Harryup skrev:Jag har lite svårt att se varför man skall fundera på om man behöver musik över 20kHz eller om man behöver ett större dynamikområde än kanske 100dB och att det är endast därför som man behöver 24/96.
Då tycker jag inte du skall behöva göra det heller. Det finns ingenting som
säger att alla skall/måste fundera på det.
Det jag hade önskat var dock att de som bestämde hur CD-formatet blev,
hade funderat lite mera på det.
Som det blev nu tycker jag det är bättre än många tror, men sämre än de
hade kunnat vara, och vilka orsaker sen då!
Philips tyckte att gränsen för vad de kunde göra var en DAC med 14 bitars
upplösning, så de ville har 14 istället för den 16 bitiga upplösning som Sony
föreslog, och att skivan skulle vara just 12 cm i diameter var bara ett resultat
av produkten mellan "tillräckligt bra-attityden" och önskemålet från Sonys VD
under perioden att Beethovens 9:e symfoni skulle få plats, och den kunde
vara uppåt 74 minuter lång. Egentligen ville både Sony och Philips från början
att CDn skulle vara mindre än så, någon av dem siktade på 10 cm, om jag
minns rätt, den andra 11,5 cm tror jag det var.
Och då lasrarna vid denna tid inte med lätthet och till rimligt pris kunde pres-
sas upp i frekvens till de superkorta våglängder som hade kunna öka lagrings-
delsiteten blir kombinationen av 16 biter och 44,1 kHz - en diameter om 12 cm.
Om det sedan är en en myt eller kanske en kul story som användes för att
sälja in CD-systemet kan jag ju inte utesluta, men det är i varje fall det jag
hörde vid tiden.
Och som sagt - jag hade verkligen uppskattat om de hade tagit till med 20
eller 24 bitar och en högre samplingsfrekvens, gärna 50 kHz, och en större
diameter. Jag kan inte se att det hade varit någon nackdel med en sådan lite
större skiva överhuvudtaget. Grafiskt sett har alltid CDn varit lite för liten.
När DVD kom så var formatet redan satt (man ville ha samma för att samma
släde skulle kunna användas, och nu teknik medgav högre packningsdensitet
trots att man ännu inte hade lyckats besegra problemen att göra blå-laser*)
gjorde man något åt det genom att helt enkelt göra konvolutet större!

*Den lite spännande historien om detta är att man in i det sista försökte
skapa ett format med blålaser, och att man hade ett (enligt min bedömning)
helt orealistiskt hopp om att lyckas med detta i tid för DVDns lancerande.
Jag hade vid tiden lite kontakter med forskarvärlden i Japan, och trodde mig
därför veta att blå-laser låg en bra bit in i framtiden vid denna tid, och vågade
mig därför till och med på att skriva en artikel - där jag typ ensam i världen
deklarerade att allt det som branschen påstått om att DVDn skulle få blå laser
inte kunde stämma.
Jag fick rätt, men inte utan att ha blivit utskrattad av två hifi-handlare och av
en svensk generalagent för ett av de största märkena i världen. Ingen av dem
har sagt ett ord om saken sedan de något år senare insåg att jag fått rätt.

Harryup skrev:Jag ser det som det intressanta är; låter det ännu bättre om det man hör.
Mina diskanter går till 27kHz, köpte jag dom för att jag en dag kommer lyssna på toner upp dit? Njä, jag skiter faktiskt i om de går till 20kHz eller 27kHz. Och jag tror få kommer byta diskanter för att det är nu möjligt att få med mera skräp över 20kHz.
Och eftersom jag inte hör ens så högt upp så känns det som att när jag hör skillnad på olika filer så är det i vart fall inte just därför.
mvh/Harryup
Fast jag har inte sett att någon anfört att den högre bandbredden behövs
för att skapa högre frekvenser.
Kanske har jag missat något?
Hursomhelst är skälet till mitt önskemål att jag ju vet att det skulle förenkla
arbetat med rekonstruktionsfiltret (idag görs det ibland olika alternativa filter
för att man som tillverkare är osäker på vilka fel som är viktigare att adressera,
eller mera harmlösa. Det handlar då om pulssvar snarare än bandbredd, men
kanske borde man hellre beskriva saken som att det handlar om att många
väljer att göra val med avseende på att offra pulssvaret för att få en avvikelse-
fri tonkurva upp till 20 kHz, eller att de väljer att offra tonkurvan för att kunna
få ett bättre pulssvar (och vissa tillverkare tycks inte ens förstå ens att man
inte kan addera toner över halva samplingsfrekvensen för att skapa ett bättre
pulssvar, utan att göra pulssvaret beroende på hur musiken synkroniserar med
sampligsfrekvensen själv...).
En annan orsak jag nämnt är att en högre samplingsfrekvens medger möjlig-
heter att brusforma på ett bättre och mindre hörbart sätt.
Men att det handlar om att nå högre upp i frekvens har jag inte skrivit något
om alls. Icke desto mindre ser jag ingen nackdel med att kunna göra det heller,
mer än att det hade krävt ännu större skivdiameter på den tiden. Det är ju en
knepig sak med samplingsfrekvensen, att de stjäl så stor datamängd.
Att lägga till så lite som en oktav på toppen (audioområdet är cirka 10 oktaver)
kostar en dubbling av den informationsmängd man behöver lagra, alltså en ök-
ning på 100%.
Men att lägga till 4 eller 8 bitar till de 16, kostar bara en informationsmängds-
ökning om 25 respektive 50%, trots att det ökar upplösningen en faktor 16
respektive 256 gånger!
Att skaffa marginal i frekvensledd kostar helt enkelt mycket mera än att göra
det i amplitudledd.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).