RIAA equalization is a specification for the recording and playback of phonograph records, established by the Recording Industry Association of America (RIAA). The purposes of the equalization are to permit greater recording times, improve sound quality, and to reduce the groove damage that would otherwise arise during playback.
The RIAA equalization curve was intended to operate as a de facto global industry standard for records since 1954. However, it is almost impossible to say when the change actually took place.
It is possible that some niche record cutters were still using EQ curves other than the RIAA well into the 1970s. As a result, some audio manufacturers today produce Phono Equalizers with selectable EQ curves, including options for Columbia, Decca, CCIR, and TELDEC's Direct Metal Mastering.
I denna tråd från absolute sound/AV guide kommer följande påstående från Atul Kanagat.
Having explored the impact of the assymetric application of EQ on records from Columbia, Blue Note, Verve, DG, Decca etc, I'd like to suggest to TAS that any phono stage that lacks a variety of EQ options should not be considered a serious audiophile product. The distortions created by the assymetric EQ are very significant and frequency dependant; most audiophiles have never really heard what's on the record for 30 to 70% of their record collections without proper EQ.
Tråden i sin helhet: http://www.avguide.com/forums/adjustabl ... -necessary
Jag önskar att du som läsare tar del av konversationen.
Det finns tillverkare av grammofonförstarkare som förser sina produkter med anpassning efter vilket bolag som pressat skivan.
Här är ett exempel:
http://www.amr-audio.co.uk/html/faq_ph.html#ref
Som ni kan se av denna tillverkares hemsida finns en frågebank som gör ett antal påståenden.
Läs bla vad som händer om man inte har den rätta "equalisation curve"
Här är ett annat exempel:
http://www.ifi-audio.com/en/iPhono.html
Denna vetskap från dessa tillverkare som jag tagit upp som exempel verkar dock inte vara oomstridd vilket den inledande tråden pekar på.
----------------------------
Atul Skriver ju dessutom detta i den första tråden jag länkar till:
You would think that once the RIAA curve was published, things would have changed. Not so, based on my listening. Recordings on Columbia continued to use the Columbia curve well into the 70's and 80's. Same for DG and a host of others.
The effect is not subtle.
Perhaps TAS should do some research on this and help us figure out if and when the labels that did not join the RIAA protocol moved over to RIAA.
Listen to any Bob Dylan LP from the 70's with both curves and check it out for yourselves.
Och det här:
Zanden currently has three EQ curve options, RIAA, Columbia and "Decca". While the RIAA and Columbia curves are published by the label, the Decca curve is an approximation of a bunch of European curves. I would not be surprised if Columbia and DG LPs have never been changed to the RIAA curve; ALL reissues (Classic records, Speakers Cornewr, etc, etc,) use the RIAA curve. The problem seems to apply only to pressings issued by the label itself.
I am more than convinced that most if not all my Columbias (Dylan, Weather Report, Chick Correa, Leonard Cohen, and on and on) sound harsh and overly bright when played using the RIAA curve and wonderfully musical when you switch to the Columbia curve.
Most vinyl loving audiophiles would gladly pay significant bucks to achieve the improvement involved. The impact on the music is not subtle.
I repeat my somewhat provocative comment, no phono section shopuld be considered "audiophile grade" if it doesn't offer variable EQ curves.
-------------------------------------------
Jag försöker specifiera en frågeställning men det blir nog flera.
Saken är den att jag instämmer med Atul.
Har lyssnat på mina samtida pressningar på Columbia, mono såväl som stereo, 60 tals pressningar med bla Dylan, Simon and Garfunkel, Byrds mfl men även 70-talare med sådana som Paul Simon och Springsteen mfl mfl och även här stämmer Atuls påstående.
Det gäller även Decca, ta tex Stones plattor som vinner stort på Decca eq men även Philips.
Scott Walker såväl som Dusty Springfield, som några exempel, alla vinner på det.
-Så vad är sanning och vad är fiction?
Är det så att Columbia med sina syskon eller för den delen Decca med sina syskon påstod sig ha gått över till den gemensamma RIIA-standarden men höll fast vid en egen RIIA kurva?
Ifi gör gällande att användning av RIAA enligt given standard är applicerbar först på 80-talspressningar och framåt.
Min erfarenhet tills vidare är att jag är benägen att hålla med till fullo.
Då skulle tesen vara att:
-I så fall vet dessa tillverkare något som andra inte vet eller vill kännas vid.
Här är en sida om Columbia. Vilka slutsatser kan man dra av texten?
http://ronpenndorf.com/labelography2.html
Så därför:
-Skall en riktigt väl konstruerad grammofonförstärkare ha dessa korrektionsmöjligheter inklusive RIAA standard?
Detta under förutsättning att den i övrigt är en optimerad design.
Nu vänder jag mig till den samlade kunskapen på Faktiskt.
-Vad vet ni i detta ämne?
Finns det substans i detta?
