BertilAlving skrev:Nu har jag gjort nya mätningar med ner- och uppampling och använt det sätt att analysera som Svante föreslog. Alltså att utgå från en "enpuls" i 96 kS/s format och sedan göra konverteringar och FFT-analys på den. Jag har också nu flyttat upp filtrets gränsfrekvens något för att utöka omfånget på passbandet en smula (men det har nog egentligen inte någon större betydelse för ljudupplevelsen). Samtidigt ligger dämpningen vid fs/2 på så utmärkta värden att det fortfarande är helt uteslutet att man får problem med aliasing.
Så här ser "enpulsen" ut i 96 kHz:

Vill omgående varna föra att dra förhastade slutsatser om enpulsens utseende:
"Den ser ju inte alls trappstegsformad ut och till råga på allt har den ju ringningar, vad är det här för amatörmässigt junk!?" Saken är den att när man syntetiserar en enpuls med ändligt antal övertoner (begränsat till 48 kHz) så kan man aldrig få ett perfekt rektangulärt stegsvar, så här ser pulsen ut när man låter mjukvaran emulera den analoga signal som motsvaras av samplevärdena. Inget konstigt alls.
Och när vi ändå är inne på det här med "ringningar" som resulteras av branta filter; det tycks vara populärt att hävda att en "högupplöst" (dvs 96kHz/24bit) audiosignal fördärvas av ringningar om den nersamplas till 44,1 kHz och att det blir mer och mer katastrofalt ju brantare filter man använder. Så här ligger det till:
Den frekvens som genereras av "ringningen" är lika med den frekvens som brickwallfiltret är inställt på, dvs c:a 22 kHz. För att det skall uppstå någon ringning måste audiosignalen innehålla frekvensen 22 kHz, annars exciteras aldrig någon ringning.
Åjo, det kan det visst göra. Det där stämmer inte riktigt.
Om man t ex spelar en fyrkantvåg med grundtonfrekvensen 1 500 Hz så har
den övertoner vid 4 500 Hz, 7 500 Hz, 10 500 Hz, 13 500 Hz, 16 500 Hz,
19 500 Hz, 22 500 Hz, 25 500 Hz...
Alltså ingen energi vid 22 kHz.
Men spelas den via CD-systemet så ringer det definitivt - på samma sätt som
när en fyrkantvåg vid någon annan frekvens spelas. Men vågningssfrekvensen
(jag kallar det hellre "vågning" eftersom det inte är samma sak som den efter-
klingande ringning som man ser normalt i kretsar med en överföringsfunktion
med vid ringningsfrekvesen avsevärd grupplöptid) som man får se då är inte
den högsta frekvens som filtret kan släppa igenom (läs brickwall-frekvensen)
utan det blir den högsta frekvens som i det givna fallet transmitteras genom
systemet, i detta fall blir det 19 500 Hz.
Så en fyrkantvåg på 1500 Hz vågar sig lika mycket som en på t ex 1 466 Hz
men inte med samma vågningsfrekvens.
BertilAlving skrev:Den typ av brickwallfilter man oftast föredrar för att ta bort allt ovanför fs/2 ger en ringning som är symmetriskt fördelad före och efter den nyttosignal som exciterar ringningen. Bland audiofiler har det uppstått ett skrämselscenario där man än livrädd för att få en ringning före nyttosignalens start "eftersom då hör man ju den i form av ett för-eko"...
Som vanligt är allt detta skrämselresonemang byggt på fantasier och okunskap, det är helt enkelt fråga om tekniska vanföreställningar.
Nja, det beror ju på det.
Om man kan vara säker på att den högsta frekvens som kan transmitteras är
väldigt säkert uppskjuten i ultraljudsomådet så är det nog i princip som du
säger, och jag är själv en förkämpe för sincen.
Men bara för den saken skull tycker jag inte man skall utropa något till perfekt
så lättvindigt. Som jag skrev alldeles nyss så är inte brickwallfrekvenen som
sådan den enda vid vilken brickwallfunktionen kan resultera i vågningar. Det
kan ske vid signifikant lägre frekvens. Det beror på insignalen.
Om man då t ex spelar en fyrkantvåg som ligger på säg 4 420 Hz så hittar vi
övertoner på 13 260 Hz, 22 100 Hz, 30 940 Hz... Då kommer den högsta
som spelas att vara den på 13 260 Hz, och den tror jag vi är överens om att
den hörs.
Nu är det ju en statisk signal och förringningar blir då inte så betydelsefulla,
men vad jag försöker säga är bara att det sätt som hörseln fungerar inte är
riktigt så enkel som man kanske kan tro, och även om det är en rätt så bra
approximation (populär är den också) att säga att hörseln gör en FFT på det
som kommer in så är det ändå inte riktigt sant.
Det märker man om man t ex gör ett delningsfilter med brickwall-funktioner
någonstans i audioområdet. Eller man kan göra det enklare för sig än så och
göra en special-allpasslänk. En om bara fasvrider 360 man om kan göra det
med valfri hastighet.
Jag nämnde lite om en sådan som jag lekt lite med för att undersöka just de
egenskaper som vår hörsel har och som skiljer den ifrån en enkel spektral-
analysator, och nämnde då specifikt för Morello hur mitt special-allpass-filter
betedde sig. Blev lite småimponerad när han lyckades lista ut hur jag hade
konstruerat den.
Hur som helst - det är rätt så lätt att visa att vi faktiskt inte är helt immuna
mot de ringningar som kan åstadkommas inom audioområdet - även om vi
med systemet helt och hållet lyckas bevara energifördelningen mellan alla de
hörbara frekvenser.
Och avslutningsvis vill jag påminna om den första vetenskapliga tesen och en
konsekvens av den - att inte lyckas detaktera ett system med de experiment
man väljer att göra är aldrig ett bevis för att systemet är odetekterbart.
BertilAlving skrev:Jag har gjort mätningar för att utröna om amplituden på dessa ringningar överhuvudtaget är tillräckligt stor för att man ska kunna störas av den även om man trots allt skulle vara i stånd att höra frekvensen 22 kHz. Jag har använt den ganska kraftigt branta filterinställningen hos den i mitt tycke ideala mjukvaran iZotope RX2 Advanced som jag oftast använder för att konvertera mina inspelningar till 44,1 kHz (samma som jag använt tidigare i mina exempel i de två aktuella trådarna).
Kan då berätta att 0,2 millisekunder före nyttosignalens transientpuls ligger denna 22 kHz för-ringning c:a 45 dB under transientpulsens peakvärde. Två millisekunder före transientpulsen ligger för-ringningen mer än 65 dB under transientpulsens peakvärde. Lägg märke till att här det är fråga om en elektriskt genererad "perfekt" transientpuls, men från riktiga musikinstrument genereras aldrig så skarpa och perfekta transienter! Även om man skulle ha förmåga att höra 22 kHz så kommer detta "för-eko" att hamna på så låg nivå och så nära nyttosignalen att den maskeras av de lagar som styr över hur vår hörsel fungerar.
Vi kan nog i praktiken glömma det här med "för-eko" i det här sammanhanget, det kan däremot utgöra hörbart problem när man gör ett väldigt kraftigt EQ-ingrepp med ett faslinjärt filter vid lägre frekvenser.
Ja, linjärfasfilter är oftast ingen vidare bra ide. Möjligen undantaget HP-filter
för att bandbreddsbegränsa nedåt. De brukar faktiskt ofta gillas bättre än
minimumfas-filter och uppfattas hänga mindre illa i basen än minimumfas-
filtren.
När det gäller studier på hörbarhet av förringning så menar jag nog att man
kan utgå ifrån att systemet skall vara tillräckligt bra för alla människor, och en
approximation på vad en normal 50-60-åring hör är runt 10 kHz, medan en
18-ånging med exceptionellt god hörsel kan höra uppåt 24 kHz även om det
är rätt så ovanligt.
Så tillhör man den första kategorin och vill man bilda sig en uppfattning om
huruvida förringningen kan höras av den sistnämnda så föreslår jag att man
helt enkelt skiftar ned brickwall-filtret från 22 050 Hz med en faktor 10/24 =
0,41666... Det vill säga lägger brickwall-filtret vid 9187,5 Hz.
Då kan vem som helst lyssna och tycka något om hur en dirac återges. Ett
experiment för den som vill och orkar genomföra det.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).