Bra vid första lyssningen, är det bra?

[PerStromgren]

Jag läste en lyrisk recension i mitt lokala morgonblad av Todd Terjes nya album It's Album Time. Det fick mig att genast slå upp plattan på Spottan och börja poppa, tack Spottan! Nu sitter jag här och gungar med huvudet och ler, det här är ju bra! Skivan flörtar med mig, helt klart.

Men... Hur är det egentligen med sådant som omedelbart tilltalar, går det lika snabbt över? Behöver det vara litet svårsmält för att ha något att säga i längden! I min ålder borde jag ju veta, men jag har tänkt för litet på saken. Så jag tänkte börja nu, men det är skojigare att tänka tillsmmans!

Vad tycker du? Inte om plattan, alltså, utan om sådant du tycker är bra vid första lyssningen.



PS. Bara låtititeln Preben goes to Acapulco är ju oemotståndlig!

[Svante]

Det finns definitivt sådant som behöver lyssnas på ganska många gånger innan det blir bra, men det blir ofta bättre tycker jag. Det skulle ju tala för att "bra från början" är lite sämre.

Fast det finns nog lysande undantag från det också.

Även om det låter tråkigt så tror jag att musik och vad man uppskattar är ganska nära förknippat med att förstå och kunna. En trivial låt fattar man på en gång, och det kan ju vara roligt, men det blir också fort tråkigt. En mer komplicerad låt behöver sätta sig innan man förstår.

[PerStromgren]

Även om det låter tråkigt så tror jag att musik och vad man uppskattar är ganska nära förknippat med att förstå och kunna. En trivial låt fattar man på en gång, och det kan ju vara roligt, men det blir också fort tråkigt. En mer komplicerad låt behöver sätta sig innan man förstår.

Ja, det var ungefär så jag tänker. Exemplet ovan är "trivialt" i meningen lättfattat. Jag ska lyssna några gånger och se vad som händer. Har du något eget exempel på endera av dina alternativ?

[hifikg]

Rolandz, Dubbelfaktura... he he... kräver ett par ESL-63 för att komma till sin rätt.

[aisopos]

För typ 20 år sedan stod jag rätt hårt för åsikten att mycket (det mesta?) som skulle hålla i längden inte var alltför tilltalande i början.
Utan det växte liksom till sig och blev allt bättre för att slutligen hålla för evigt.
Och så tyckte jag då också att det mesta som var tilltalande direkt ofta knappt gick att lyssna på längre efter något år.

MEN, idag står jag inte alls för dessa åsikter. Jag kan väl tycka att det kan råka vara så ibland, men absolut ingen regel.

Och jag tror att det delvis beror på att jag själv har "stabiliserat" mig mer som musiklyssnare och mer "vet rätt" direkt.

[Bill50x]

Det beror nog på vilken musiktyp det är. Och vad man vet om musiken/artisten innan man börjar lyssna. Har tex en skiva fått lysande recensioner och dessutom rekommenderas av pålitliga vänner försöker man nog ge musiken en chans även om man inte är så förtjust i början. Och som sagts tidigare, viss musik växer med tiden och antal lyssningar. Medan annan musik är lättsmält konsumtion (även om den är jättebra) och kanske lättar kommer i skymundan när nyheter tränger sig på.

/ B

[PerStromgren]

Rolandz, Dubbelfaktura... he he... kräver ett par ESL-63 för att komma till sin rätt.

ESL-63. Check.
Rolandz. Eh....

[petersteindl]

Musik kan vara lättillgänglig eller svårtillgänglig. Det som man tycker är bra har lite klister d v s det fastnar.

Tag stråkkvartetter av Sven-Erik Bäck. Efter en tid fastnar det. I början upplevs musiken som konstig, nästan obehaglig.

Efter flera spelningar tycker jag Musiken är fantastisk.

Många av de bästa låtarna är lättillgängliga och fenomenala i sin enkelhet.

Mvh
Peter

[PerStromgren]

Jag kan nog besvara min egen trådfråga, åtminstone applicerad på exemplet i mitt första inlägg!

Nu har jag lirat plattan ett par gånger medan jag gått och pysslat och gjort påskfint här hemma. Nej, det är nog inte bra. Låtarna blir lätt enformiga, helt enkelt för lättlyssnade!

Nu över till S-E Bäck! Jag hittade stråkkvartett no 2 på Spottan, den får duga som experiment!

[aisopos]

Hugaligen.
Vad ska det här betyda? Vart ska det leda?


Jag tyckte inte om någon av melodifestivallåtarna, menar du att ifall jag bara lyssnar tillräckligt länge så tycker jag det är bra och det blir t.o.m något som håller hela livet ut?

Ja och all dansbandsmusik som jag knappt ens gett chansen.

Jag ser en avgrund öppna sig ...


Eller är det kanske en nästan outtömlig musikalisk guldgruva tro ...

[PerStromgren]

Hugaligen.
Vad ska det här betyda? Vart ska det leda?


Jag tyckte inte om någon av melodifestivallåtarna, menar du att ifall jag bara lyssnar tillräckligt länge så tycker jag det är bra och det blir t.o.m något som håller hela livet ut?

Ja och all dansbandsmusik som jag knappt ens gett chansen.

Jag ser en avgrund öppna sig ...


Eller är det kanske en nästan outtömlig musikalisk guldgruva tro ...

Jag använde termen "svårsmält" för att indikera något som skulle kunna vara bra i längden. Att bara inte gilla var inte vad jag avsåg.

[phloam]

Det beror nog på vilken musiktyp det är.

Precis, viss musik är gjord för att man omedelbart ska kunna ta till sig det som är bra i musiken - jag tänker på t.ex.Bodies Without Organs, eller vilken annan smart popmusik som helst som inte är avsedd att vara ett mysterium utan är helt öppen och rak. What you see is what you get, är det bra så är det bra oavsett, även om det är väldigt direkt. Och även direkt bra musik kan innehålla oanade djup, se bara på Beatles. Omedelbart bra, men också hållbart/saker att upptäcka vidare.

Musik kan vara bra utan att vara jobbig eller kryptisk, det inte finns nån garanti för att jobbig musik är bra

Annan musik kan kräva att man hör hela stycket eftersom vissa delar introduceras och kombineras efterhand - som hos min husgud Richard H Kirk som är expert på att skapa olika element och strukturer som först presenteras och sedan i slutet förs samman med en fantastisk synergieffekt som följd

Är man ovan vid vissa musikstilar så kan det vara ett hinder i sig, men popmusik är ju de flesta vana vid.

[aisopos]

Jag använde termen "svårsmält" för att indikera något som skulle kunna vara bra i längden. Att bara inte gilla var inte vad jag avsåg.

*Gilla*



OK, jag misstänkte (hoppades) nog att jag var lite fel ute.

[hifikg]

Den där Todd Terje känns inte som en omedelbar hit, i varje fall inte via hörlurar...

[PerStromgren]

Den där Todd Terje känns inte som en omedelbar hit, i varje fall inte via hörlurar...

Det kan jag tänka mig. Lufta dina subbar medan du far fram i lokalen i stället, så blir det säkert bättre! Men, som sagt, hållbart i längden är det inte. Daft Punk i samma genre håller bättre.

[shifts]

För att kommentera förstainlägget så tycker jag de olika sorternas "bra" fyller olika behov. Det omedelbara versus det som sakta smyger sig på behöver tack och lov inte stå i motsats till varandra eller ens tränga bort den andra. Det ÄR ju i min mening skitbra om man gillar det omedelbums, precis som det ju ÄR bra om det sakta smyger sig på vid upprepade lyssningar. Så där, då var det klart.

Edit: Nu när jag läst resten av inläggen ser jag att Peter och phloam sa ungefär samma sak.

[Zeeall]

Är det inte bra vid första lyssning så lägger jag det åt sidan å lyssnar nån månad senare. Så kan det pågå några månader. Om jag inte tycker det är bra vid säg 3-4 lyssningen så kommer jag nog aldrig tycka det är bra.

[PerStromgren]

Är det inte bra vid första lyssning så lägger jag det åt sidan å lyssnar nån månad senare. Så kan det pågå några månader. Om jag inte tycker det är bra vid säg 3-4 lyssningen så kommer jag nog aldrig tycka det är bra.

Tvärtom, då, hur gör du då? Lurar tills du spelat sönder? Och håller kärlek vid första öronkastet i längden?

[Zeeall]

Är det inte bra vid första lyssning så lägger jag det åt sidan å lyssnar nån månad senare. Så kan det pågå några månader. Om jag inte tycker det är bra vid säg 3-4 lyssningen så kommer jag nog aldrig tycka det är bra.

Tvärtom, då, hur gör du då? Lurar tills du spelat sönder? Och håller kärlek vid första öronkastet i längden?

Spelar i timtals tills jag tröttnar, lägger det åt sidan nån månad, sen kan jag lyssna mer "normalt".

[hifikg]

Den där Todd Terje känns inte som en omedelbar hit, i varje fall inte via hörlurar...

Det kan jag tänka mig. Lufta dina subbar medan du far fram i lokalen i stället, så blir det säkert bättre! Men, som sagt, hållbart i längden är det inte. Daft Punk i samma genre håller bättre.

Blev inte heltänd då heller. Lämnar tillbaka vaxet till grannen.

[petersteindl]

Jag kan nog besvara min egen trådfråga, åtminstone applicerad på exemplet i mitt första inlägg!

Nu har jag lirat plattan ett par gånger medan jag gått och pysslat och gjort påskfint här hemma. Nej, det är nog inte bra. Låtarna blir lätt enformiga, helt enkelt för lättlyssnade!

Nu över till S-E Bäck! Jag hittade stråkkvartett no 2 på Spottan, den får duga som experiment!

Hur går det med S-E Bäck?

[PerStromgren]

Jag kan nog besvara min egen trådfråga, åtminstone applicerad på exemplet i mitt första inlägg!

Nu har jag lirat plattan ett par gånger medan jag gått och pysslat och gjort påskfint här hemma. Nej, det är nog inte bra. Låtarna blir lätt enformiga, helt enkelt för lättlyssnade!

Nu över till S-E Bäck! Jag hittade stråkkvartett no 2 på Spottan, den får duga som experiment!

Hur går det med S-E Bäck?

Javisst, ja, det skulle jag ju berätta! Jag tyckte inte att kvatetten var så svårsmält. Jag har betydligt större problem med att ta till mig hans vokala verk, jag vet inte riktigt varför.

Ett exempel på något som jag skulle vilja tycka om är Bartok-kvartetterna. 5 och 6 går fint, men 1-4 blir jag inte vän med. Jag har dem i hyllan sedan 1983 (en av de tidiga CD:arna jag köpte) och spelar dem då och då, i hopp om att vänja mig, så att jag kan lyssna med intresse. Men icke.

Jag har (hade) ett sådant exempel till: En skiva med Thad Jones band som är "på andra sidan gränsen" för vilken jazz jag diggar. Jag hoppades alltid att jag skulle utvecklats så att jag gillade även den formen av fri jazz, men det hände aldrig, trots att jag hade skivan i kanske 20 år. Jag har inte skivan kvar, den åkte med i vinylrensningen.

[petersteindl]

Gillar du Wagners Parsifal?

[Kronkan]

Minns när jag hörde på Art Ensemble of Chicago första gången. Det var på radio. En del tycker sådant är ytterst märkligt. Men inte jag.
https://www.youtube.com/watch?v=NSNbFxtdEdY

Sven-Erik Bäck ingår inte på det medvetna planet i min musikaliska bakgrund. Men det här går ju direkt in.
https://www.youtube.com/watch?v=NHfA0XnCLEU

Men svårt att veta om det är att man vant sig vid sådan musik. Eller vad det är. Men omedelbart var det ett gillande.


Exemplet Bartok då. Vackert men går inte in så där. Svårt att veta orsaken. Men inget jag avvisar heller.
https://www.youtube.com/watch?v=2FZ5cOhSQA0

Så jag har nog något direkt. Något som griper eller gillas. Men är väl antagligen påverkat av 60 års liv.

[petersteindl]

Minns när jag hörde på Art Ensemble of Chicago första gången. Det var på radio. En del tycker sådant är ytterst märkligt. Men inte jag.
https://www.youtube.com/watch?v=NSNbFxtdEdY

Sven-Erik Bäck ingår inte på det medvetna planet i min musikaliska bakgrund. Men det här går ju direkt in.
https://www.youtube.com/watch?v=NHfA0XnCLEU

Men svårt att veta om det är att man vant sig vid sådan musik. Eller vad det är. Men omedelbart var det ett gillande.


Exemplet Bartok då. Vackert men går inte in så där. Svårt att veta orsaken. Men inget jag avvisar heller.
https://www.youtube.com/watch?v=2FZ5cOhSQA0

Så jag har nog något direkt. Något som griper eller gillas. Men är väl antagligen påverkat av 60 års liv.

S-E Bäck går direkt in, Bartok likaså Jag hade aldrig några skivor med Art Ensemble Of Chicago, däremot med Roscoe Mitchell och Lester Bowie om jag inte minns fel.

Här är lite Radulescu: "Inner Time II"

Ett annat vackert stycke som går direkt in är Bolos av Folke Rabe. Det bästa framförandet finns i en inspelning gjord av Stig Carlsson.

En av mina favoriter var Andre Jolivet. Här är Suite en Concert pour flûte et percussion i ett mycket bra framförande.

I början på 70-talet lyssnade jag mycket på musique contemporain och avant garde music. Mycket skrevs på 60-talet. Sverige och Frankrike låg på topp. En del tyskt som Stockhausen och italienskt (Dallapiccola) fanns också.

Vem känner inte till den här skivan?



Namn som Marius Constant kanske mest känd för Twilight Zone och Edgar Varèse var på tapeten. Undrar om inte Varèse var uravantgarden som influerat många inkl Zappa. Möjligtvis tillhör Stravinsky avantgardisterna med sitt verk Våroffer.

Verk som Messiaen - Et exspecto resurrectionem mortuorum vinner i längden.

Det är några musikstycken som tål att lyssnas på. Hoppas Shifts hittar hit.

Mvh
Peter

[PerStromgren]

Gillar du Wagners Parsifal?

Japp!

[petersteindl]

Gillar du Wagners Parsifal?

Japp!

Bra,

Parsifal har alltid varit svårsmält för mig.

Gillar du något av musiken jag länkar till i mitt inlägg ovan?

Mvh
Peter

[PerStromgren]

Gillar du Wagners Parsifal?

Japp!

Bra,

Parsifal har alltid varit svårsmält för mig.

Gillar du något av musiken jag länkar till i mitt inlägg ovan?

Mvh
Peter

Jag har inte tid att lyssna just nu, tyvärr, lammsteken måste in i ugnen!

[petersteindl]

Jag har inte tid att lyssna just nu, tyvärr, lammsteken måste in i ugnen!

Blir det lammstek i lusthuset? Sätt in Klipschhorn i lusthuset och lyssna

Smaklig måltid!
Peter

[Kronkan]

Peter! En del var extremt vackert som exempelvis (Dallapiccola) och Messiaen - Et exspecto resurrectionem mortuorum når in hos mig direkt. Kan bara lyssna genom en bärbar dator just nu. Popsnöret trackade dock mig för några av de andra spåren.

Den avantgardistiska och fria form musiken nådde dock mig mest genom jazz där jag under några år regelbundet besökte Nerfititi i Göteborg i början på 70-talet.
Såg bl a
Mount Everest
https://www.youtube.com/watch?v=6vQGs-uBwwc

Men såg också Modern Jazz Quartet. De var ju klassiskt skolade. Här framför de ett klassiskt stycke som jag har en del inspelningar av såsom med Miles Davis och en annan med den klassiska gitarristen Julian Bream. MJQ är ju en konstig sak att fastna för. Men sådant styr man ju inte över. Har ju inga mängder med klassisk musik. Den första jag köpte var den med Julian Bream. Har faktiskt mer av MJQ.

https://www.youtube.com/watch?v=aBRYA70nt60

Jag tycker ibland om att spåra I för mig okända musikaliska spår. Men allt handlar ju om att det skall finnas något där som jag uppskattar direkt eller åtminstone finner intressant. Just nu provas lite modern ambient musik.

Lusthus det är väl för såna på fastlandet. Här en bild på natur och ett brobygge samt färjan. Odlingarna ligger direkt på berget. Här båthus. Men det är bara för Orustsidan på sundet. Tjörns byggnadsnämnd är av annat virke. Varken båt- eller lusthus. Men sparrisen trivs. Redan kommen. Popsnöret hojtar nu.
http://www.angermark.se/sites/default/files/EAx-018.JPG