PekkaJohansson skrev:I övrigt har jag inte så mycket att tillägga, utom möjligen att jag nu också sett ljuset, dvs hört Coldplay! Kompetent modern pop, men inget att skriva hem om, är mitt första intryck - dvs samma som jag får av 95 % av det jag hör idag. Är inte både sångare och produktioner väldigt slätstrukna nu för tiden?
Ursäkta att jag komprimerade ditt inlägg i citatet ovan, Pekka, men detta måste jag bara kommentera.
Visst, du har rätt i att produktionen är tidstypiskt "slätstruken"
men: Ge detta album (X&Y) lite tid och du kommer förmodligen
upptäcka andra kvaliteter. Såsom Chris Martins oerhörda känsla
för harmonier och sällsynt snygga sätt att låna av samtida kolleger.
Eller varför inte fördjupa dig i hans osedvanligt konturskarpa och
lagom lättförstådda lyrik? Sen det där med rösten... Mannen sjunger
i ett tonläge som kan få vilken glad mednynnare som helst att tappa
rösten, som om man vore i målbrottet. Det är alltså totalt omöjligt att
försöka sjunga med utan att plåga livet ur sin eventuella omgivning.
Sen kan man ju oxå gilla Coldplay extra mycket (när alla andra kriterier
är uppfyllda) för att de lever som de lär och bl a skänker 10% av sina
inkomster till olika välgörande ändamål... I England vill folket* se Chris
Martin som president i en framtida fiktiv republik, så han har hunnit
skaffa sig en del fans - efter bara tre album, varav det första är
riktigt trist dessutom...
*) Det var nån omröstning i The Sun nyligen!
