Hej,
För en tid sedan startade jag denna tråd på faktiskt: http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... ic&t=53847[url]
Tråden vecklade ut sig i olika riktningar beroende av era preferenser och mina bekymmer. Hos gänget bakom Acoustic Illusion föddes någonstans i diskussionen idén om att låna ut ett par till moi! Förbehållet var en utvärdering av återgivningen OCH det estetiska perspektivet (sambons). Det var för övrigt http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... ile&u=3111[/url] som kontaktade mig.
Nedan följer min utvärdering inklusive en kort historik om min egen bakgrund. Bilder lägger jag upp så snart jag kan i tråden.
OBS! Var snälla mot mitt sätt att utvärdera högtalarna. Jag är bara en glad amatör och det ni läser nedan är mitt subjektiva intryck. Jag har inte gjort några mätningar.
Utvärdering av AI – av Andreas Juhl (men först lite bakgrund)
Utvärderingen avser Ovation f8. http://acousticillusion.se/products/ovation/
Först lite historik
Mitt hifiintresse uppstod sent i live, för en sådär 5-6 år sedan, tyvärr strax efter att vi hade byggt färdigt vårat hus. Hade det kommit innan husbygget är risken stor att en ”mancave” hade prioriterats på ritningsstadiet. Nu blev det inte så, utan istället nyfunkis med öppen planlösning och gott om golv till tak fönster. Till detta en sambo som lika gärna skulle kunna lyssna på en klockradio och vara nöjd med det, men inte LIKA nöjd med stora golvhögtalare 1 meter ut från bakväggen. Sambon är inte heller förtjust i tjocka gardiner, avgränsningar av rummet, dämptavlor och annat som minska efterklangen i rummet. Tack och lov kan vi i alla fall ha mattor, vilket gör stor skillnad.
Hur som helst så har mitt intresse för god återgivning allt mer koliderat med sambons krav på ett stilrent hem. Många gånger har jag tänkt tanken ”nu skiter jag i det här” och köper någon liten klockradio och ställer på bardisken så att vi kan lyssna på P1 i alla fall, men sen tänker jag om och härdar ut. Icke desto mindre har jag hållit utkik efter produkter som på ett acceptabelt sätt kan återge ”fonogram” på naturtroget sätt och SAMTIDIGT smälta in i vår hemmiljö.
Lite högtalarhistorik (från när intresset tog fart):
Första paret ut var Monitor Audio RS8. En ok högtalare som var rätt så bra på ”party”, dvs. lite svullen basåtergivning, men ett mellanregister som vid kritisk lyssning inte riktigt höll måttet. Klarade dock högt ljudtryck för storleken.
Nästa par var ett par tysklandsköpta Canton Vento 890 DC som på den tiden i vit högglans gick för 33 000 i Sverige, men med frakt och allt gick på 18 000 från Tyskland. Av förklarliga skäl sänktes sen priset i Sverige när ryktet på bland annat ”Min hemmabio” spreds. Vento briljerar på akustisk musik à la Diana Krall, Nora Jones, etc. Sämre fungerar det när separationen mellan instrumenten inte blir lika tydlig eller komplex. Kanske är det hårdheten från aluminiumelementen som är problemet och skapar hårdhet? Venton är på många sätt en högtalare som jag kunde ha haft kvar fortsatt, trots sina brister, så briljerade Venton ändå i sina bästa stunder. Men att kalla Vento för en komplett högtalare kan jag inte och därmed går den bort.
Nästa par blev Guru Audio QM10. Små tänkte jag när jag fick dem hemlevererade. Stort ljud tänkte jag efter första provlyssningen. Guru åstadkom första haksläppet hemma, både för mig och besökare. Fenomenal spridning, detaljerade, korrekta och bra bas. En mycket bra högtalare i min mening och en produkt som räcker långt, mycket långt. Egentligen saknade jag bara en sak med Guru och det var förmågan till lite tryck när andan föll på, särskilt när Infected Muschroom skulle spelas. En viss irritation uppstod när jag ville höja mer och mer, men gränsen sattes tidigt. Inte förvånande dock sett till storleken på låda och element. En annan nackdel är det här med dämpningen som krävs för att högtalaren ska komma till sin rätt. Och problemet låg inte hos mig, utan sambon. Hur som helst började jag leta igen och fann en intressant kandidat på hifimagasinet som hade fått lysande recensioner.
Och det var PMC FB1+. Tillbaka till golvhögtalarträsket. Det här var inte helt populärt hemma. Inte bara var det en golvhögtalare igen, den är dessutom i utförandet träfanér (körsbär). Nåväl, en trevlig bekantskap är det, om än inte bäst på något, men inte heller sämst på något. Jag skulle placera den strax efter Guru totalt sätt, men med förmåga att spela rejält högt och med djup (transmission line är kul och bra…). Rejält stryk av Guru blir det på spridningen och det är det främsta skälet till att jag håller Guru lite högre än PMC. PMC trivs dessutom bäst långt ut i rummet, gärna 50-60 cm från bakväggen, så plats tar PMC, trots sin ganska ringa storlek.
Utanför huset har jag lyssnat både till IÖ: s högtalare i källaren och Peter Bremens ägg hemma hos honom. Äggen går nog i första hand, sett till att de går att använda som de är i normala vardagsrum, men INO är mycket bra, det är dem.
Vad jag lyssnar på (även vid utvärdering av högtalare)
Det blir väldigt mycket Springsteen för min del och när jag utvärderar högtalare ofta New City Serenade. Låten inleds med klassiskt piano och låter inte alls som Springsteen för att sedan, efter någon minut övergå till rockig piano, mycket mer Sprinsteen och sedan kommer en fantastisk gitarr in som är "superkrispig". Låten har egentligen allt, blås, sång piano, gitarr och är väl inspelad med god dynamik.
Diana Krall och då främst albumet Girl In the other room som är bra rakt igenom med några riktiga toppar och väldigt bra ljud. En klar favorit.
Michael Jackson har jag gillat i många år, väldigt mycket. Men när jag lyssnar idag känns ljudet ofta daterat, särskilt på plattorna från ”Bad” och framåt. Off the wall och Thriller är dock 5+ rakt igenom.
David Bowie. 70-talet är på många sätt fantastiskt. En favorit är Aladin Sane, med en mycket intressant/skruvad pianoslinga som är lätt obehaglig.
Alison Kraus. Enskilda låtar mer än album. Jacob´s Dream, vacker låt som få och kanske ännu sorgligare, än den är vacker. Det mesta jag har hört från henne är välinspelat med skickliga musiker. Bra musik för att testa högtalare.
Infected Mushroom. Och då långtifrån allt, men delvis är de briljanta. Albumet Clasical Muschroom håller jag högst, bra rakt igenom och KUL! Dessutom ger de högtalarna vad de tål och ibland lite till. Typisk musik där Guru får stora problem eftersom man gärna drar på ordentligt.
En specifik låt jag gärna lyssnar på för att jag tycker om den och för återgivningen är Göra Fristorps ”Men går jag över ängarna”. Stark rekommendation på den.
Och mycket mer än ovan exempel förstås.
Utvärdering av AI
Diskant
I min mening en av styrkorna med högtalaren. Jag hör inte diskanten vilket är ett bra betyg. Det låter inte dovt, inte heller överdrivet luftigt, utan ”rätt”. På hög volym kan återgivningen dock bli ”hård”. Konsertvolym kan alltså bli påfrestande, oavsett kvalitet på inspelningen, i alla fall i mitt rum.
Mellanregister
Mellanregistret känns naturligt så tillvida att röster återges på ett bra sätt oavsett om det är en man eller kvinna som talar/sjunger.
Basåtergivning
Basåtergivningen är nog den främsta styrkan sett till ren kapacitet. I mitt rum har jag bibehållet ljudtryck väl ner till 25 Hz (ja, det mätte jag...) innan den faller av. För lejonparten av konsumenterna är detta mer än tillräckligt, bortsett från faktisktmedlemmarna möjligen. En viktig sak för mig när det gäller bas är att inget ”extra” läggs till eller dras ifrån i basåtergivningen. Vissa högtalare ger en ”fläskig” botten oavsett vad som spelas. Kul för stunden kanske, men inte särskilt troget inspelningen. Här tycker jag att högtalaren klarar sig bra, om än inte perfekt. Jag får alltså både skönt discodunk, definition och dynamik, ett bra betyg.
Stereobild/ljudbild
Jag har ett rum som har få vettiga platser alls för avlyssning. Men när jag går runt i rummet upplever jag att ljudbilden är relativt väl sammanhållen. Höger eller vänster högtalare sticker inte ut vid sidledsförflyttning på något utmärkande sätt, vilket borgar för ”sweet field” egenskaper. En nödvändighet i min mening. En högtalare som bara fungerar i sweet spot är för mig misslyckad.
Instrumentseparationen är god och det är relativt lätt att placera musiker/instrument på ”scenen”, i alla fall i 2D. När jag nämner 2D så kommer jag in på min största invändning av högtalaren. Jag upplever att återgivningen är bra på bredden, men saknar djup, 3D. Röster tenderar att ”fastna” i väggen. Detta påstår jag utan kunskap om hur inspelningarna har gått till, men det är min upplevelse jag beskriver. Det är inget jättestort problem, men ett potentiellt förbättringsområde?
Detaljer
Det är inte den mest detaljrika högtalaren jag har lyssnat till hemma. Canton Vento 890 DC var extremt tydlig, en viskning, ett smackande, ett plektrum hördes med tydlig skärpa oavsett volym. En styrka för Vento som jag ser det, men svagheterna var istället en vasshet på hög volym och mer ”krävande” inspelningar. De problemen är mindre med AI, även om ljudet som tidigare nämnts kan bli hårt vid hög volym. Jag får väl erkänna att jag gillar närvaron som Canton levererade på akustiska inspelningar. AI är inte riktigt där, men inte så långt ifrån. Det är något luddigare i kanterna, något sämre separation, men alls inte illa. Frågan är om det finns någon finjustering i filtret som kan förbättra denna detalj ytterligare?
Sammanfattning
AI är utan tvekan en bra högtalare som tilltalar mig på många sätt. Kan jag leva med AI på sikt? Och ur ett hifiperspektiv? Kanske! Diskant, mellanregister och bas hänger samman på ett sömlöst sätt, mycket bra! AI är ingen högtalare som briljerar i någon specifik genre. Diana Kralls ”Girl In the other room eller Deep Purples “Live In Japan” fungerar båda bra. Spridningen är bra, om än inte den bästa jag har hört hemma. Där är Guru bättre med smått fenomenal spridning oavsett placering i rummet. AI: s förmåga att leverera ljudtryck är fullt tillräcklig för mig och sannolikt även tillräckligt för vad som är möjligt i mitt rum, fullt med golv till takfönster och öppen planlösning. Här ligger säkerligen en stor del av förklaringen till att ljudet stumtals på hög volym upplevs som hårt. Förutsättningarna är sannerligen inte snälla…
Det största problemet för mig är bristande 3D-känsla där jag tycker att både Canton och Guru presterar bättre.
När vi kommer till det estetiska perspektivet ligger AI riktigt bra till, bäst faktiskt av de högtalare jag har haft hemma. Till att börja med är det fantastiskt bra att de hänger på väggen. Det är lättstädat, barnsäkert OCH snyggt! Ingen besökare har tyckt något annat än att designen är riktigt lyckad (flera kvinnor) och i min mening är detta ett starkt argument i konsumentled som bör lyftas fram till kommande återförsäljare, vilket ni självklart redan har tänkt på. Återgivningen är tillräckligt bra för att duga åt 98 % av konsumenterna och 90 % av dessa 98 % kommer att tycka att återgivningen är fantastisk. Det är alltså inga problem att skryta om återgivningen i marknadsföringen samtidigt som livsstilsaspekten lyfts fram kraftfullt.
Stort tack till alla bakom Acoustic Illusion för lånet. Det har varit mycket uppskattat från min och sambons sida och vi är utan tvekan spekulanter på AI när de väl kommer ut i handeln.[url][/url]
