Rippning av CD kontra LP?

[Svante]

Frågan är, med vilket medium får man oftast bättre ljud om man handlar musik i affär eller från affär på nätet?

Tag en godtycklig konsument på stan som skall tjacka ett fonogram med godtycklig popmusik som ges ut i nutid, antingen en CD eller en LP.

Vilket har störst sannolikhet att ge bättre ljud, en optimal CD-avspelning eller en optimal LP-avspelning?

Mvh
Peter

Ja, det är två intressanta frågor.

Det finns fler:
1. Vilket medium är bäst.
2. Vilket sätt är bäst att mastra på.

Och som vi har sett är det viktigt att veta vilken fråga man diskuterar. Att svara utan att veta vad frågan är leder till förvirring.

[IngOehman]

Hur många här har någonsin jämfört CD med vinyl där man VET att det ligger exakt samma mastering på skivorna? Hand upp!

Det har jag självklart gjort.

Har man inte det kan man inte uttala sig om mediet.

Jodå, det kan man visst. Men möjligen blir det som den personen uttalar som bäst en
spekulation, snarare än en redovisning av faktisk kunskap/vetskap.

Däremot är det fritt fram att uttala sig om helheten.

Det är väl fritt fram att uttala sig om vad man vill. Jag håller nog i mångt om mycket
med dig i sak, men jag tycker det är svårt att förstå varför du diskuterar denna sak på
ett sätt som skadar saken.

Det handlar inte om vad man (någon, vem som helst eller någon specifik person) kan
säga, det handlar om vad man kan veta - och varför det är så.


Vh, iö

[Svante]

Det handlar inte om vad man (någon, vem som helst eller någon specifik person) kan
säga, det handlar om vad man kan veta - och varför det är så.

Och om du uppbådar all din intellektuella förmåga till att försöka förstå vad jag menade, vad tror du att jag menade?

[music4ever]

Det är ganska tydligt att mastringar gjorda för cd innehåller mer klang- och dynamikpåverkan än de som görs för vinyl vilket är trist.

Vilka bevis finns att detta är vanligt förekommande? Låt mig påminna om denna video
http://youtu.be/n-AE9dL5FG8

[IngOehman]

Det handlar inte om vad man (någon, vem som helst eller någon specifik person) kan
säga, det handlar om vad man kan veta - och varför det är så.

Och om du uppbådar all din intellektuella förmåga till att försöka förstå vad jag menade, vad tror du att jag menade?

Jag fortsätter undra varför du skruvar dig. Du vet att jag vet vad du menade, och det jag försöker
påpeka (för din skull) är att du formulerar dig på ett sätt som alldeles i onödan provocerar dem som
du diskuterar med när du skriver att de inte kan säga saker, när du menar att de inte kan veta.

Vid flera tillfällen har du dessutom påstått att de inte kan veta, när DU inte kan veta att de inte kan
veta! Då blir det inte alls bra, och du försvårar diskussionen - alldeles i onödan.

Missförstå mig inte, detta är en fråga som är som gjord för att konflikter skall uppstå då det för många
kan vara så att deras föredragna system är nästan som deras favoritfotbollslag - de definierar sig själv
med de val de gjort (och säkert är det jag skriver i det nedanstående därför provocerande för någon
det också), och att ifrågasätta grunderna till deras åsikt kan vara väldigt provocerande.

Men jag tänker då, att det är lite onödigt att addera helt onödiga provokationer på detta. Saken är svår
nog att diskutera ändå. Och nu kommer du väl att säga att jag är fel person att uttala mig... Nåja.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Har, iofs rätt ovetenskapligt skall tilläggas, lyssnat och jämfört mina egna flac-rippade filer med sådana rippade från vinyl i 24/96 och får känslan av att det är mer detalj överlag i de från vinyl. Mer 3d, mer lyft osv. Beror detta på att vinylskivorna är av exceptionell kvalitet eller är det något magiskt med vinyl överlag?

Det beror ju lite på hur man definierar "magi"...

Du ställer trådstartsfrågan på ett väldigt intressant och spännande sätt!

Men när en vinylgravering görs så bra som möjligt blir det förvånansvärt svårt att skilja resultatet
från masterbandet, självklart villkorat att avspelningen är lika bra (i betydelsen så lite förvrängande
som möjligt, inte i betydelsen "så trevligt sound som möjligt") den också.
Och om vi talar om ett digitalt masterband i formatet 16/44,1 så är CDn helt omöjlig att skilja från
originalet, fortfarande självklart villkorat att avspelningen är optimal.

Så - varför upplever då vissa att de föredrar vinyl medan andra tycker sig föredra CD?

Och - vilket resultat kommer man fram till om man studerar saken lite mera vetenskapligt, t ex genom
att låta många människor lyssna på CD- respektive Vinylutgåva av att stort antal inspelningar, uppspel-
ade i superb utrustning?

- - -

Jag börjar med andra frågan först: Gör man det experimentet så märker även de mest övertygade pro-
CD- och pro-LP-vänner, att de ibland föredrar det ena och ibland föredrar det andra. Det beror förstås
på att inte alla LP- och CD-utgåvor har behandlats lika innan musiken hamnat på mediet, och det är då
kanske egentligen inte systemskillnaderna som man upplever, utan annat.

Första frågan då - varför upplever vissa att de föredrar vinyl medan andra tycker jag föredra CD?

Svaret är att det kan bero på väldigt många olika saker, inklusive en helt filosofisk infallsvinkel, och en
sådan är ju inte sämre än någon annan. Men skälen till att man föredrar vinyl (detta är även skälen till
att jag ofta gör det) kan vara att det ofta är väsentligt mindre illa mastrat, vilket i sin tur beror på att
man inte KAN mastra det lika illa som CD, eftersom det inte går att gravera då.
Ett annat skäl kan vara att både graveringen och avspelningen kan "berika" musiken med både övertoner
och med lite extra stereobreddning. Det kan även bero på att man föredrar hanteringen av dem och att
man kanske gillar att ha konvolut med lite yta.

Lustigt nog kan precis samma saker göra att man föredrar CD, alltså även om man gillar själva upplevelsen
att höra de påverkanseffekter som vinyl ofta ger! Helt enkelt på grund av att man rent filosofiskt vill höra
musiken utan den nämnda påverkan. Då är det ju ett filosofiskt ställningstagande. Någon annan kan före-
dra CD på grund av att man inte gillar soundet jag just beskrev, men blindlyssningar jag gjort visar att det
inte är så vanligt. Ett skäl att man kan gilla CD med är vinyl kan även vara ett som kan ses som en blandras
mellan subjektiva preferenser och filosofisk inställning - nämligen ens inställning till knäppar och till den
åldring/det slitage som är ounvikligt med mekanisk avspelning. Men problemet skall inte överdrivas. Även
om man inte överdriver problemet kan dock vem som helst värdera det från den egna synvinkeln, och se
det som ett oacceptabelt problem.

- - -

Slutligen vill jag skriva några ord om egenskaper som man kan välja att se som helt separata från frågan om
själva systemet. Framförallt talar jag då om mastring. Men det finns även andra egenskaper som är lätta att
böanda ihop med frågan, och som därför kan göra det svårt att diskutera om CD är bättre än vinyl, eller om
vinyl är bättre än CD...

En av de saker som jag menar ställer till det mest när man diskuterar frågan är att det för många är svårt att
hålla isär vad som är systemegenskaper och vad som är apparategenskaper. Om man blandar ihop dessa med
varandra när frågan egensligen handlar om systemen, så kan folk börja tala om varandra. Den som t ex bildat
sig en uppfattning endast baserat på upplevelser får mycket svårt att skilja systemegenskaper från apparat-
egenskaper. Det de hört beror ju på båda, och de hade kunna komma fram till en helt annan uppfattning om
de lyssnat på andra apparater.

Att då diskutera med någon som KAN skilja mellan apparat- och systemegenskaper är som upplagt för frustra-
tion - från båda sidor.

Jag hoppas att detta att jag nämner det kan hjälpa båda att se hur den andras perspektiv kan se ut.

Lite närbesläktad med apparategenskaperna som så lätt blandas ihop med systemegenskaperna (som i vinyl-
fallet är rätt så svåra att entydigt definiera dessutom...) men som egentligen ligger utanför, är mastringen,
som HELT ligger utanför systemet som sådant. Detta trots att man ju kan välja att mastra olika beroende på
respektive systems egenskaper, men det är möjligen ännu viktigare att skilja mellan system och mastring än
att skilja mellan systemets egenskaper och apparaters, om det skall gå att diskutera dessa saker utan att folk
skall bli tokiga på varandra.

Som i så många diskussioner är det heller ingen symmetrisk situation. De som KAN skilja mellan system-, appa-
rat och mastring har som regel inget problem alls att se och förstå hur de som inte gör det, tänker. Men de
överskattar ofta hur glada och tacksamma de som helst ser bara helheter blir, över att få veta hur man "skall"
se på saken...

Kanske måste de som gärna delar upp problemet acceptera att vissa inte vill ta ställning till det på det viset?
De kanske hellre vill lyssna bara, och ser försök att förklara som överflödiga och utan värde. Vad det än beror
på så föredrar de ju det de föredrar!

Personligen ser jag, efter att ha tagit del av diskussioner av det här slaget, inte någon annan möjlighet att få
dem som helst ser helheter att se andras perspektiv, än att låta dem få ta del av lite nya upplevelser snarare
än en massa argument som de mest bara upplever som provokationer.

Den upplevelse som jag sett öppna flest förvånade ögongluggar, är när jag tagit med en god CD-brännare till
folk med en enligt deras egen uppfattning excellent vinylrigg (och det spelar ingen roll om de gillar den för
att den förvränger lite eller för att den förvränger på ett trevligt sätt) och spelat in deras vinyluppspelning till
CD. Det brukar övertyga alla om att det kanske inte är CD-systemet det är fel på, utan att det de ansett sig ha
ogillat med CD har med hur signalen har hanterats att göra - oavsett om det är saker som gjorts som ställt till
det eller om det är saker som inte gjorts, som de saknar.

Men experimentet som sådant brukar räcka för att visa dem att CD-systemet som sådant inte är orsaken till att
de i sina tidigare upplevelser bestämt sig för att något är fel med just systemet. Det är en nyttig upplevelse,
vill jag tänka.


Vh, iö

[Laila]

@ Harryup,

I ditt inlägg den 2014-04-11 00:47 blev det något galet med citeringen . . . typ.
Svante uttrycker mina åsikter å tvärser om. Så kan vi inte ha´t.

Då jag gissar att det är försent för dig att redigera inlägget kan du kanske be
någon snäller redaktör att vara behjälplig. Världen går ju inte under om ingen
redigering görs men det kan om inte annat vara pinsamt för Svante att behöva
klä skott för mina åsikter . . .

[Jansson]

Så jag känner ingen som söker en färgning som man skulle kunna kalla vinylfärgning på alla inspelningar utan deras CD-spelare och vinylspelare låter helt enkelt väldigt lika på samma mastring och jag törs påstå att det är snarare mycket svårt att höra skillnad på systemet för att ingen har någon kontinuerlig signatur på återgivningen.

mvh/Harryup

Insiktsfullt avHarryup.



Det finns ingen magi med vinyl.

Däremot finns det väldigt många gånger en möjlighet att fånga magin i inspelningen om man vänder sig till vinylmediet och har en tillräckligt bra grammofon som klarar av att återge det som finns på skivan.

CD systemet är bättre på alla vis rent tekniskt men det hjälper föga då den allt för stora majoriteten av utgivet material inte återges som det ska vara.

Mastern har inte tagits hand om som den skulle helt enkelt.

Och i brist på alternativ (läs CD) så är vinylavspelning ett bra sätt att få tillgång till hur det sannolikt blev när inspelningen var klar för distribution.

Jag citerar i sista MOLT (utmärkt nummer för övrigt, en eloge till alla som lägger ner så mycket av sin tid till denna välgärning)

Citat : Pekka Johansson AMP TwentySeven i hemmet: " Från 70-talet noterar jag än en gång att ljudkvaliteten på Bowie mästerverk "Hunky Dory" på RCA-cd från tidigt 1980-tal lämnar en del övrigt att önska" slut citat.

Hunky Dory är inget audiofilt mästerverk men det är ett mästerverk ändå.

Det som faller tungt till botten i detta resonemang är att RCA utgåvan inte är gjord från mastern. Det är en bandkopia av n-te ordningen som sedan distribuerades av RCA i form av Hunky Dory på CD.

Om man istället spelar upp 1sta pressningen av Hunky Dory, vilken jag även äger ( och som tyvärr finns i begränsad mängd att tillgå) så kommer man att höra att RCAs CD utgåva är behäftad med distorsion.

I det här fallet är skillnaden påtagligt närvarande.

RCA utgåvan är ändå det bästa alternativet att tillgå om man väljer CD-mediet som enda återgivare av denna skiva.
Det är väl inte hela världen kan man tycka, det är ju bara ett album.

Knepigheten är att det är en regel med få undantag när man lyssnar på musik från det decenniet dvs 70 talet men i lika stor utsträckning 60 talet och tidigare.

Ändå är kontentan den att CD skivan i det här fallet "Hunky Dory" på RCA inte duger eftersom den hur överlägsen den än må vara rent tekniskt inte återger mastern.
Vinylen är bättre även om den har sina inneboende problem som medium.

Hur gör man då?

Det får man fråga sig själv tycker jag.

[Bill50x]

Bra där, Jansson!
(betyder +1 på Faktiska)

/ B

[aisopos]

Mycket bra skrivet IÖ

Missförstå mig inte, detta är en fråga som är som gjord för att konflikter skall uppstå då det för många
kan vara så att deras föredragna system är nästan som deras favoritfotbollslag - de definierar sig själv
med de val de gjort (och säkert är det jag skriver i det nedanstående därför provocerande för någon
det också), och att ifrågasätta grunderna till deras åsikt kan vara väldigt provocerande.

Måste bara vara sant, bl.a denna tråd bevisar väl det ...?

Som i så många diskussioner är det heller ingen symmetrisk situation. De som KAN skilja mellan system-, appa-
rat och mastring har som regel inget problem alls att se och förstå hur de som inte gör det, tänker. Men de
överskattar ofta hur glada och tacksamma de som helst ser bara helheter blir, över att få veta hur man "skall"
se på saken...

Kanske måste de som gärna delar upp problemet acceptera att vissa inte vill ta ställning till det på det viset?
De kanske hellre vill lyssna bara, och ser försök att förklara som överflödiga och utan värde. Vad det än beror
på så föredrar de ju det de föredrar!

Hehe. Bra där.
Detta ska jag själv ta med mig, då jag har lätt att rent tekniskt dela upp saker och ting, och det ibland låser sig när jag diskuterar med andra.
Särskilt denna mening kommer jag nog minnas
"Men de överskattar ofta hur glada och tacksamma de som helst ser bara helheter blir, över att få veta hur man "skall"
se på saken... "

Den upplevelse som jag sett öppna flest förvånade ögongluggar, är när jag tagit med en god CD-brännare till
folk med en enligt deras egen uppfattning excellent vinylrigg (och det spelar ingen roll om de gillar den för
att den förvränger lite eller för att den förvränger på ett trevligt sätt) och spelat in deras vinyluppspelning till
CD. Det brukar övertyga alla om att det kanske inte är CD-systemet det är fel på, utan att det de ansett sig ha
ogillat med CD har med hur signalen har hanterats att göra - oavsett om det är saker som gjorts som ställt till
det eller om det är saker som inte gjorts, som de saknar.

Men experimentet som sådant brukar räcka för att visa dem att CD-systemet som sådant inte är orsaken till att
de i sina tidigare upplevelser bestämt sig för att något är fel med just systemet. Det är en nyttig upplevelse,
vill jag tänka.

Intressant experiment (/demo).
Visserligen med det resultat jag själv skulle gissat på, rent logiskt/tekniskt.

[AndreasArvidsson]

Håller med. Bra Jansson.

Om man vill åt de bättre mastringarna som finns på vinyl så är det en vinylspelare som behövs. Om man tycker det är värt att skaffa en spelare för detta syfte eller inte är ju självklart upp till var och en, men det är ju en klar fördel att kunna spela så många olika fonogram som möjligt om man vill kunna hitta de bästa oavsett format.

[idea]

Problemet är ju att det låter bättre, inte för att det är möjligt utan för att man valt att låta det sämre formatet få den bästa mixningen-mastringen medan det med mest potential till välljud medvetet komprimeras till minsta möjliga dynamik. Man måste ju inte vara tekniker för att bli ilsk över att musikindustrin medvetet blåser mig på kvalitet som inte skulle kosta något att ge mig. Det räcker att vara upplyst konsument.

Får citera mig själv eftersom få verkar se den aspekten på saken.
Varför skall man behöva lägga upp >100 kSEK för en bra spelare och 2-400 för en LP för att få den mest välljudande musiken när det borde räcka med <10 kSEK för spelaren och 150 för en CD om inte musikindustrin medvetet blåste mig.
Eftersom jag har en hyfsad vinylspelare (Thorens TD125, SME3009-II, Shure V15-III MR - gammal trotjänare som låter tillräckligt bra för mig) så händer det att jag köper en och annan LP, lika mycket av nostalgiskäl som välljudsskäl. Jag har inte svårt att acceptera verkligheten och göra val därefter.
Allmänt så kan man acceptera fakta att musikindustrin har hittat en försäljningsnisch där man kan öka sina marginaler eller så kan man försöka påverka så att de levererar "tekniskt bästa möjliga kvalitet" som mediet tillåter oavsett om det är LP, CD, SACD, BD-Audio eller Strömmat mfl.
Det är lite tråkigt när diskussioner inte kan skilja mellan överföringsmedia och det som överförs via media. Överföringsmedia går att diskutera generellt på en teknisk nivå medan det som överförs bara kan diskuteras i det enskilda fallet, som trender eller ur ett statistiskt perspektiv. Diskussionen blir som synes på de senaste sidorna lätt förvirrad när man blandar ihop begreppen.

[RogerJoensson]

Ändå är kontentan den att CD skivan i det här fallet "Hunky Dory" på RCA inte duger eftersom den hur överlägsen den än må vara rent tekniskt inte återger mastern.
Vinylen är bättre även om den har sina inneboende problem som medium.
Hur gör man då?

Man digitaliserar och säkrar den illa snabbt (innan slitaget/skadorna ökar). Så kunde skivbolaget också gjort om de inte hade bajs i huvudet.

Kanske finns inte originalmastern kvar eller har skadats, men om en vinylpressning låter bättre än bandkopiorna som använts, så skulle man ju kunnat digitaliserat det bästa exemplaret man kan hitta (t ex ett arkivexemplar i toppskick). Men när skivbolagen inte bryr sig, så får man göra det själv.
Hur man ska kunna påverka skivbolagen att göra det bättre vet jag inte. Det är för få som bryr sig för att skivbolagen ska lyssna, gissar jag.

[PekkaJohansson]

Det kan tilläggas att "Hunky Dory" låter ännu sämre på en tysk vinylpressning som jag har hemma. Kvaliteten på vinyl varierar å det grövsta, vilket inte alltid framkommer i diskussionen.

Även jag köper äldre förstapressningar på vinyl när inte annat står till buds, men jag skulle aldrig drömma om att omfamna detta skräpmedium så som görs ibland i audiofilkretsar. Hur kan ett helt gäng fullvuxna människor sitta igenom demonstration efter demonstration av knastrande och svajande vinylskivor utan att någon protesterar? Hur kan man år 2014 nöja sig med mekanisk avspelning som har gått igenom flera led när det finns möjlighet att göra exakta kopior av inspelningen?

Jag vill höra musiken så ograverad som möjligt. Därför köper jag nästan uteslutande tidiga kompaktskivor. Däremot avstår jag helst från både sena cd och nya vinyler. Den som köper nya vinyler sänder budskapet till skivbranschen att det är värt att fortsätta att distribuera musik på ett medium som för länge sedan borde ha pensionerats. Möjligen skulle man kunna tänka sig att skivbolagen distribuerar kompaktskivor i lp-omslag för att få det bästa av två världar.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Laila]

Problemet är ju att det låter bättre, inte för att det är möjligt utan för att man valt att låta det sämre formatet få den bästa mixningen-mastringen medan det med mest potential till välljud medvetet komprimeras till minsta möjliga dynamik. Man måste ju inte vara tekniker för att bli ilsk över att musikindustrin medvetet blåser mig på kvalitet som inte skulle kosta något att ge mig. Det räcker att vara upplyst konsument.

Får citera mig själv eftersom få verkar se den aspekten på saken.
Varför skall man behöva lägga upp >100 kSEK för en bra spelare och 2-400 för en LP för att få den mest välljudande musiken när det borde räcka med <10 kSEK för spelaren och 150 för en CD om inte musikindustrin medvetet blåste mig.
Eftersom jag har en hyfsad vinylspelare (Thorens TD125, SME3009-II, Shure V15-III MR - gammal trotjänare som låter tillräckligt bra för mig) så händer det att jag köper en och annan LP, lika mycket av nostalgiskäl som välljudsskäl. Jag har inte svårt att acceptera verkligheten och göra val därefter.
Allmänt så kan man acceptera fakta att musikindustrin har hittat en försäljningsnisch där man kan öka sina marginaler eller så kan man försöka påverka så att de levererar "tekniskt bästa möjliga kvalitet" som mediet tillåter oavsett om det är LP, CD, SACD, BD-Audio eller Strömmat mfl.
Det är lite tråkigt när diskussioner inte kan skilja mellan överföringsmedia och det som överförs via media. Överföringsmedia går att diskutera generellt på en teknisk nivå medan det som överförs bara kan diskuteras i det enskilda fallet, som trender eller ur ett statistiskt perspektiv. Diskussionen blir som synes på de senaste sidorna lätt förvirrad när man blandar ihop begreppen.

Bra inlägg(+1), förutom då att man kanske inte behöver "lägga upp >100 kSEK för en bra spelare" samt att begagnatmarknaden för hyfsat oförstörda vinyler är både hyggligt stor
och att priserna mestadels ligger betydligt under "2-400 för en LP" . . . typ

[music4ever]

Håller med. Bra Jansson.

Om man vill åt de bättre mastringarna som finns på vinyl så är det en vinylspelare som behövs. Om man tycker det är värt att skaffa en spelare för detta syfte eller inte är ju självklart upp till var och en, men det är ju en klar fördel att kunna spela så många olika fonogram som möjligt om man vill kunna hitta de bästa oavsett format.

Vart finns bevisen att det är vanligt förekommande med bättre mastering på nya utkomna alster?

[Harryup]

@ Harryup,

I ditt inlägg den 2014-04-11 00:47 blev det något galet med citeringen . . . typ.
Svante uttrycker mina åsikter å tvärser om. Så kan vi inte ha´t.

Då jag gissar att det är försent för dig att redigera inlägget kan du kanske be
någon snäller redaktör att vara behjälplig. Världen går ju inte under om ingen
redigering görs men det kan om inte annat vara pinsamt för Svante att behöva
klä skott för mina åsikter . . .

Nu var det "vår" nya forumprogramvara som bara tillåter 3 citeringar i ett inlägg och då blev det nog lite fel, ber om ursäkt.
Fast om Svante just i denna tråd får tillgodoräkna sig dina inlägg är kanske inte så tokigt ändå.
Kanske nån redaktör kan kålla om det är en inställning eller en feature med bara 3 nivåer?

mvh/Harryup

[AndreasArvidsson]

Vart finns bevisen att det är vanligt förekommande med bättre mastering på nya utkomna alster?

Hur vanligt förekommande det är eller inte är vet jag ej och är inget jag uttalat mig om. Jag använder nämligen inte vinyler själv. Pekka kan säkerligen ge dig ett bättre svar på denna fråga.

[Bill50x]

Även jag köper äldre förstapressningar på vinyl när inte annat står till buds, men jag skulle aldrig drömma om att omfamna detta skräpmedium så som görs ibland i audiofilkretsar. Hur kan ett helt gäng fullvuxna människor sitta igenom demonstration efter demonstration av knastrande och svajande vinylskivor utan att någon protesterar? Hur kan man år 2014 nöja sig med mekanisk avspelning som har gått igenom flera led när det finns möjlighet att göra exakta kopior av inspelningen?

Vinylskivor är inget "skräpmedium". De som föredrar att lyssna på knastrande vinyler har väl förmodligen en anledning till detta. Vissa vinyler låter dock så bra att lite knaster är helt ok, men givetvis är det en bedömningsfråga. Vissa går i taket för en enstaka knaster, hur bra det det än låter i övrigt - andra njuter trots att det låter stekt fläsk mest hela tiden.

Jag har spelat upp några välljudande vinyler och jämfört dessa med digitala motsvarigheter (tex Ane Bruns "It All Starts With One") för några vänner som inte alls bryr sig om ljudkvalitet. De är dock rörande överens om att vinylen är bättre. Ane Brun låter som en bättre musiker helt enkelt. Oavsett ett å annat knäpp under resans gång. Något som dock kan förmörka bedömningen är att många inte förstår hur bra vinyl kan låta utan låter sig färgas av gamla upplevelser med knaster och svaj. Man blir alltså överraskad över hur bra vinyl KAN låta och det kan ju givetvis påverka den icke-blinda bedömningen.

Men "vinyl" är lika lite en gemensam ljudkvalité som med "CD". En gammal skräpig, knastrig tunnt låtande vinyl är lika lite en (positiv) upplevelse som en trist mastrad CD.

/ B

[RogerGustavsson]

Men "vinyl" är lika lite en gemensam ljudkvalité som med "CD". En gammal skräpig, knastrig tunnt låtande vinyl är lika lite en (positiv) upplevelse som en trist mastrad CD.

Kan bara hålla med! Det blir inte med automatik på ett visst sätt med ett valt medium. Om samma master amvänds ser jag ingen anledning att välja vinylen.

[Harryup]

Men "vinyl" är lika lite en gemensam ljudkvalité som med "CD". En gammal skräpig, knastrig tunnt låtande vinyl är lika lite en (positiv) upplevelse som en trist mastrad CD.

Kan bara hålla med! Det blir inte med automatik på ett visst sätt med ett valt medium. Om samma master amvänds ser jag ingen anledning att välja vinylen.

Man kan ju välja det sättet som den återgivs bäst på enligt egen uppfattning. Ser inget skäl till att det per automatik alltid blir via CD-spelaren. Däremot blir det enklast så vilket är en helt annan sak.

mvh/Harryup

[WhereNextColumbus]

En kul grej, lite halvt on topic; på mitt ex av Mothers of invention - freak out! som jag precis köpt som dubbelpizza står det "source: fz 1987 digital transfer of original 1966 stereo master"

[Jansson]

Håller med. Bra Jansson.

Om man vill åt de bättre mastringarna som finns på vinyl så är det en vinylspelare som behövs. Om man tycker det är värt att skaffa en spelare för detta syfte eller inte är ju självklart upp till var och en, men det är ju en klar fördel att kunna spela så många olika fonogram som möjligt om man vill kunna hitta de bästa oavsett format.

Tack Andreas.
Du förstår vad jag menar tror jag.

Fullt förståeligt att man väljer CD som enda medium för uppspelning.
Finns många logiska förklaringar till att välja CD och man ska göra det man finner rätt.

[Jansson]

Ändå är kontentan den att CD skivan i det här fallet "Hunky Dory" på RCA inte duger eftersom den hur överlägsen den än må vara rent tekniskt inte återger mastern.
Vinylen är bättre även om den har sina inneboende problem som medium.
Hur gör man då?

Man digitaliserar och säkrar den illa snabbt (innan slitaget/skadorna ökar). Så kunde skivbolaget också gjort om de inte hade bajs i huvudet.

Kanske finns inte originalmastern kvar eller har skadats, men om en vinylpressning låter bättre än bandkopiorna som använts, så skulle man ju kunnat digitaliserat det bästa exemplaret man kan hitta (t ex ett arkivexemplar i toppskick). Men när skivbolagen inte bryr sig, så får man göra det själv.
Hur man ska kunna påverka skivbolagen att göra det bättre vet jag inte. Det är för få som bryr sig för att skivbolagen ska lyssna, gissar jag.

Det du skriver är klokt.

Jag har ännu inte digitaliserat min skivsamling.
Men självklart om jag använder en icke färgande AD-omvandlare så kommer den digitala kopian att låta likadant som LP-skivan gör när den spelas upp via min grammofon om jag spelar upp den korrekt via filen.

Det råder det inga tvivel om.

Nästa stycke är ännu mer intressant tycker jag.

Just precis. Mastern. I exemplet med Hunky Dory på RCA CD har man inte använt orginalmastern som sagt.
Och det hörs väldigt tydligt. Sen vet jag inte vad man mer haft för sig eftersom det ljudliga resultatet inte är i närheten så bra som det ska vara.
Till och med fjärde generationens pressning låter renare och bättre. ( Jo jag har rätt många ex....)
Vilket skick är en orginalmaster på magnetband efter 43års lagring?
Om man vill göra om och göra rätt?

Som ett annat exempel, Jethro Tulls Aqualung där fanns inte orginalmastern kvar hos skivbolaget.
Den hade försvunnit trodde man. Ända tills Ian Anderson gick igenom några lådor i garaget eller vinden eller var det nu var. Han hade visst sparat den hemma och glömt bort att han hade den....

Ett annat exempel är samme Bowie.
Efterföljaren "Ziggy Stardust" där hanterade man mastern så felaktigt att alla utgåvor efter den första omgången , första pressningen även här, är bandkopior i mer eller mindre omfattning. Sedan har produktionskopior gjorts för distribution till tillverkning......
Där hörs hur som helst klara skillnader till och med mellan första och andrapressning på stora delar av albumet.


För inte så länge sen kom en nyproducerad Ziggy ut som 40års jubileum.
Till och med den nya Lp versionen (och då ska vi inte tala om CD-utgåvan) visar tydligt att man har använt olika sorters efterproduktion för den uppvisar tydlig kompression.
Här påstår man att man använt mastern. Resultatet är inte godtagbart. Den nya LP-utgåvan låter mindre dåligt än CDn men det är en klen tröst.


Jag vet inte heller hur skivbolagen skulle kunna påverkas.
Tror att det rätt kört.
Som du skriver, för få bryr sig.

[Jansson]

Även jag köper äldre förstapressningar på vinyl när inte annat står till buds, men jag skulle aldrig drömma om att omfamna detta skräpmedium så som görs ibland i audiofilkretsar. Hur kan ett helt gäng fullvuxna människor sitta igenom demonstration efter demonstration av knastrande och svajande vinylskivor utan att någon protesterar? Hur kan man år 2014 nöja sig med mekanisk avspelning som har gått igenom flera led när det finns möjlighet att göra exakta kopior av inspelningen?

Vinylskivor är inget "skräpmedium". De som föredrar att lyssna på knastrande vinyler har väl förmodligen en anledning till detta. Vissa vinyler låter dock så bra att lite knaster är helt ok, men givetvis är det en bedömningsfråga. Vissa går i taket för en enstaka knaster, hur bra det det än låter i övrigt - andra njuter trots att det låter stekt fläsk mest hela tiden.

Jag har spelat upp några välljudande vinyler och jämfört dessa med digitala motsvarigheter (tex Ane Bruns "It All Starts With One") för några vänner som inte alls bryr sig om ljudkvalitet. De är dock rörande överens om att vinylen är bättre. Ane Brun låter som en bättre musiker helt enkelt. Oavsett ett å annat knäpp under resans gång. Något som dock kan förmörka bedömningen är att många inte förstår hur bra vinyl kan låta utan låter sig färgas av gamla upplevelser med knaster och svaj. Man blir alltså överraskad över hur bra vinyl KAN låta och det kan ju givetvis påverka den icke-blinda bedömningen.

Men "vinyl" är lika lite en gemensam ljudkvalité som med "CD". En gammal skräpig, knastrig tunnt låtande vinyl är lika lite en (positiv) upplevelse som en trist mastrad CD.



/ B

Bra där Bill!

[Laila]

Håller med. Bra Jansson.

Om man vill åt de bättre mastringarna som finns på vinyl så är det en vinylspelare som behövs. Om man tycker det är värt att skaffa en spelare för detta syfte eller inte är ju självklart upp till var och en, men det är ju en klar fördel att kunna spela så många olika fonogram som möjligt om man vill kunna hitta de bästa oavsett format.

Tack Andreas.
Du förstår vad jag menar tror jag.

Fullt förståeligt att man väljer CD som enda medium för uppspelning.
Finns många logiska förklaringar till att välja CD och man ska göra det man finner rätt.

Blaha,blaha, i skolen alltid välja det medium som äro tekniskt överlägset,
oavsett tillgången på prima innehåll(eller ej!) . . . typer.

[Jansson]

Men "vinyl" är lika lite en gemensam ljudkvalité som med "CD". En gammal skräpig, knastrig tunnt låtande vinyl är lika lite en (positiv) upplevelse som en trist mastrad CD.

Kan bara hålla med! Det blir inte med automatik på ett visst sätt med ett valt medium. Om samma master amvänds ser jag ingen anledning att välja vinylen.

Man kan ju välja det sättet som den återgivs bäst på enligt egen uppfattning. Ser inget skäl till att det per automatik alltid blir via CD-spelaren. Däremot blir det enklast så vilket är en helt annan sak.

mvh/Harryup

För mig är inte grammofonavspelning ett självändamål.

Jag skulle utan vidare välja CD om det var så enkelt att jag fick samma slutresultat som faktiskt existerar på vinyl.

Men det är där haken finns.
Det mest egendomliga enligt min erfarenhet är att det är mer förutsägbart att köpa vinyl än CD.

Man kan ha invändningar mot dåliga pressningar det är sant. Men de kan man faktiskt byta in eller få pengarna tillbaka för.
Om man inte får det handlar man på fel ställe.


I och med att CDn blev ett etablerat medium och vinylskivan började fasas har det ändå funnits möjlighet att få ganska många popskivor på vinyl.
I vissa fall låter CD och Vinyl mycket lika. Lika bra eller dåligt hur man nu ser på saken.
Tyvärr är raden av bättre ljudande vinylutgåvor så lång att det blir lite ledsamt i jämförelse.

Samma digitala master som behandlats olika.

Så även om grammofonskivan är ett sämre medium så är det inte så svartvitt.

Ok.
Hur ska man förhålla sig som skivkonsument?

Hur länge ska man vänta på att CD-skivans fulla potential utnyttjas på bred front?

1 år?, 5 år?, 10år?, 20 år? 50 år?

Jag har inte tid med att vänta, livet är här och nu, och jag kan leva med kompromisserna i ett tekniskt sämre medium eftersom det andra alternativet inte funkar. Det funkar inte tillräckligt bra för det som jag tycker bäst om att lyssna på.

[Jansson]

Håller med. Bra Jansson.

Om man vill åt de bättre mastringarna som finns på vinyl så är det en vinylspelare som behövs. Om man tycker det är värt att skaffa en spelare för detta syfte eller inte är ju självklart upp till var och en, men det är ju en klar fördel att kunna spela så många olika fonogram som möjligt om man vill kunna hitta de bästa oavsett format.

Tack Andreas.
Du förstår vad jag menar tror jag.

Fullt förståeligt att man väljer CD som enda medium för uppspelning.
Finns många logiska förklaringar till att välja CD och man ska göra det man finner rätt.

Blaha,blaha, i skolen alltid välja det medium som äro tekniskt överlägset,
oavsett tillgången på prima innehåll(eller ej!) . . . typer.

Laila.

Det är upp till var och en att ta de beslut man finner bäst.

Till syvende och sidst är det jag eller du eller Andreas som ska lyssna och ingen annan.
Man har ju inte sin sterio för någon annans skull än sin egen?

Pekpinnen vill en del hålla i.
Inte jag.

Tvärtom skulle jag vara tacksam om det var så få som möjligt som köpte vinyler, det skulle finnas så mycket mer för mig att välja på och till mycket bättre pris.

[Laila]

...
Man har ju inte sin sterio för någon annans skull än sin egen?
....

Mnja, mina grannar ha ibland fått för sig att jag har min Sterio
mestadels för deras skull, för att jäklas då asså . . . typer.

[Jansson]

...
Man har ju inte sin sterio för någon annans skull än sin egen?
....

Mnja, mina grannar ha ibland fått för sig att jag har min Sterio
mestadels för deras skull, för att jäklas då asså . . . typer.

De kanske tycker att du spelar för lågt?
Får inte rätt ljudbild. Vrid upp så blir det bättre balans på direktljud och stomburet.

[Laila]

Tack för tipset, kanske testar jag redan ikväller . . . typ!