Vad är det vi mäter i LTAS mätningar?

[Schimpans-AB]

Ehhhh jag vill veta mer om mätprogrammet, går det bra?

[celef]

Programmet jag tänkte på hette då ETF, efter lite googling verkar programmet ha ersatts av något som heter RplusD, en liknande funktion tycks dock finnas kvar om man tittar i manualen

www.etfacoustic.com

[rikkitikkitavi]

finns det någon spec på själva vevandet i tid och rum. funderar på en frekvensgångskompenserad trådlös mygga på miin tvååria dotter kopplad till ljudkortet och sedan medelvärdesbilda en vanlid vab förmiddag. fast jag misstänker S/N kan bli lite knas...

[Svante]

Ehhhh jag vill veta mer om mätprogrammet, går det bra?

Jadå, förlåt om jag lät sur...

[PappaBas]

@Rikki tror hon emulerar Brownsk rörelse rätt bra

@Svante: Jo jag är med på det men fick faktiskt väldigt lite skillnad mellan fast,lite vev och veva-alla-håll.
När jag vevade åt alla håll höll jag positionen konstant bara ändrade riktningen.
Jag tror att jag kanske körde lite för kort stund helt enkelt (30s). Vågar inte köra vitt brus så länge. Hur länge är säkert?

[Martin]

Jag tycker det här är intressant. *utan sarkasm eller ironi*

Medelvärdesbildningen av vevningen verkar göra två saker. Dels filtrera bort utsläckningar pga reflexer som även hörseln filtrerar bort från uppfattningen av ljudet. Sedan ger det ett snitt på hur högtalaren strålar direktljudet framför högtalaren (med ett snitt av rumsklangen inbakat i det också i någon mån som beror av rummet och var man mäter i det).

Det kan i någon mån representera klangen som högtalaren presenterar tillsammans med rummet.

Det den inte gör är att säga något om kvaliteten på spridningen. Alltså hur jämn och välutformad spridningen är mellan vinklar för att ge en stabil ljudbild. De värdena slås ju ihop precis som reflexerna i rummet.

Det kan vara så att i ett bra rum och en bra högtalare så blir mätningen på ett liknande vis, men det kan även vara så att en bra högtalare inte mäter på det viset. Det blir sas lite svårt att avgöra bara med en sådan mätning. Den säger inte allt men kan ge en uppfattning.

Så, för att mäta hur högtalaren beter sig i rummet kanske ändå en spridningsfamilj av kurvor för direktljudet isolerat behövs i kombination med en rumsmätning för att få en uppfattning hur klangen blir i ett visst rum med en viss uppställning framför allt i basen. Så man behöver även info om rummet, hur det ser ut och hur högtalarna och mätmik är placerade för att kunna tolka den mätningen.

[rikkitikkitavi]

brevbäraren heter inte Brown...

Hur länge du vågar köra vitt brus är ju direkt amplitudberoende.
Medeleffekten får inte överstiga vad elementet tål.

ett annat sätt är att försiktigt med låg amplitud köra in vitt brus i diskantelementet och mäta hur DC resistansen ökar efter en stund, och sedan successivt öka amplituden tills dess att du når en gränstemperatur?

Vad är rimlig max temperatur, 100-120C på talspolen?

[celef]

Jag tycker det här är intressant. *utan sarkasm eller ironi*

Medelvärdesbildningen av vevningen verkar göra två saker. Dels filtrera bort utsläckningar pga reflexer som även hörseln filtrerar bort från uppfattningen av ljudet. Sedan ger det ett snitt på hur högtalaren strålar direktljudet framför högtalaren (med ett snitt av rumsklangen inbakat i det också i någon mån som beror av rummet och var man mäter i det).

Men visar inte exemplen ovan att det är den långa mättiden som ger utjämnandet och inte flaxandet med mätmik ?

[Martin]

Jag tycker det visar att man kan få ungefär samma utjämning mot låga frekvenser som vevningen om man medelvärdesbildar kraftigt. Mot höga frekvenser blir det ungefär samma pga att ljudet i rummet dämpas lättare där.

[petersteindl]

Jag tycker det här är intressant. *utan sarkasm eller ironi*

Medelvärdesbildningen av vevningen verkar göra två saker. Dels filtrera bort utsläckningar pga reflexer som även hörseln filtrerar bort från uppfattningen av ljudet. Sedan ger det ett snitt på hur högtalaren strålar direktljudet framför högtalaren (med ett snitt av rumsklangen inbakat i det också i någon mån som beror av rummet och var man mäter i det).

Men visar inte exemplen ovan att det är den långa mättiden som ger utjämnandet och inte flaxandet med mätmik ?

Det är kombinationen av att mikrofonen flyttas och tiden man förflyttar den som ger en utjämnande mätkurva. Då man rör mikrofonen för hand är det svårt att röra mikrofonen med ett jämt rörelseförlopp som man kan upprepa gång på gång om man vill göra jämförelsemätningar och det vill man om mätresultatet skall kunna tydas på vettigt sett.

Mvh
Peter

[petersteindl]

Kan någon förklara varför fördelen med en vevande mikteknik som ltas när en vanlig enkel fixed mikteknik tycks fungera lika bra, som syns i den här trådens två översta mätgrafer?

Bra fråga. Dvs hur mycket skiljer sig vevande LTAS från vanlig mätning med väldigt lång gatening? En mic är ju rätt rundupptagande.
Gjorde snabbtest här hemma och på 1,5m avstånd får jag i princip inga skillnader på fast LTAS, LTAS i +-20 till 30 grader någonting och LTAS åt alla håll.
Mikrofonen är kanske så rundupptagande?

En skillnad med rörlig mikrofon är att man kan medelvärdesbilda över flera riktningar. Man "väger" de olika riktningarna med hur lång tid man befinner sig på respektive ställe, så man måste ha en viss snits om man vill medelvärdesbilda jämnt.
...

Det är så jag och lilltroll gör högtalarmätningar. Vi använder inte vitt brus utan en repetitiv puls. Även direktljudet mäts för sig och i äggens fall direktljudet med högtalare mot vägg. Jag håller i miken då miken skall ges en rörelse. Jag kan alltså välja varaktigheten i varje punkt d v s riktning och på så sätt få en automatisk riktningsvägning. Jag kan också göra flera sådana mätningar där jag väljer segment på en sfär på ung 80 cm. Sedan kan man väga ihop dessa segment om man önskar.

Mvh
Peter

[celef]

men den långa mättiden tycks ju på helt egen hand göra den utjämning som den flaxande miken påstås ge

men med kortare mättid/tidsfönster så tror jag absolut att flyttad mik kan ge vettig utjämning, mätprogrammen är ju som regel utrustade med denna funktion

[petersteindl]

men den långa mättiden tycks ju på helt egen hand göra den utjämning som den flaxande miken påstås ge

men med kortare mättid/tidsfönster så tror jag absolut att flyttad mik kan ge vettig utjämning, mätprogrammen är ju som regel utrustade med denna funktion

Man måste mäta tills mätkurvan stabiliserat sig under förflyttning av mik annars fås inga resultat som blir repeterbara. Man kan med handen inte göra samma rörelse vid olika tillfällen. Om en robot håller i miken och man programmerar robotens rörelse så kan man ha kortare tid och få repeterbarhet.

Mvh
Peter

[matssvensson]

Hmm, nu börjar jag undra om det är jag som har gjort rektangelfönstret, kanske.

Alltså, vad har du för bruskälla, är det RTSect eller något annat program? RTSect kan göra en testsignal via SLTAS, och då har jag för mig att man ska ha rektangelfönster och att den ställer in det själv. Men den testsignalen är inte brus.

För LTAS mätningarna använder jag dina fina Tolvan program, källa vitt brus i Tone och analysen sker med RTSect. Med tanke på det du skriver kan det nog vara så att jag klickat runt i RTSect och växlat mellan LTAS och SLTAS. Kan det ha gjort att LTAS hamnar med rektangulärt fönster?

Nåväl, nu har jag gjort om mätningar med olika fönster utan att skillnaderna blir mer dramatiska än varitionerna mellan olika mätsekvenser.

Har du några rekommenderade inställningar (fönstertyp, bandbredder, mätavstånd eller annat) som kan göra denna typ av rumsmedelvärdesmätningar så bra som möjligt? Och varför då/vad är det man ska tänka på? Tar tacksamt emot fler tips och idéer.

/Mats

[Svante]

men den långa mättiden tycks ju på helt egen hand göra den utjämning som den flaxande miken påstås ge

men med kortare mättid/tidsfönster så tror jag absolut att flyttad mik kan ge vettig utjämning, mätprogrammen är ju som regel utrustade med denna funktion

Man måste mäta tills mätkurvan stabiliserat sig under förflyttning av mik annars fås inga resultat som blir repeterbara. Man kan med handen inte göra samma rörelse vid olika tillfällen. Om en robot håller i miken och man programmerar robotens rörelse så kan man ha kortare tid och få repeterbarhet.

Mvh
Peter

Fast... Kriteriet att kurvan ska vara stabil betyder ju inte att den är rätt. Om man tex får en övervikt för platser högt upp så kommer kurvan att färgas mer at högtalarens tonkurva uppåt. Åtminstone om man mäter i närfältet.

Det finns också en fara/(möjlighet) i att titta på kurvan medan man gör mätningen, och det är att man mer eller mindre "målar" en kurva som man vill ha med mikrofonrörelserna. Det kan ske halvt undermedvetet, eller kanske tom medvetet för att producera snygga kurvor.

Repeterbart kan det bli dock, men det blir ju även en statisk position.

[Svante]

Hmm, nu börjar jag undra om det är jag som har gjort rektangelfönstret, kanske.

Alltså, vad har du för bruskälla, är det RTSect eller något annat program? RTSect kan göra en testsignal via SLTAS, och då har jag för mig att man ska ha rektangelfönster och att den ställer in det själv. Men den testsignalen är inte brus.

För LTAS mätningarna använder jag dina fina Tolvan program, källa vitt brus i Tone och analysen sker med RTSect. Med tanke på det du skriver kan det nog vara så att jag klickat runt i RTSect och växlat mellan LTAS och SLTAS. Kan det ha gjort att LTAS hamnar med rektangulärt fönster?

Nåväl, nu har jag gjort om mätningar med olika fönster utan att skillnaderna blir mer dramatiska än varitionerna mellan olika mätsekvenser.

Har du några rekommenderade inställningar (fönstertyp, bandbredder, mätavstånd eller annat) som kan göra denna typ av rumsmedelvärdesmätningar så bra som möjligt? Och varför då/vad är det man ska tänka på? Tar tacksamt emot fler tips och idéer.

/Mats

Nej, jag rekommenderar nog bara att man förstår vad inställningarna gör, då brukar det ge sig själv.

Det är riktigt att RTSect ställer om sig till rektangelförster, men den gör det när man väljer SLTAS. Då genererar RTSect en testsignal som kräver rektangelfönster. SLTAS är lite ett experiment som har fått sitta kvar, jag har inte använt det själv på år och dar.

Rektangelfönstret är sämst för brusmätningar, men det märks mest om man har tvära bandbegränsningar och det har man sällan i högtalare. Kanske kunde det synas om man skulle mäta på tex bashögtalaren enbart i en högtalare med branta filter. Fast det har jag inte testat.

[matssvensson]

Alltså: - hur ska en sån mätning se ut för att främja det ljudande resultatet? Den ska vara plan och jämn från 300 till 16000Hz.

Man får en god bild av hur dina högtalare låter. Varmt, men kanske lite bumpigt, skulle jag gissa. I övrigt neutralt och antagligen bra. Stämmer det?

Saken är den att jag genom alla mina iterationer av dessa högtalare aldrig fastnat för en variant där jag fokuserat på att få LTAS mätningen i mitt rum så plan och jämn som möjligt. De gånger jag försökt kompensera bort nivåvariationerna i LTAS mätningen tycker jag att resultatet blir mindre neutralt än som det ser ut nu.

Min erfarenhet är att kurvan för direktljud reflexfritt och direktljudet plus de tidigaste reflexerna vid tänkt rumsplacering (de som integreras i vår hörsel som upplevt direktljud) också är viktiga för att skapa en neutral ljudupplevelse.

Jag upplever mina högtalare neutrala i linje med de redovisade gatade mätningarna i tråden, och inte bumpiga som LTAS mätningen indikerar. Ja, de drar snarare åt det varma hållet än låter hårt och vasst. Men det tror jag också beror på distortionsspektrat, där andratonen dominerar och tredjetonen håller sig under 0,1% när jag mätte vid 96 dB ljudtryck.

Jag ska dock släpa fram min minidsp vid tillfälle och köra en LTAS kurveinvers genom den. Kanske kan jag lära mig eller dra några nya slutsatser då.

/Mats

[matssvensson]

Fast... Kriteriet att kurvan ska vara stabil betyder ju inte att den är rätt. Om man tex får en övervikt för platser högt upp så kommer kurvan att färgas mer at högtalarens tonkurva uppåt. Åtminstone om man mäter i närfältet.

Det finns också en fara/(möjlighet) i att titta på kurvan medan man gör mätningen, och det är att man mer eller mindre "målar" en kurva som man vill ha med mikrofonrörelserna. Det kan ske halvt undermedvetet, eller kanske tom medvetet för att producera snygga kurvor.

Repeterbart kan det bli dock, men det blir ju även en statisk position.

Det här är kul. När jag får chans skall jag måla lite mer, både i närfältet och på längre avstånd. Och se hur mycket jag kan styra mätresultatet. Återkommer i ämnet när jag får lite mer ledig tid.

/Mats

[matssvensson]

Men kolla här:





Det är OA50, OA51 och OA52.2, dvs Carlssons åttiotalare. Jag drar slutsatsen att målet var att göra högtalare som mätta på detta sätt skulle bli helt linjära. Carlssons sjuttiotalare mäter också bra. De är mätta på 3-4m avstånd, mitt i rummet och inom en sfär i luften på kanske 3m diameter.

Ber om ursäkt att jag kapar detta från en annan tråd. Men jag frågade dig efter mätningar på Carlssons 80-talare, och så dök de upp. Tack!

När du får tid, upprepa gärna så klart som möjligt hur du genomför mätningarna för dessa resultat. Har du placerat högtalarna mitt i rummet och mätt dem på 3-4 m avstånd i en sfär med diametern 3 m? Eller är de placerade enligt rekommendation (vid vägg/golv) och du har mätt dem på 3-4 m avstånd med centrum för mätsfären placerad mitt i rummet?

/Mats

[grafpro]

Har du placerat högtalarna mitt i rummet och mätt dem på 3-4 m avstånd i en sfär med diametern 3 m?

Nej

Eller är de placerade enligt rekommendation (vid vägg/golv) och du har mätt dem på 3-4 m avstånd med centrum för mätsfären placerad mitt i rummet?

Ja

[petersteindl]

...

Eller är de placerade enligt rekommendation (vid vägg/golv) och du har mätt dem på 3-4 m avstånd med centrum för mätsfären placerad mitt i rummet?

Ja

Stig Carlsson mätte sina högtalare själv så efter tiden med mätningar på Statens Provningsanstalt. Cirkelbanan var varken lodrätt eller vågrätt utan den roterande bommen var inställd för en vinkel som var ungefär 45 grader vertikalt. Jag tror inte radien var 1,5 meter, men någonstans kring 1,25 m om jag minns rätt. Centrum på den roterande bommen var ungefär något under öronhöjd och framför lyssnarplats i sweetspot. Det betyder att vid varje rotation befinner sig mikrofonen 2 ggr på ungefärlig öronhöjd 1-1,25 meter i sidled från sweetspot. Så var det på övervåningen. I det stora rummet på markplan så var rotationscentrum mer mot mitten av rummet d v s klart framför lyssnarplats.

Mätningen tog flera timmar att göra och var med rosa brus. Han mätte på förhållandevis hög ljudnivå. Man stog inte ut många sekunder.

Vi brukade gå och käka på Prinsen eller på andra roliga ställen medans mätningen höll på. Lagom då vi kom tillbaka så kunde Stig avsluta mätningen och vi kunde beskåda en mätkurva på det karakteristiska Bruel & Kjaer-pappret.

Mvh
Peter

[IngOehman]

När jag har varit med och mätt så såg det inte ut sådär, det vill säga på
undervåningen så gjorde det det (som din beskrivning) och mikrofonen
var, i en position på varvet, rakt mellan högtalare och lyssningsplats.

Detsamma gällde på övervåningen, men då genom att mickstativet inte
stod mitt emellan högtalarna, utan förskjutet åt sidan.

Och man fick skrika till varandra om man skulle höra när bruset var på.
Just på grund av den höga nivån och uppvärmningen av talspolarna så
förslog jag att man svepte filtret före högtalarna istället för efter mick,
men Stig menade att det var viktigt att rummet var "insvängt" och att
alla frekvenser därför behövde spela hela tiden.

Jag var, givet den långa mättiden MYCKET tveksam till värdet med detta,
och gjorde vid ett tillfälle en mätning med egen utrustning (nedervåningen)
med fast mick (placerad i lyssningshöjd och ett tiotal grader åt sidan) och
filter svept för bruset före högtalarna istället för efter micken, och kurvan
blev snarlik* Stigs. Så jag är försiktigt skeptisk till värdet av mätproceduren.

Det var Peter också kan jag nämna.


Vh, iö

- - - - -

*I lågfrekvensområdet såg man mera detaljer i min mätning, och jag har
hellre den högre upplösningen för varje mätning och gör flera, än slår
ihop och riskerar att förlora information som man inte vet om den tillhört
högtalarna eller rummet.

Mätningar på saker som finns i ett flerdimensionella rum är ALLTID bara
partiella, och man behöver därför göra MÅNGA. Tumregler är alltid dåligt,
och en kurva to rule them all, är en sorts tumregel.

Stig gjorde för protokollet många andra tonkurvemätningar också.

[matssvensson]

För er som är intresserade har jag nu vevat lite mer, för att testa några av de funderingarna som kommit upp i tråden. Samtliga mätningar utförda under 30-60 sekunder med LTAS i RTSect (Hanning fönster).

Först fast mikrofon i lyssningsriktningen vid lyssningspositionen (ca 3 m från högtalaren och alltså i diffusfältet i rummet).


Sen två olika mätningar med rörlig mikrofon i en radie av cirka 1 m runt lyssningspositionen efter bästa förmåga.



Det jag observerar är en mycket liten skillnad mellan de två olika mätningarna med rörlig mikrofon. Så LTAS mätningar verkar ger hyggligt repeterbara resultat trots det okontrollerbara utförandet, om man inte behöver noggrannhet under någon decibels variation. Och den verkar ge en utjämnad visualisering av energiresponsen för högtalaren i rummet.

Jag prövade också en mätning med mindre rörelser (radie cirka 50 cm) runt lyssningspositionen.


Utjämningseffekten är nu inte lika verkningsfull, vilket märks främst under 2 kHz. Men mätkurvorna blir mycket stabila efter en stunds mätning, så krusningarna och variationerna i graferna är inte några stillbilder av snabba flukationer utan faktiska nivåskillnader i uppmätta resultat.

Jag mätte också på höger högtalare med större mikrofonrörelser.


Höger högtalare har inte samma akustiska närmiljö som vänsterhögtalaren, vilket syns i mätningen även om helhetsdragen från andra högtalaren känns igen.

Nästa kurva är med fast mikrofon i lyssningsriktningen 1 m från högtalaren (mer i närfältet alltså).


Och så på samma sätt två olika mätningar med rörlig mikrofon i en radie av cirka 50 cm runt lyssningsaxeln på en meters avstånd.



Samma observationer som för mätningarna i lyssningspositionen. Stabila mätresultat inom någon decibels variation.

Jag gjorde också ett försök med större mikrofonrörelser (1 m radie)


Och konstaterar då större utjämning av kurvan på samma sätt som i lyssningspositionen, men också mer inverkan från ljudutstrålningen i andra riktningar än lyssningsriktningen samt tänkbart även mer rumseffekt.

En mätning med fokus i takreflexriktningen.


Lite mer energi mellan 2-8 kHz och lite mindre nivå 1-2 kHz, som jag känner igen från mina gatade direktljudsmätningar. När det gäller oroligheterna under 1 kHz, kan det möjligen vara interferenspåverkan från bakväggen i mätningen eftersom högtalarna är placerade nära bakvägg i lyssningsrummet?

Till slut en mätning på höger högtalare från 1 m i lyssningsriktningen.


Här syns tydligare den mindre optimala miljön den högtalaren får verka i lyssningsrummet som familjekompromiss. Förhoppningsvis åtgärdat inom två månader med nytt vardagsrum på gång.

På det hela taget verkar LTAS mätmetoden med stokastiskt rörlig mikrofon ge stabila mätresultat, med repeterbarhet inom någon decibels variation. LTAS mätningar verkar mäta en utjämnad tonkurva för kombinationen högtalare, dess akustiska miljö i rummet samt rummet själv. Mätningar innanför efterklangsradien i rummet visar på sedvanligt vis mer av direktljudet från högtalaren medans mätningar på längre avstånd visar totalljudet av högtalaren i rummet.

Än så länge kan jag tänka mig LTAS som ett komplement till andra mätningar. Där direktljud i olika riktningar utan reflexer eller påverkan från rum fortsätter vara ett väl så viktigt verktyg för mig. Men jag ska väcka liv i miniDSPn och köra lite LTAS inversfilter för att se vilka intryck det kan tänkas ge.

[bomellberg]

Fina mätningar, tack för det!

De visar ju med önskvärd tydlighet att det är otroligt viktigt att specificera exakt hur mätningsförfarandet går till, om man ska kunna dra några slutsatser alls.

Jag gillar ju LTAS själv, som sagt, men endast som "relativ" mätmetod; alltså före ingrepp, respektive efter ingrepp.

[DQ-20]

Fina mätningar, tack för det!

De visar ju med önskvärd tydlighet att det är otroligt viktigt att specificera exakt hur mätningsförfarandet går till, om man ska kunna dra några slutsatser alls.

Jag gillar ju LTAS själv, som sagt, men endast som "relativ" mätmetod; alltså före ingrepp, respektive efter ingrepp.

Jag undrar lite vilka ingrepp du avser. Om man meckar med t.ex. en DSP så kommer ju direktljudet att påverkas. Eftersom LTAS tar in en stor mängd ljud från andra riktningar, i synnerhet på längre mätavstånd, kanske man skall inskränka sig till just dessa andra riktningar. De "ingrepp" som då skulle vara aktuella är högtalarens närmiljö, dvs. flyttning av högtalaren samt rumsakustisk behandling. Eller?

Stort tack till matssvensson!

/DQ-20

[bomellberg]

Fina mätningar, tack för det!

De visar ju med önskvärd tydlighet att det är otroligt viktigt att specificera exakt hur mätningsförfarandet går till, om man ska kunna dra några slutsatser alls.

Jag gillar ju LTAS själv, som sagt, men endast som "relativ" mätmetod; alltså före ingrepp, respektive efter ingrepp.

Jag undrar lite vilka ingrepp du avser. Om man meckar med t.ex. en DSP så kommer ju direktljudet att påverkas. Eftersom LTAS tar in en stor mängd ljud från andra riktningar, i synnerhet på längre mätavstånd, kanske man skall inskränka sig till just dessa andra riktningar. De "ingrepp" som då skulle vara aktuella är högtalarens närmiljö, dvs. flyttning av högtalaren samt rumsakustisk behandling. Eller?

Stort tack till matssvensson!

/DQ-20

Nej, jag menar ingrepp i tex en DSP. Jag mäter i lyssningsposition, med ganska liten mickrörelse. Om jag har en resonanstopp i mitt rum så syns det tydligt att den försvinner om jag gör ett ingrepp i min DSP. Det blir ett komplement till lyssningen.

[DQ-20]

I lågfrekvensområdet såg man mera detaljer i min mätning, och jag har hellre den högre upplösningen för varje mätning och gör flera, än slår ihop och riskerar att förlora information som man inte vet om den tillhört högtalarna eller rummet.

Eftersom LTAS handlar om medelvärdesbildning drar jag genast paralleller till statistik och allmän mätteori. Inom statistik är medelvärdet centralt men bör alltid följas av ett mått på avvikelserna, t.ex. varians. Även andra mått kan vara intressanta, t.ex min, max och typvärde. Att tala om ett medelvärde utan att redogöra för fördelningen är i allmänhet förkastligt och kan vara direkt vilseledande. LTAS medelvärdesbildar direkt i mätprocessen och lagrar inte annat än medelvärden som sammanvägts BÅDE över både tid och rum. Mätteoretiskt skulle jag nog hellre se att man medelvärdesbildar över tid post hoc med hjälp av en definierad matematisk metod, eventuellt över flera definierade punkter i rummet. Jag kan "inget" om akustik mätteknik utan betraktar det främst som ett allmänt mätteoretiskt problem. På ett teoretiskt plan uppfattar jag LTAS som olämplig pga av att medelvärdesbildningen sker i själva mätningen. Dess värde måste därför komma från att metoden visat sig hålla empiriskt. Detta återstår att se.

/DQ-20

[DQ-20]

Nej, jag menar ingrepp i tex en DSP. Jag mäter i lyssningsposition, med ganska liten mickrörelse. Om jag har en resonanstopp i mitt rum så syns det tydligt att den försvinner om jag gör ett ingrepp i min DSP. Det blir ett komplement till lyssningen.

Det verkar svårt att skilja på avvikelser pga av rumsakustisk påverkan från högtalarens tonkurva (eller åtminstone hur vi vi uppfattar tonkurvan inkl. reflektioner som vi integrerar med direktljudet). Vilket frekvensband tänker du på?

/DQ-20

[Kraniet]

För er som är intresserade har jag nu vevat lite mer, för att testa några av de funderingarna som kommit upp i tråden. Samtliga mätningar utförda under 30-60 sekunder med LTAS i RTSect (Hanning fönster).

Först fast mikrofon i lyssningsriktningen vid lyssningspositionen (ca 3 m från högtalaren och alltså i diffusfältet i rummet).


Sen två olika mätningar med rörlig mikrofon i en radie av cirka 1 m runt lyssningspositionen efter bästa förmåga.

men har du provat att lägga smoothing ( säg en 1/3 oktav ) på första kruvan? tror det blir väldigt lik den LTAS-kurva du fått.

[sebatlh]

I lågfrekvensområdet såg man mera detaljer i min mätning, och jag har hellre den högre upplösningen för varje mätning och gör flera, än slår ihop och riskerar att förlora information som man inte vet om den tillhört högtalarna eller rummet.

Eftersom LTAS handlar om medelvärdesbildning drar jag genast paralleller till statistik och allmän mätteori. Inom statistik är medelvärdet centralt men bör alltid följas av ett mått på avvikelserna, t.ex. varians. Även andra mått kan vara intressanta, t.ex min, max och typvärde. Att tala om ett medelvärde utan att redogöra för fördelningen är i allmänhet förkastligt och kan vara direkt vilseledande. LTAS medelvärdesbildar direkt i mätprocessen och lagrar inte annat än medelvärden som sammanvägts BÅDE över både tid och rum. Mätteoretiskt skulle jag nog hellre se att man medelvärdesbildar över tid post hoc med hjälp av en definierad matematisk metod, eventuellt över flera definierade punkter i rummet. Jag kan "inget" om akustik mätteknik utan betraktar det främst som ett allmänt mätteoretiskt problem. På ett teoretiskt plan uppfattar jag LTAS som olämplig pga av att medelvärdesbildningen sker i själva mätningen. Dess värde måste därför komma från att metoden visat sig hålla empiriskt. Detta återstår att se.

/DQ-20

Ska man vara sådan (vilket man ska vara) så borde vanliga mätningar redovisas med felstaplar. Inga felstaplar, ingen relevans. Och då självklart inte bara mikrofonenens avvikelse, utan även fel som kommer från en oexakt mik-placering.

Så länge rörelsen med mikrofonen är väldefinierad borde inte en medelvärdesbildning via mikrofonen vara något egentligt teoretiskt problem.