grannilsson skrev:Hallå !
Nu vet man varken ut eller in vad som gäller Gibbs fenomenet ?
Ajdå, jag trodde jag varit tillräckligt tydlig - men nåja: Gibbs fenomen har
INGENTING med saken att göra. Det är en intressant matematisk artefakt.
Det som artikeln handlade om var vågningarna på grund av den harmoniska
rekonstruktionen, och att den som utformat digitalfiltret inte tagit hänsyn
till detta.
grannilsson skrev:Men för läsarna av MoLt som inte kan, eller vill sätta sig in i ämnet (Gibbs fenomenet) kan denna fråga vara befogad.
1.
Har det någon praktiskt betydelse av hur Oppo BDP-105
presterar/underpresterar i fråga om ljudkvalitet, om man har volymen inställd på över 96 ? eller är det bara en akademisk fråga.
Med risk för att inte vara tillräckligt nojjig för en tvättäkta audiofil - det är nog
främst att betrakta som ett problem av akademisk natur. Musiksignaler som
kan komma i närheten av fyrkantvågen med avseende på att spela över-
slängar är som regel redan från början illa klippt.
Men bör dessutom väga in andra potentiella problem med att sänka volymen.
Det kan t ex vara så att det är endast på maxvolym som man slipper drabbas
av extra dither (om volymkontrolleringen är en annan process än digitalfiltrer-
ingen) och olinjäriteter (att räkna om amplitud är inte så lätt som det kanske
kan verka, det är inte sällan spännande att titta på mycket svaga signaler och
göra små insatser med digitala volymkontroller.
De räknar ofta VÄLDIGT mycket sämre än själva diditalfiltret i DACen, så att
sänka volymen med en dB KAN vara väldigt mycket mer signalförstörande än
detta att det kan finnas en potentiell risk för klippning om man inte gör det.
Jag vet inte eftersom jag inte har undersökt apparaten ifråga - men vill bara
nämna att sådana problem inte är direkt ovanliga. Och de är rätt så lätta att
testa om man bara känner till dem och vet vad som orsakar dem.
grannilsson skrev:2.
En annan fråga som kan vara intressant är hur de två DAC:arna som tydligen
används på lite olika sätt (i jämförelse med Oppo BDP-95) påverkar
ljudkvaliten, i teori och praktik (men det kanske kommer i nästa nummer).
Av beskrivningen att döma är apparaten ordentligt försämrad, men det be-
höver inte vara ett stort problem. Sämre än väldigt, väldigt bra kan fortfar-
ande vara väldigt bra.
grannilsson skrev:Kan bara nämna angånde tvivlet på att pioneer 668 inte skulle duga som CD/DVD spelare, det håller jag inte med om, jag har 2st själv och de är helt fantastiska, både ljudmässigt och hanteringsmässigt.
Delar din uppfattning.
grannilsson skrev:Jag har sen en tid tillbaks en Oppo BDP-95 som ljudmässigt inte är sämre än
pioneer 668, (kanske bättre men har inte kunna detektera skillnader därom)men rent hanteringsmässigt är den en katastrof, medans pioneer 668 är en dröm.
Håller med igen.
Jag är ju f d Oppoägare, och för blurayspelning (vilket var huvudskälet till att
jag köpte den) fungerar den perfekt, liksom för att spela DVD. Den är mer än
dubbelt så snabb som min föregående spelare, Panasonic BD55, som var den
snabbaste spelaren när den kom.
Men mot 668 har den inte en chans, varken som CD-spelare eller för SACD
och DVD-A.
Så min ursprungliga tanke om att pensionera 668 när jag skaffade Oppo 95
kom på skam. 668 säljer jag aldrig, känns det som nu (jag har bara en). Men
kanske köper jag trots allt en Oppo 105, även om jag kan tycka att det är
lite synd att den är försämrad på några punkter.
Hmmm...
grannilsson skrev:Undrar också om Emotivan som testades var helt klart detekterbar vid alla signalnivåer ?, och med vilken statisktiskt signifikans ?
Mvh Göran Nilsson
Där kan jag inte hjälpa dig. Jag vet dock att det provisoriska omkopplings-
system som användts sedan omkopplarburken kommit bort kan vara lite
vingligt. Jag skulle lita på det endast om det kalibrerats före testen, och sen
kollats under och efter.
Det är MYCKET lätt att man får falska detektioner om något är lite fel.
Dessutom är väl Emotivasteget av KlassG- eller KlassH-typ tror jag, så jag är
lite besviken på att det inte studerades lite noggrannare om det är artefakt-
fritt så länge som man utnyttjar det under lägsta switch-nivån, liksom jag
hade hoppats på att även få se analyser på hur switchningen hänger med när
man provocerar den med svåra signaler.
Som vi gjorde när NAD 208 testades för över 20 år sedan.
I själva verket undrar jag om det överhuvudtaget nämndes något om arbets-
klass alls i artikeln. Något jag kan tycka hör hemma i en test av apparaten.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
.
- dock ej Diana. Den är helt enkelt tillräckligt bra för CD-systemet. Vidare skulle det nog räcka fint med 10-bitars-DAC för de flesta, kontemporära popfonogram.
