Jag skulle vilja påstå att dopplereffekten som sådan inte på något sätt är ett
mysterium, men att problemet när den förs på tal i audiosammanhang är att
de som allra helst tycks vilja tala om den (tänker inte på TS nu, utan de som
lägger mycket energi på att "marknadsföra" den, alltså framhålla att doppler-
distorsion är ett problem) inte verkar vilja sätta saker i perspektiv.
Gör man det, det vill säga jämför dopplerdistorsion och de effekter den ger
med normalt förekommande halter av andra förvrängningar som finns i hög-
talare, och korrelerar båda med hur mänsklig hörsel fungerar, så finner man
som regel att det finns mycket större skäl att vara bekymrad över rätt många
av de andra olinjäriteterna som brukar förekomma.
Värst yttrar sig dopplerdistorsionen (även kallad FM-distorsion) i små bred-
bandselement, men även när man tittar på sådana, alltså praktiska element,
så finner man nästan alltid att det är andra distorsionsformer som dominerar
sett ur ett perseptionsperspektiv, närmare bestämt AM-distorsion.
Därmed inte sagt att det inte kan finnas undantag, men jag har ännu så länge
inte stött på något.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
