannolikt har förmågan att "fylla i luckorna" haft ett stort överlevnadsvärde utvecklingsmässigt genom årtusenden.
JM
På femte internationella religionskongressen i Lund i augusti 1929 yttrade numera avlidne professor Edv. Lehmann i ett inledande föredrag, däri han kastade en blick på nutida strömningar inom religionsvetenskapen, någonting om »Gelehrtenphantasien» samt tillade därvid att »die Gelehrtenphantasien sind ein sehr gefährliches Ding». Jag har erinrat mig detta yttrande med anledning av den franske akademikern Levy-Bruhls bekanta föredrag om »primitiv mentalitet» i Helsingfors denna vår, varigenom vissa teorier av nämnde lärde om s. k. primitiva folks tänkande hos oss erhållit aktualitet. Jag tror visserligen att »faran» i detta fall icke behöver överskattas.
PerStromgren skrev:IngOehman skrev:Distorsion är däremot ett gammalt svenskt ord som betyder förvrängning.
Inte från början. Ordets tidiga betydelse var "ledskada" (uppkommen genom vridning). Den betydelse du avser förklaras i NEO med "förvrängning vid överföring av ljud eller bild".
petersteindl skrev:...Personligen tycker jag det är ett ofog att använda ordet distorsion inom ljudåtergivning där distorsion används om all slags förändring av insignal förutom förstärkning. Det utarmar språket och uttrycksförmåga och ger bristande kommunikation som bara tar en massa onödig tid att reda ut. Det är en tidstjuv. Inom perception kan det vara ok att kalla allt man inte gillar för distorsion om man inte kan uttrycka sig mer koncist.
Mvh
Peter
petersteindl skrev:I de fall jag hört om linjär distorsion så har det rört sig om vanlig THD d v s harmoniska övertoner som tillkommit på mätfrekvensen.
Har det pratats om olinjär distorsion så har det snarast rört sig om intermodulationsdistorsion IM.
IngOehman skrev:petersteindl skrev:...Personligen tycker jag det är ett ofog att använda ordet distorsion inom ljudåtergivning där distorsion används om all slags förändring av insignal förutom förstärkning. Det utarmar språket och uttrycksförmåga och ger bristande kommunikation som bara tar en massa onödig tid att reda ut. Det är en tidstjuv. Inom perception kan det vara ok att kalla allt man inte gillar för distorsion om man inte kan uttrycka sig mer koncist.
Mvh
Peter
Tvärtom menar jag.
Att frångå den rika och kompletta betydelsen av orden förvrängning/distorsion
(men förstås skilja mellan linjär och olinjär distorsion när det är lämpligt att
göra det) är att utarma språket, och att förneka ordet dess etymologi.
http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... pic&t=1732
http://bessie-bessi.blogspot.se/2011/01 ... n-och.html
http://www.accurateaudio.se/into/info.php#DSB
http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=4362280
(se "distorsion")
http://phonicear.fr/eprotiscripts/files ... ctedID=377
http://www.revoxservice.se/sida20.html
http://www.hifigoteborg.se/Hifi%20abc%201.htm
(se "olika slag av distorsion")
Men din vy är inte helt ny.
http://sweetspotforum.forum24.se/viewto ... tspotforum
Om något menar jag att det är förvanskningar av det här slaget som utarmar
språket:petersteindl skrev:I de fall jag hört om linjär distorsion så har det rört sig om vanlig THD d v s harmoniska övertoner som tillkommit på mätfrekvensen.
Har det pratats om olinjär distorsion så har det snarast rört sig om intermodulationsdistorsion IM.
Vh, iö
Morgan skrev:Nu när tråden sedan länge har torpederats av en gammal favorit i repris (Svante och IÖ snackar semantik/begreppsdefinitioner) så tar jag mig friheten att fortsätta i samma anda:
Jag vill som språkvetare försiktigt varna för att förlita sig alltför mycket på ords etymologi för att göra inferenser om dess nuvarande betydelse (intension, denotation, referens). Jag tror inte man hamnar fel i just det här fallet, men eftersom risken att hamna fel är så väldigt stor när man förlitar sig på detta sätt att resonera om betydelse, så är det enligt min mening bra att ta som vana att bara göra etymologin till en liten, liten del i sin begreppsanalys.
Låt mig ta två korta exempel.
'Porr' är bildat av grekiska 'porne' (sv. sköka, hora, prostituerad) och 'graphein' (beskriva, skildra, skriva). Termen myntades dock runt 1850 i det pryda akademiska England för att referera till en viss typ av objekt som man enkelt uttryckt inte ville ta i med tång - i alla fall offentligt.
Att hävda att all porr därför skildrar prostituerade, eller att allt skildrande av prostitution utgör porr, är förstås totalt genomdumt - så vad tillför egentligen etymologin till vår förståelse av begreppet 'porr'? Mycket lite!
'Patetisk'(1) av grek. 'Pathein' (en stark känsla) har i dagens svenska mycket lite att göra med ordet 'Patetisk' (2) som användes i Sverige fram till mitten av 1900-talet ungefär, och sedan dess fört en allt mer tynande tillvaro. En teaterbesökare som beskrev skådespeleriet som 'patetiskt' menade år 1900 att det var fyllt av starka känslouttryck och talade till våra känslor, medan den teaterbesökare som år 2013 beskriver skådespeleriet som 'patetiskt' nästan undantagslöst menar att det var i något avseende löjeväckande dåligt. I vissa ordböcker försöker man få det till att det är en så kallad ironisk användning av 'patetisk' som tagit över och blivit den gängse. Jag har dock specialstuderat betydelseglidningen och funnit att det är lite mer komplicerat än så.
Hellre än till etymologi bör man vända sig till exempelvis konkordansstudier och datalingvistiska metoder för att kartlägga bruket. För det ligger mycket i det Wittgenstein sade: “For a large class of cases—though not for all—in which we employ the word ‘meaning’ it can be defined thus: the meaning of a word is its use in the language” - eller som SEP förklarar: "In giving the meaning of a word, any explanatory generalization should be replaced by a description of use."
Eller som man skulle kunna förenkla det jag just skrev: Lägg ner normativiteten; var deskriptiva inte preskriptiva vad avser ords betydelse.
Användare som besöker denna kategori: Google [Bot] och 13 gäster