Alla har väl läst testen av Carlsson OA58 i senaste numret av High Fidelity?
Den bästa test jag läst i hela mitt liv faktiskt.
Både av en högtalare rent generellt, och specifikt av en ortoakustisk högtalare (som ju i femtioo år varit missförstådda av alla hifi-journalister, även de som varit positiva).
Nu är den ju väldigt positiv till OA58, och det är ju i sig trevligt, men det jag tänker på är främst skribentens lyhörd- och insiktsfullhet.
När jag läste testen kändes det som om recensenten hade haft spionkamera och dito mikrofon på plats hos stiftelsen Stig Carlsson (SSC)!
Så insiktsfull och klarsynt är texten. Massor av saker som diskuterats, ältast och blötts, samt analyserats, omkonstruerats, vänts uppåner av SSC, utan allmänhetens insikt, har skibenten genom att bara lyssna på högtalaren kunnat sätta fingret på, så på pricken att det känns som om han måste ha varit med oss under hela utvecklingstiden.
Ju längre fram i texten jag kom, alltmera häpen blev jag över alla detaljkommentarer om hur högtalaren låter, och hur dess ljud relaterar till båda andra högtalare och till äldre Carlssonhögtalare. Är nu verkligen full av respekt för Johnny Sörensen. Detta var den minst pladdriga, mest sakliga recension jag sett i hela mitt liv!
Dessutom känner hela SSC igen oss i sådan grad att texten beskriver våra egna lyssningsintryck vid lyssning på OA58, och hela SSC's tankar de senaste 8 åren, bättre än någon av oss i SSC själva skulle kunnat formulera.
Tillpåköpet är mätningarna och kommentarerna av demsamma (utförda av Michael Madsen) oerhört uttömmande, och även här ser man att de utförts av någon som faktiskt förstått vad högtalaren avser åstadkomma, och varför.
Den enda randanmärkningen jag skulle kunna tänka mig att komma med är att nivån på bidraget från basreflexporten nog lagts en liten smula för lågt. Om avstämningen är 26 Hz (som mätkurvan antyder) borde portens bidrag vid 10 Hz ligga cirka 1,5 dB över baselementets (för att vid lägre frekvenser hamna allt närmare. På mätpappret ser det ut som om skillnaden bara är en halv dB, alltså att kurvan ligger en dB för lågt.
Mera anmärkningsvärt (det här borde jag kanske inte säga...) är att avstämningen på provexempelaret ligger en aningens lite lägre än jag minns att den gjorde på de prototyper jag arbetade med.

Kanske skulle en liten produktionsjustering behöva ske? Eller minns jag helt enkelt fel? Jag måste undersöka. Återkommer i ämnet.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).