Bort med applåderna.

[Flint]

Jag läste nyligen en bok av Glenn Gould. Den kanadensiske pianisten som blev mest känd för sina version av Bachs Goldbergvariationer. Boken hette "Bort med applåderna". Han menar att applåder och andra neandertaluttryck borde förbjudas.

Jag håller på sätt och vis med honom. Inte att applåder borde förbjudas men det känns allt lite konstigt att efter att ha lyssnat på ett liveframfört musikstycke börja klappa händerna och tjattra som en loppbiten schimpans. Ofta har det mer känts som ett tvång än ett spontant ärligt uttryck.

Vad tycker ni om applåder och applåderande?

[Hetsporren]

Vad tycker ni om applåder och applåderande?

Jag gillar att applådera och jag tror de flesta artister gillar att applåderas. Alla fysiska sätt att avnjuta livemusik (sjunga med, dansa, klappa händer etc) och samtidigt visa uppskattning är ju det fina med musik live. Det blir inte som att sitta i soffan och lyssna utan istället blir man ju en del av musiken, en slags interaktiv musikupplevelse alltså.

[Almen]

Jag har också läst den, och det är svårt att inte hålla med honom. Dock är det ju ett sätt att visa uppskattning.

Vad jag definitivt kan irritera mig på är de här konserthusbesserwissrarna som skall visa att de kan stycket som har spelats, och i princip när sista ackordet har lagts skriker "BRAVO" och börjar stormapplådera.

Jag tycker att sista ackordet kan få klinga ut, och gärna med en andäktig paus efteråt där man kan få hämta sig (om nu musiken betydde något). Men det är ju bara jag.

Edit: Samma sak med pop- och rockkonserter, där i det känsliga introt alla skall visa att det vet vilken låt det är och börjar skrika och jubla. Töntigt.

[xeizo]

Jag tycker att artisten skall vara glad att folk upskattar hans musik och kommer och lyssnar på honom och att han får tolerera folks glädjeyttringar även om dom är väsensfrämmande för honom själv.

Han kan komma igen och gnälla när dom slänger tomater eller ruttna ägg på honom

Jag misstänker, utan att ha läst boken, att Glenn Gould bara vill göra sig märkvärdig typ att hans musik är så bra så att han egentligen inte behöver publiken, är det någon som är töntig så är det Glenn.

Samma sak med dom i publiken som tycker att alla andra skall vara knäpptysta, varför inte emigrera och bli eremit istället?

[Almen]

Jag tycker att artisten skall vara glad att folk upskattar hans musik...

Det är nog de flesta artister, inklusive Glenn Gould.

...och kommer och lyssnar på honom...

Japp.

...och att han får tolerera folks glädjeyttringar även om dom är väsensfrämmande för honom själv.

Nej, håller inte med. Gould tog också konsekvenserna av sina känslor och avstod från liveframträdanden.

blablabla....utan att ha läst boken...blablabla

Läs boken.

Samma sak med dom i publiken som tycker att alla andra skall vara knäpptysta, varför inte emigrera och bli eremit istället?

Man behöver inte bli eremit. Om man inte tycker om att folk pratar mobiltelefon på biografer så går man bara mindre på bio och satsar på sin anläggning hemma i stället. Men man måste väl få klaga på dem som man tycker förstör föreställningen?

[BACH]

Jag misstänker också att det ligger något i det xeizo säger, jag kan förstås inte vara säker, jag har inte läst boken och känner inte till Glenn Gould så väl.

Personligen skulle jag bara bli glad om folk applåderade och skrek bravo.

Om dom inte applåderade skulle jag bli ganska ledsen


Däremot tycker jag det är irriterande när folk applåderar mitt i en konsert!
Så jag håller med Almen också, på den punkten


Vh /J

[Manzarek]

Lokalen/ platsen spelar in. På Ullevi och i Scandinavium är applåder och tjut roliga att utdela. Samma sak med Cirkus, KB, Mejeriet och Olympen, dock inte i lika hög grad. Men i små snäckskalsformade lokaler eller konserthus stänger iaf jag munnen - såtillvida inte hakan tappas - och behåller händerna i byxfickorna.

[E]

Jag tycker att sista ackordet kan få klinga ut, och gärna med en andäktig paus efteråt där man kan få hämta sig (om nu musiken betydde något). Men det är ju bara jag.

Edit [Toalettpapper? E:s anm.]: Samma sak med pop- och rockkonserter, där i det känsliga introt alla skall visa att det vet vilken låt det är och börjar skrika och jubla. Töntigt.

Håller med, oavsett typ av konsertlokal. Har inte läst nämnda bok
dock.

Och på bio bör man inte resa sig förrän hela eftertexten rullat förbi.
Man kan gärna sitta kvar fem sekunder ytterligare, då kanske lugnt
pratandes en smula.

Mvh E*

[viktor]

Att applådera är ett sätt att få ur sig den mängd olika känslor som samlats i en under ett framförande. Men man bör inte klappa för tidigt, man bör hålla truten medan musiken pågår - och det borde förbjudas att ha papperspåsar med godis på bio. Plast är bättre.
Såg Miyazakis nya och kan inte säga om den var bra eller dålig eftersom hela upplevelsen förstördes av godisätande ungdomar. Efter 1 timme undrade jag högt o ljudligt om det jävla godiset aldrig tar slut. Det blev tyst en stund.

[dawen]

Äh, bort med artisterna istället.

Finns ju sinussvep!

[Magnuz]

Bio är ju ett mörker. Man kan nästan sätta pengar på att man kommer att hamna i närheten av någon som antingen har galopperande lunginflammation, äter prassligt godis, pratar i mobiltelefon, inte duschat de senaste veckorna, eller har med sig sina alldeles för små barn som hela tiden frågar "pappa, varför gör de så där? Vad betyder det där? Är det inte sluuut snart?"

[Morello]

Bio är ju ett mörker. Man kan nästan sätta pengar på att man kommer att hamna i närheten av någon som antingen har galopperande lunginflammation, äter prassligt godis, pratar i mobiltelefon, inte duschat de senaste veckorna, eller har med sig sina alldeles för små barn som hela tiden frågar "pappa, varför gör de så där? Vad betyder det där? Är det inte sluuut snart?"

[PerStromgren]

Vad jag definitivt kan irritera mig på är de här konserthusbesserwissrarna som skall visa att de kan stycket som har spelats, och i princip när sista ackordet har lagts skriker "BRAVO" och börjar stormapplådera.

Jag tycker att sista ackordet kan få klinga ut, och gärna med en andäktig paus efteråt där man kan få hämta sig (om nu musiken betydde något). Men det är ju bara jag.

Men jag har varit på konserter där jag tydligt känner för att skrika "Oh, YES!" när stycket slutat! Ni vet när det blev så där jäkla bra som det bara blir ibland. Det är, som någon sa', ett sätt att släppa ut innehållna känslor. Men det finns också stycken som mår allra bäst av några sekunders tystnad efter sig, t.ex. Bruckner 9.

Applåder uppkommer spontant i vår kultur om man gillar det man hört. Påtvungna kan man vara utan, om man inte är 7 år och sjunger på skolavslutningen, då det ska vara applåder oavsett framförandets kvalitet...

[-distortion-]

Äh, bort med artisterna istället.
!

Toppen! Då kan de som vill ha applåder gå dit.
De som vill ha artister får gå dit artisterna finns.



Är det i vissa delar av afrika man använder applåder istället för bu-rop?

[matså]

I Jazzens värld så applåderar dom så fort någon har gjort klart ett solo. Och det är väldigt många solon på en jazzkonsert. Tex så såg jag på tv Oscar Petersons trio med Ulf Wakenius. När Uffe hade spelat klart så applåderade publiken och så vidar.

[EngelholmAudio_inaktiv]

Ta bort applåderna från kommediserierna! Det går ju inte 3 repliker förrän ett asgarv läggs ut - så man vet att det är roligt!

[Slartibartfast]

Jag får ont i händerna av att klappa. Värst är det på teatrar och dylikt, när alla ska applåderas ett otal gånger -gärna stående mot slutet.

Men det är roligt att applåderas när man själv står på scen!

/J