sebatlh skrev:Almen skrev:sebatlh skrev:Jag tycker inte alls att sista stycket i Almens citat reflekterar slutsatserna i pappret.
Jodå, läs hela artikeln. Men annars beror det ju på vilka slutsatser du vill dra.
1) 16/44 är ett mycket bra system som i stort sett gick odetekterat genom vårt test.
eller
2) 16/44-loopens brus kunde under vissa omständigheter detekteras av ett fåtal testpersoner.
Jag läste hela artikeln.
"gick i stort sett odetekterat genom" är inte vad de skriver eller deras slutsats. De skriver att i deras test kan inte 16/44,1 detekteras.
Sen gör de ytterligare ett test, 14dB över deras referensnivå med en helt annan signal (ingen signal, bara ditherbrus) och det kan då detekteras. Men de nämner också att musik avlyssnat på den gain-nivån är plågsamt hög. Det är alltså inte ett realistiskt scenario med sådan gain.
De gör även ett tredje test där de anger att det bara är i enstaka fall som ditherbruset går att höra över bruset på ljudspåren. Dessa test på en nivå av +20dB över testsetupens gain.
Ingen har sagt att ditherbruset är odetekterbart i alla lägen. Men i praktiken är 16/44,1 transparent.
Njae, det kan diskuteras.
Jag är ju en stor förkämpe för CD-systemet och har många gånger försvarat
det mot osaklig kritik samt har skrivit åtskilliga artiklar om hur det hanterar
signaler både tids- och amplitudkontinuerligt, om det är rätt implementerat.
Har även skrivit en hel del om vilka audiologiska vinster som finns att göra
med bra implementerad nouse shaping (olika mycket beroende på lyssnarens
ålder/HF-hörande).
- - -
Men nu gällde diskussionen om det är invändningsfritt.
Det är en annan fråga. Perspektivet där vinylskivor eller kompactkassetter blir
det naturliga jämförelseobjektet (som var fallet bär CDn introducerades) är
inte längre relevant om frågan handlar om invändningsfrihet. Då behöver man
istället titta på levande ljudsignaler och vilka krav de kan ställa.
Tjaikovskis 1812 är ett orkesterverk accompagnerat av kanoner. Det kräver
en förmåga att hantera toppnivåer på uppåt 120-130 dB.
Så om jag skall invända mot något av de slutsatser de dragit, och även mot
din om om "i praktiken är 16/44,1 transparent", så är det att testet vilade på
en godtycklig referensnivå, som tycks ses som närmast axiomatiskt o-ifråga-
sättbar. Och den vill jag ifrågasätta (nota bene - om frågan handlar om huru-
vida CD-systemet är invändningsfritt, teoretiskt och i praktiken).
Och "i praktiken" kan ju betyda väldigt många olika saker för olika människor,
och talar man om filmljud så är ju maxljudtrycken potentiellt mycket högre än
vad en symfoniorkester spelar, och andra ljud, ljud från verkligheten kan vara
ytterligare högljuddare, avsevärt mycket till och med.
Så att bara stipulera en referensnivå och hävda att den är riktig och relevant
för alla tänkbara sammanhang duger inte. Inte ens om man lägger till 14 dB
(varför just 14?) så duger det.
Och att hänvisa till att ett sovrum har någon viss grundstörnivå har eller inget
med diskussionen att göra. Om man har ett rum där störnivån gör att man
kan minska kravet på lagringsmediet, så gäller det som bäst för det isolerade
fallet. Men söker man ungefärliga krav som kan ställas på ett invändningsfritt
system så kan man inte inkludera att 20 dB skall tas bort på grund av att det
finns någon som har ett sovrum med den störnivån. Det är en låg störnivå
för övrigt, men det spelar ingen roll för talar man om optimala system så är
det bara örats potential som är av intresse. Alltså hörtröskeln. Det ligger ju
typiskt 20 dB lägre, alltså vis 0 dB (vid 1000 Hz). Den har typiskt dock ett
frekvensberoende (som varierar mycket från person till person, men som är
åldersberoende dessutom) som gör att man inte använde dB för hörstyrka,
utan phon.
Min hörselkurvas tröskel ligger på nära -10 phon. Jag är inte alls unik därvid-
lag. Och ett optimalt system bör duga för alla öron, inte bara för vissa. Och
när det gäller de vägningar man gör när man skapar audiologiskt anpassade
noise-shapingar så kan man bedöma dem VÄLDIGT olika beroende på vem
som lyssnar. Jag och Bertil Alving satt för några år sedan och lyssnade på
olika formade bruskurvor, och den som han tyckte var bäst (den hade brus-
energin tryckt väldigt högt upp i registret (det kan vara den som han visar i
den här tråden, jag är inte säker) var den som jag tyckte brusade värst. Lät
som en gasläcka, med sitt ffff-ande.
Så man skall akta sig för att tro att det finns väldigt enkla svar på den här
frågan.
- - -
Sammanfattning. Efterlyser nyanserna i denna debatt. Visst hade det varit
trevligt om det funnits ett enkelt svar på om CD är perfekt eller i varje fall till-
räckligt bra, men ett sådant svar finns inte. Det beror på, och det beror på
rätt så många olika saker.
Min uppfattning är att CD-systemet är bättre än vissa (som gått på sakligt
felaktig kritik mot systemet) tror. Men att det samtidigt inte omspänner vår
hörsels fulla potential.
Och det gör det till ett system som faktiskt inte duger, om man ställer kravet
att det inte skall ha något hörbar påverkan under några omständigheter, och
då undantar jag ändå alla ljud som garanterat renderar hörselskador. Någon
måtta för det ju vara. Att kunna återge ljud som är garanterat farliga ser jag
inget värde med.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).