grafpro skrev:IngOehman skrev:Jag skrev ju bara att jag tycker att schmutziger ställde vettiga frågor.
Suck och stön. Jag läser naturligtvis gärna inlägg från schmutziger och andra vettiga människor. Snälle Admin, finns någonstans en öhmanfri zon?
Du är väldigt, väldigt otrevlig.

Ditt beteende är åt h-e.
grafpro skrev:Man tappar all energi. Alternativt fortsätter jag på min egen webbsajt, men jag behöver feedback från den stora krets som finns här.
Åter till intressantare saker:
Vi är ju framme vid avstämningsproblematik. Det första som fick alerta människor att upptäcka detta element var att en snabb simulering visar att det kan tänkas fungera hyggligt även i en OA14-låda. Sådana element växer verkligen inte på träd. Det första jag gjorde när jag fått elementet monterat i en låda var förstås att snabbkolla på plats. Det såg inte alls omöjligt ut.
Nu är dags att se noga på detta. I impedanskurvan från igår finns vad man behöver, plus TS-parametrarna från tidigare. Impedanskurvan är ju tagen med filter inkopplat, utan filter blir den närmast identisk men hamnar en eller två ohm högre. Jag ids inte lägga ut en sådan också.
När man ska simulera (jag använder Basta!) så kan man ofta genast konstatera att med TS, lådans volym, mängd av dämpmaterial och rörets mått så får man en simulering där impedanskurvan inte stämmer med den verkliga, uppmätta. Det beror på lådans berömda mystiska inre.
Det mystiska består av en skiva dämpmaterial som ligger under översta mellanväggen. I mellanvägen är stora hål men inte i dämpskivan så luften som pumpas från membranets baksida måste passera detta dämpmaterial på väg till och från röret. Det ger en akustisk resistans. Motsvarar ett elektriskt motstånd i elektronik eller en dämpare i mekanik. Sett från lådan uppför sig nu elementet som om det hade högre mekanisk resistans (Rms) än vad det självt har. Det i sin tur påverkar andra TS-parametrar som kort sagt medför att man kan göra lådan mindre och ändå stämma av med en låg frekvens.
Jag vet inte om det var Carlsson som upptäckte detta, men han patenterade tricket i slutet av femtiotalet (patentet finns att läsa på patentverkets webbsidor och där står att ändamålet är att få låga frekvenser ur liten låda). Det användes utpräglat i sextiotalsmodellerna, lite mindre utprägat i sjuttiotalsmodellerna - mest i OD11 där det klart gör nytta - och inte alls åttiotalets OA50 och OA52 men i OA51. I världen i övrigt har det inte heller blivit någon hit. Det lär också ha som bieffekt att höja distorsionen i basen.
I OA14 är det inte stor skillnad i tonkurvan om man simulerar med eller utan detta strömningsmotstånd, men det syns påtagligt i impedanskurvan. Nu till det konkreta: Den impedanskurva man får med simulering baserad på mått och volym kan alltså justeras mot uppmätt impedanskurva genom att ändra elementets Rms i simuleringsprogrammet. I detta fall är den i fri luft 0,5 men men ändrad till 1,5 hoppar kurvans två toppar ner där de ska vara.
De två topparnas frekvenser (givet att avstämningsfrekvensen redan lagts in i simuleringen) beror av lådans volym och mängden dämpmaterial i den. Bara att justera i programmet efter uppmätt kurva. Så har jag gjort med simuleringar jag visat i andra sammanhang och man brukar kunna få den simulerade impedanskurvan att bli mycket lik den verkliga, uppmätta.
MEN - i detta fall går det ovanligt dåligt. Det är alltså den streckade linjen i det nedersta diagrammet som ska jämföras med impedanskurvan från igår. Med Rms satt till 1,5, volymen till 35 liter, avstämningen till 32Hz ligger alla min och max på rätt frekvens, de två max ligger någorlunda på rätt nivå (men inte riktigt) och minvärdet vid basreflexresonansen (32Hz) ligger irriterande fel. Ca 8ohm där det ska vara 15.
Hur fan? Vem kan förklara?
Det är inga märkligheter. Vill du att jag skall förklara?
Vh, iö