Att se krökningen handlar inte primärt (eller knappt alls) om att se att hori-
sonten inte är rak, det handlar ju om perspektivet i vilket man ser de saker
som befinner sig mellan en själv och horisonten i olika riktningar, och i Före-
kommande fall saker som befinner sig strax bakom horisonten men som har
viss höjd.
Den som inte förstår kan testa ett kind of endimensionellt men lite liknande
experiment. Titta längs en tumstock, med ögat bara strax över dess yta.
Kan du se om den bildar ett horisontellt plan eller om den böjer av svagt?
Alltså baragenom att titta på den, inklusive se skalan?
Ja, det kan du förstås. Och det hade du ju kunnat göra även om den varit
oändligt lång. I det senare fallet försvinner saker successivt ju längre bort de
kommer, men på den krökta utan så ser du bara saker bort till ett ändligt av-
stånd, det vill säga de försvinner redan innan de har ett oändligt litet format.
Precis så är det man objekt på jorden. En båt försvinner bortom horisonten,
inte sakta bort i fjärran för att sluta ses för att den blivit för liten.
handlar om perspektivet
matså skrev:IngOehman skrev:Njae, förstår man vetenskap så förstår man att modeller inte är absoluta.
Den som vilar mot dem och kommer med absoluta påståenden gör därför
alltid en feltolkning och förbryter sig mot de vetenskapliga principerna.
Det kan man göra, och det görs ibland utan att det är något att uppröra
sig över, men om man samtidigt specifikt påstår att det är vetenskapligt så
är jag mera tveksam.
Och jag vill nog påstå att dogmer uppkommer som följd av i varje fall tre
saker - ovetenskaplighet, sociala OCH psykologiska mekanismer. De två
senare är i själva verket inte helt obesläktade.
Hur man är vänder och vrider på det är dogmer ändå vad de är - religiösa
sanningar, alltså påståenden som vilar på tro och övertygelse till skillnad
från kunskap och förstånd. De är ofta nära släkt med tumregler även om
de kan vara komplicerade. Det är ju aldrig tumregler. Men båda delar en
egenskap - de påstår saker utan att berätta varför. De bygger på att man
skall lära sig utantill istället för att förstå (vilket ju inte är så konstigt då ju
oriktigheter inte går att förstå med mindre mindre än att man förstår att
de är felaktiga.)
Jag avråder från dogmatik.

Vh, iö
här får vi avbryta för ett meddelande hm professor Ingvar. Det påminner mig om Emelie mattelärare vill att barnen förklara varför de kom på svaret inte bara säga det rätta svaret. Ursäkta OT tillbaks till studion!
Bra jämförelse där Mats!
Det är just det det handlar om, och det är just därför som resonemang om
vägen till svaret är viktigare än svaret själv, särskildt om målet är att få veta
om den som svarar (/redogör för något) verkligen har förstått.
Ett svar kan vara kopierat, men att lära sig en hel förklaringsmodell utantill är
mycket svårt, så den som kan förklaringsmodellen har antagligen lärt sig den
just genom att förstå den. Vilket ju var målet.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).