Integrering av subbasar enligt tunemethod

[JockeX]

Men det här med att det tas upp F/E-tester då och då och att det är ett dumt sätt att lyssna. Rätta mig om jag har fel , men om jag drar mig till minnes så har jag för mig att t.ex. testet av Bryston 14 B SST började med öppen, vanlig lyssning i två olika anläggningar i flera dagar? Av det kom lyssningsintryck och utvärdering av det öppna testet. Efter det F/E-lyssning och mätning.
Verkar väl inte helt ovanligt i något läger, att man lyssnar "normalt" ?

Så klart inte. Det är dumheter att påstå att vissa människor bara mäter och
aldrig lyssnar.

Exakt. Jag vet inte hur många vi är som sagt det vid detta lag men mätningar är ETT AV MÅNGA verktyg som man kan använda sig av.

Jag vill inte vara den som är den, men tidigare i tråden påstod du att det faktiskt fanns människor som bara ställde in sina system genom enbart mätningar.

[AndreasArvidsson]

Jag vill inte vara den som är den, men tidigare i tråden påstod du att det faktiskt fanns människor som bara ställde in sina system genom enbart mätningar.

Vad jag skrev var "Finns nog folk som föredrar allt mellan vad en mätmick säger till vad magen säger. "

Mao det kan finnas personer som gör på detta vis, men ingen av oss här har så vitt jag vet någonsin förespråkat det. Snarare tvärtom har vi vart extremt tydliga med att mätningar är ett verktyg och inget annat.

[JockeX]

Att välkänd musik går att uppleva som emotionellt triggande även då den ebart hörs svagt eller via en medioker återgivning är nog ganska välkänt. Då det är bra live är det lätt att ta till sig musik även om man aldrig hört stycket eller låten tidigare. Det är svårare ju sämre inspelning och anläggning som man hör ny musik via. Det är min erfarenhet.

Det är därför den emotionella responsen från musik är en förträfflig indikator på hur bra musikanläggningen är, då den emotionella responsen är tajt kopplad till (hur musiken framförts, hur bra inspelningen är,ljudproduktionen, distributionsformatet pch givetvis även) själva musikanläggningen, hur väl den installerats inklusive hur högtalarna placerats.

Det tycks mig som att vi har olika erfarenheter. Sprotbilsentusiasten m.fl. och jag har erfarenheten att vår emotionella respons på musik uppspelad via en hifi-anläggning påverkas av hur bra anläggnngen är och hur den installerats.

Samma med tune-dem. Vår erfarenhet är att en anläggning installerad m.h.a tune-dem ger bättre musikåtergivning än en som inte installlerats m.h.a. tune-dem eller motsvarande metodik. Ni tycks inte ha erfarenhet av detta, men har ändå åsikten att det inte kan vara på det viset. Märklig hållning. Vore det inte bättre att skaffa erfarenhet och därefter återkomma om era reflektioner. Glöm inte att det för vissa krävs viss övning för att tillämpa tune-dem, f.f.a. för att kunna koppla av och lyssna utan intellektuellt analyserande av ljuden som musiken/anläggningen låter. Trocket är egentligen att LYSSNA SOM VANLIGT eller om det är svårt att lyssna som vanligt och samtidigt analysera hur ni svarar på musiken, försök lyssna som om det var ett live-framträdande... Hur bra är det egentligen? Ändra, byt, koppla... Hur bra är det nu?

Emotionell respons för att tuna in sitt system? Nu tyckte jag det hela tog en vändning söderut. Hur behåller ni en emotionell respons genom att lyssna 10-20 sek på en slinga och sedan flytta högtalarna några centimeter i taget?

Jag har frågat detta tidigare, men inte fått svar: om man vid tune-dem tunar in systemet med hjälp av en slinga från en låt, eller några låtar, hur undviker ni då faktumet att en annan låt som ni inte lyssnat på kan trigga en rumsmod på ett väsentligt annorlunda sätt som förstör musikupplevelsen.

För mig ter sig ovanstående inte som ett sätt att tuna in sitt hemmasystem, det är att tuna in ett system för demosyfte där man enbart spelar vissa låtar.

Ett enkelt frekvenssvep med mikrofon eller bara med hjälp av hörseln för den delen hade nämligen avslöjat om det fanns rumsmoder med en tråkig efterklang som förstör musikupplevelsen, och man hade kunnat behandla den därefter.

[DQ-20]

Ja, fast vore den inte ännu bättre om frågan man ställde sig var:

3. I vilken TV framstår skådisarna som trovärdigast och bäst? Då är
det ju tundem-parallell på pricken.

Blir ju ett litet helvete om man vill tunedema sin TV med Röjar Ralf då - vad är det egentligen man ska titta efter!?

Man LYSSNAR på den engelska versionen och ser om man får feeling när man hör Sarah Silvermans röst.

/DQ-20

[DQ-20]

Finns ingen chans i världen oavsett hur mycket jag hade testat och tittat fram och tillbaka att jag hade kommit i närheten av den fantastiska bilden som en professionell ISF-kalibrering gav.

Man kan komma ganska långt med en testskiva OM man har en modell för hur man skall göra och i vilken tur som parametrarna skall ställas in. Men att bara starta från default och prova lite i menyerna är ju dömt att misslyckas. I synnerhet om man utgår från IÖ:s "punkt 3" i ett tidigare inlägg.

/DQ-20

[sportbilsentusiasten]

Provocerande eller ej, jag tycker det är uppenbart att vi ännu inte förstår hur våra sinnen påverkar oss.
När jag går på konsert hör jag direkt om Dylan är bra eller ej. Hur mäter man det med mic/analysverktyg?
På samma sätt hör jag direkt om hustrun är LIIIITE trött, arg, glad eller "småsugen". Hur mäter man det?
Jag kan tom möta en främling och förstå motsvarande känslor som förmedlas.

För mig är inte något av det du nämner särskilt mystiskt. Den typen av situationer som du nämner är ju tämligen väl undersökta. Att det skulle handla om att mäta något med någon form av instrument vet jag inte riktigt hur det kom in i diskussionen men att förstå hur människor tolkar tonfall och rösttimbre, ansiktsuttryck och kroppsspråk har det ju forskats på länge, just för att det är så viktigt för att förstå socialt samspel. Det låter dessutom som om du med din retoriska fråga utesluter att man med med en mikrofon, en kamera, en dator och en databas skulle kunna bedöma om Bob Dylan är trött och sliten eller inte. Varför tror du det? Redan idag kan man använda datorunderstödd röstanalys för att försöka bedöma om någon är stressad eller inte.

ok, men utgå inte från mitt exempel - har du något sätt att bedöma LJUD?
Då funkar ju inte kamera...
Och för att analysverktyget ska fungera ska det ju inte bara kunna presentera att Dylan är bra eller ej, nej instrumentet ska ju även kunna bedöma graden av "brahet" jämfört med andra konserter.

Vilket instrument klarar det?

Och man kan höra detta även i ett ekande badrum...med massa störljud bakom...så uppenbarligen är inte absolut ljudkvalitet (frekvensområde, dynamik och andra traditionella parametrar) avgörande för att förstå innebörden.
Hjärnan är fantastisk på dessa små subtila saker!!!!

Ja, alltså, för att digga musik krävs väldigt låg ljudkvalitet om man inte är särskilt känslig och tänker väldigt mycket på ljudet. Isynnerhet om man hört musiken förut och har arbetat upp en existerande emotionell koppling. Då kan man lägga till det som saknas. Sjunger med gör man väl främst i bilen och den mesta musiken konsumeras nog via små hörlurar på resande fot. Ljudkvaliteten är inget större problem för att ta till sig musik. Men det finns ju andra aspekter av ljudupplevelsen mer än musiken, nämligen en känsla av att vara närvarande som jag själv tycker förhöjer upplevelsen, isynnerhet om det är rörliga bilder inblandade så att man inte drabbas av kognitiv dissonans.

Och då handlar det inte om känslor utan om perception. Det är just det som Svante försöker säga att vi kan inte kräva mer än ljud (som vi uppfattar via perception) från våra stereoapparater - känslorna får vi stå för själva.

Bra, då tycker vi lika.

Givet den erfarenheten, hur tänker du dig att man ska kunna mäta en HIFIsystem?

Tune Dem fokuserar just på förståelse...ser du kopplingen?

Det är inte hifi-systemet som skall bidra din tolkning av musikupplevelsen. Det får du göra helt själv. Och eftersom det inte heller är någon egenskap hos anläggningen finns det heller inget att mäta där. Det enda du kan kräva av hifi-apparaterna är det som uppfattas av perceptionen (dvs. vad vi hör) + lite feelgood från utseende och känsla.

Givetvis ska inte hifi-systemet bidra till tolkningen av musikupplevelsen - men den ska inte förstöra den heller.
Ett HIFIsystem kan ENDAST förstöra en inspelning, inte göra den bättre.
Men det finns många parametrar som kan förstöras.

Det är därför den emotionella responsen från musik är en dålig indikator på hur bra musikanläggningen är eftersom den är minst sagt löst kopplad till själva musikanläggningen ljudproduktion i allmänhet, och högtalarnas placering i synnerhet.

Bra, det har jag skrivit åtskilliga gånger i tråden
Ser du att jag talar om förståelse, du om emotionella responsen?
Två olika saker!

[sportbilsentusiasten]

Psykoakustik är ett otroligt spännande område och eftersom jag precis läst klart en bok i det tänkte jag nämna en rolig effekt som nämdes där och det var att i alla fall för vissa djur så förändras hela deras spatiala uppfattning beroende på var de tittar. Helt oavsett om de är medvetna eller ej (försöken utfördes med helt sövda djur) dvs det finns en hårdkodning från ögats position till den del av hjärnan som är involverad i spatial mappning.

Så var tittar man när man utvärderar? En estetiskt tilltalande anläggning som drar blicken till sig kanske har flera fördelar?

Sorry för OT

Intressant ämne men du...menar du att ögats position påverkar hörseln?
Hur då, förklara gärna mer. Har detta testats på människor?

Jag tycker inte det är SÅ anmärkningsvärt iof, då alla sinnena samverkar för att tolka omgivningen...

[sportbilsentusiasten]

Tricket är att i minsta möjliga mån låta den intellektuella delen av hjärnaktiviteten (vid tune-dem) påverka vårt (normala) sätt att lyssna och ta in musiken.

Det låter lite som att stänga av hjärnan för att göra sig maximalt tillgänglig för placeboeffekter.

Svante, du brukar vara analytisk och logisk men gick det inte lite snabbt här?

Vore det inte rimligare att anta att placeboeffekter blir större då man använder den analytiska hjärnhalvan (tex "denna pryl är dyrare, snyggare och säkert bättre"...) och mindre om man inte använder den?

[Nattlorden]

Vore det inte rimligare att anta att placeboeffekter blir större då man använder den analytiska hjärnhalvan (tex "denna pryl är dyrare, snyggare och säkert bättre"...) och mindre om man inte använder den?

Nej, den analystiska hjärnhalvan vet bättre... Det är sen subjektiva som är lättimponerad.

[sportbilsentusiasten]

Tricket är att i minsta möjliga mån låta den intellektuella delen av hjärnaktiviteten (vid tune-dem) påverka vårt (normala) sätt att lyssna och ta in musiken.

Det låter lite som att stänga av hjärnan för att göra sig maximalt tillgänglig för placeboeffekter.

Kontrollerad placebo är bättre än "tune-dem". Vid placebo finns viss kontroll av störande variabler. Vid "tune-dem" finns en systematisk okontrollerbar felkälla i den egna hjärnan som är inte bara styrd av förväntningar (som vid placebo) utan även medvetna o omedvetna erfarenheter av din musik, högtalare o rummet.
Men visst har jag själv flyttat högtalare enligt "tune -dem" liknade mönster o lurat mig själv.
När ljud-kompisar kommer är de inte så lätt övertygande.

Hjärnan kan du inte stänga av. Hjärnan lurar dig när du tror att du bara går på känslor.

JM

Vill bara stillsamt påpeka IGEN, att Tune Dem handlar inte om känslor.
Handlar alltså inte om att maximera stampa taktenkänslan, driv, röj, sväng och annat!!

ok alla?


Och blanda inte ihop placebo med en utvärderingsmetod (i detta fall Tune Dem)
Man kan ju använda metoden i dubbelblinda tester - då kommer man helt ifrån det man kallar placebo.

[mrGaskill]

men en indikator på att man fått förutsättningar för god musikalisk förståelse (via Tune- ) var väl att man rycks med av musiken. Trallar, spelar lufttrummor m.m .. Är alltså inte känslor inblandande då eller vad? Mhm.

[Nattlorden]

Vill bara stillsamt påpeka IGEN, att Tune Dem handlar inte om känslor.
Handlar alltså inte om att maximera stampa taktenkänslan, driv, röj, sväng och annat!!

ok alla?

Vad handlar det då om? Enl. Richard är det ju definitivt inte om ljudet...

[sportbilsentusiasten]

Kontrollerad placebo är bättre än "tune-dem".

Jag har aldrig trott att placebo även kunde vara en metod eller ett sätt att jämföra musikaliska skillnader?

"Placebo positionseffekten":
En variant på "placebo-effekt" med högtalare är om du bedömer "ljudet" på olika högtalarplaceringar i rummet och högtalaren är placerad så du inte kan se positionen i rummet. Tex bakom ett drapperi. Högtalaren, musiken o rummet är helt okända för bedömaren.
Du får i analogi med "tune-dem" modellen bedöma placeringen. Bättre eller sämre. Utan att du vet flyttas högtalaren tex endast i 25 % av bedömningsfallen. I 75 % av fallen är det din förväntning som styr din bedömning. Inte din faktiska perception.
Du menar säkert att du kommer märka att hgt inte flyttas. Testa får du se.

Ja det är påfallande ofta det testas att inte se vad som ändras. Ofta är det JUST detta som görs.
En person ändrar något, en annan/flera lyssnar. Ofta utanför rummet.
Just för att få säkrare utfall.

Det är ett misstag att tro att tune demmare inte har förståelse för förväntanseffekter som försöker minimera dessa.

[AndreasArvidsson]

Ja det är påfallande ofta det testas att inte se vad som ändras. Ofta är det JUST detta som görs.
En person ändrar något, en annan/flera lyssnar. Ofta utanför rummet.
Just för att få säkrare utfall.

Det är ett misstag att tro att tune demmare inte har förståelse för förväntanseffekter som försöker minimera dessa.

Det där har jag aldrig förstått med tune-dem. Man står alltså utanför lyssningsrummet och lyssnar?

[sportbilsentusiasten]

Jag är en skarp fantast av bra (?) analogier, och här kommer nåt för er tunedemare att fundera på:

Hur gör ni när ni ska välja en ny TV till vardagsrummet?

1. Du ser på bilden på lite olika TV-apparater och försöker bedömma hur naturlig bilden ser ut, hur svartan verkar och hur naturligt rörelser uppfattas. Du kollar också hur bilden ser ut från sidan och kanske läser du nåt test där dom mäter färgspektrat och ljusheten med mätinstrument.

2. Du sätter på din favoritskräckis och jämför olika TV-apparater m.a.p. vilken TV som gör dig mest skraj?

1, Jag gör givetvis på samma sätt som med ljud.
dvs dras jag in i musiken eller stör något min hjärna så den signalerar "fejk, dett är en återgivning och INTE live"

2. Och återigen, det handlar inte om att maximera känslor

PS analogin haltar.

PS 2, återge film handlar mycket om att återge ljudet BRA

[Svante]

Tricket är att i minsta möjliga mån låta den intellektuella delen av hjärnaktiviteten (vid tune-dem) påverka vårt (normala) sätt att lyssna och ta in musiken.

Det låter lite som att stänga av hjärnan för att göra sig maximalt tillgänglig för placeboeffekter.

Svante, du brukar vara analytisk och logisk men gick det inte lite snabbt här?

Vore det inte rimligare att anta att placeboeffekter blir större då man använder den analytiska hjärnhalvan (tex "denna pryl är dyrare, snyggare och säkert bättre"...) och mindre om man inte använder den?

Nej...?

(...och sakerna du beskriver i parentesen hör väl snarast hemma i den emotionella delen av hjärnan?)

[sportbilsentusiasten]

Tricket är att i minsta möjliga mån låta den intellektuella delen av hjärnaktiviteten (vid tune-dem) påverka vårt (normala) sätt att lyssna och ta in musiken.

Det låter lite som att stänga av hjärnan för att göra sig maximalt tillgänglig för placeboeffekter.

Nej, det handlar om att lyssna precis som du gör på en konsert.

Motsatsen är F/E lyssning med blindtester. Där blir det maximal intellektuell verksamhet av hjärnaktiviteten och därmed helt felaktiga resultat, eftersom man lyssnar till skillnader av " ljuden " och inte avgör om det går lätt att ta in musiken.

Korta blindtester är därför helt värdelösa, eftersom de säger noll om musikalisk transparens.

Ser inget motsattförhållande med F/E o tune dem, då det är olika saker!

F/E är ett sätt att koppla&metodik för att utvärdera grejer. Själva utvärderingen i F/E kan sedan göras med utvärderingsmetoden Tune Dem - eller någon annan utvärderingsmetod.

Dessutom...
Det går alldeles utmärkt att blindtesta med Tune Dem.
Blindtest = metodik
Tune Dem = utvärderingsmetod

[sportbilsentusiasten]

När du flyttat högtalaren 1 cm, går och sätter dig i soffan igen och konstaterar att nu låter det bäst, har du koll på då att du sitter på exakt samma ställe i soffan med huvud och allt? Märker du ut den soffplatsen tredimensionellt i rummet så att du även dagen efter vet var du ska sitta så att den optimerade centimetern inte går förlorad? Eller är du tvungen att tune-metoda dig själv även i soffan efter att du tune metodat din sterio, varje ny gång du sätter dig att lyssna?

Varför läser ni inte vad jag skriver?
Var man sitter är betydelselöst vid utvärdering med tune dem.

[AndreasArvidsson]

Tricket är att i minsta möjliga mån låta den intellektuella delen av hjärnaktiviteten (vid tune-dem) påverka vårt (normala) sätt att lyssna och ta in musiken.

Det låter lite som att stänga av hjärnan för att göra sig maximalt tillgänglig för placeboeffekter.

Nej, det handlar om att lyssna precis som du gör på en konsert.

Motsatsen är F/E lyssning med blindtester. Där blir det maximal intellektuell verksamhet av hjärnaktiviteten och därmed helt felaktiga resultat, eftersom man lyssnar till skillnader av " ljuden " och inte avgör om det går lätt att ta in musiken.

Korta blindtester är därför helt värdelösa, eftersom de säger noll om musikalisk transparens.

Ser inget motsattförhållande med F/E o tune dem, då det är olika saker!

F/E är ett sätt att koppla&metodik för att utvärdera grejer. Själva utvärderingen i F/E kan sedan göras med utvärderingsmetoden Tune Dem - eller någon annan utvärderingsmetod.

Dessutom...
Det går alldeles utmärkt att blindtesta med Tune Dem.
Blindtest = metodik
Tune Dem = utvärderingsmetod

Att folk(inte bara här utan även i andra trådar och forum) som själva förespråkar tune-dem inte kan enas om vad den går ut på eller gör ser jag som lite alarmerande vad gäller metodens trovärdighet.

[Nattlorden]

Var man sitter är betydelselöst vid utvärdering med tune dem.

Hur kan den vara det lär musiken inte spelas likadant någonstans i ett rum?

[mrGaskill]

Att folk(inte bara här utan även i andra trådar och forum) som själva förespråkar tune-dem inte kan enas om vad den går ut på eller gör ser jag som lite alarmerande vad gäller metodens trovärdighet.

+1. Samma sak har slagit mig.

men tune- igen då. Alltså man ska koppla ifrån sig själv på något vis, ändra lyssna och märka att man på något vis helt enkelt kommer på sig själv att ryckas med? Det är en mätare på att kroppen förstår och enklare kan ta till sig musikens innehåll på något lite halvprimitivt sätt?
detta är min uppriktiga summering av hur jag uppfattat att tune- är tänkt att fungera.

[KarlXII]

Nu börjar det likna något. Dvs jag förstår mindre och mindre av metoden.

[mrGaskill]

Ja jag fattar inte så mycket heller, så läs inte det jag skriver
Men jag försöker. Jag försöker inte göra narr av någon/något, men detta är vad jag lyckats få fram.

[mikro]

När du flyttat högtalaren 1 cm, går och sätter dig i soffan igen och konstaterar att nu låter det bäst, har du koll på då att du sitter på exakt samma ställe i soffan med huvud och allt? Märker du ut den soffplatsen tredimensionellt i rummet så att du även dagen efter vet var du ska sitta så att den optimerade centimetern inte går förlorad? Eller är du tvungen att tune-metoda dig själv även i soffan efter att du tune metodat din sterio, varje ny gång du sätter dig att lyssna?

Varför läser ni inte vad jag skriver?
Var man sitter är betydelselöst vid utvärdering med tune dem.

Öhh, okej..? Jag hör ju en klar skillnad i hur ljudet låter bara jag flyttar huvet 30 cm åt endera hållet. Varför spelar en centimeter högtalarplacering roll för tune metoden om inte mitt huvuds placering spelar roll? Menar du att det tune-metod-låter likadant oavsett var man befinner sig i rummet där man tune-metodat sina högtalare?

[mikro]

Att folk(inte bara här utan även i andra trådar och forum) som själva förespråkar tune-dem inte kan enas om vad den går ut på eller gör ser jag som lite alarmerande vad gäller metodens trovärdighet.

+1. Samma sak har slagit mig.

men tune- igen då. Alltså man ska koppla ifrån sig själv på något vis, ändra lyssna och märka att man på något vis helt enkelt kommer på sig själv att ryckas med? Det är en mätare på att kroppen förstår och enklare kan ta till sig musikens innehåll på något lite halvprimitivt sätt?
detta är min uppriktiga summering av hur jag uppfattat att tune- är tänkt att fungera.

plus att det spelar ingen roll var du befinner dig, du (och din fru) kan t ex stå och diska i köket och ändå höra om högtalaren flyttats 1 cm...

[Harryup]

Undrar om det inte är bra att bena av en fråga i taget. Jag fattar definitivt inte hur allt går till men om man är lite generös i sin förståelse och dessutom läser tråden så kanske det räcker med att fråga en sak i taget. Nu e re rörigt.

När det gäller placering har jag förstått det som;

Man ställer in högtalarna där de låter bäst enligt lyssningsmässigt. Hur man kommer fram till vad som är bäst är genom systematik enligt tune-dem.
När sen högtalarna står på plats så lyssnar man precis som på en konsert på sin anläggning. Ok, man sitter inte i mitten, big deal. Och man har en pelare lite ivägen på konsert, big deal man lyssnar. Tune-dem är väl språngbrädan för att lyssna på musik på ett mindre "tekniskt" sätt.
Man skiter i; höger-vänster, 3D, frekvensgång etc som så men det kan mycket väl vara så att man ändå har optimerat dessa eftersom man lyssnar efter bästa möjliga öppning till musikstycket.
Eller jag kanske har fel.

mvh/Harryup

[sportbilsentusiasten]

Motsatsen är F/E lyssning med blindtester. Där blir det maximal intellektuell verksamhet av hjärnaktiviteten och därmed helt felaktiga resultat, eftersom man lyssnar till skillnader av " ljuden " och inte avgör om det går lätt att ta in musiken.

Det där har vi nu hört många gånger från dig som en motivering till att blinda F/E är dåligt. Men motiveringen är inte en motivering utan bara ett tomt retoriskt påstående. Jag har aldrig sett dig motivera varför lyssnande till skillnader i ljuden INTE skulle leda till maximering av anläggningens (musikaliska) transparens. Du bara säger ATT det är så. Jag påstår motsatsen.

för info, jag har givetvis testat båda att maximera de ljudmässiga aspekterna genom flytt av talare - eller maximerat förståelsen

Min erfarenhet är att det senare ger ett bättre resultat. Andra tycker kanske olika. Helt ok för mig.

Obs det är ju inte F/E jag talar om ovan. Skulle gärna F/E testa Linnprylar.
Ser inte någon motsägelse mellan F/E, mätning av rum/prylar, akustikfix och utvärdering med Tune dem

[sportbilsentusiasten]

Visst funkar det att "mäta" hur bra man blir involverad i en skräckis
Problemet är att när man ser huvudena rulla i grön gegga för femtionde gången så kanske man inte skräms längre... oavsett hur bra bilden är.

Hur musikaliskt inspirerande är samma musikstycke efter femtioelfte gången då?

Spelad på en verkligt BRA anläggning är det ju lika överjäkligt bra varje gång.

[sportbilsentusiasten]

Kolla David Griesingers föreläsning där bla konsetljud analyseras
"Optimizing loudness, clarity, and engagement in large and small spaces"
som du hittar på http://www.davidgriesinger.com/

Där visar han bland annat komplext ljuds betydelse för hörbarheten mm i relation till rummet o hjärnan.

JM

Tack, ska kolla nästa helg!

[sportbilsentusiasten]

Var det inte så att metoden fungerade bäst med okänt material?

Funkar iof lika bra med i princip alla inspelningar, men skivor man tidigare hört kan vara vilseledande.
Därför brukar jag rekomendera okända skivor.
Men det går med alla...