tråden:
chrisss skrev:Nattlorden skrev:Kan inte båda "sidor" ge sig? Det är lika tråkigt både med för- och 'mot-agendor. Vill kunna få höra hur det gick utan en massa tröttsamt vinklande och insinuationer....
Vad menar du med "hur det gick"?
Det genomfördes ingen röstning! Ingen vinnare utsågs!
De vinklade insinuationerna kommer från personer som inte närvarade.
Anar en skadeglädje baserad på en tolkning/förhoppning att Ino fick spö av IS.
OBS min tolkning och känsla av tonen i tråden.
Martin har beskrivit hur lyssningen gick till.
Jämförelse IS/Ino ägnades mycket lite tid på slutet.
Jag tycker det var befriande att växla till piP. Öppnare och naturligare.
IS lät instängda, döda, tråkiga och saknar djupbas.
Slank klang men den bas som finns är artikulerad.
Det stämmer väldigt bra med min uppfattning.
chrisss skrev:När man jämförde genom snabba växlingar upplevdes piP som lite tunga i botten.
Ja, och det var nog kul för dem att få verka vara så kapabla i djupbasen.
Men det är nog mest bara en effekt av jämförelsen som sådan. De går ju
klart djupare, och när man jämförelselyssnar så hör man därför detta över-
drivet mycket. Det de levererar extra framstår som en mycket större del av
helheten är det är helt enkelt. Kul för piP, men kanske inte riktigt rättvisande.
- - -
Jag tycker att piP lät ungefär så bra som de brukar låta i rum av normalt slag,
det vill säga alldeles utmärkt - levande och rumsligt rikt. Med klang och nerv
och en riktigt högupplöst ljudbild.
Möjligen lät de till och med bättre än jag väntat mig med tanke på att golvet
var helt kalt framför piP (matta framför IS-högtalarna). Den kan nämnas att
det var jag som valde den placeringen i det mycket stora rummet, eftersom
väggen bakom dem då kunde bli rimligt ostörande (ett drapperi hängde på
väggen). En för- och en nackdel helt enkelt.
Dock blev resultatet som väntat med jämförelselyssning, i det här fallet så
tycker jag att det blev väldigt negativt för IS, det vill säga det fick dem att
framstå som mycket sämre än de är, med en murken, instängd burkig och
djupbasfattig klang.
Men jag tror nog, och hoppas, att de som var med förstår att det är som de
uppfattade högtalarna utan jämförelsen som bäst representerar hur de låter.
Problemet är ju att man när man jämförelselyssnar på det här viset hör skill-
nader så oerhört mycket starkare än de är således att upplevelsen av total-
ljudet tappas bort nästan helt.
På motsvarande sätt så uppfattade jag att piP lät nästan överdrivet luftiga i
toppen (vilket inte var till fördel på de riktigt orena inspelningar som det spel-
ades några av, men lät snyggt på den rena inspelningarna) vilket igen beror
på att jämförelsen gör att man fokuserar på skillnaderna, samtidigt som det
kala golvet förstås kan ha spelat en viss roll också. Inte optimalt, men som
sagt - det fick det att låta väldigt luftigt från piP.
chrisss skrev:När man växlar snabbt är det lätt att lyssnar man på skillnaden istället för inre referensen.
Ja, just så blir det.
chrisss skrev:Jag tycker piP-diskanten har en tendens till att sticka ut och tappa kontakten med helheten.
Jag uppfattade det på liknande sätt, ända till jag spelade ett stycke som jag
själv spelat in, från början och ett par minuter, utan växlingar, och kände då
igen mig väldigt bra i piP, för då skiftar ju referensen till den inre - närmare
bestämt minnesbilden av hur det lät då inspelningen gjordes.
Härligt drag i den gamla Cremona-violinen, även om öronen kanske inte krul-
lade sig i riktigt samma utsträckning som de kan göra (i ett bättre rum) och
som de definitivt gjorde live.
chrisss skrev:Om jag skulle vara tvungen att välja så är mitt val piP baserat på
att bristerna hos piP är mycket små jämfört med IS.
Tydligt nog?
Jag har inget skäl att ta ställning i frågan, men jag tycker piP lät mycket bra
hos IS. Luftigt och med ordentlig botten och levande rumsligt med vidöppet
fönster.
De kan dock låta mycket bättre, om de ges bättre rumsliga förutsättningar.
- - -
Allt som allt tyckte jag det var mycket trevligt att få ta del av Petters syn på
musikåtergivning och jag fascinerades över de stora skillnaderna mellan olika
generationer av IS-högtalare. En mätning av spektralkurvan visade att det
rörde sig om skillnader om uppåt 10 dB mellan olika modeller.
Petter berättade även att han håller frekvensgången (tonkurvan) som täm-
ligen oviktig och att han arbetar stenhårt med filtret för att ge högtalarna
de tonstartsegenskaper och fasegenskaper som han vill ha, och tonkurvan
får bli vad den blir. Han berättade också att det är hans uppfattning att val
av talarelement är väldigt mycket mindre viktigt än själva arbetet med del-
ningsfiltret, och att det var därför de köpte färdiga högtalare från andra till-
verkare och bara arbetade med delningsfiltret (och dämpmaterial, vilket han
dock inte berättade just då utan senare) för att skapa högtalare med just de
egenskaper han vill ha. Ett lab i Norge gör själva arbetet men Petter kommer
med ideerna för att citera honom själv.
Jag har besökt Petter flera gånger förut och det är alltid lika trevligt. Han har
dessutom åstadkommit något som imponerar på mig mycket - han har lyck-
ats driva ett högtalarproducerande företag många år i streck med framgång
och utan att någon har behövt arbeta ideellt/gratis och har dessutom lyckats
gå med vinst varje år!
Han berättade också att huvuddelen av hans kunder är proffskunder, företag
som använder högtalarna i olika sorters installationer. Det är därför även lite
aktiva versioner på gång av flera typer.
Jo, en annan spännande sak tycker jag är att det går att köpa högtalare av
flera olika generationer samtidigt, alltså fortfarande. De lite äldre är dessutom
subventionerade.
Om jag skall säga något om högtalarna baserat på den visning som Petter
åstadkom (alltså inte jämförelselyssning mot piP, som jag tycker slog hårt
mot IS-högtalarna och fick dem att låta mycket sämre än de är) så är det väl
att det i mina öron inte var lika tydligt som i Petters, att varje generation var
entydigt bättre på alla punkter.
För mig så fanns det kvaliteter i vissa domäner som gick lite ner när andra
gick upp när man rörde sig framåt genom modellerna. Allt som allt upplevde
jag att det har varit en positiv utveckling, även om jag nog tyckte att den
näst senaste generationen (eller var det den tredje senaste, den blanka lilla
svarta hur som helst) totalt sätt var den som lät bäst, men som sagt, inte
alls på alla punkter. På vissa lät den senaste bäst.
I min värd är därför det bästa köpet definitivt den generationens högtalare,
som både är subventionerade (om jag förstod Petter rätt) och som dess-
utom var den jag gillade bäst. Tyckte dessutom att de lät bättre utan basdel
än med.
Vh, iö
