njoak bygger linjekällor a la IDS-25

[the_Suede]

Det finns både stora förluster OCH stora kaotiska inslag i golv- och tak-speglingar. De fungerar egentligen bara som "tänkt" när man har väldigt hårt golv, betongtak, och absolut fritt från möbler i rummet...

Jag hade precis som trådskaparen börjat enkelt. Den raka linjen är det enklaste sättet att bygga, och den enklaste formen att möblera - om man nu måste anpassa högtalarna till verkligheten man lever i...

Visst finns det svagheter i principen med okorrigerad rak linje, men de går med lite inställningsmöda att få bra i de flesta fall. De är inte svårare än punktkällor på något sätt (anser jag). Men återigen, jag hade gjort kabeldragningen förbered för senare modifieringar.

[njoak]

Man kan nämna att Keele's CBT-högtalare (åtminstone de senaste versionerna) förlitar sig på golvreflexen. Konstruktionen ska se ut som ett cirkelsegment, och det akustiska utstrålningscentrat ligger i cirkelsegmentets centrumpunkt. De senaste versionerna är dock halva sådana cirkelsegment. Andra halvan utgörs av golvreflexen. Takreflexen används inte i högtalarens funktion. Däremot ska de ha perfekt golvreflexion för att fungera idealiskt. Teoretiskt sett alltså.

De är egentligen helt andra djur än linjekällor, möjligen lite beroende på hur man definierar linjekällor.

[njoak]

Del 2. Bafflarna färdigställs.

I förra bygginlägget tillverkades spant och högtalarens topp och botten. Baffeln sågades ut och fick spår som spanten och topp-/bottenbitarna ska monteras i.

Innan limningen så gör vi färdigt resten av baffeln.

Först ska elementen försänkas. Runda cirklar, drygt 3 mm djupa ska fräsas, med ytteridameter sådan att elementen passar med 1 mm marginal. Jag vågar inte göra tightare passning än så med tanke på antalet element - minsta misstag på ett av dem kan sabba passformen för allihop.

Först lite tester på en spillbit, för att se att diameter och fräsdjup blir rätt:



Ett element fick sätta livet till som testobjekt.

Cirkeljiggen på bilden kan för övrigt starkt rekommenderas. Finns på ebay; jag kan rota fram en länk till säljaren om någon är intresserad.

Efter lite finjustering såg testerna ok ut och jag vågade mig på att sätta fräsen i baffeln. Cirkeln för ett element går in i cirkeln för nästa. Elementen kommer sedan sitta kant i kant:



Efter 28 snurrningar på cirkeljigg och överhandsfräs börjar axeln bli öm och baffelns framsida ser ut så här:



Bara 28 kvar... Plus 56 monteringshål!

De sista elementen i raden får inga elementgrannar, så därför får inte cirkeln slutas:



Trots ett extra tjockt stopp-streck lyckades jag som synes ändå fräsa för långt... Efter att ha slutit cirkeln genom att fräsa en rak kant blev det därför att laga lite... Lim, en MDF-flisa och några klämmor:



Jag gjorde senare om samma misstag på båda kanterna på den andra baffeln... En av fyra kanter blev åtminstone hyfsad:



Jag tog god tid på mig att märka ut och borra centrumhålen för cirkeljiggen; fel på mer än en millimeter skulle förstöra elementens passform. Det gick bra i 96.5% av fallen. Två hål hamnade däremot lite fel, ett av dem såpass mycket att jag fick laga lite till:



Provelementet fick agera anhåll vid limningen och några träbitar användes för att spänna det mot MDF-flisorna. På andra sidan av elementet blev de trekantiga formerna för stora istället, vilket jag rättade till på frihand med en Dremel, en kniv och stor försiktighet...

Nästa steg blev att borra skruvhål.

Jag gjorde först ett försök att använda den gamla spårfräsningsmallen för att få alla skruvhål (och även centrumhålen för cirkeljiggen) på rätt plats. Det blev inte bra - faktiskt var det lättare att med ögonmått placera elementet på rätt plats i en urfräsning i taget och markera skruvhålen på det gamla goda sättet, med ett borr, och sedan göra ett slag med en körnare:



Sedan var det att sätta sig och borra hålen. För båda bafflarna blir det 224 stycken...



Det sista momentet i bearbetningen av baffeln är själva monteringshålen för elementen. Centrumhålen för cirkeljiggen fanns ju redan och var testade, så det var bara en fråga om att ställa in rätt diameter och fräsdjup. Ett av hålen tog jag upp hela vägen igenom för att kolla storleken, för alla de andra fräste jag bara så djupt så att det blev kvar 3-4 mm material i botten. Tanken med det var att hålla det smala och "sönderfrästa" baffelstycket lite stabilare tills lådan är ihopmonterad.



Monteringshålen frästes från baffelns baksida. När lådan är monterad kan jag ta upp hålen genom att sticka in ett frässtål med kullager från framsidan och följa den frästa kanten. Jag borrade hål för att sticka in frässtålet redan nu. Innan jag hann tänka mig för så borrade jag tre av dem för nära kanten. Och fick laga lite igen...



Som tur är blev det bra och ska inte leda till några läckage.



Med det så var de två bafflarna färdigbearbetade. Ifall någon är intresserad finns alla mått på följande ritning:



I nästa del limmas spanten och högtalarnas topp och botten fast på bafflarna. Efter det börjar man ana högtalarnas form!

[njoak]

Första bygginlägget är uppdaterat med ritningar.

[NADifierad]

Vad fint det blir! Jag får nästan ångest när jag ser hur mycket du har att fräsa . Min överhandsfräs har en tendens att släppa iväg frässtålet vid olämpliga tillfällen .

[njoak]

Vad fint det blir! Jag får nästan ångest när jag ser hur mycket du har att fräsa . Min överhandsfräs har en tendens att släppa iväg frässtålet vid olämpliga tillfällen .

Tack! Så här långt blev det bra, tycker jag med. Frässtålet har skött sig än så länge men sablar vilken tid det tar... Det gäller att vara noggrann och hålla sig koncentrerad - det är inte så lockande att göra fel på nummer 28 och behöva börja om från början.

[njoak]

Äntligen! Bra att du skall göra något annorlunda.
Ett högtalarbygge som inte är en klon av alla andra lådor med förutsägbart ljud.

Hur har du tänkt med de högre frekvenserna?
Får du inte relativt lågt i frekvens en stark riktverkan och asymmetrisk frekvensgång utanför en mkt liten sweetspot?
JM

Ärligt talat är väl detta mer eller mindre en klon av IDS-25, åtminstone principmässigt.

Du har helt rätt i att jag kommer få riktverkan ("beaming"). I horisontalplanet får högtalaren samma spridningsbeteende som ett ensamt element:



Det börjar vid ungefär samma frekvens som frekvensfallet i högra frekvenser vi såg i simuleringen tidigare - 1500-2000 Hz. Anledningen är att båda effekterna har med elementets diameter att göra, som jag var inne på förut. Därmed tror jag (med betoning på tror), som jag antydde tidigare, att beamingen till en viss grad kommer motverka det som the_Suede pratar om (se citatet nedan och även tidigare inlägg).

För att svara på din fråga så hanterar man det annars på precis samma sätt som andra bredbands-/envägskonstruktioner: med invinklingsmeck och fippel med eq i övre registret. Man kan jämföra med Mupps:en t.ex. Taget ur minnet argumenterade Naqref ungefär att man fick det att låta bäst genom att sitta lite off center från högtalaren (så att diskanten börjar falla av) och sedan kompensera upp diskantområdet så att tonkurvan blev rätt. Hur det påverkar sweet spot har jag inte mycket intuition för, men rätt invinklade högtalare med riktverkan får ofta bred sweet spot om jag förstår rätt (man flyttar sig längs en "lob" med konstant ljudstyrka - men idealiskt ska alla register ha samma direktivitet då). På detta sättet jämnar man ut tonklangen något i diffusfältet också (rummets efterklang) - som man ju också sitter och lyssnar på - genom att öka diskantenergin man skjuter ut i rummet.

Det här får alltså tänkas igenom, provas och experimenteras med i ett senare skede då ändå mätningar och eq måste till.

Faktum är att jag ett tag var inne på att experimentera med riktverkan även i lägre frekvenser genom att använda resistansportar på sidan av högtalaren. Det finns dock brister och svårigheter med det också, och skulle kräva mycket mätningar och experimenterade. Framförallt bestämde jag mig dock för att lägga ner det eftersom jag inte kunde övertyga mig om att det var "rätt" att göra det med tanke på effekten the_Suede pratar om:

Precis som i din simulering (som är gjord på avstånd=?) sker i verkligheten ett ganska extremt diskantfall över ca 2000Hz med 3.5"-element satta i linje. Vill du kompensera upp detta med EQ för att få rätt tonkurva i lyssningspositionen kommer fältet ett par meter bakom vara totalt diskantdominerat.

En "rak" linjekälla kan bara ha rak tonkurva i ett avstånd. Golv- och tak-speglingar kvittar i praktiken, de ger inte i närheten av en tillräckligt homogen spegling för att motsvara simuleringar - om du inte har ett betonggolv och ett helt omöblerat rum, men även då gäller de mest för lägre mellanregistret. "Kompenseringen" du nämner är att man får stoppa in 4x mer diskantenergi i en rak linjekälla (du ser ut att behöva höja från 1500Hz > 10kHz med ca 6dB...) än i en taper pga utfasningarna. Visst kan linjekällan "ta det", men en taper där man bara stoppar in hälften så mycket diskantenergi men ändå får HÖGRE verklig effekt av diskanten i rummet är på många sätt att föredra. EQ behöver då bara lyfta diskanten hälften så mycket, efterklangen blir betydligt mer lätthanterlig - och distortionen sänks med kanske en faktor två...

Prova att simulera din linje på 2, 4, 8 och 12 meter så ser du varför den kan vara svår att stämma av för en behaglig lyssningskurva i mer än en fastlåst position i rummet.

I mitt eget fall var detta extra svårt, eftersom jag spelade i ett knappt 50m² vardagsrum, där jag ofta hade fester osv dessutom. Ingen mer än jag störde sig nog på att ljudet "ändrades när man rörde sig i rummet", men iaf...

När jag flyttade in B&G-banden i ett annat, mycket mindre rum blev det lättare, eftersom rummet då i stort sett blev en homogen 2D tryck-kammare för alla frekvenser. Detta var lättaer att dämpa ut så att det lät rätt.

Men du gör nog rätt i att BÖRJA med den enklaste varianten - men jag hade i vilket fall som helst rekommenderat att du bygger in ett sätt i kabeldragningen av parallell / serie så att det går lätt att lägga till tapering och / eller lokal EQ (per linjeposition) senare...

Jag är med dig på att det kan bli intressant att labba med tapering i ett senare skede, men jag är inte övertygad om att det blir nödvändigt för att få rätt tonbalans i diffusfältet. Tänk på beamingen vi pratar om ovan - vilken diskantenergi man skjuter ut i rummet beror inte bara på tonkurvan där man sitter, utan totalt utstrålad energi, i alla riktningar. Med bredbandselement strålar man inte ut samma energimängd i 360 grader, som man gör i lägre register. I horisontalplanet är elementet är inte rundstrålande i högre frekvenser.

Förstår du hur jag menar? Tänker jag rätt?

[celef]

Jag förstår inte, var kommer diskanttappet ifrån, är det energiresponsen som simuleras?

Den långa linjen får väl närmast ett helt cylindriskt spridningsmönster

[kodapa]

Jättekul, detta ska följas!

Roligt att du är med! Hur går det med dina?

ojojoj här går det undan! Det ser superfint ut!
Det går inte lika snabbt med mina... Men dom kommer att bli klara någongång, jobbar en stund lite då och då, det får ta den tid det tar, det är ju en hobby.

[njoak]

Jag förstår inte, var kommer diskanttappet ifrån, är det energiresponsen som simuleras?

Den långa linjen får väl närmast ett helt cylindriskt spridningsmönster

Det är den "vanliga" ljudtrycksresponsen som simuleras. Diskanttappet kommer från att elementen har ett visst avstånd mellan sig. När våglängden blir kort i förhållande till det avståndet blir elementen okorrellerade. Elementen beter sig mer och mer som "enskilda" element och ljudtrycket summeras inte på samma sätt (3 dB för varje fördubbling av antalet element istället för 6 dB).

Den långa linjen får ett cylindriskt spridningsmönster i horisontalplanet så länge de enskilda elementen har ett sfäriskt spridningsmönster. Vid högre frekvenser, då elementen beamar, är det inte så. Då sänder linjen på motsvarande sätt ut mindre energi bakåt och åt sidorna.

ojojoj här går det undan! Det ser superfint ut!
Det går inte lika snabbt med mina... Men dom kommer att bli klara någongång, jobbar en stund lite då och då, det får ta den tid det tar, det är ju en hobby.

Mjo, jag hade lite tid över som sagt - ungefär en vecka av semestern lades ner på detta. Hittills har jag redovisat tre-fyra av de dagarna. Nu har jobbet däremot börjat igen så efter några inlägg till kommer tempot sjunka...

[njoak]

Del 3. Montering av spant + baffel.

I det här skedet är bafflar och spant färdigbearbetade, så de kan monteras ihop.



Spanten (och högtalarnas topp och botten) limmas helt enkelt fast på baksidan av baffeln. Till topp och botten kan jag använda tvingar, men till övriga delar har jag inga med tillräcklig räckvidd så jag kör med spännband (det fungerade bra, så senare använde jag spännband även till topp och botten):

[/b]

Tack vare spåren jag fräste hamnar allting på rätt plats och håller sig dessutom där. Det är bara positionen i sidled som behöver justeras, och också en koll så att bitarna sitter vinkelrätt mot baffeln (därav vinkelhaken).

Jag var lite nojig för om trycket skulle bli tillräckligt med spännbanden, särskilt på motsatt sida om själva spännet, så jag spände lite extra där genom att kila fast spillbitar av MDF.



Det blev några spännband att dra åt, men det var i övrigt ett ganska enkelt moment...



Nu börjar man äntligen ana formen och börjar få en känsla av att det kan bli en högtalarlåda av det här till slut! Den biten av baffeln som sticker ut utanför toppstycket kommer trimmas av när högtalaren är färdigmonterad. Det blir bara omkring 3 cm spill på längden av en MDF-skiva (högtalaren är ca 241.5 cm lång/hög och skivan 244 cm lång)...

De där spåren jag fräste på den rundade sidan av spanten skulle det ju sitta ett längsgående stag i. Jag sågar till en 40 mm bred remsa av 10 mm MDF och fräser motsvarande spår i den; 10 mm breda de också, precis som i spanten.



Jag använder en mall för att få spåren vinkelräta. Avståndet mellan spåren är exakt samma som mellan spåren i baffeln; 170 mm. På så sätt vet jag att spanten sitter rakt när staget kommit på plats.

När limmet mellan spant och baffel torkat kan staget limmas dit.



Jag upptäckte för sent att bilden blev lite suddig, men om man kisar lite eller tittar på de tidigare bilderna så ser man att ett av spanten är solitt och inte urfräst i mitten. Det sitter längst till höger, som nummer ett efter den tjockare biten som är högtalarens topp.

Jag lovade i del 1 att återkomma till varför ett av spanten ser ut så. Det beror på att jag vill ha möjlighet att använda de tre översta elementen i linjen som Front High-högtalare.



(lägg märke till att spanten inte sitter på samma platser som i den skissen)

Spantet utan urfräst hål fungerar alltså som skiljevägg mellan de översta tre elementen och resterande 25 - som i det kopplingsutförandet fungerar precis som i originalet, IDS-25. Eftersom skiljeväggen är förhållandevis tunn så limmade jag fast en liten förstyvande MDF-bit på den. Jag vet inte om den gör någon nytta men det kändes bra...



För att kunna koppla om mellan "Front High + IDS-25" och "IDS-28" kommer jag dra en kabel från varje element ner till en kopplingslist i botten av högtalaren. På så sätt kan jag dessutom lätt laborera med Power Tapering, tillägg av diskantelement eller annat ifall jag får lust till det. Foten på högtalaren kommer sitta fast med bultar och packning, så att kopplingslisten går att komma åt efter att högtalaren är färdigbyggd.

Det kommer med andra ord bli ett antal kablar inne i högtalaren. Jag passade på att borra några hål i staget, för att senare ha något att bunta fast dem i.



Efter den här limsessionen är nästa steg det som jag kanske varit mest nervös inför - limning av den rundade baksidan... Det tar vi i nästa del.

[kodapa]

Ser proffsigt ut, vad duktig du verkar vara på att snickra!

[AndersD]

Ser proffsigt ut, vad duktig du verkar vara på att snickra!

+1

Verkligen imponerande, jag hade aldrig orkat med allt det där fräsandet.

Respekt!

[AndreasArvidsson]

Väldigt seriöst bygge. Du är riktigt bra på det där. Ser fram emot att se det färdiga resultatet.

[njoak]

Åh tack, ni är alldeles för snälla!

[the_Suede]

Tänk på att ha den största möjliga bottenplattan på fräsen när hålen ska "öppnas"... När baffeln är så smal är det nästan omöjligt att hålla fräsen rak annars, man har alltid en tendens att "glida imellan" stödpunkterna...

Glada hejarop!

[njoak]

Del 4. Första lagret av den rundade bakväggen.

Nu börjar jag komma ut på halare is än hittills... Bakväggen på högtalaren ska få en lätt rundad form genom att limma spårad MDF mot spanten. Jag har aldrig jobbat med sådan förut, och om man läser diverse forumtrådar på nätet så verkar det lite småsvårt att få det bra. Det finns också olika åsikter om man ska fylla igen spåren i skivan eller inte, och vilket fyllnadsmaterial man ska använda om man gör det.

Hursomhelst, fega killar får inga snygga högtalare. Så med avsikten att försöka hålla det så enkelt som möjligt så satte jag igång.

Jag tänker använda spännband för att spänna fast den böjbara skivan mot spanten. Först torrmonterade jag för att få en känsla för hur det hela betedde sig. Jag ville hålla baffeln plan under det här momentet för att undvika att "låsa " den till en bucklig form när baksidan fästs. Därför staplade jag upp de fyra MDF-bitarna jag redan sågat ut för högtalarnas sidor, lade högtalarskelettet på dem och spände remmarna runt hela paketet:



Det ser väl inte så pjåkigt ut på bilden, men om man tittar närmare upptäcker man åtminstone två potentiella problem. Båda har att göra med att skivan trots spåren har en viss styvhet och fjädring, och man därför måste tvinga den till den rundade formen.

För det första så gick det inte att tvinga ner skivan mot spanten hela vägen ut i kanten. Längst ut blev det en glipa:



Eftersom MDF-skivorna jag spänner remmarna runt är ganska breda så riktas inte kraften från spännbanden vinkelrätt mot ytan som bakväggen ska pressas mot längst ut. Det behövs något smalare att spänna remmarna runt. Jag hittade en hyfsat rak tvåtumfyra som jag med förträngning av oron för att göra baffeln skev bestämde mig för att använda.

Det andra problemet var att den spårade MDF-skivan buktade sig en aning mellan spännbanden:



Buktningen avtar längre in från kanten och är mer eller mindre borta några centimeter in. Av denna anledningen, och även en annan som senare visade sig, tror jag det hade varit bra att fästa en träregel längs vardera kant, men jag bestämde mig istället för att motverka buktningen på två andra sätt:
* Inhandla fler spännband så att jag kunde sätta dem tätare
* Göra större överhäng utanför kanten på lager nummer två (jag hade inte lust att köpa en spårad skiva till för att göra om lager nummer ett).

Flera remmar och en nästan rak tvåtumfyra (det är ett par mm luft mellan regeln och baffeln närmast i bild):



Härnäst var frågan hur jag skulle göra med fyllning av spåren. Hållfastheten tror jag personligen blir helt ok på den rundade formen oavsett, men det är ju det där med dämpning av vibrationer i högtalarväggar. För feel-good skulle jag idealiskt vilja att slutresultatet blev som en homogen MDF-skiva. Samtidigt ringde motton som "keep it simple", "man tager vad man haver" och "get it done" i öronen medan jag drog mig till minnes ett tips jag snappat upp någonstans på nätet.

En stor dunk vanligt vitlim, en glassbytta och en pinne att röra om med:



Lim i byttan.



Sedan en skopa MDF-fräsdamm från den nyligen tömda dammsugaren.



Röra runt ett tag.



...och ett tag till.



Ser märkligt gott ut, gör det inte? Med två delar lim och en del MDF-damm blev konsistensen dessutom "lagom", tyckte jag.

Öppet-tiden på limmet är 15 minuter. På den tiden skulle jag hinna:
1) spackla igen spåren med MDF-lim-geggan
2) lägga limsträngar på spanten
3) lägga dit MDF-skivan rakt och på rätt plats
4) få ihop spännena på ett trettiotal spännband
5) dra åt de trettiotalet spännbanden lite i taget.

Det är väl tveksamt om man behöver vara så orolig för om geggan i spåren börjar torka, men lite bråttom blir det trots allt att hinna nummer 2-5 på en kvart...

Jag förberedde genom att lägga alla spännband på plats och ställa fram limflaskan.



Efter några minuters dubbelkoll att allting låg framme och var under kontroll så tog jag några djupa andetag och hällde ut "spacklet" på skivan:





Bilderna togs under viss tidspress, så jag tänker inte ens be om ursäkt för suddigheten.

Sedan pressades geggan ner i spåren med spackelspaden och slätades ut:



Limsträngar läggs sedan lite snabbt på spant, stag och topp/botten. Försöker hålla mig tillräckligt kall för att inte spilla lim precis överallt, men bryr mig i det här läget inte det minsta om att det rinner ner lite på spantens sidor...



Sedan läggs skivan på, riktas in så gott det går, och spännbanden sluts. Jag drar sedan åt dem lite i taget, med början med det mittre bandet, tills jag ser att limmet längs spanten trycks ut lite hela vägen ut i kanten:



Vid det laget buktar sig fortfarande skivan en liten aning mellan spännbanden, men det bryr jag mig inte om. Jag tror stenhårt på att med lite större överhäng kommer nästa lager pressa ner utbuktningen något, dölja det som återstår och bli bättre i största allmänhet...



Däremot visade sig en annan sak. Några svaga veck formade sig längs skivan.



Jag bedömer det däremot som hanterbart och låter allting ligga på tork över natten.

Nästa gång får vi se hur det blev, och så limmas nästa lager på.

[njoak]

Tänk på att ha den största möjliga bottenplattan på fräsen när hålen ska "öppnas"... När baffeln är så smal är det nästan omöjligt att hålla fräsen rak annars, man har alltid en tendens att "glida imellan" stödpunkterna...

Glada hejarop!

Tack för hejaropen och det goda tipset! Det kan bli lite lurigare än jag trott att fräsa upp hålen även av en annan anledning som visar sig lite längre fram, men det ska nog gå att lösa!

[tvett]

Kul att följa detta. Men kanterna bakom baffeln verkar lite sådär med spanten, och ytan på baffeln är ojämn att köra fräs över. Du får skaffa ett kopierstål med toppmonterat kullager och följa en skiva som läggs ovanpå.

[njoak]

Kul att följa detta. Men kanterna bakom baffeln verkar lite sådär med spanten, och ytan på baffeln är ojämn att köra fräs över. Du får skaffa ett kopierstål med toppmonterat kullager och följa en skiva som läggs ovanpå.

Hur menar du med kanterna bakom baffeln? Tänker du på att spantbitarna sticker ut lite över monteringshålen? Det utsticket tänkte jag runda av längre fram med en rasp eller dremel.

Uppfräsningen av hålen kan nog bli lite trixig däremot ja. I värsta fall kan man ju göra som du skriver; det var en bra ide! Det går ju med kopierkrage på fräsen också, så slipper man köpa nytt frässtål.

[celef]

Wow, jag hoppas verkligen att du blir nöjd med högtalarljudet med så mycket jobb lagt i lådan, du tänkte aldrig i bana enklare prototyp först?

[njoak]

Wow, jag hoppas verkligen att du blir nöjd med högtalarljudet med så mycket jobb lagt i lådan, du tänkte aldrig i bana enklare prototyp först?

Äh, det är ju roligt att greja lite också. Någon prototyp övervägde jag aldrig. Man kan väl betrakta IDS-25 som en hyfsad prototyp.

[Drakir]

Ska du sälja dom när de är klara?
Jag skulle kunna tänka mig att köpa .

[njoak]

Ska du sälja dom när de är klara?
Jag skulle kunna tänka mig att köpa .

Blir de inte bra så kan jag väl tänka mig det...

[njoak]

Jag är ivrig att komma ikapp verkligheten med inläggen här, så jag blåser på med ett till.

Del 5. Resultat efter första lagret spårad MDF och limning av andra lagret.

Dagen efter första lagret spårad MDF lagts på var jag nyfiken på de där vecken som bildades under limningen.

Så här såg det ut när spännbanden togs bort:



Inget vidare, men inte så väldigt farligt heller. De kraftigaste vecken är ungefär 2mm höga.

Med första bakväggslagret på plats var konstruktionen såpass styv att jag vågade resa den upp. I annat ljus syns vecken ännu bättre.



På insidan ser man att MDF-lagret inte ligger mot spanten där vecket bildats. Skivan har böjt sig för skarpt där.



I övrigt ser de ganska fräna ut när de står upp!




(tummen är avsiktlig för att skärma av ljuset från fönstret...)

Det ska på ett lager spårad MDF till, så jag är egentligen inte så orolig för vecken bara de inte påverkar det yttersta lagret. Anliggningen mot spanten bedömer jag som tillräcklig och jag tänker att i värsta fall kan jag bättra på den i efterhand med epoxylim.

Därför slipar jag helt enkelt ner vecken lite grovt. Först med sliprondell och sedan med excenterslip. Resten av skivan ruggas upp en aning också.



Där den högsta punkten på vecken varit kommer jag igenom "skinnet" på den spårade MDF:en så att ett spår tittar fram. Det gör nog inget, men jag lägger märke till att spacklet jag kletat i inte verkar fyllt spåret ända ut till skinnet.



Nästa lager förbereds och monteras på samma sätt som det första, med ett flödigt limlager över det nyslipade första lagret. Den här gången är jag förberedd på veckbildningen och när ett sådant bildas på mitten så lägger jag dit en spånskiveremsa för att hålla nere det.



Överhänget gjordes större än första lagret för att motverka buktningen mellan spännbanden.



Jag använde gott om lim som sagt...



Paketet fick torka i omkring 12 timmar innan remmarna togs bort och resultatet inspekterades.

Det blev jättebra!



Visserligen lyckades jag mitt i kletandet limma fast några av spännbanden en aning, men inte ett veck så långt ögat kan nå. Randen som kan anas på mitten av rundningen på nästa bild är inte ett veck utan bara en "dammskugga" från spånskiveremsan.



Buktningarna mellan spännbanden är inte heller något problem. Den andra lådan blev ungefär likadan, några veck på första lagret (mindre dock, eftersom jag lärt mig) men fint andra lager.

Resultat av spårspacklingen

Vid det här laget är jag ganska nöjd, men lite nyfiken på hur väl spåren egentligen fyllts av spackelgeggan, så jag sticksågade av det mesta av överskottet i ena änden:



Nog finns det luftfickor allt, men jag gissade att jag varit lite slarvig med spacklingen längst ut i kanten. Det säger inte så väldigt mycket, men jag provade med en liten brytbladskniv för att se hur långt jag kunde sticka in den:




Lite för långt för min smak. Därför kunde jag inte hålla mig från att grovtrimma en av långsidorna också, och kolla hur det såg ut där.



Längs första lagret ligger sågsnittet i den solida biten av MDF-skivan, men i ovankant av andra lagret tittar spåret fram lite grand.



Det är lite svårt att se på bilderna, men man ser både spackelgegga (det som är lite mörkare) och luftfickor.

Även om detta också är nära kanten och jag gissar att det är bättre längre in får jag nog kallt räkna med att spackelgeggan inte fyllt spåren fullt ut. Antingen har limblandningen krympt, eller så är jag inte så duktig på att spackla.

Det var allt för den här gången. Nästa gång förbereds för montering av lådsidorna och en av dem limmas också fast. Efter det har inläggen kommit kapp statusen på bygget som det såg ut i helgen, 3-4/8.

[njoak]

Vad tror ni som läser, behöver jag oroa mig för att spåren inte fyllts hundraprocentigt i den rundade bakväggen?

[joakimfors]

Knappast något att oroa sig för. Betvivlar att något lyckas röra på sig nämnvärt iom att det är två lager spårad skiva som är limmade på varandra.

[rotel2]

Jag skulle ha fyllt spåren med latexfog innan fastspänning, men det är jag det.

I övrigt ser det mycket fint ut!!

[Nattlorden]

Vad tror ni som läser, behöver jag oroa mig för att spåren inte fyllts hundraprocentigt i den rundade bakväggen?

Japp. Gör om gör rätt!






nej, jag tror inte det spelar någon roll alls.

[rotel2]

Jag skulle ha fyllt spåren med latexfog innan fastspänning, men det är jag det.

I övrigt ser det mycket fint ut!!