IngOehman skrev:Jag menar dock att det är bäst att vila mot vetenskapsprinciperna.
Problemet är att det blir ett cirkelbevis. Vetenskapliga principer är sociala konstruktioner som får effekt först när ett större antal människor betraktar dem som sanna. I den mån det finns universella principer så beror det på att de har fått universellt stöd från människor. Vetenskapens historia handlar inte om upptäckter av sedan länge dolda naturlagsliknande principer utan om en dialog om vad som är möjligt att veta och hur man kan nå kunskap om detta. Rationalitet som en ledande princip för mänsklig verksamhet är ganska ny och det har varit en kamp och är det fortfarande.
IngOehman skrev:Och jag tycker det är bra att minnas att dessa inte är synonyma med akademisk praxis för vad kräver för att se något som vetenskapligt arbete.
Det beror på vad man menar med praxis. Praktik skall ju t.ex. inte blandas samman med praxis. Min erfarenhet är för övrigt att forskare sällan talar om vetenskap utan om just forskning, där det senare begreppet anger arbete för vidgning av den gemensamma kunskapsfronten.
IngOehman skrev:T ex kan man bestämma att saker är vetenskapliga om de granskats, men om de innehåller otilllåtet dragna slutsatser så ifrågasätter jag ju benämningen vetenskaplig, oavsett.
Hur ser du på sådant?
Jag ser det som så att något annat sätt är inte möjligt. NÅGON måste fälla ett omdöme om vad som är "tillåtet" och dessa omdömen ibland kan strida mot gällande konventioner om vad som är acceptabelt (se hur jag skyr ordet "rätt" som pesten). Det är ju mänskligt att fela. Inom den akademiska/högskole/universitet/fria forskningen granskar man varandras arbeten. Det handlar ABSOLUT inte om auktoritetstro som du varit inne på tidigare. Begreppet som används är "blind peer review", dvs. granskning av likar. De som granskar är de som gruppen forskar själva tycker är dugliga och omdömesgilla, har specialkunskaper inom ett visst ämne och har visat sig kapabla genom att själva kunna tillämpa vetenskapliga metoder på viktiga (nåja) problem. De bästa forskarna är ofta ovanligt ödmjuka inför en granskning. Det faktum att de är legender inom sitt område får dem inte att idiotförklara sin anonyme granskare utan de svarar efter bästa förmåga på den kritik de får och skickar in för en ny granskning. Utan dialog och ömsesidig granskning - inget vetenskapligt projekt.
Mycket (mest?) forskning drivs utanför den akademiska världen. Men de synsätt som tillämpas har traderats från akademin genom utbildning därtill tillhörande indoktrinering. Universiteten är bärare och förvaltare av de synsätt som kallas vetenskapliga, dels genom sitt utbildningsmonopol, dels genom att det främst är där som den öppna dialogen förs.
/DQ-20