I studion: Karajan. SVT TV2 nu och på SVTplay

av **Bagaget** » 2013-08-31 19:05

http://www.svtplay.se/video/1424803/i-studion-karajan

av **Objektivisten** » 2013-08-31 22:28

Tack för tipset, mkt sevärt!

av **jockewe** » 2013-08-31 23:20

härligt dokument!

av **30Hzbone** » 2013-08-31 23:27

Tyckte man om ju!

av **Thomaz** » 2013-09-01 12:45

http://opusmagasin.se/review/karajan-th ... -life-dvd/

av **RogerGustavsson** » 2013-09-02 13:14

Har man inte mixat om på en del återutgivningar på senare år? De skivor som gavs ut av DG vid den tiden var väl inte de mest välljudande? Karajan härjade rätt fritt i studion enligt vad som sas vid LTS-besöket hos Polygram 1983. Jag har diabilder från studiebesöket liggandes, har tänkt scanna dem länge...

av **IngOehman** » 2013-09-02 14:08

Jag är ingen stor fan av Karajan, delvis på grund av den förfärliga syntetiska
ljudkvalitet som fanns på nästan alla utgåvor där han haft makt att ställa till
det. Han älskade multimikteknik, närtagningar och sedan syntetisk hantering i
studion efteråt med mixning och artificiell efterklang*.

Men några av de tidiga inspelningarna, innan han fått makt att lägga sig i, visar
att han faktiskt kunde få en orkester att skapa alldeles fantastiska klanger. Det
var väl klang just, som var hans grej.

Vh, iö

- - - - -

*Det hela får mig att tänka på Stravinsky, som var precis tvärtom, och yttrade
orden: "-med hjälp av den moderna inspelningstekniken har vi nu kommit så
långt att en inspelning av musik påminner lika mycket om levande musik som
ett lik på bårhuset påminner om en levande människa."

(Citerat fritt från minnet.)

av **PerStromgren** » 2013-09-02 14:15

RogerGustavsson skrev:Har man inte mixat om på en del återutgivningar på senare år? De skivor som gavs ut av DG vid den tiden var väl inte de mest välljudande? Karajan härjade rätt fritt i studion enligt vad som sas vid LTS-besöket hos Polygram 1983. Jag har diabilder från studiebesöket liggandes, har tänkt scanna dem länge...

Å nu kommer du att få ett helt koppel faktiisktianer som knackar på din dörr en mörk natt om du inte genast skrider till verket! :evil:

av **PerStromgren** » 2013-09-02 14:25

IngOehman skrev:Jag är ingen stor fan av Karajan, delvis på grund av den förfärliga syntetiska
ljudkvalitet som fanns på nästan alla utgåvor där han haft makt att ställa till
det. Han älskade multimikteknik, närtagningar och sedan syntetisk hantering i
studion efteråt med mixning och artificiell efterklang*.

Han hade ju inte korrekt återgivning av konserten i hifimening som mål. Jag tycker att man ska baka in inspelningstricken i hans artisteri. Produkten han ville göra var alltså denna syntetiska produkt. För detta har jag en viss beundran.

av **petersteindl** » 2013-09-02 16:55

Fantastiskt bra program över en fantastiskt dirigent

Han hade som jag ser det 3 perioder med inspelningar. 60-talarna, 70-talarna och 80-talarna.

60-talsinspelningarna var fantastiska med stor generositet och klang. 70-talarna var mer påkostade och med högre kvot mellan direktljud och reflexer och 80-talarna präglades av stort fokus

Hmm, varför får jag en så konstig deja vu känsla?

Mvh
Peter

av **IngOehman** » 2013-09-02 19:00

Min uppfattning är att några av de allra sista inspelningar som han
gjorde faktiskt blev väldigt mycket bättre än mellanperiodens platta,
odynamiska smalbandiga mög. Men DG gjorde ännu mycket bättre
inspelningar senare, med andra dirigenter.

Så min känsla är att nästan alla de problem som hans inspelningar
hade, och som verkligen dödade musiken, berodde på honom själv.

Men de från 60-talet är konstnärligt de mest högtstående. Då är det
ju trevligt att även tekniken är bäst på dessa.

Vh, iö

av **Thomaz** » 2013-09-04 00:03

Karajan spelade in för DG, Decca och EMI med olika orkestrar. Det fantastiska är hans vision och klangideal som han, som enda dirigent någonsin, kunde få fram oavsett orkester. Den på 60-talet totalt odisciplinerade La Scala-orkestern spelar som änglar för honom. Han får Orchestre de Paris att låta som en världsorkester och Wiener Symphoniker klingar nästan som filharmonikerna.

Att han skulle "döda musiken" håller jag verkligen inte med om. Och vi är några miljoner musikälskare som inte delar den uppfattningen. Men det är ju precis den typen av uttalanden som gör att LTS fortfarande är en perifer verksamhet som få tar på allvar.

Vi skulle verkligen behöva en Karajan idag som motvikt till alla utslätade tolkningar vi får av i för många fall obegåvade dirigenter.

av **Objektivisten** » 2013-09-04 00:10

Thomaz skrev:Karajan spelade in för DG, Decca och EMI med olika orkestrar. Det fantastiska är hans vision och klangideal som han, som enda dirigent någonsin, kunde få fram oavsett orkester. Den på 60-talet totalt odisciplinerade La Scala-orkestern spelar som änglar för honom. Han får Orchestre de Paris att låta som en världsorkester och Wiener Symphoniker klingar nästan som filharmonikerna.

Att han skulle "döda musiken" håller jag verkligen inte med om. Och vi är några miljoner musikälskare som inte delar den uppfattningen. Men det är ju precis den typen av uttalanden som gör att LTS fortfarande är en perifer verksamhet som få tar på allvar.

Vi skulle verkligen behöva en Karajan idag som motvikt till alla utslätade tolkningar vi får av i för många fall obegåvade dirigenter.

Väl talat. +1

av **jockewe** » 2013-09-04 21:01

Man FÅR verkligen tycka olika om Karajan, eller hur !?

För en orkestermusiker (som jag är) är det iallafall helt underbart att lyssna på många av hans inspelningar inte minst för att man hör saker som inte ens går att uppfatta på podiet... En inblick i partituret helt enkelt (och ibland värsta våldföringen på partituret) som ger en extra dimension till verket.

"Jahaaa" faktor hög.

"Varför så där" faktorn också hög.

av **Thomaz** » 2013-09-05 11:42

Det får man absolut. Men jag kan inte låta bli att undra var Karajan våldför sig? Ge gärna exempel.

av **jockewe** » 2013-09-07 14:24

Nu är det VÄLDIGT vanligt att dirigenter tar sig friheter gentemot tonsättare/partitur, vanligare än inte faktiskt.

Det mest berömda Karajantillägget är det där fagottstället i Beethovenfemman där han lägger till fyra horn för att få shockverkan men det finns många exempel på ominstrumentering, dubblering, "korrigering" av toner och artikulation i speciellt Schubertsymfonier. Dvorak sticker ut genom att han nästan alltid är inkonsekvent (!) och de flesta inklusive Von K försöker "rätta" (utan att tänka efter VARFÖR tonsättaren ville ha det olika...)

Ibland finns det fel i partituret som BÖR rättas.
Många partitur måste ändå gissas fram så vem har rätt? (kolla in någon Beethovensymfoni"urtext" till exempel)

av **Thomaz** » 2013-09-08 13:19

Jag har precis lyssnat på Beeethovens fagottställe och i cykeln från 1975-77 hör jag bara fagott.
Det är svårt att bemöta så svepande argument som dina. De riktigt stora "syndarna" var väl Mahler som gjorde stora ändringar i Schumanns symfonier, och vad ska vi säga om Stokowski som ändrade så det stod hejvilt till.

Att utmåla Karajan som "våldförare" är en grov orättvisa, något inte minst hans goda smak när det gäller editioner av Bruckner visar.

Du, om någon, borde veta att tonsättare ändrar i partituren när de får höra de klingande resultaten, som balansmässigt inte alltid stämmer med det skrivna idealet. Dessutom bör man som dirigent balansera grupperna inom orkestern utifrån orkesterns storlek. Ett partitur är inte en helig relik som man inte får justera, om så vore hur ska vi då spela Bach, Händel och andra idag? Det skulle inte låta riktigt klokt.

av **jockewe** » 2013-09-08 21:13

Thomaz, vi tycker säkert mer lika än olika!

I min vardag sitter jag då och då med ett partitur i handen och lyssnar på musik. Visst blir jag då ofta förvånad, oavsett vem som dirigerar.

Jag vill INTE utmåla Karajan till något överhuvudtaget, mina finaste konsertminnen är från en tid i Berlin med ett flertal avnjutna Karajankonserter.

En mycket stor konstnär som gjorde som han ville, dessutom övertygande.

Nuförtiden finns det många olika sorters tolkningar av varje verk att tillgå - underbart!
Man MÅSTE balansera efter verkligheten där man spelar men att som Rattle lägga till kontrafagotter för att "det skulle nog Beethoven ha gillat" eller tidigare Karajanexempel så FÖREDRAR jag att balansera ned det andra som täcker det intressanta (våra nutida instrument är såååå lätta att spela starkt på) och ett mer så kallat "troget" sätt att närma sig musik.

Karajans "Tod und Verklärung" skulle nog få följa med till min öde ö...