sportbilsentusiasten skrev:Provocerande eller ej, jag tycker det är uppenbart att vi ännu inte förstår hur våra sinnen påverkar oss.
När jag går på konsert hör jag direkt om Dylan är bra eller ej. Hur mäter man det med mic/analysverktyg?
På samma sätt hör jag direkt om hustrun är LIIIITE trött, arg, glad eller "småsugen". Hur mäter man det?
Jag kan tom möta en främling och förstå motsvarande känslor som förmedlas.
För mig är inte något av det du nämner särskilt mystiskt. Den typen av situationer som du nämner är ju tämligen väl undersökta. Att det skulle handla om att mäta något med någon form av instrument vet jag inte riktigt hur det kom in i diskussionen men att förstå hur människor tolkar tonfall och rösttimbre, ansiktsuttryck och kroppsspråk har det ju forskats på länge, just för att det är så viktigt för att förstå socialt samspel. Det låter dessutom som om du med din retoriska fråga utesluter att man med med en mikrofon, en kamera, en dator och en databas skulle kunna bedöma om Bob Dylan är trött och sliten eller inte. Varför tror du det? Redan idag kan man använda datorunderstödd röstanalys för att försöka bedöma om någon är stressad eller inte.
sportbilsentusiasten skrev:Och man kan höra detta även i ett ekande badrum...med massa störljud bakom...så uppenbarligen är inte absolut ljudkvalitet (frekvensområde, dynamik och andra traditionella parametrar) avgörande för att förstå innebörden.
Hjärnan är fantastisk på dessa små subtila saker!!!!
Ja, alltså, för att digga musik krävs väldigt låg ljudkvalitet om man inte är särskilt känslig och tänker väldigt mycket på ljudet. Isynnerhet om man hört musiken förut och har arbetat upp en existerande emotionell koppling. Då kan man lägga till det som saknas. Sjunger med gör man väl främst i bilen och den mesta musiken konsumeras nog via små hörlurar på resande fot. Ljudkvaliteten är inget större problem för att ta till sig musik. Men det finns ju andra aspekter av ljudupplevelsen mer än musiken, nämligen en känsla av att vara närvarande som jag själv tycker förhöjer upplevelsen, isynnerhet om det är rörliga bilder inblandade så att man inte drabbas av kognitiv dissonans.
Och då handlar det inte om känslor utan om perception. Det är just det som Svante försöker säga att vi kan inte kräva mer än ljud (som vi uppfattar via perception) från våra stereoapparater - känslorna får vi stå för själva.
sportbilsentusiasten skrev:Givet den erfarenheten, hur tänker du dig att man ska kunna mäta en HIFIsystem?
Tune Dem fokuserar just på förståelse...ser du kopplingen?
Det är inte hifi-systemet som skall bidra din tolkning av musikupplevelsen. Det får du göra helt själv. Och eftersom det inte heller är någon egenskap hos anläggningen finns det heller inget att mäta där. Det enda du kan kräva av hifi-apparaterna är det som uppfattas av perceptionen (dvs. vad vi hör) + lite feelgood från utseende och känsla. Det är därför den emotionella responsen från musik är en dålig indikator på hur bra musikanläggningen är eftersom den är minst sagt löst kopplad till själva musikanläggningen ljudproduktion i allmänhet, och högtalarnas placering i synnerhet.
/DQ-20
Hur går det till, den verkar ju, när man läser och hör om den som något magiskt! Då vill man ju veta. Inte konstigt.
