IÖ skrev.
Denna diskussion har jag ägnat med många, och funderat fram exempel. En dag uppenbarade sig frågan; heter det stolsrygg (som oftast används) eller stolrygg. Stolrygg lät avigt i början, men efter att ha använt ordet ett antal gånger har jag nu konverterat. Det ligger mig nu varmare om hjärtat. Även om någon hävdar att det är stolens rygg så förstår jag inte varför det i så fall heter handtvål och inte handstvål.
Tillhörighetsresonemanget säger att det heter stolsrygg, medan en stolrygg blir en åkomma av att sitta för mycket.
Kan jag förvisso hålla med om, men som sagt ingen regel utan undatag, har var det nu med dörrslås och högtalarsbaffel, det hör man ju inte så ofta... Förresten vad handtvål ett dåligt tillhörighetsexempel då man ofta använder denna handtvål i ansiktet och att den dessutom inte är stadigvarande fäst på händerna...
En handöverfräs kan förvisso användas åt alla möjliga håll (under, brevid etc) men den fungerar inte utan en hjälpande hand. Varesig ovan eller under. Speciallt under då den faller av arbetsstycket mha den välkända tyngdkraften. Dvs jag tycker handöverfräs fungerar mycket bra som beskrivning, för att förtydliga att handen lixom hjälper överfräsen i sin framföart.
Fast det var ju ingen överfräs ju, man kan ju ha den under eller från sidan lika gärna. Alltså: handfräs.
Ok om man nu anser att det absolut inte är en översfräs håller jag med om en sådan förkortning. Men man kan ju lika gärna hänga upp en bänkfräs i taket så blev det helt plötsligt en överfräs det med. Det är hyffsat lika opraktist att fräsa i alla fall som med en handöverfräs underifrån... Vad är vanligast, att man jobbar underifrån med handöverfräsen eller att man vänder arbetsstycket och jobbar ovanifrån. Överfräsning dominerar nog helt överväldigande. Tror dessutom inte att det rekommenderas underfräsning i manualen för en handöverfräs (talar nu utan att ha läst en sådan manual nyligen) Risken för skada, av på hövvet nedfallande igångsatt fräsmaskin, vid eventuellt fummel vill nog inte tillverkaren ta på sitt ansvar. Jag skulle i alla fall förbjudit den metoden i manualen om jag hade gjort riskanalysen.
Må den så vara ett handverktyg. Ska man kalla den handfräs kan man lika gärna kalla den fräs kort och gott (även om fräsen är den del på handöverfräsen som fräser...).
Ja, det kan man förstås, men nej, det kan man inte om man vill förmedla informationen. Att säga en handfräs berättar att det är en just handfräs. Att reducera det till fräs duger inte om man vill bevara informationen, eftersom även en bänkfräs är en fräs. Däremot kan man reducera överhandfräs till handfräs utan att förlora information. Man till och med tar bort den dessinformation som överhandfräs (som antyder att det är en överfräs) inbegriper.
Är benägen att hålla med om man är helt säker på att det INTE är en överfräs (vilket jag inte är övertygad om än...) Men som sagt kanske är det enklare att säga fräs och låta hantverkaren själv välja lämplig model
Fast då kanske man får fel modell då man handlar i affären. Man travar in och säger, får jag en fräs. Expediten tar, efter mycket möda, fram en stor och tung bänkfräs, då man egentligen vill ha en mindre handhållen variant
Man kallar ju tillexempel inte en skruvmejsel för handskruvmejlsel då det är självklart att det är ett handverktyg.
Håller inte med. Om man vill förmedla informationen om att det är en handskruvmejsel säger man visst att det är det!
Exempel:
-Kan du vara snäll och hämta en skruvmejsel?
-Visst, varsågod (lämnar fram en elskruvmejsel/skruvdragare).
-Nej, en handmejsel menade jag.
Detta är nog ett väldigt långsökt exempel, jag har hittills aldrig hört någon ihopblanda en elskruvmejsel och (hand) skruvmejsel. Men då bruket av elskruvmejsel stadigt ökar i frekvens så kanske det kommer i framtiden (då ingen är van att arbeta utan elhjälp längre). Ordet skruvdragare används för elektrisk skruvdragare i alla sammanghang jag råkat ut för.
Lägg märke till att verktyget handmejsel inte bör tolkas som en skruvdragningsverktyg, utan ett mejselverktyg som används för att mejsla till exempel sten och betong.
Märk här att handskruvmejsel för det mesta betyder en icke-el-mejsel! Det beror antagligen på att det knappt finns några bänkskruvmejslar.
Har du glömt bort den gamla metoden med svängborr och spårskruvmejsel som användes flitigt i träslöjden (i alla fall när jag var yngre). Det var ju en vanlig form av handskruvmejsel, denna kan jag hålla med om vara ihopblandbar med en vanlig i-handen-hållen-icke-elektrisk skruvmejsel. Fast metoden är så sällan använd att risken för vardaglig feltolkning bör vara försvinnande liten.
(Dåligt) exempel två. En handborrmaskin kallas i dagligt tal för borrmaskin då de flesta inte förväxlar den med en pelarborrmaskin.
Har du glömt att det finns handvevade borrmaskiner nu?
Det är nog ibland en sådan man menar om man säger handborrmaskin, för att markera att man gör själva borrande för handkraft alltså. Inte bara att man manövrerar den (jag höll på att skriva för hand, men jag hejdade mig innan den semantiska grodan var ett faktum...).
Nope, man använder orden svängborr och drillborr för sådana handkraftdrivna borrmaskiner, finns det fler modeller?
Däremot kan jag hålla med om att det kan vara svårt att skilja på en batteridriven elborrmaksin och en nätdriven med ett bra ord.
Hursomhelst, vi är ju överens om otyget överhandsfräs i alla fall. I övrigt tycker jag att i rent teknikinformativt syfte bör man utrycka hela orden när det gäller skriven teknisk nomenklatur. Men om det blir alldeles för textomfattande ska man i alla fall använda exakt samma förkortade variant på alla ställen den/det förekommer i texten. Eftersom teknik är svårt för många så blir det inte lättare för dem om man byter benämning på saker under tiden de läser.
Mvh
/T
bara för att det skall verka märkvärdigt eller nå't 
/J
