Callisto skrev:En äkta balanserad förstärkare arbetar på högtalarutgångarna med lika stor spänning (den ena negativ). Det leder till en push-pull effekt på högtalaren. Själv har jag upplevt att balanserade förstärkare har mycket god kontroll på baskonerna. Min fråga är då: är det någon skillnad i kontroll i praktiken jämfört med obalanserade konstruktioner där hela spänningen ligger på plusterminalen?
Det tycks finnas någon mindre begreppsförvirring här...
Balanserad talar man som regel om när man talar om signalöverföring, men
inte när man talar om den effektöverföring man har från förstärkare till
högtalare.
Så en balanserad förstärkare är då antingen:
1. En med balanserade ingångar,
2. En med bra klang,
3. En som är lagom på några bra sätt,
Men ALLA förstärkare arbetar med både plus och minus. Och plusterminal
betyder bara en där fasläget är samma som fasläget är på insignalen (om
man har tur, för inte ens det kan man vara säker på, det finns förstärkare
som är inverterande).
Så det jag tror du talar om är bryggade förstärkare, vilket förvisso skulle
kunna kallas för en balanserad förstärkare. Alltså en förstärkare där man
normalt använder två slutsteg, en till varje pol.
Och i praktiken så ger det faktiskt den motsatta effekten mot det som jag
tror att du beskriver - nämligen att utimpedansen dubblas och dämpfaktorn
halveras.
Det vill säga man förlorar "konkontroll", alltså jämfört med om man skulle
använda samma förstärkare obryggad.
- - -
Men å andra sidan - vad är kontroll, och vad är det som man kan tänkas
vilja kontrollera? Och vad är det man upplever när man lyssnar?
- - -
Om objektet som drivs är en basreflexhögtalare så är det faktiskt så att
kontrollen över konen (kontroll betyder mekaniskt hög drivimpedans från
elementets motor) blir förbättrad av hög dämpfaktor i de register där man
har massor av EMK. Men helmholtz-resonansen kontrolleras faktiskt bättre
ju HÖGRE utimpedans förstärkaren har, så vad är viktigast?
Och är det ens samma för olika högtalare?
Detta är ju något som jag studerat noga sett från en helt subjektiv syn-
vinkel, och det jag kommit fram till är därför förstås bara en statistiskt
sant, för studien som sådan, men resultatet kan nog ändå förvåna många.
Det som jag konstaterat är att man om man tittar på de subjektiva prefer-
enserna för utimpedans drivande ett stort urval av slumpvisa högtalare,
finner att det inte alls är så att 0,000... ohm upplevs som bäst. Snarare
är det så att det sprider rätt så rejält mellan runt 0 ohm och några ohm,
typ 2-3.
Den som vill läsa mer om detta kan intressera sig för det jag skrev i tråden
där jag tipsade Flint om hur man kan bygga en förstärkare där man själv
kan studera saken.
- - -
Så avslutningsvis vill jag säga att jag har svårt att ta ställning till fraser
som "Själv har jag upplevt att balanserade förstärkare har mycket god
kontroll på baskonerna".
Sådant kan man ju bara uppleva via ett mätinstrument som studerar just
konernas rörelser. Men öronen hör man ljudet från konrörelserna (och från
låda, port, rum...) inte själva rörelserna.
Problemet med en sådan fras är ju att man men öronen inte upplever just
hur baskonerna kontrolleras - men möjligen kan man tycka sig uppleva hur
eller rättare sagt huruvida själva ljudet från högtalaren i sin helhet upplevs
som kontrollerat? Jag tänker mig att det var det du menade.
- - -
Så om jag får översätta det du skrev till att handla om huruvida bryggade
konstruktioner (med sämre dämpfaktor) kan uppfattas som att ljudet från
högtalarna då upplev som mera kontrollerat, så måste jag svara ja. Så kan
det upplevas.
Men... det kan även upplevas tvärtom, beroende på vad för högtalare det
är man spelar på.
- - -
Om det är en Ino-högtalare så är de ju lite speciella eftersom de är i så
hög grad optimerade för en specifik och rätt så noga specificerad utimpe-
dans - nämligen sisådär 0,25 ohm, 0,1-0,15 från förstärkaren och 0,1 ohm
från högtalarkabeln.
Säg att man har man en mycket kort och grov kabel då, som kanske har
en impedans om 0,01 ohm, och använder en normal hårt återkopplad tran-
sistorförstärkare (det troligt att den senare ligger på under 0,01 ohm i
huvuddelen av frekvensområdet) vilket tillsammans kanske blir 0,02 ohm.
Är det utgångspunkten så är det troligt både att en mjukare förstärkare
och att en tunnare kabel kommer att uppfattas som bättre. Det blir inga
jätteskillnader, men de blir inom hörgränsen för de mycket skarpörade.
- - -
Om man istället lyssnar via någon högtalare som kanske råkat bli bäst vid
2 ohm i drivimpedans så kommer det definitivt att ge skapliga förbättringar
att gå i riktning mot en mjukare drivning. Men är det en högtalare som ger
sitt bästa när den är driven av -0,6 ohm så blir det ju sämre ju högre driv-
impedansen är...
- - -
Slutord: Något tumregelsvar på om bryggat låter bättre än obryggat finns
inte. Det kan vara si och det kan vara så.
Men alla steg som går att brygga som jag stött på, har haft sämre dämp-
faktor bryggat än obryggat, precis dubbelt så dålig närmare bestämt. Inte
tvärtom. (Och det är inga märkligheter heller, det är precis vad man kan
vänta sig om man vet hur det är konstruerade.)
Symmetri i drivningen spelar ingen roll då högtalare ju är frisvävande, det
vill säga saknar elektrisk förbindelse med något annat än förstärkaren som
driver den. Fördelen med att bara driva från "ena hållet" blir att man då i
det "andra hållet" får en mycket lågohmig referenspunkt.
Nackdelen är att det finns en gräns för hur mycket transistorer tål i spän-
ning, och denna gör att man för konstruktioner med jättelika uteffekter
nästan måste ta till bryggning som metod.
Men lite förenklat kan man säga att en förstärkare som använder 2 effekt-
transistorer per kabal behöver använda sig av 8 per kanal i bryggat utför-
ande - om man inte skall förlora någon förmåga att driva en specifik impe-
dans, upp till förstärkarens (nya) klippspänning.
Samma sak kan sägas som att man måste vara mycket försiktigare med
lastimpedansen om man använder en bryggad förstärkare - bryggade för-
stärkare bör lastas snällt, alltså med impedansmässigt snälla högtalarre.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).